Bakgrund: Antalet personer som lever med en demenssjukdom i Sverige är uppskattningsvis mellan 110 000 till 170 000. Den verbala och ickeverbala kommunikationen är betydelsefull för att möta denna grupp av personer i samspelet och i vårdandet. Svårigheter att förstå och tolka personen med demenssjukdomen komplicerar omvårdnadssituationen vilket gör att kommunikationen blir till en utmaning för vårdaren. Syfte: Syftet var att beskriva vårdares kommunikation med personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där åtta artiklar söktes fram genom att använda kombinerade sökord. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs metodbeskrivning över analys vid litteraturöversikt där fokus låg på att skapa en översikt över den aktuella befintliga forskningen. Resultat: I litteraturöversikten identifierades tre teman: Kommunikationens betydelse i omvårdnadssituationen berörde hur verbal och icke verbal kommunikation ökade förståelsen för personen, Kommunikationens betydelse i bekräftande omvårdnad berörde hur vårdarens följsamhet för personens känsla av verklighet präglade omvårdnadssituationen och Kommunikationens betydelse för det relationsskapande vårdandet berörde hur individuellt anpassad omvårdnad påverkade samspelet med personen. Diskussion: Diskussionen fördjupade sig kring ämnena Relationens betydelse i vårdandet, vårdares kompetens och kunskap och kommunikationsstrategier som en omvårdnadsåtgärd, samt återkopplade till Feils teori om validationsmetoden och det vårdvetenskapliga konsensusbegreppet vårdande. / Background: The number of persons with dementia disease in Sweden is approximately between being around 110 000 – 170 000. The verbal and non-verbal communication is important to meet this group of people while interacting and caring for this group. Difficulties in understanding and interpreting persons with dementia complicate the care situation, which means that communication becomes a challenge for the caregiver. Aim: The objective was to describe carers’ communication with persons with dementia disease. Method: A literature review was conducted in which eight articles were sought through the use of combined keywords such as carer, communication and dementia. The analysis was conducted using the method of literature reviews described by Friberg which focused on creating an overall summarization of the existing research. Results: The literature review identified three different main themes: The importance of communication that involves verbal and nonverbal communication and its effects in the interaction with the person. The importance of communication in confirming nursing involves how the effect of knowledge of the person’s lifeworld characterized nursing situations. The importance of communication when creating caring relationships involved how individually adapted caring actions effected interactions with the person. Discussion: The discussion focused on the topics: the meaning of the caring relationship, the knowledge and competence of the carer, and communication strategies as a caring action. It also made connections to Feil’s theory on validation and the common nursing concept of caring.

Parkinsons sjukdom är en progressiv kronisk neurodegenerativ sjukdom som i ett sent skede gör att den som drabbas har ett stort behov av omvårdnad. Den sjukes anhöriga tar ofta huvudansvaret över omvårdnaden, vilket innebär begränsat liv, behov av stöd och att sätta sina egna behov åt sidan. Syftet i denna studie var att beskriva upplevelser av att vårda en närstående med Parkinsons sjukdom. Tio vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys, vilket resulterade i fem kategorier: Att livet är begränsat med den sjuke i centrum; att acceptera det nya livet och ta hand om sig själv; att se och hantera förändringar och en oförutsägbar kropp hos den sjuke; att ha hjälp och stöd av utomstående; att vilja ha kontroll i vårdandet. Resultatet visade att vårdare till närstående med Parkinsons sjukdom upplevde brist på stöd, att den sjuke alltid är i centrum samt att de blev undanhållna information från sjukvården om sjukdomen. Slutsatsen var att sjuksköterskor behöver ge stöd och mer plats åt den som vårdar, samt att ge ärlig information om sjukdomens alla aspekter.

Effekter av fysisk aktivitet kan minska olika riskfaktorer för uppkomst av sjukdomar som diabetes typ-2 samt hjärt- och kärlsjukdomar. Det framkommer även att fysisk aktivitet i många fall kan vara ett bättre ingrepp jämfört med läkemedel vid förebyggande och behandlande syfte. Fysisk inaktivitet och följder av högt Body Mass Index kostar det svenska samhället cirka 2,5 miljarder SEK varje år och är en av de största orsakerna till tidig död. Fysisk aktivitet på recept utvecklades år 2001 för att främja fysisk aktivitet, något som all legitimerad vårdpersonal kan förskriva till patienter som de anser vara otillräckligt fysiskt aktiva. Sjuksköterskans arbetsområde innefattar både hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. Trots att fysisk aktivitet på recept har funnits sedan 14 år så är det fortfarande mycket arbete som återstår för att det ska användas i större utsträckning i praktiken. Syftet är att beskriva vårdpersonalens syn på att förskriva fysisk aktivitet på recept till vuxna. Åtta vetenskapliga artiklar har analyserats i denna litteraturstudie studie. Resultatet visar att brist på kunskap och tidsbrist är de två vanligaste anledningarna till att många recept inte utfärdats när förväntat. I diskussionen framkommer vårdpersonalens syn på förskrivning av fysisk aktivitet på recept och hur metoden kan kopplas till en hållbar utveckling.

Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och medför ett stort lidande för patienter. Personer med psykisk ohälsa utsätts även för stigmatisering från både samhälle och vård. Det finns god evidens att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter på psykisk ohälsa och är ett gott komplement till farmakologisk behandling. Brist på följsamhet kan innebära ett problem vid motivering av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det finns inte mycket forskning tillgänglig kring hur vårdare upplever det motiverande arbetet av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det ingår i sjuksköterskans ansvar att vårda med patienter i fokus, där vården utgår från varje patients unika behov. Syftet med studien är att beskriva vårdares upplevelser av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Studien är en litteraturöversikt som inkluderar både kvalitativ och kvantitativ litteratur, och inkluderar åtta artiklar. Tre teman identifierades, Positiva och stimulerande faktorer, begränsningar hos vårdaren och upplevda komplicerande faktorer och dessa tre huvudteman har totalt nio subteman. Fysisk aktivitet kan bidra till att minska lidande hos personer med psykisk ohälsa, dock finns det ett antal hinder som försvårar för motivering till fysisk aktivitet i omvårdnadsarbetet.

Många människor i Sverige drabbas årligen av stroke och afasi. Afasi medför på olika sätt funktionsnedsättningar med talet som kan variera i svårighetsgrad. Personer som drabbas av afasi får därmed en försämrad möjlighet att kommunicera med andra människor och det blir svårare att förstå samt göra sig förstådd. Syftet med studien var att belysa kommunikationens betydelse för vårdrelationen hos patienter med afasi. Metoden som användes var litteraturöversikt enligt Friberg (2017) där artiklarna i resultatet sökts fram via två databaser och en sökmotor. Åtta artiklar ingick i resultatet och analyserades enligt Fribergs (2017) modell. Analysen ledde till att tre huvudteman och nio subteman identifierades. Huvudteman som identifierades var ordlös kommunikation, frånvaro av förståelse och vårdrelationen. I resultatet framkom att ordlös kommunikation var ett brett begrepp och en viktig faktor som på olika sätt var genomgående i alla teman. Detta kan förklaras av att vårdrelationen som uppstår mellan patienter med afasi och vårdare ska upplevas som en gemenskap och på det viset bli vårdande. I de fall där kommunikationen hade misslyckats gav det upphov till negativa känslor hos såväl vårdare som patienter med afasi. Känslan av misslyckande, både hos vårdare och patienter med afasi, identifierades också som huvudtema då just negativa känslor i vårdrelationen behandlades av alla artiklar. Vidare visade resultatet på att kommunikationen hade en betydande roll för vårdrelationen hos patienter med afasi.

Fördomar förekommer i hela samhället och det är viktigt att vårdaren reflekterar över sina fördomar gentemot den blodsmittade patienten för att inte orsaka ett vårdlidande. Bemötandet bör ske utan påverkan av fördomar för att möjliggöra en god vårdrelation och att vården sker på lika villkor. Syftet med arbetet är att belysa hur den blodsmittande patienten upplever vårdarens fördomar, för att möjliggöra en ökad förståelse hos vårdaren. Studien har utförts som en litteraturstudie där kvalitativa artiklar granskats och sammanställts till ett resultat.Det som framkom i resultatet är att den blodsmittade patienten upplever att de bemöts av fördomar från vårdaren. De upplever att vårdaren ser dem som smittfarliga, vilket kan bero på vårdarens rädslor och okunskap om blodsmittan. De anses vara homosexuella, drogmissbrukare eller sexuellt lössläppta och upplever att de möts av stigmatisering/fördomar orsakat av det. De upplever också att de inte erhåller samma vård som andra patienter och inte möts med den respekt och värdighet av vårdaren som de önskade. Detta presenteras i arbetet under rubrikerna: Att betraktas som smittfarlig, att tillhöra en stigmatiserad grupp, att inte erbjudas samma vård som andra patienter och att inte bemötas värdigt.Att möta en patient fördomsfritt kräver en öppenhet hos vårdaren. Detta utvecklas genom att som vårdare vara medveten om sin förförståelse i olika situationer och gentemot olika patienter. Detta möjliggörs genom att utveckla ett reflekterande förhållningssätt och kritiskt tänkande i alla möten med människor. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Idag blir det allt vanligare att anhöriga vårdar närstående i hemmet. Då anhöriga intar en ny roll, som vårdare, blir deras livsvärld förändrad. Att vara anhörigvårdare, oberoende av vilken sjukdom den närstående har, är ett område där forskningen än så länge är begränsad. Denna studie avser att öka förståelsen inom området hos sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal, för att kunna ge ett gott stöd och vägledning utifrån anhörigas upplevelser . Syftet med studien är att belysa upplevelserna av att vara anhörigvårdare i hemmet till en närstående som drabbats av sjukdom. Det här en är litteraturstudie på kvalitativa artiklar. Artiklarna har sökts i databasen Samsök med hjälp av en strukturerad sökning. Tretton kvalitativa artiklar baserade på anhörigas upplevelser av att vårda en sjuk närstående valdes ut. Artiklarna lästes och kodades för att hitta gemensamma nämnare. Detta blev ett resultat som presenteras i sex kategorier med fakta som återfanns i de granskade artiklarna. Dessa sex kategorier är: Plikten eller viljan, Ge upp en del av sitt liv, När det inte blev som planerat, Tiden räcker inte till, Leva med en främling och Känslomässiga förändringar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p><strong>Bakgrund: </strong>Stroke är en vanlig sjukdom som drabbar många människor. Efter utskrivningen övertar ofta närstående vårdandet, vilket kan påverka de närståendes livssituation och livskvalitet. <strong>Syfte: </strong>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa närståendes situation när de vårdar personer som har drabbats av en stroke, samt deras behov av stöd.<strong> Metod: </strong>Litteraturstudien innehåller sammanlagt 21 studier inom det valda området och dessa har sedan analyserats.<strong> Resultat: </strong>Resultatet presenteras i två huvudkategorier; upplevelser och stöd, samt i fyra underkategorier; graden av upplevd belastning, rollen som närståendevårdare och deras upplevda livskvalitet, behov av stöd och stöd från sjuksköterskan. Huvudresultatet i litteraturstudien berörde hur närståendevårdare till personer som har drabbats av en stroke upplevde sin livskvalitet, samt det stöd närståendevårdare kände att de var i behov av och stöd som givits till dem. <strong>Diskussion/Slutsats: </strong>Att se helhetsbilden kring personen som har drabbats av en stroke, vilket inkluderar deras närstående, är viktigt för att se vilket behov som finns efter utskrivningen från sjukhuset.<strong> </strong>Genom att lyssna på vad närståendevårdarna vill ha för typ av stöd och utveckla detta vidare finns det möjlighet att hjälpa livssituationen för framtidens närståendevårdare.</p>

This thesis aimed to explore factors related to the prevalence of violence towards caregivers working in a nursing home context. The aim was also to describe caregivers’ perceptions and experiences of violence in a nursing home context. The thesis comprises four studies. Study I includes data regarding environmental and organizational factors, residents’ and caregivers’ characteristics, and violence. Data concerning job satisfaction and working climate were also obtained. In study II, questionnaires were used to collect data concerning caregivers’ exposure to violence and their personal characteristics. Data concerning personality traits, coping resources, and burnout were collected by means of instruments. In order to illuminate caregivers’ perceptions of violence (III) and experiences of being exposed to violence (IV) interviews were performed. Quantitative data were analyzed by means of comparative and descriptive statistics. The interviews were transcribed and interpreted using a qualitative content analysis method. The results showed that 15 percent of the residents exhibited violent behaviour during the week of in-vestigation. A significant higher proportion of male residents were assessed by the caregivers to present violent behaviour compared to female residents. A discriminate analysis showed that the prevalence of behavioural symptoms and psychiatric symptoms, residents needing assistance with dressing, the caregivers’ psychological workload, and job satisfaction were the strongest discriminators between nursing home wards with a high versus low proportion of residents with violent behaviour (I). The results from study II showed that among the 196 caregivers participating in the study, 68 % re-ported exposure to violence during the previous year. Twenty-two percent reported exposure several times per week, and 51 % reported exposure at least once during the previous month. A higher proportion of caregivers 50 years or younger were exposed to violence compared to older caregivers. A higher proportion of caregivers with a work experience of three years or more reported exposure to violence compared to less experienced caregivers. A higher proportion caregivers who reported exposure to violence assessed symptoms on burnout and motherly rejection. No significant differences between the two groups were found concerning coping resources, defence mechanisms, temperament, and character. Study III showed that caregivers’ perceptions of violence are subjective and in the eye of the beholder. The caregivers perceive violence as challenging and expressed that caring situations had to be solved even though their own safety is perceived to be in danger. The caregivers perceive violence as intentional when the residents are judged to have a good cognitive capacity and are perceived to be conscious. However, the care-givers perceive violence as excusable when the residents are described as old and sick. The caregivers perceive violence as ordinary and as a part of the work situation. The caregivers also perceive violence as contextual since similar violence is accepted at the work place but not outside it. The result from study IV showed that the caregivers’ experiences of exposure to violence range be-tween being overwhelmed by contradictory emotions and being resigned. The caregivers have preconceived ideas towards the violent behaviour and describe being on guard in order to avoid being exposed to violence. The caregivers experience that they lose the control over a violent situation and strive to regain the control. They are overwhelmed by emotions such as surprise, anger, and repulsiveness and describe a resignation hav-ing to care for violent residents. Caring for violent residents is described as a constant struggle and the care-givers express a disappointment over insufficient support. The caregivers strive to regain the control by means of seeking excuses for the violent behaviour or by support from colleagues. The conclusions from this thesis are that the prevalence of violence is related to factors among the residents as well as the caregivers, that caregivers’ perceptions of violence are subjective and caregivers’ experi-ences varies between being overwhelmed by contradictory emotions and resignation. There is a risk that vio-lence in nursing homes becomes a norm, is accepted, and in this way is maintained. The boundary between what is acceptable and what is not acceptable becomes erased, the caregiver resigns, and the violence is not looked upon as a divergence but becomes a part of the working situation. It is therefore important that the problems with violence at nursing homes are attended to and that the caregivers are supported in their work.

Bakgrund: Stroke är en vanlig sjukdom som drabbar många människor. Efter utskrivningen övertar ofta närstående vårdandet, vilket kan påverka de närståendes livssituation och livskvalitet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa närståendes situation när de vårdar personer som har drabbats av en stroke, samt deras behov av stöd. Metod: Litteraturstudien innehåller sammanlagt 21 studier inom det valda området och dessa har sedan analyserats. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier; upplevelser och stöd, samt i fyra underkategorier; graden av upplevd belastning, rollen som närståendevårdare och deras upplevda livskvalitet, behov av stöd och stöd från sjuksköterskan. Huvudresultatet i litteraturstudien berörde hur närståendevårdare till personer som har drabbats av en stroke upplevde sin livskvalitet, samt det stöd närståendevårdare kände att de var i behov av och stöd som givits till dem. Diskussion/Slutsats: Att se helhetsbilden kring personen som har drabbats av en stroke, vilket inkluderar deras närstående, är viktigt för att se vilket behov som finns efter utskrivningen från sjukhuset. Genom att lyssna på vad närståendevårdarna vill ha för typ av stöd och utveckla detta vidare finns det möjlighet att hjälpa livssituationen för framtidens närståendevårdare.