21 |
Kartläggning av Vård-på-plats uppdrag : En retrospektiv journalstudie av ambulanssjukvården i Västra GötalandsregionenGüldenpfennig, Magnus, Flyckt, Oskar January 2013 (has links)
Socialstyrelsen beskriver att kunskapsbaserad hälso- och sjukvård innebär att vården skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta den individuella patientens behov på bästa möjliga sätt. Forskning visar dock att 11–52 % av de ambulansuppdrag som utförs saknar behov av traditionell ambulanssjukvård. Därför är det en utmaning att tidigt i vårdkedjan bedöma patienters behov av vård, för att möjliggöra att patienter omhändertas på optimal vårdenhet. Syftet med denna studie är att kartlägga patienter som erhållit bedömningskategorin vård-på-plats samt beskriva vad som är kännetecknande för vårdbehovet och ambulanssjuksköterskans bedömning då patienter vårdats på plats. Studien är en retrospektiv journalgranskning med kombinerad kvantitativ och kvalitativ metod. Urvalet utgörs av samtliga uppdrag där larmcentralen larmat ut ambulans inom Västra Götalandsregionen under tidsperioden 090801-100731. Resultatet visar att totalt genomfördes 16 8971 ambulansuppdrag under studieperioden, var av 4 % (6 268) registrerades som vård-på-plats. Majoriteten av vård-på-plats uppdragen utfördes under perioden mars – juli med allra högst andel uppdrag under juli (18 %, 1149 uppdrag). Sökorsaken saknar specifika kännetecken. Det förefaller som att alla medicinska problem och vårdbehov kan förekomma. Patienten är i en livssituation som karaktäriseras av utsatthet och i behov av att ambulanspersonalen behandlar sjukdom, vårdar ohälsa och stöttar så att patientens självständighet återuppnås. Kontakt med primärvård eller kommunal sjukvård ordnas. Efter utförd ambulanssjukvård vid vård-på-plats uppdrag karakteriseras patientens hälsostatus av att vårdproblemet har identifierats och nödvändiga åtgärder vidtagits. Det är rimligt att tro att patienten och dess anhöriga upplevde trygghet med omhändertagandet eftersom det egna beslutet blev att kvarstanna i hemmet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård
|
22 |
Anledningar till att föräldrar söker akutsjukvård till sina barn för icke akuta åkommorDanielson, Nathalie, Samuelsson, Johanna January 2012 (has links)
SAMMANFATTNING Syfte Syftet med denna studie var att undersöka anledningen till att vissa familjer väljer att söka akutsjukvård till sina barn istället för att vända sig till andra vårdinstanser. Metod En enkät utformades för studien. Enkäten delades ut till familjer som sökte för icke akuta åkommor på en barnakutmottagning i Uppsala län. Studien pågick under en tolvdagarsperiod och avslutades när 80 familjer besvarat enkäten. Frågorna bearbetades med hjälp av beskrivande statistik samt chi2-test. Resultat Den huvudsakliga anledningen till att man valde att söka på barnakutmottagningen var att man telefonledes blivit hänvisad av annan vårdinstans (73,8%). Av de familjer som varit i kontakt med annan vårdinstans hade 70% hänvisats via sjukvårdsrådgivningen/1177.De vanligaste åkommorna som det söktes för var andningsbesvär, luftvägsinfektioner och bukbesvär. Någon skillnad i sökmönster beroende på demografiska faktorer kunde inte urskiljas. Slutsats Studien visade att anledningen till att familjer sökte akutsjukvård för icke akuta åkommor i mycket stor grad berodde på att man hänvisats till barnakutmottagningen av annan vårdinstans. Det är således inte familjernas intention att söka akut i första hand utan systemets utformning som styr familjerna till barnakutmottagningen. / ABSTRACT Aim The aim was to evaluate why families visited the pediatric emergency department with non-acute conditions instead of seeking other healthcare providers. Method A questionnaire was constructed and distributed to families that visited a pediatric emergency department in Uppsala county. The study was terminated after twelve days. 80 families were included. The results were evaluated with descriptive statistics as well as Chi2-test. Results The most common reason (73,8%) for visiting the pediatric emergency department was that the families had been instructed by phone to do so by another health care provider. Of the families that had been referred by another health care provider 70% had been referred by the ”Sjukvårdsrådgiving/1177”. The most common reasons for the visit were troubles with breathing, upper air way infection and abdominal problems. There were no discernable differences in the visiting patterns due to demographic differences. Conclusion The study shows that the reason that families visited the pediatric emergency department for for non-acute conditions to a large degree was that they had been recommended to do so by another health care provider. It is thus not the families own intention to primarily visit the pediatric emergency department but the health care system channels them there.
|
23 |
Ambulanssjuksköterskans uppfattningar gällande omhändertagande och bedömning av det akuta sjukvårdsbehovet hos vårdsökande / The ambulancenurse opinions concerning the disposal and the assessment of the acute care needs of healthcare seekersZackrisson, Christer January 2013 (has links)
No description available.
|
24 |
Faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskans beslut att hänvisa patienter till primärvården : en kvalitativ intervjustudie / Factors that impact ambulance nurses in the decision making of patient referral to primary care : a qualitative interview studyHertzman, Ida, Lindahl, Emma January 2017 (has links)
SAMMANFATTNING Patienter söker vård på akutmottagningar via ambulans vilket är ett omtalat problem när de kunde behandlats på annan vårdnivå. När antalet besökare ökar på akutmottagningarna i Sverige kan allvarliga konsekvenser uppstå för både sjukvårdspersonal och patienter. Patienter får inte alltid den mest ändamålsenliga vård på en akutmottagning. I svensk sjukvård är det ovanligt att tillåta ambulanssjuksköterskor att förbise akutmottagningar för andra vårdnivåer. Detta resulterar i överbelastade akutmottagningar samt att ambulanser nyttjas i fel syfte. Kompetens och utrustning har utvecklat behandlingsmöjligheterna för ambulanssjuksköterskor vilket medfört att ytterligare kvalificerade insatser kunnat genomföras på plats hos patienten. Ambulanssjuksköterskor bedömer patientens vårdbehov och beslutar kring lämplig vårdinstans, för att effektivisera resurserna kan patienter med lindriga åkommor transporteras till primärvård. Syftet var att belysa vilka faktorer som inverkar på ambulanssjuksköterskors beslut att hänvisa patienten till primärvården. Studiens metod var deskriptiv och utgick från en kvalitativ samt induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av sju ambulanssjuksköterskor som arbetar i södra Sverige. Inklusionskriterier var att informanterna hade genomgått en specialistsjuksköterskeexamen inom ambulanssjukvård samt varit aktivt yrkesverksamma under minst ett års tid. Intervjuer har genomförts utifrån ett semistrukturerat frågeformulär med följdfrågor. Analysmetoden utgick från en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utgörs av fem kategorier: riktlinjer inom ambulansverksamhet, bedömning av patient, delaktighet kring beslut om vårdnivå, ambulanssjuksköterskans kompetens samt samarbete med primärvård. Det framkom en osäkerhet hos ambulanssjuksköterskor om vilka patienter primärvården kunde behandla. Vid bedömning av patienten utgick ambulanssjuksköterskor från verksamhetens behandlingsriktlinjer. Ur intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom att de såg till hela patienten i sin bedömning vilken grundades i patientens allmäntillstånd, vitalparametrar och uppvisande symtom. Hänvisning till primärvården förekom endast för patienter med lindriga besvär. Dialogen med patienten angående ändamålsenlig vårdnivå upplystes vara essentiell och vikten av att komma överens med patienten samt anhöriga. I resultatet framkom att specialistutbildade ambulanssjuksköterskor betonade betydelsen av att få nyttja sina kunskaper och färdigheter i beslut om hänvisning till lämplig vårdnivå. En önskan om bättre tillgänglighet hos primärvården framkom från ambulanssjuksköterskorna. Slutsatsen blev att ambulanssjuksköterskorna under intervjuerna beskrev att de tog hänsyn till en mängd olika faktorer vid beslut om hänvisning av patienten till primärvården. Ambulanssjuksköterskorna belyste komplexiteten i beslutet och uttryckte vikten av att se till patientsäkerheten. Patienter transporterades till akutmottagning trots att vårdcentralen kunde varit en lämplig vårdnivå. Detta på grund av att svårigheter framkom kring patienter samt anhörigas påtryckningar men även primärvårdens tillgänglighet. Ambulanssjuksköterskorna önskade att bidra till att minska akutmottagningens belastning och ge patienten råd kring ändamålsenlig vårdnivå. Nyckelord: ambulanssjuksköterska, vårdnivå, primärvård och riktlinjer. / ABSTRACT Patients seek care at emergency departments through ambulance, which is a reported problem when their condition could be treated at another level of care. As the number of visitors increases in emergency departments in Sweden causing overcrowding, serious consequences can occur in healthcare professionals and patients. Patients do not always receive the most appropriate care in emergency departments. In swedish healthcare it is unusual to allow ambulance nurses to disregard emergency departments for other levels of care. This results in overcrowded emergency departments and ambulances being used for the wrong purpose. Skills and equipment have developed treatment options for ambulance nurses, which result in further qualified interventions being carried out at the location. Ambulance nurses assess the patients need of care and decide on appropriate care facilities, in order to streamline resources, patients with mild disorders can be transported to primary care. The aim was to highlight the factors that affect the ambulance nurses decision to referral the patient to primary care. The method of the study was descriptive and was based on a qualitative and inductive approach. The sample was purposeful and consisted of seven ambulance nurses working in southern Sweden. Inclusion criteria were that the informants had a specialist nursing degree in ambulance care and had worked for at least one year. Interviews have been conducted based on a semi-structured questionnaire with follow-up questions. The analysis method was based on a qualitative content analysis. The result consists of five categories: guidelines in ambulance organisation, patient assessment, participation in decision-making on health care, ambulance nurses skills and cooperation with primary care. There was an uncertainty among ambulance nurses about which patients the primary care could treat. Ambulance nurses included the full complexity of the patient in their assessments, which was based on the patients general condition, vital signs and exhibited symptoms. Referral to primary care only occurred in patients with mild disorders. The dialogue with the patient and relatives regarding the appropriate level of care was stated to be essential. Ambulance nurses emphasized the importance of using their skills in decision making on the appropriate level of care. A wish for better accessibility to primary care was highlighted among ambulance nurses. The conclusion was that ambulance nurses took a variety of factors into account when deciding the patient referral to primary care. Ambulance nurses highlighted the complexity of the decision and expressed the importance of ensure the patients safety. Patients were transported to emergency departments even though the health center could have been an appropriate level of care. This was because of the difficulties encountered between patients and their relatives, but also the availability of primary care. Ambulance nurses wanted to help reduce the load in emergency deparments and advise patients to the appropriate care level. Keywords: ambulance nurse, care level, primary care and guidelines.
|
25 |
Kvalitetsgranskning av ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer för vårdinsats på plats eller hänvisning till lägre vårdnivå : En jämförelse mellan ambulansverksamheter inom Västra GötalandsregionenBengtsson, Stina, Ganning, Michaela January 2020 (has links)
Bakgrund: En betydande andel patienter inom ambulanssjukvården är inte i behov av att transporteras till en akutmottagning. Dessa patienter kan istället hänvisas till en lägre vårdnivå som exempelvis primärvård eller erhålla vårdinsats på plats i sitt hem. Inom ambulanssjukvården i Västra Götalandsregionen finns behandlingsriktlinjer för patienter som kan hänvisas till lägre vårdnivå eller vårdinsats på plats. Ambulanssjuksköterskan bär ett stort ansvar när det gäller bedömning av dessa patienter. Det råder en otydlighet gällande kvaliteten av innehållet i behandlingsriktlinjerna avseende evidens och beprövad erfarenhet. Behovet är stort av att kvalitetsgranska dessa behandlingsriktlinjer för att bedöma om ambulanssjuksköterskan har stödjande riktlinjer vid bedömning, åtgärd och hänvisning av lågprioriterade patienter. Syfte: Att granska, utvärdera och jämföra kvalitén på ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer inom Västra Götalandsregionen för patienter som bedöms till vårdinsats på plats eller hänvisas till lägre vårdnivå. Metod: Studien är en kvalitetsgranskning med kvantitativ och deskriptivt jämförande ansats av ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer inom Västra Götalandsregionen med hjälp av bedömningsinstrumentet AGREE II. Resultat: Granskningen visar på varierande kvalitet och delvis stora skillnader mellan förvaltningarna inom Västra Götalandsregionen. Behandlingsriktlinjerna brister i sin presentation gällande hur riktlinjerna har tagits fram och saknar koppling till vetenskaplig evidens. Vidare saknas det information om medverkan från ambulanssjuksköterskor och patienter har tagits i beaktning vid framställningen av riktlinjerna. Diskussion: Ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer för patienter som bedöms till vårdinsats på plats eller hänvisas till lägre vårdnivå har ett stort behov av utveckling. Genom granskning med validerade instrument kan behandlingsriktlinjerna utvecklas och förbättras vilket i sin tur kan ge ett bättre omhändertagande av dessapatienter. Ofullständiga och otydliga behandlingsriktlinjer kan innebära svårigheter att tillgodose vård på lika villkor och påverka patientsäkerheten.
|
26 |
Ambulanssjuksköterskans ansvarsfulla bedömning : En kvalitativ studie om ambulanssjuksköterskors upplevelser vid den prehospitala bedömningenSjöberg, Christoffer, Rosander, Martin January 2021 (has links)
Bakgrund: För att arbeta inom ambulanssjukvården krävs en hög medicinsk kompetens samt en förmåga att kunna fatta snabba beslut. Då antalet ambulansuppdrag har ökat skall fler patienter bedömas och hänvisas till lämplig vårdnivå. Ambulanssjuksköterskan ställs inför en ansvarsfull bedömning då patienten skall hänvisas till rätt vårdnivå, både för att optimera utnyttjandet av vårdresurserna och för patientens bästa. Syfte: Belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser vid bedömning och hänvisning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. För insamling av data användes ett frågeformulär med öppna frågor. Deltagarna valdes ut genom ett strategiskt urval inom två ambulansstationer i södra Sverige. För att analysera resultatet användes Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom varierande upplevelser avseende bedömning och hänvisning. Undersökningsmöjligheter och beslutsunderlag sågs av vissa respondenter som tillräckliga och av andra som otillräckliga för att kunna göra en trygg bedömning och hänvisning. Vid undersökning av sjuksköterskans upplevelser av bedömning och hänvisning framkom även vikten av ett bra vårdmöte med patient och anhöriga. Det framkom också att ett gott samarbete med andra vårdaktörer var viktigt för att kunna göra en trygg bedömning och hänvisning. Sjuksköterskans bedömning och hänvisningen präglades av ett ansvar att alltid göra sitt yttersta för patienten, det latenta temat i resultatet blev slutligen den ansvarsfulla bedömningen. Slutsats: Sjuksköterskorna uppgav att rådande undersökningsmöjligheter och bedömningsunderlag påverkade bedömningen och hänvisningen. Även samverkan med andra vårdaktörer, patient och anhöriga var något som påverkade det prehospitala arbetet. Sjuksköterskans upplevelser av ansvar för patienten präglade bedömningen och hänvisningen, oron över att fatta fel beslut ledde många gånger till bristande hänvisning. Bristande hänvisning kunde ibland leda till att patienten inte erhöll rätt vårdnivå och att vårdresurser utnyttjades på fel sätt.
|
27 |
Vad påverkar det prehospitala vårdteamets bedömning i att inte transportera patienten till akutmottagningen? : en litteraturöversiktBillie Larsson, Terése, Svensson, Frida January 2018 (has links)
Det har framkomit i forskningen att det i västvärlden är ett problem med att allmänheten söker akutmottagningen via ambulanssjukvården när de istället kunde söka sig till annan vårdnivå. När behovet av ambulanstransport uppstår så kan den kontakten innebära istället för en vidare transport, en avancerad vård på plats av en patient. Personal som arbetar inom ambulanssjukvård är oftast specialistutbildade inom prehospital akutsjukvård och har stor erfarenhet av denna typ av vård. Det har dock visat sig i tidigare forskning att i en tredjedel av ambulansuppdragen finns det inget behov av ambulanstransport. Det är därför av stor vikt att studera vilka faktorer som påverkar det prehospitala vårdteamets bedömning av patient och hur bedömningen påverkar beslut som att vårda patient på plats istället för en vidare transport till sjukhus. Syftet med studien var att belysa vilka faktorer som påverkar det prehospitala vårdteamets bedömning i att inte transportera patienten till akutmottagning. Studien var en litteraturöversikt med metoden integrativ review, denna metod tillåter att både kvalitativa och kvantitativa artiklar används. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuella sökningar genomfördes. 15 artiklar ingår i litteraturöversikten. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. Dataanalys genomfördes i enlighet med integrativ review. I resultatet framkom det två kategorier samt sju underkategorier. Den första kategorin var prehospitala vårdteamet med fem underkategorier, utbildning och erfarenhet, samarbete med andra professioner, beslutsstöd, patientinformation och upplevelse av rädsla och frustration. Den andra kategorin var patienten men två underkategorier, patientens autonomi samt tillstånd och orsaker till icke transport. Litteraturstudiens resultat tyder på att viktiga faktorer som påverkar det prehospitala vårdteamets bedömning är baserat på erfarenhet och utbildning, samarbete med andra professioner och patientens autonomi. Antal uppdrag där patienten inte är i behov av ambulans ökar, vilket kan leda till att det prehospitala vårdteamet är i behov av mer utbildning i att göra dessa bedömningar och samarbetet med andra professioner. Ökningen av dessa uppdrag leder även till känsla av frustration hos det prehospitala vårdteamet och att patientens autonomi inte alltid kan tillgodoses. Resultatet tyder på att utbildning är önskarvärt i att bedöma dessa patienter som inte är i behov av ambulanstransport till akutmottagning, utan istället kan hänvisas till annan vårdnivå. Nyckelord: prehospitalt vårdteam, icke transport, bedömning, annan vårdnivå, patientens autonomi
|
28 |
Patienter som förts till närakut : en deskriptiv studie / Patients admitted to walk-in centres : a descriptive studySegerblad, Fredrik January 2016 (has links)
Riktlinjer har senaste åren tagits fram i syfte att erbjuda patienter som omhändertas av ambulanssjukvården en alternativ vårdnivå i stället för den sjukhusanslutna akutmottagningen, i syfte att ge patienten god vård utifrån dennes behov. Riktlinjer har sedan 2013 på projektbasis upprättats i en storstadsregion i Sverige där ambulanssjuksköterskan i samråd med patient kan erbjuda patienten ett adekvat och i många fall snabbt omhändertagande på fyra av regionens närakutmottagningar utifrån en rad kriterier. Under 2013 har 566 patienter enligt regionens journalsystem förts enligt detta arbetssätt till närakut. Syftet med denna studie var att beskriva patienter som av ambulanssjuksköterskan styrts till en närakut, samt styrningsprocessen för patienterna. Den valda metoden var retrospektiv journalgranskning behandlad med deskriptiv samt inferentiell statistik. Resultatet pekar på genusskillnader bland patienterna som förts till närakut, såväl i utlarmningsprioritet som i bedömd allvarlighetsgrad hos patienterna. Resultatet tyder även på skillnader i orsak till kontakt med närakut i mellan könen. Ambulanssjuksköterskan visade sig även göra avsteg från de kriterier som riktlinjerna för närakutstyrning baseras på. Studien ger en inblick i en förhållandevis ny patientgrupp, som visar på variationer i så väl demografiska data som orsak till vårdkontakt. Skillnader förelåg rörande jämställdhet mellan könen, såväl från alarmeringstjänstens och från ambulanssjukvårdens sida, men bakomliggande orsaker till dessa kräver fördjupad forskning. De riktlinjer som ligger till grund för detta nya arbetssätt följs inte till fullo av ambulanssjukvården vilket tyder på att ytterligare forskning kring beslutstödens utformning och ambulanssjuksköterskors attityder behöver bedrivas. / In recent years, regional guidelines have implemented to provide patients’ cared for by Emergency Medical Services [EMS] care alternatives to the traditional transport to the closest hospital. The purpose for this is to provide the most appropriate level of care based on the patients’ needs. Since 2013, these guidelines have been tested on a project basis in a region in Sweden. Providing that certain criteria are met, the ambulance specialist nurse, in agreement with the patient, is able to offer the patient an adequate level of care, often with a quicker admittance at four walk-in centers in the region, During 2013, 566 patients have been brought by EMS to these walk-in centers, according to the EMS journal system. The purpose was to describe the patient that has been brought to walk-in centers by the EMS and describe the management process. The study was a retrospective journal review where results were presented by descriptive and inferential statistics. The results indicate differences among patient demographics concerning gender, as well as differences in priority set by emergency dispatch and severity of the patients’ condition according to the EMS. Furthermore, the EMS was shown to deviate from the criteria that the regulatory guidelines were founded on. The study gives insight to a relatively new patient group, illustrating variations in demographic data as well as reasons contact with the EMS. There were differences concerning equality between genders, both from emergency dispatch as well as the EMS. The cause for these differences requires further research. The guidelines providing the basis for this new approach were not followed to the full extent, motivating further research into the content of these guidelines, as well as attitudes of the EMS personnel.
|
29 |
Ambulanssjuksköterskans hänvisning av patienter till alternativ vårdnivå : En kvantitativ explorativ granskning av Region Hallands beslutsstöd Rådgivningsstödet (RGS) WebbKällström, Frida, Ohlin, Natalie January 2022 (has links)
Ambulanssjukvården ger patienterna adekvat vård i ett tidigare skede än tidigare. Patienternas vårdbehov bedöms prehospitalt och styrs till rätt vårdnivå. Ambulanssjuksköters-kan upplever att bedömning och hänvisning av patienter till annan vårdnivå än akutmottagningen (AKM) som utmanande. Det är särskilt svårt att bedöma patienter med ett primärvårdsbehov relaterat till att de ofta har ospecifika symptom. Till hjälp för ett systematiskt omhändertagande finns beslutsstöd, vilka kan vara riktlinjer, behandlingsanvisningar eller rådgivningsstöd. Bedömningarna ska ske på ett säkert sätt. Syftet med föreliggande uppsats var att explorativt undersöka hur ambulanssjuksköterskan arbetar med beslutsstödet RGS webb vid hänvisning av patienter till alternativ vårdnivå i Region Halland. Detta gjordes genom en retrospektiv journalgranskning av 1663 journaler med en kvantitativ ansats kring hur hänvisningen gått till. Mer än en femtedel av journalerna fick exkluderas pga. felkodning. Resultatet visade att i mer än hälften av fallen blev patienterna hänvisade att själva söka vårdcentral och ta sig dit självständigt. Majoriteten av de hänvisade patienterna var kvinnor. De äldsta patienterna hänvisades till hemsjukvården och de yngsta till att självständigt söka vård på vårdcentralen. En femtedel av de hänvisade patienterna sökte AKM inom 72 h. Fördelningen av antalet hänvisningar var jämn mellan stationerna. Genomsnittstiden för ett uppdrag med hänvisning till alternativ vårdnivå var ˜ 36 minuter. Slutsatsen är att en stor andel journaler var felkodade vilket kan relateras till en för kort implementeringsperiod. Ett förbättrat och utökat samarbete mellan hemsjukvård och ambulanssjukvården erfordras.
|
30 |
Hänvisning till egenvård från sjuksköterskors perspektiv : En kvalitativ intervjustudie / Non-conveying from the RN’s perspective : A qualitative interview studyClaesson, Martin, Gustavsson, Lina January 2022 (has links)
Sjuksköterskor i ambulanssjukvård har i allmänhet möjlighet att hänvisa patienter till egenvård om de saknar ett behov av akutsjukvård eller primärvård. Egenvård innebär att hälso- och sjukvårdsåtgärder utförs av patienten själv eller närstående. Det åligger sjuksköterskan att bedöma och medverka till att patienten omhändertas på rätt vårdnivå med bibehållen patientsäkerhet och delaktighet. Idag söker sig fler patienter direkt till akutsjukvården än tidigare. Tidigare forskning visar att hänvisning till annan vårdnivå kan vara komplext, krävande och medföra ett omfattande ansvarstagande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att prehospitalt hänvisa patienter till egenvård. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor som rekryterades från ambulanskliniken i Region Jönköpings län. Materialet har analyserats med induktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs modell. Studiens resultat indikerar en varierad upplevelse av hänvisning till egenvård. Samtliga sjuksköterskor strävar efter att göra ett bra jobb och hänvisa patienterna till optimal vårdnivå. Strävan efter att alla parter känner sig trygga tycks vara central. Flera försvårande omständigheter vid hänvisning till egenvård identifieras som äldre patienter, språkförbistringar och överflöd av information. Det råder delad mening bland informanterna kring vilket stöd som upplevs av riktlinjer och ledning. Slutsats: Vissa sjuksköterskor är trygga i sina beslut, medan andra kan vara mer osäkra och reflekterar över sina egna begränsningar. Vi efterlyser utveckling och vidare forskning kring hänvisning till egenvård samt mer utbildning för ambulanssjuksköterskor inom ämnet. / In general, nurses in ambulance care can decide which patients who can be referred to self-care if there is a lack of need for emergency or primary care. Self-care is defined as healthcare measures performed by the patient or their relatives. It's the nurse's responsibility to assess the patient and refer the patient to the optimal level of care with respect to patient safety and patient involvement. Statistics show that the number of patients seeking emergency medical attention has increased in the last few years. Previous research indicates that non-conveyance is a demanding and complex task that is associated with extensive responsibility. Aim: The aim of this study is to examine the RN‘s experience when referring patients to self-care in the prehospital setting. Method: A total of ten RN ‘s participated in qualitative semi-structured interviews. The participants were recruited from Region Jönköpings läns ambulance service. The material was analyzed with inductive content analysis as suggested by Elo and Kynges. The results shows a variation regarding the experience of referring patients to self-care. All the RN’s strive to do a good job and to refer patients to an adequate level of care. The quest for all parties to feel safe seems to be central. Several aggravating factors are identified; older patients, language impairment, too much information etc. There are divided opinions about what support is experienced by management and guidelines. Conclusion: Some RN‘s are confident in their decisions, while others may be more insecure and reflect on their own limitations. We call for the development of guidelines, further research and extended education about non-conveyance.
|
Page generated in 0.0317 seconds