Mollberg, A. Från intensivvård till vårdavdelning. Sjuksköterskorserfarenheter och upplevelser av att ta emot en intensivvårdspatient - enintervjuundersökning. Examensarbete i omvårdnad 15 hp. Malmöhögskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Omvårdnad, 2008.Tidigare studier har visat att det finns problem i samband med att enintensivvårdspatient överflyttas till en lägre vårdnivå, då vårdavdelningensförutsättningar och begränsade resurser har svårt att möta patientensvårdbehov. Syftet med denna studie var att få en fördjupad kunskap om,vad sjuksköterskor på ett sjukhus i södra Sverige upplever, när de tar emotpatienter från Intensivvårdsavdelningen. De transkriberade intervjuernafrån nio sjuksköterskor analyserades med hjälp av innehållsanalys.Resultatet föll ut i tre teman, Erfarenheter vid överflyttningsprocessen,Upplevelser på vårdavdelningen, Problemområde och förbättringsåtgärder,under vilka sjuksköterskornas upplevelser kunde delas in.Sjuksköterskorna upplevde att det var en stor skillnad i vårdnivån och attde hade svårt att möta patientens vårdbehov jourtid. De nyfärdiga kändesig osäkra och hade större behov av information, samarbete ochkompetensutveckling. Då patienten hade ett större vårdbehov, upplevde deintervjuade att avdelningens begränsade personella, tekniska samtövervakningsresurser innebar en risk för patientsäkerheten. Samtliga ansågatt erfarenheten hade betydelse vid mottagandet och att kunskapsutvecklingoch samarbete mellan vårdnivåerna var värdefullt förframtiden. / Mollberg, A. From intensive care to a ward. Nurses´experiences ofreceiving a patient from intensive care, an interview study. Nursing degreeproject in 15 university points. Malmö University: Health and society,Department of nursing, 2008Earlier studies have shown that a problem exists when patients from theIntensive Care Unit (ICU) are transferred to hospital wards with a lowerlevel of care, where the conditions and limited resources of the ward makeit difficult to meet the needs of the patient. The purpose of this study wasto obtain a deeper understanding of what ward nurses at a hospital in thesouth of Sweden experience when a patient is admitted to the ward fromthe ICU. The transcribed interviews from nine nurses were analyzed withthe help of content analysis. The results fell into the following themes:Experiences of the transfer process, Experiences at the ward, Problemareas and solutions, which shed light on the problem areas and providedsuggestions for improvements. The nurses experienced a significantdifference in the level of care between wards and had difficulty meetingpatients’ needs during evenings, nights and weekends. Nurse interns feltuncertain and had great need for information, collaboration, and adevelopment of their capabilities. Despite the need for a higher level ofcare on the ward, the interviewees experienced that the wards’ limitedpersonnel, technical and supervising resources resulted in an increased riskfor patients. The interviewees regarded that experience was importantwhen receiving a patient and that the development of knowledge andcooperation between wards was valuable for the future.Key words: Collaboration, experiences, intensive care, level of care,problem areas, receive, transfer and ward

Det är en utmaning för ambulansorganisationen att möta det akuta vårdbehovet som förekommer i vårt skiftande samhälle. Det ställs ett ökat krav på ambulanssjuksköterskans bedömningsförmåga, för att vägleda patienten till fortsatt vård inom olika vårdnivåer på ett patientsäkert vis. Ambulanstransporter som ej är befogade är ett betydande problem. Inom Västra Götalandsregionen hänvisar ambulanssjuksköterskan patienter till alternativa färdsätt med vårdkedjan SAMBand. Målet är att frigöra ambulansresurser på ett patientsäkert sätt samt öka tillgängligheten av ambulansresurser i samhället. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patienten till ett alternativt färdsätt med hjälp av vårdkedjan SAMBand. En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre ambulansstationer i glesbygden inom SÄS. Bekvämlighetsurval användes för att rekrytera och intervjua ambulanssjuksköterskor. Antalet deltagare var 10 ambulanssjuksköterskor där yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 6 till 28 år. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan beskriver en så kallad magkänsla och erfarenhet som viktiga vid hänvisning till alternativt färdsätt. Möjligheten att hänvisa till vårdcentraler i underlaget SAMBand saknades, ett ökat mandat att neka patienter önskades. Frustration förekommer när ambulanssjuksköterskorna blev tvungna att transportera patienter utan vårdbehov. Ambulanssjuksköterskornas erfarenhet spelar en betydelsefull roll vid patientbedömningen, vilket kunde betraktas som både positivt och negativt. Möjligheten om att neka patienter ambulanstransport som sista utväg bör vidare undersökas för att istället hänvisa till SAMBand. Det ses en fördel för både patienten och ambulansorganisationen av att inkludera vårdcentraler i SAMBand samt att underlaget bör tydliggöras.

Bakgrund. Patientbesöken på svenska akutmottagningar ökar. Med ett ökat inflöde av patienter ökar även kraven på vårdpersonalen som arbetar på akutmottagningen. Vid obalans mellan in-, genom- och utflöde skapas risker för crowding, med konsekvenser som ökade väntetider för patienterna, ökade patientsäkerhetsrisker och lidande som följd. Akutsjuksköterskans ansvarsområden innefattar kunskap om patientflöden, patientsäkerhet och att lindra lidande. Ändå finns mycket lite nationell forskning om patientflöden till akutmottagningar. Syfte. Syftet med studien var att studera inflödet av patienter till akutmottagningarna vid ett länssjukhus och ett länsdelssjukhus. Metod. Studiens genomfördes som en kvantitativ punktprevalensstudie med en induktiv ansats. Studien innefattar analys av data från två akutmottagningar inom Region Dalarna, n=201. Resultat. Över 70 procent av patienterna som sökte till akutmottagningarna hade haft en tidigare vårdkontakt. Det var vanligast att yngre patienter hade sökvägen eget initiativ och att äldre hade sökvägen ambulans. Det var fler män än kvinnor som kom från vårdcentralen med remiss. Patienter som hade en annan vårdkontakt före besöket hade en högre medicinsk prioritet eller högre risk för inläggning än de patienter som kom på eget initiativ. Slutsats. Ett fysiskt möte med annan vårdpersonal kan ha stor betydelse för att minska inflödet av patienter till akutmottagningen. Att en stor del av patienterna blir hänvisade till akutmottagningen kan vara ett tecken på att det saknas kapacitet inom hälso- och sjukvården för att behandla patienter med icke akuta besvär. / Background. Patient flows to Swedish emergency departments are increasing. With an increased inflow of patients, the demands on the healthcare staff at the emergency department increase. With a discrepancy between in-, through- and outflow, risks of crowding are created, with consequences such as increased waiting times for patients, increased patient safety risks and suffering as a result. The emergency nurse's responsibility includes knowledge of patient flows, patient safety and alleviation of suffering. Nevertheless, there is little research about patient flows to the emergency department nationally. Purpose. The purpose of the study was to study the inflow of patients to the emergency departments at two regional hospitals. Method. The study was conducted as a quantitative point-prevalence study with an inductive approach. The analysis includes an analysis of data from two emergency departments in Region Dalarna, n = 201. Results. Over 70 percent of the patients that presented to the emergency departments had a previous healthcare contact. It was most common that younger patients used their own initiative and that elderly presented by ambulance. There were more men than women who came from community health centres with referral. Patients who had another healthcare contact before the visit had a higher medical priority or risk of admittance to the hospital than the patients who came on their own initiative. Conclusion. A physical meeting with healthcare staff can be of great importance for reducing the inflow of patients to the emergency department. It may be that there is a low capacity in the health care system to treat low-acuity patients.

No description available.

SAMMANFATTNING Ambulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar. Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde. Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades. Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00–05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans. Skillnaden åskådliggörs genom att jämföra tiden mellan 09.00–10.00 då endast 6,5 procent (n=149) av ambulansuppdragen resulterade i att patienten inte behövde transporteras med ambulans och tiden mellan 01.00–02.00 då 26,4 procent (n=222) hanterades på samma sätt. Studieområdets sammanlagt nio stationer undersöktes i jämförande syfte och resultatet påvisar att det kan finnas skillnader mellan dessa stationers sätt att arbeta. Vad som ytterligare framkom vid jämförelse mellan dessa stationer var att satellitstationer som är knutna till en huvudstation arbetar mer generöst med att låta patienter vara kvar på hämtplats eller få ett annat transportsätt. Detta trots att samma personal bemannar dessa två ihopkopplade stationer. Skillnaden mellan högst relativ frekvens och lägst relativ frekvens var mellan station 2 med 22,8 procent (n=336) och station 7 med 8,6 procent (n=689). Resultatet visar när det gäller uppdragstid att ett uppdrag som resulterat i vård på plats eller hänvisning med annat transportsätt tar i mediantid 28 minuter mindre att utföra än andra uppdrag. Fluktuationerna över ett helt år är svårtolkade och skulle behöva ytterligare och djupare studier för att ordentliga slutsatser ska kunna dras. Dygnsfördelningen av uppdragen som inte resulterat i patienttransport pekar på att det finns ett behov av tillgång till primärvård även under jourtid. Den effekt som vård på plats kan ha skulle kunna innebära att området får en ökad beredskap vilket i förlängningen kan leda till kortare väntetider för akut sjuka patienter. / ABSTRACT Ambulance care developments regarding medical technology and medical expertise have created the opportunity for ambulance nurse to care for patients at a very advanced level. It has also created the opportunity to triage, prioritize and steer patients towards the most suitable medical care unlike before when all ambulance missions resulted in a visit to an emergency room. This is a possibility that is handled differently depending on where in Sweden the ambulance nurse is working. The objective of this study was to elucidate care on site in conjunction with ambulance missions within a specific hospital area. The study was based on a quantitative approach and was a journal study where ambulance medical records were reviewed. The results show that there are monthly fluctuations over a full year perspective, but these are small and difficult to interpret. The biggest difference is between November, 15,3 percent (n=489) and May 11,6 percent (n=386). When the day distribution of the sought after assignment was analyzed it was found that the night (22.00 to 05.00) is the time when most of the missions, relatively, are resulting in a non-transportation of the patient by ambulance. The difference is illustrated by comparing the time between 09.00 to 10.00 when only 6,5 percent (n=149) of the ambulance assignments resulted in that the patient did not have to be transported by ambulance and with the time between 01.00 to 02.00 when 26,4 percent (n=222) were handled in the same way. The study area's total of nine stations was examined for comparative purposes and the results indicate that there might be differences between these stations ways of working. What has further emerged from the comparison of these stations was that the satellite stations that are linked to a master station operates more generously with allowing patients to remain on pick up location or to get referring to an alternative way of transport. This despite the fact that it is the same staff that is manning these two connected stations. The difference between the highest relative frequency and the lowest relative frequency was between station 2 with 22,8 percent (n=336) and station 7 by 8,6 percent (n=689). The result shows in terms of assignment time that an assignments that results in care on site or referring to an alternative way of transport takes the median time of 28 minutes less to perform than other assignments. The fluctuations over a year are difficult to interpret and would need further and deeper studies for proper conclusions to be drawn. The daily distribution of non-transport assignments, points out that there is a need for access to primary care even during on-call hours. The effect that care on site may have could mean that the area may benefit from increased preparedness, which ultimately can lead to shorter waiting times for acutely ill patients.

<p> </p><p><strong>Aim.</strong> To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations.</p><p><strong>Methods.</strong> Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation.<strong></strong></p><p><strong>Results.</strong> 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it.<strong></strong></p><p><strong>Conclusion.</strong> The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well.<strong> </strong></p><p> </p> / <p> </p><p><strong>Syfte. </strong>Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation.</p><p><strong>Metod. </strong>Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen.</p><p><strong>Resultat. </strong>Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta.</p><p><strong>Slutsats.</strong> Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.</p><p> </p>

Aim. To describe patients who have got a recommendation by a telenurse to visit the emergency department and how many of these patients could have received care in the primary health care instead. Further on, the aim was to describe if there are patients not following the recommendations. Methods. Quantitative, descriptive study, with an examination of medical records of the patients, which the telenurses recommended to visit the emergency department, during one week. Assessments whether the patient could seek medical care at the primary health care was made, firstly based on the telenurses documentation and secondly on both the telenurses and the emergency department´s documentation. Results. 15 % of the patients could have gotten care at the primary health care center, based on the first assessment. 33 % could have gotten care at the primary health care center, according to the second assessment. One fifth of the patients chose not to visit the emergency department even though the telenurses recommended it. Conclusion. The telenurses recommended the patients to the right level of care in seven out of ten cases. We consider the telenurses' assessments to work well. / Syfte. Att beskriva vilka patienter som blir rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen att söka till akutmottagningen, samt hur stor andel av dessa patienter som hade kunnat få vård i primärvården istället. Syftet var vidare att beskriva vilka och hur många patienter som blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen till akutmottagningen som inte följer denna rekommendation. Metod. Kvantitativ, beskrivande studie, med journalgranskning av de patienter som rekommenderas till akutmottagningen av sjukvårdsrådgivningen under en veckas tid. Bedömning av huruvida patienten kunde söka vård i primärvården gjordes, först utifrån sjukvårdsrådgivningen dokumentation och sedan utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentationen. Resultat. Sjutton av de 111 patienterna (15 %) hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån sjukvårdsrådgivningens dokumentation. 33 % hade kunnat få vård i primärvården, bedömt utifrån både sjukvårdsrådgivningens och akutmottagningens dokumentation. En femtedel av patienterna valde att inte komma till akutmottagningen trots att sjukvårdsrådgivningen rådde dem till detta. Slutsats. Totalt sett rekommenderade telefonsjuksköterskorna patienterna till rätt vårdnivå i sju fall av tio, trots de svårigheter som rådgivning och bedömning via telefon medför. Därför anser vi att sjukvårdsrådgivningens bedömningar fungerar bra. En femtedel av patienterna valde att inte komma trots rekommendationen och till detta har vi inte funnit något särskilt skäl.

Abstrakt Bakgrund: Patienter hänvisas idag i större utsträckning till egenvård av sjuksköterskor i ambulanssjukvården och beslutstöd finns för att hjälpa till med hänvisningen. Arbetet innebär att prioritera och bedöma vilken vårdnivå som är optimal för patienterna, vilka patienter som behöver följa med i ambulansen för ytterligare vård på vårdinrättning och vilka som kan hänvisas till egenvård. Att bedöma vad som är optimal vårdnivå ställer krav på att sjuksköterskorna besitter medicinska kunskaper vid olika tillstånd, men också kunskap om helheten i hänvisningsprocessen.Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av ett beslutstöd för hänvisning av patienter från ambulanssjukvård till egenvård. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie har utförts med hjälp av enkäter. Designen var deskriptiv och explorativ. En totalundersökning av populationen har utförts som innefattade 123 sjuksköterskor i ambulanssjukvården i en region i södra Sverige, fördelat på två länsdelar. Slutligen inkom 95 enkätsvar (77,2 %). Data har analyserats med deskriptiv statistisk och tematisk innehållsanalys. Resultat: Det var 68 (71,5 %) av sjuksköterskorna som höll med om att de alltid använde beslutsstödet och 54 (56,9 %) upplevde att beslutsstödet gav det stöd som behövdes. Det var 84 (88,5 %) som hade uppfattningen att patienter var nöjda med hänvisning till egenvård. Av sjuksköterskorna svarade 77 (81,1 %) att läkare fanns att tillgå vid behov. Dock fanns en önskan om att akutläkare alltid skulle vara tillgängliga vid frågor. Tid på dygnet och geografisk hämtplats påverkade beslutet att lämna patienter hemma. Beslutstödet fokuserade allt för mycket på vitala parametrar och täckte därmed inte andra viktiga aspekter. Konklusion: Resultatet visade att beslutstödet är i behov av förändring. Akutläkare eller läkare med hög kompetens bör finnas tillgängliga vid frågor. Genom att använda sin kliniska blick, hög medicinsk kompetens och erfarenhet, tillsammans med ett väl fungerande beslutsstöd kan sjuksköterskorna i ambulanssjukvården uppleva ökad trygghet när patienter hänvisas till egenvård. / Abstract Background: Today, more and more nurses in the prehospital care are referring patients to self-treatment and there is certain support to help make this decision. The work nurses in the ambulance care do means that assess which level of care that is optimal for the patients. Which patients who need to come along in the ambulance and which patients who can be referred to self-care. To decide what is optimal care requires nurses to possess medical knowledge in different conditions, but also knowledge about the whole process of referring patients. Purpose: The purpose was to examine nurses´ experiences of a decision support for referring patients from ambulance care to self-care. Method: A quantitative study has been made, where the writers used a survey to fulfill the purpose. The design of the survey was descriptive and explorative. A total examination of the population has been done, which was 123 nurses in the Ambulance service in a region in south of Sweden, divided into two counties. Finally, there was 95 replies of the survey (77,2 %). Statistical analysis and thematic analysis of the content were used to present the result. Result: There was 68 (71,5 %) of the nurses who agreed to that they always used the decision support and 54 (56,9 %) experienced that the decision support gave the support that was needed. A bigger part, 84 (88,5 %), had the opinion that patients were satisfied being referred to self-care. Of all nurses, 77 (81,1 %) answered that doctors were available if necessary. However, there was a desire that emergency doctors were always available on questions. Time of day and geographical place of pick up affected the decision to leave the patient in his or her home. There were 84 (88,5%) nurses who had experiences from satisfied patients being referred by the ambulance care to self-care. Decision support focused too much on vital parameters and thus did not cover other important aspects. Conclusion: The result showed that the decision support is in need of change. Emergency doctors or doctors with high competence should be available when needed. By using their clinical eye, with high medical competence and experience, together with a well-functioning decision support - the nurses in the ambulance care can experience increased confidence in referring patients to self-care.

Bakgrund: Riksrevisionens statistik visar på en allt högre belastning på ambulanssjukvården i landet, detta har medfört att flera regioner infört rutiner för ambulanssjuksköterskan att bedöma det aktuella vårdbehovet hos patienterna för att hänvisa till rätt vårdnivå om det inte föreligger transportbehov med ambulans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att hänvisa patienter till annan vårdnivå när inget behov av ambulanstransport föreligger. Metod: Två kvalitativa fokusgruppsintervjuer genomfördes på två ambulansstationer inom Region Norrbotten. Ett ändamålsenligt urval användes för att rekrytera ambulanssjuksköterskor. Deltagarna var mellan 33 och 48 år och yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 8 och 20 år. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Erfarenheter, magkänsla och bemötande gav förutsättningar för bedömning, Att välja vårdnivå var tidskrävande men värt arbetsinsatsen, Patienter som transporteras utan vårdbehov skapar frustration, En förändring kräver information, utbildning och stöd i beslut. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna använde sig av intuition tillsammans med de befintliga rutinerna och kände sig då trygga med att bedöma och hänvisa patienterna till en annan vårdnivå. De saknade möjligheten till stöd av ambulansläkare för att underlätta vid bedömning och beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en begränsning att inte privata vårdgivare var anslutna till rutinen för att hänvisa patienter. Frustration uppstod när de var tvungna att transportera patienter utan vårdbehov.  Slutsats: För att kunna optimera akutsjukvårdens resurser så behöver rutiner ses över så att samtliga hälsocentraler i regionen ingår i “vårdstigen”. En ambulansläkare bör omgående rekryteras som ett stöd i ambulanssjuksköterskornas dagliga arbete och vid hänvisning av patienter till annan vårdnivå.