<p>Våld mot kvinnor är ett omfattande och angeläget samhällsproblem. Hälso- och sjukvårdspersonalen utgör en nyckelgrupp när det gäller att upptäcka och identifiera våldet. I mötet med den våldsutsatta kvinnan, likaväl som i mötet med andra patienter, är bemötandet och kommunikationen av stor betydelse. Syftet med studien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelse av hur de blivit bemötta i sin kontakt med olika sjukvårdsinstanser. Metoden har varit kvalitativ med en induktiv ansats där nio kvinnor har intervjuats. Intervjuerna var semistrukturerade. De teman som framkommer i resultatet är upplevelsen av ett bra bemötande gentemot ett dåligt. I studien har tre huvudkategorier kunnat identifieras; det goda bemötandet, bristfällig/utebliven hjälp och hinder i kontakten. Konklusionen av denna studie tyder på, liksom tidigare studier i ämnet, att kvinnorna anser att kunskap och strategier hos vårdpersonal, samt att ta sig tid och våga fråga om våld är det som upplevs som mest betydelsefullt.</p> / <p>Violence against women is an urgent and widely spread society problem. To discover and identify the violence, health and medical personnel is a key group. In the encounter with the victimized women, as well as with the meeting with non victimized patients, the communication and treatment is of great importance. The aim with this study was to enlighten victimized women’s conception of how they in their contact with different health care institutions have been treated. The method has been a qualitative survey with an inductive approach. Interviews have been made with nine different women. The interviews has been semistructured. The experience of good versus not so good treatment was the themes revealed in the result. Three head categories have been identified in the study; the good treatment, unadequate/non-existing aid and difficulties in the contact. The conclusion of this and earlier studies indicates that what the women finds most important is that the healthcare personnel has strategies and knowledge, in addition to offer time and dare to ask questions about violence.</p>

Abstrakt I introduktionen visar litteraturen att det är viktigt att ge handledning och utbildning till vårdpersonal som vårdar demenssjuka. Oro, irritabilitet och aggressivitet det vill säga agitation, är en del av BPSD (Behavioural and Psychological Symptoms in Dementia) som är vanligt förekommande hos demenssjuka. I omvårdnaden om demenssjuka personer som har agiterat beteende behöver vårdpersonal bemästra olika omvårdnadshandlingar för att underlätta mötet och lugna den demenssjuke. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva omvårdnadshandlingar som kan användas av vårdpersonal för att lugna agiterade dementa. Den metod som valdes var en litteraturstudie som omfattade 19 vetenskapliga artiklar. Under granskning och analys framträdde olika omvårdnadshandlingar som indelades i huvudområden och områden. Resultatet gav fyra huvudområden, vilka var individuellt anpassad vård, musik, massage och aromterapi. Dessa omvårdnadshandlingar minskade agiterat beteende hos demenssjuka personer. I diskussionen tolkade vi att när vårdpersonal i olika yrkesroller fick ökad förståelse för olika omvårdnadshandlingar och lärde sig bemästra dessa kunde de lugna agiterade beteenden hos demenssjuka personer. Genom vår tolkning av resultatet kunde dessa fyra huvudområden sammanflätas med varandra i det individuellt anpassade valet av omvårdnadshandling. Slutsats: När omvårdnadshandlingen individanpassades vid olika typer av agitation och vid olika tidpunkter på dygnet minskade agitationen hos demenssjuka personer. Denna modell av sammanflätning mellan resultatets olika huvudområden vill vi inspirera för fortsatt forskning.

När ett barn insjuknar i en svår sjukdom är det oundvikligt att föräldrarna påverkas både emotionellt och socialt. Då barnet är i stort behov av sina föräldrar kan det uppstå problem eftersom föräldrarollen ändras i och med att barnet läggs in på sjukhus. Barnsjukvården har gått mot en familjefokuserad vård som är baserad på en nära och kontinuerlig involvering i barnets familj. Genom att vårdpersonalen bygger upp en ömsesidig relation till föräldrarna och deras barn kan de lättare hjälpa dem med deras grundläggande behov. Syftet med denna studie är att beskriva hur föräldrar till barn på sjukhus upplever relationen med vårdpersonalen. Metoden som använts var en kvalitativ litteraturstudie. Föräldrarna beskriver att de har ett behov av att få och ge information samt att de får ta del av beslut som tas angående barnets vård. Genom att vårdpersonalen stödjer och uppmuntrar föräldrarna orkar de vara delaktiga i barnets vård och omvårdnad. När vårdpersonalen lyssnar och tar hjälp av dem för att bättre förstå deras sjuka barn, är det av stor betydelse för föräldrarnas upplevelse av relationen med vårdpersonalen. Personlig kontakt med vårdpersonalen är betydelsefull för föräldrarna så att en nära relation ska kunna utvecklas. / When a child is diagnosed with a serious illness it is inevitable that the parents are affected both emotionally and socially. When children are admitted into hospital they are in great need of parental care and at the same time the parental role changes and be cause of this problems can arise. In recent years children’s healthcare has progressed towards family orientated care with an emphasis on close and continuous involvement with the child’s family. When nursing staff build up a mutual relationship with parents and their children it becomes easier to help them with their basic needs. The aim of this study is to describe how parents with children in hospital experience the relationship with nursing staff and the method that has been used was a qualitative literature study. The parents describe that they need to be able to both give and receive information and be involved in decisions that are made in connection with the care of their children. When nursing staff support and encourage parents they enable them to cope and participate in the care of and caring for their child. Parents´ experience of the relationship to nursing staff is improved when the staff listens to and accepts help from them in order to gain a better understanding of their children. Close contact with nursing staff is meaningful for parents and enables the development of a deeper relationship.

No description available.

Bakgrund: De senaste årtiondena har attityderna till homo- och bisexuella samt transpersoner ändrats i samhället. 1-10 procent av befolkningen anser sig vara homo- eller bisexuell. Risken för felmarginal var stor då många döljer sin sexuella läggning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa attityder och bemötande till HBTQ-personer i sjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie användes med 14 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Analysen behandlades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Ungefär 77 procent av sjuksköterskorna svarade att de vårdat en homosexuell person och 36 procent av under- och sjuksköterskorna skulle, om de fick välja, avstå från att vårda homosexuella patienter. Många homosexuella ansåg att de bör lämna ut sin sexuella läggning för att de sociala och emotionella behoven kunna tillfredställas av vårdgivaren och ett stort antal homosexuella hade känt sig förolämpade på grund av heteronormativa antaganden i vården. Diskussion: Det fanns en stor brist på kunskap i samhället och i vården när det kommer till homosexuella och heteronormativitet. Då heteronormativiteten påverkade vården borde kunskap om detta och ickeheterosexuellas levnadsvärld införskaffas. Slutsats: Om vårdgivarna blir mer medvetna om de heteronormativa antagandena i vården, så som vissa rutiner och förhållningssätt, borde vården till HBTQ-personer bli mer tillfredställande.

Våld mot kvinnor är ett omfattande och angeläget samhällsproblem. Hälso- och sjukvårdspersonalen utgör en nyckelgrupp när det gäller att upptäcka och identifiera våldet. I mötet med den våldsutsatta kvinnan, likaväl som i mötet med andra patienter, är bemötandet och kommunikationen av stor betydelse. Syftet med studien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelse av hur de blivit bemötta i sin kontakt med olika sjukvårdsinstanser. Metoden har varit kvalitativ med en induktiv ansats där nio kvinnor har intervjuats. Intervjuerna var semistrukturerade. De teman som framkommer i resultatet är upplevelsen av ett bra bemötande gentemot ett dåligt. I studien har tre huvudkategorier kunnat identifieras; det goda bemötandet, bristfällig/utebliven hjälp och hinder i kontakten. Konklusionen av denna studie tyder på, liksom tidigare studier i ämnet, att kvinnorna anser att kunskap och strategier hos vårdpersonal, samt att ta sig tid och våga fråga om våld är det som upplevs som mest betydelsefullt. / Violence against women is an urgent and widely spread society problem. To discover and identify the violence, health and medical personnel is a key group. In the encounter with the victimized women, as well as with the meeting with non victimized patients, the communication and treatment is of great importance. The aim with this study was to enlighten victimized women’s conception of how they in their contact with different health care institutions have been treated. The method has been a qualitative survey with an inductive approach. Interviews have been made with nine different women. The interviews has been semistructured. The experience of good versus not so good treatment was the themes revealed in the result. Three head categories have been identified in the study; the good treatment, unadequate/non-existing aid and difficulties in the contact. The conclusion of this and earlier studies indicates that what the women finds most important is that the healthcare personnel has strategies and knowledge, in addition to offer time and dare to ask questions about violence.

Antalet äldre ökar i Sverige. Åldrandet medför ökad risk att drabbas av sjukdomar vilket kan påverka munhälsan negativt. Äldre med stort vård- och omsorgsbehov flyttar ofta till särskilt boende. Många av dem behöver hjälp med munhygienen. Munvården till äldre i särskilt boende är ofta bristfällig med dålig munhälsa som följd. Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och beteenden avseende den egna samt de äldres munhälsa och munvård, samt undersöka om munvårdsutbildning kan relateras till munvårdsinsatser på särskilt boende. En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes och datainsamlingen gjordes med hjälp av ett frågeformulär. Resultatet visade att de flesta respondenterna ansåg munhälsan som viktig. Majoriteten tyckte att de boende bör få hjälp med munvård två gånger per dag men få hjälpte de äldre med munvård så ofta. Munhygienen ansågs vara den svåraste delen i omvårdnadsarbetet. Flertalet hade fått munvårdsutbildning och få önskade mer kunskaper. Munvården upplevdes fungera bra på avdelningarna och sågs som en del av god omvårdnad. Flera faktorer, som att de äldre gjorde motstånd och tidsbrist, uppgavs som svårigheter. Konklusionen var att attityden till munvård var positiv, men hindrande faktorer som motstånd från de äldre och tidsbrist bidrog till att den prioriterades lågt. Endast en liten del av vårdpersonalen önskade mer munvårdsutbildning.

Tidigare studier har visat att bristen på strukturell empowerment på vårdavdelning ofta leder till försämrad personalhälsa, sämre arbetsmiljö och mindre samarbete med kollegor samt högre grad av utmattningssymtom. Syftet med studien var att beskriva vårdpersonalens upplevelse av strukturell empowerment vid en akut kirurg- och ortopedavdelning, samt att undersöka om det finns några skillnader mellan sjuksköterskors och undersköterskors skattning av strukturell empowerment. Ytterligare ett syfte var att beskriva vårdpersonalens upplevelse av arbetstillfredsställelse samt att reliabilitetstesta ett instrument som mäter strukturell empowerment. Data gällande strukturell empowerment samlades in med instrumentet Condition of Work Effectiveness Questionnaire (CWEQ och CWEQ II) och data gällande arbetstillfredsställelse samlades in med en studiespecifik fråga. Femtioen enkäter delades ut, 43 personer svarade vid första mätningen och 39 personer vid andra mätningen. Huvudresultatet visade att personalens upplevelse av strukturell empowerment var medelmåttig. Sjuksköterskor skattade strukturell empowerment statistiskt signifikant högre jämfört med undersköterskor. Åttioen procent (n 35 av 43) av personalen upplevde arbetstillfredsställelse som bra eller mycket bra. Instrumentets reliabilitet, test-retest var r 0,40-0,86 och Cronbach Alpha 0,57-0,91. Slutsatserna är att personalen upplevde medelmåttig strukturell empowerment och att psykometriska data, test-retest och Cronbach Alpha, för den Svenska versionen av CWEQ och CWEQ II är i stort acceptabla.

En kvantitativ studie genomfördes som en mindre kartläggning på några orter i Skaraborg. Det framkom i studien att kontinuiteten av vårdpersonal vid behandling av bensår varierar. Kartläggningen genomfördes under en månads tid inom både primärvård och kommuners hemsjukvård. En grupp patienter hade få omläggare medan en annan grupp hade många som lade om bensåret. Nästan alla patienter med bensår i kommunens hemsjukvård hade en patientansvarig sjuksköterska. Av dessa hade en tredjedel träffat sin sjuksköterska under den kartlagda månaden. I primärvården hade drygt hälften av patienterna med bensår en patientansvarig sjuksköterska och majoriteten av dem hade träffat sin patientansvariga sjuksköterska under innevarande månad. Kommunens patienter blev huvudsakligen omlagda av undersköterskor medan primärvårdens patienter blev omlagda av distriktssköterskor och sjuksköterskor. / A quantitative study has been done, carrying out through a small survey in some places in thecounty of Skaraborg. During a month the survey was done in both the primary care and also inthe community care. It was found that the continuity of staff was varying. One sample ofpatients had few nursing staff taking care of the patient’s leg ulcer while another sample ofpatients had many care givers. Almost all patients in the community care had a nurse who wasresponsible for the patient’s leg ulcer. A third of the patients in the community had met theresponsible nurse during the month. At the primary care more than a half of the patients had anurse who was responsible for the patient’s leg ulcer and a majority of them had seen the nurseduring the month. The patients in the community for the most had been taken care of by theassistant nurse who had changed the bandage of the leg ulcer while in primary care, the patientshad been taken care of by a nurse or a district nurse.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva de skador som uppkommer hos vårdpersonal i samband medpatientförflyttning och vad som kan göras för att förebygga dessa skador. De ingående studierna har granskatsoch kvalitén på dessa har värderats. Resultatet visade på ett globalt problem eftersom de vetenskapliga studiernagjorda i ämnet kommer från flera delar av världen. Det var övervägande kvinnliga studiedeltagare i de studiersom granskades. Patientförflyttningar, stress, arbetsbelastning samt personalens sinnesstämning och hälsa fannsvara orsaker till vårdrelaterade skador hos personal. Brist på utbildning i förflyttningsteknik, brist på hjälpmedeloch hur hjälpmedlen ska användas fanns också vara orsaker till skador. Den form av skada som oftast förekomvar ryggskador. Med hjälp av skadeförebyggande program där det på arbetsplatser introducerats bland annatmekaniska liftar och utbildning i förflyttningsteknik har det påvisats en minskning av muskuloskeletala skadorhos vårdpersonal. Hjälpmedel vid förflyttningar kunde förebygga både fysisk och psykisk stress samt känslanav säkerhet för både patient och personal. / The purpose of the literature study was to describe the injuries that occur amongst nursing staffwhen handling and transferring patients, and what can be done to prevent such injuries. In-depthstudies on the subject have been reviewed and the quality of them has been valued. These studieshave been carried out in different parts of the world, and the result of the review indicates thatthis is a global problem. The participants of the reviewed studies were predominantly female.Transferring and handling patients, stress, heavy workloads and the attitude and basic health ofthe employees were found to be the main reasons for nursing related injuries. A lack ofeducation in patient transferring techniques, a lack of transferring aids and how to use them werealso proven to be reasons for injuries. The most common type of injury was back injuries. Adecrease in musculoteletal injuries have been proven in workplaces where injury-preventingprograms, including mechanical lifts and education in patient transferring techniques, have beenintroduced. Transferring aids were shown to prevent both physical and mental stress, and also thefeeling of security among both patients and nursing staff.