Bakgrund: att plötsligt och oväntat förlora en anhörig innebär en sorg och krissituation för den som drabbas. Det är viktigt att de som förlorar en familjemedlem får den hjälp och stöd de behöver för att kunna gå vidare i sin sorgeprocess. Det är betydelsefullt att vårdpersonal som möter människor i kris och sorg har kunskap om att bemöta dem som drabbas. Syftet: med denna litteraturstudie var att bidra till att öka kunskapen om anhörigas omvårdnadsbehov och vårdpersonals bemötande vid plötsligt och oväntat dödsfall. Metod: studien bygger på åtta vetenskapliga artiklar som söktes i vetenskapliga databaser: Cinahl, PsychINFO och Elin@Kalmar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: tre teman framkom; Information med underrubriker: dödsbeskedet, kommunikation. Omhändertagande med underrubriker: att se personen som avlidit, uppföljning. Vårdpersonalen med underrubriker: kommunikation mellan kollegor, vårdpersonalens egna känslor samt kunskap och utbildning. Slutsats: är att det saknas utbildning och kunskap hos vårdpersonal inför att möta anhöriga vid plötsligt dödsfall. Det visar sig genom att de anhöriga beskriver en bristande kommunikation och information från vårdpersonalen och att de drabbade upplever att de inte fått den hjälp de önskat. Det framkommer att det är värdefullt för de anhöriga att de individuella behoven tillgodoses och att någon form av uppföljning erbjuds.

BAKGRUND: HIV (Humant Immunbrist Virus) är en infektion som är spridd över hela världen. År 1981 då HIV beskrevs för första gången associerades smittan med homosexualitet och bisexualitet bland män samt intravenöst missbruk. Trots mer kunskap om hur viruset sprids förekommer fördomar och diskriminering av patienter med HIV från både allmänheten och vårdpersonalen. Tidigare forskning visar att det finns en ovilja bland vårdpersonal att vårda patienter med HIV. SYFTE: Studiens syfte var att beskriva HIV-patienters upplevelser av mötet med vårdpersonal. METOD: En litteraturöversikt av befintlig forskning inom det specifika området genom granskning av 12 vetenskapliga artiklar. RESULTAT: Studien resulterade i tre teman; kränkning, avståndstagande och rädsla samt professionellt bemötande. Många patienter har negativa upplevelser av mötet med vårdpersonal såsom stämpling, skuldbeläggning, nekad vård och ignorans. Även många positiva erfarenheter framkom där patienterna upplever en god relation med sin vårdgivare. KONKLUSION: Trots mer kunskap om HIV upplever patienterna ett osympatiskt bemötande från vårdpersonalen. Kunskap om patienternas upplevelser av mötet med vårdpersonal har betydelse för att förbättra förståelsen för patientens situation och därmed även omvårdnaden. Därför är det viktigt att vårdpersonalen införskaffar sig kunskap om hur deras bemötande påverkar patientens tillfredsställelse av vården. / BACKGROUND: HIV (Human Immunodeficiency Virus) is an infection that is spread all over the world. In 1981, when HIV was described for the first time, the infection was associated with homosexuality and bisexuality among men, and intravenous misuse. Despite greater understanding of how the virus is spread prejudice and discrimination against HIV patients still occurs from both the community and health professionals. Previous research shows that there is an unwillingness to care for patients with HIV among health care personnel. OBJECTIVE: The aim of this study is to describe HIV patients' experiences of the encounter with health care personnel. METHOD: A literature review of previous research in the specific area by analyzing 12 scientific articles. RESULT: The study found three themes; insult, rejection and fear and professional treatment. Many patients have negative experiences of the encounter with health personnel such as labeling, blame, denied care and ignorance. The positive experiences showed that patients experienced a good relationship with their caregivers. CONCLUSION: Despite more awareness about HIV, patients experienced unsympathetic treatment from health care provider. Knowledge of patients' experiences of the encounter with health professionals is important to improve understanding of the patient's situation and the care. It is therefore important that health professionals obtain knowledge about how their treatment affects the patient’s satisfaction of care.

Bakgrund: Demenssjukdom orsakar sänkt kognitiv förmåga och den sjukes personlighet förändras. Att låta närstående vara delaktiga i omvårdnaden och att vårdpersonal tar sig tid att lyssna på deras åsikter skapar goda chanser för att båda parterska bli nöjda med omvårdnaden som ges till den sjuke. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka närståendes behov i omvårdnad av personer med demenssjukdom. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt (n=15) med systematiskt tillvägagångssätt. Resultat: Studiens resultat visade att närstående hade egna behov som behövde tillgodoses, att få möjlighet att skapa en relation till vårdpersonal, att få tid att prata, att få delta i omvårdnaden samt att få information. Närstående hade även behov av att den sjukes behov blev tillgodosedda. För att detta skulle ske krävdes det att vårdpersonal skapade en god relation till den sjuke, att han/hon fick tillräckligt med tid och en god omvårdnad. Slutsats: Närståendes behov av att den sjuke får en fungerande relation med vårdpersonal blev inte tillfredställt. Närstående önskade att både de själva och den sjuke får mer tid och kontakt med vårdpersonal. Calgarymodellen kan användas av vårdpersonal för kartläggning av närståendes behov i omvårdnaden. / Background: The illness of dementia causes decreased cognitive capacity and the personality of the person who is ill changes. To let the relatives be a part of the care and that nursing staff make time to listen to relatives opinions will make good chances for that both parts will be satisfied with the care that is given to the ill person. Aim: Examine relative´s needs in the care of the illness of Dementia. Method: The literature review (n=15) was executed by a systematic procedure. Result: The result of the study showed that relatives had their own needs that had to be satisfied, to get the possibility to create a relation to the nursing staff, to get time to talk, to take part of the care and to get information. Relatives had also needs of that the ill person needs were satisfied. For this to happen it demanded that the nursing staff created a good relation to the ill person, that he/she got enough of time and a good care. Conclusion: Relatives needs ofthat the ill person gets a good relationship with the nursing staff were not satisfied. Relative wished more time and contact with the nursing staff. The model of Calgary can be used by the nursing staff to make a survey of relatives needs in the care.

Sammanfattning Huvuddelen av denna uppsats beskriver hur några anställda vårdgivare i en svensk kommun upplever sitt arbete med dementa brukare och deras aggressioner. Undersökningen bygger på nio djupintervjuer med vårdpersonal som arbetar inom demensvården. Studiens fokus ligger på att utforska hur vårdgivare reagerar på och påverkas av hot och våld från vårdtagare samt vilka strategier vårdgivaren väljer för att förhindra hot- och våldssituationer. Uppsatsens teoretiska grund är symbolisk interaktionism och empati. Anledningen till detta val är mitt stora intresse att studera hur samspelet mellan vårdgivaren och vårdtagaren ser ut. Från symbolisk interaktionism har jag bl.a. använt Meads begrepp jaget och Goffmans drama­turgiska inriktning, vilken handlar om roller som spelas på och bakom scenen. Även Cooleys begrepp the looking-glass self och sympathetic introspection samt Holms teori gällande em­pati har använts i tolkningen av materialet. Studiens analys bygger även på Trost och Levins sammanfattning av symbolisk interaktionism d.v.s. de fem hörnstenarna; definition av situa­tionen, social interaktion, signifikanta symboler, aktivitet och nuet. Grundad teori har använts som analysmetod för att kategorisera och koda intervjumaterialet. Mitt resultat delades därmed in i tre delar. Första delen beskriver hur hot och våld på arbets­platsen uppstår och ser ut. I andra delen redogör jag för vilka konsekvenser hot och våld får och i tredje delen presenteras vad vårdpersonalen gör för att förhindra uppkomsten av hot- och våldssituationer. Studien visar att det finns flera olika former av våld inom demensvården och att våldet påver­kar vårdgivaren olika. Tre sätt att se på våld framträdde; fysiskt och psykiskt våld, förväntat och oförutsägbart våld samt medvetet och omedvetet våld. Fysiskt, medvetet och oförutsäg­bart våld upplevdes av vårdgivaren som svårast i arbetet. I undersökningen framkom att hotets och våldets konsekvenser bl.a. var att vårdgivarna upp­levde stress, trötthet, rädsla, obehag och misslyckande, vilket delvis berodde på uppfattningen att de inte hade kontroll, t.ex. när våldet var oförutsägbart och det inte gick att kommunicera med vårdtagaren. Följden blev att brukaren undveks. En annan konsekvens var att vårdgivar­na ibland negligerade våldet, genom att de undantryckte sina känslor och accepterade våldet som en naturlig del av arbetet. Resultatet visar att vårdgivarna hade olika strategier och metoder för att minimera uppkoms­ten av våld. Utbildning, kompetens och erfarenhet visade sig ha stor betydelse för hur lätt eller svårt arbetet blev. Dessa faktorer bidrog till att brukare bättre kunde förstås och bemötas. Det framkom att vårdgivarens förhållningssätt och bemötande var avgörande för hur vården av de dementa blev. Möjlighet till handledning och samtal med kolleger samt dokumentation var också av stor vikt. Att vara flera som hjälps åt, ha god bakgrundsinformation om bruka­ren, kunna tolka symboler, känna kontroll, vara förberedd och planera hade även stor bety­delse för vårdarbetets utformning och resultat.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonalens kunskap och attityder till personer med hiv/aids samt hur omvårdnaden av dessa patienter påverkades.Datainsamlingsmetoden var datoriserad och manuell sökning. Kravet på de artiklar som studerades var att de skulle ha vetenskapligt värde, vara skrivna på svenska och engelska samt vara publicerade 1997 eller senare. Totalt studerades 19 kvantitativa och kvalitativa artiklar för att belysa detta ämne. För att kunna bedöma kvaliteten i artiklarna användes två olika granskningsmallar. Studien visade att vårdpersonal överlag har goda kunskaper om hiv/aids beträffande högriskgrupper, sjukdomsförlopp, överföringsmetoder samt betydelse av skyddsåtgärder. Kunskap om hiv och aids spelade en avgörande roll i vårdandet av patienten och dennes anhöriga, samt för att kunna skydda sig själv i den nära vården med patienten. Attityder som var vanligt förekommande hos vårdpersonalen var rädsla, osäkerhet, ovillighet att vårda, samt avsaknad av empati i mötet med hiv/aids patienter. I vår studie framkom vidare att vård av aids sjuka patienter var en bidragande orsak till stress och utbrändhet hos vårdpersonal och påverkande därmed omvårdnadshandlingarna negativt.

No description available.

<p><strong>BAKGRUND</strong>: HIV (Humant Immunbrist Virus) är en infektion som är spridd över hela världen. År 1981 då HIV beskrevs för första gången associerades smittan med homosexualitet och bisexualitet bland män samt intravenöst missbruk. Trots mer kunskap om hur viruset sprids förekommer fördomar och diskriminering av patienter med HIV från både allmänheten och vårdpersonalen. Tidigare forskning visar att det finns en ovilja bland vårdpersonal att vårda patienter med HIV. <strong>SYFTE</strong>: Studiens syfte var att beskriva HIV-patienters upplevelser av mötet med vårdpersonal. <strong>METOD</strong>: En litteraturöversikt av befintlig forskning inom det specifika området genom granskning av 12 vetenskapliga artiklar. <strong>RESULTAT</strong>: Studien resulterade i tre teman; <em>kränkning</em>, <em>avståndstagande och rädsla</em> samt <em>professionellt bemötande.</em> Många patienter har negativa upplevelser av mötet med vårdpersonal såsom stämpling, skuldbeläggning, nekad vård och ignorans. Även många positiva erfarenheter framkom där patienterna upplever en god relation med sin vårdgivare. <strong>KONKLUSION</strong>: Trots mer kunskap om HIV upplever patienterna ett osympatiskt bemötande från vårdpersonalen. Kunskap om patienternas upplevelser av mötet med vårdpersonal har betydelse för att förbättra förståelsen för patientens situation och därmed även omvårdnaden. Därför är det viktigt att vårdpersonalen införskaffar sig kunskap om hur deras bemötande påverkar patientens tillfredsställelse av vården.</p> / <p>BACKGROUND: HIV (Human Immunodeficiency Virus) is an infection that is spread all over the world. In 1981, when HIV was described for the first time, the infection was associated with homosexuality and bisexuality among men, and intravenous misuse. Despite greater understanding of how the virus is spread prejudice and discrimination against HIV patients still occurs from both the community and health professionals. Previous research shows that there is an unwillingness to care for patients with HIV among health care personnel. OBJECTIVE: The aim of this study is to describe HIV patients' experiences of the encounter with health care personnel. METHOD: A literature review of previous research in the specific area by analyzing 12 scientific articles. RESULT: The study found three themes; insult, rejection and fear and professional treatment. Many patients have negative experiences of the encounter with health personnel such as labeling, blame, denied care and ignorance. The positive experiences showed that patients experienced a good relationship with their caregivers. CONCLUSION: Despite more awareness about HIV, patients experienced unsympathetic treatment from health care provider. Knowledge of patients' experiences of the encounter with health professionals is important to improve understanding of the patient's situation and the care. It is therefore important that health professionals obtain knowledge about how their treatment affects the patient’s satisfaction of care.</p>

<p>Taktil stimulering används inom flera olika hälsofrämjande verksamhetsområden i Sverige och är en form av mjuk massage. Under 1990-talet startade utbildning i metoden. Då taktil stimulering är en relativt ny metod finns det ännu inte så många studier i ämnet.<strong> </strong><em>Syftet</em> med studien var att belysa hur vårdpersonal upplever det att använda taktil stimulering i omvårdnadsarbetet. <em>Metoden</em> som användes var kvalitativa intervjuer. Selektivt urval resulterade i att sex informanter med utbildning i taktil stimulering deltog. Manifest innehållsanalys har utförts. <em>Resultatet</em> omfattar användandet av taktil stimulering i omvårdnaden, de krav som ställs på givaren i samband med taktil stimulering, den respons som givarna får av kollegor, mottagare och anhöriga, samt givarens egen relation till taktil stimulering. <em>Slutsatsen</em> är att taktil stimulering ger ökat välbefinnande för både mottagare och givare om hänsyn tas till deras levda kroppar, som är ett uttryck för en persons tidigare erfarenheter, minnen och upplevelser.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Patienter som avsiktligt skadar sin egen kropp blir allt vanligare inom dagens sjukvård. Självskada innebär att personer tillfogar yttre skador på sin egen kropp med olika föremål, och kommer därmed inte enbart i kontakt med psykiatrin, utan även med den somatiska vården. Därför är det av vikt att även sjuksköterskor inom den somatiska vården kan ge dem en god vård. Människor som skadar sig själv har ofta traumatiska erfarenheter i sin bakgrund och det kräver att sjuksköterskan både kan behandla och se bakom de fysiska skadorna för att hjälpa. <strong>Syfte: </strong>Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens känslor gentemot patienter som skadar sig själva. <strong>Metod: </strong>Metoden för studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats där vetenskapliga artiklar granskades. Totalt var det fyra kvalitativa artiklar och tre kvantitativa artiklar som granskades och sammanställdes med hjälp av en manifest innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Resultatet presenterades i de fem olika kategorierna; ”<em>känslor av oförståelse”, ”känslor av otillräcklighet”, ”känslor av ilska och frustration”, ”känslor av ambivalens”, </em>samt <em>”känslor av stress och bristande stöd”</em>. Resultatet visade att personalen kände att de inte hade tillräckligt med kunskaper för att kunna hjälpa patienter som skadar sig själva. Detta ledde till att känslor som oförstående, ilska, frustration och otillräcklighet uppstod hos vårdpersonalen. Resultatet visade även att vårdpersonalen var stressad och i behov av stöd från kollegor och ledning, för att orka kunna ge en god vård till patienter som skadar sig själva. <strong>Slutsats: </strong>Vårdpersonalen behöver mer utbildning och kunskap för att kunna förstå och hjälpa patienter som skadar sig själva. De behöver även mer stöd från sina kollegor och ledning för att kunna bemöta patienterna på ett professionellt sätt. </p>

Sammanfattning Den blivande mamman möter många olika enheter i vårdkedjan och var och en av dessa enheter spelar stor roll för amningen. All vårdpersonal som på ett eller annat sätt arbetar med amning ska ha kunskap om WHO:s " Tio steg till lyckad amning" och arbeta efter denna amningsstrategi för att skapa gynnsamma förutsättningar för att kunna hjälpa, stödja och uppmuntra mamman vid amningen. Syfte: Att undersöka vårdpersonals inställning till amningsstödet de ger. Design/Metod: För att genomföra studien valdes en kvantitativ, deskriptiv och jämförande design som genomfördes i form av en tvärsnittsstudie. Mätningen utfördes med hjälp av webbenkäter innehållande frågor med fokus på inställningar till det amningsstöd man ger. De faktorer som mättes var faciliterande, engagerande, följsam och amningsvänlig. Sammanlagt var det 81 personal som svarade på enkäten. Resultat: Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan de respondenter som genomgått extra amningsutbildning utöver sin yrkesutbildning och de som inte hade gjort det. Dessa respondenter hade högre poäng på det faciliterande förhållningssättet. Det fanns också en skillnad mellan Barnkliniken och Kvinnokliniken hur de skattades sig själva på det faciliterande och engagerande förhållningssättet, på så vis att Kvinnoklinikens personal skattade sig högre på det faciliterande och Barnkliniken på det engagerande. Slutsats: Studien visade att vårdpersonals inställning till amning varierade beroende på om man hade extra amningsutbildning eller inte. Det förfaller som att amningsutbildning kan påverka vårdpersonalens amningsstöd till att bli mer evidensbaserat. Nyckelord: Amning, amningsstöd, vårdpersonal, inställningar. / Abstract The expecting mother is exposed to a variety of different units within the healthcare system and each one of them plays a major role in breastfeeding support. All healthcare professionals who are involved in breastfeeding support should have knowledge of WHO’s "Ten steps to successful breastfeeding" and work in accordance with this strategy to create favorable conditions to be able to help, support and encourage the mother during breastfeeding. Aim: To examine healthcare professional’s attitude toward the breastfeeding support they provide. Method: To conduct the study, a quantitative, descriptive and comparative design was chosen in the form of a cross- sectional study. The measuring was conducted using online questionnaires containing questions with focus on the attitudes toward the breastfeeding support one provides. The factors that were measured were facilitative, engaging, responsive and breastfeeding friendly. Overall, 81 staff completed the questionnaire. Results: The result showed that there was a significant difference between the respondents who had participated in additional breastfeeding training in addition to their professional training and the ones who had not. Respondents with additional breastfeeding training had higher scores on the facilitative approach. These was also a difference between the Children’s Clinic and the Women’s Clinic on how they scored their own facilitative and engaging approach, the staff at the Women’s Clinic scored themselves higher in facilitative and the Children’s Clinic in the engaging approach. Conclusion: The study showed that healthcare professional’s attitude toward breastfeeding varied depending on if they had additional breastfeeding training or not. It appears that breastfeeding training can affect healthcare professional’s breastfeeding support to become more evidence-based. Keywords: Breastfeeding, breastfeeding support, healthcare personal, attitudes