Examensarbete utgör ett didaktiskt verktyg för att utforska hur textillärare använder sina händer i praktiken för att stödja elevernas lärande och motivation. Trots att forskning visar på utmaningar för lärare, särskilt med elever som saknar motivation, är det av betydelse att inte ge upp. Studiens syfte är att generera insikt kring hur textillärare använder händerna som pedagogiskt verktyg och att undersöka deras uppfattningar om händernas roll utifrån riktlinjer i styrdokument. Tidigare forskning bidrar med insikter om hur olika pedagogiska strategier påverkar elevernas inlärning. Genom att integrera dessa metoder och samla empirisk data, syftar studien till att belysa ämnet och förbättra elevernas förståelse och engagemang. Fokus ligger på att undersöka hur textilläraren använder sina händer i undervisningen med hjälp av insamlad empirisk data genom observationer och intervjuer för att förstå lärarens agerande och perspektiv. Resultatet av studien tydliggör hur användningen av händerna i slöjdundervisningen är avgörande ur ett lärarperspektiv. Studien identifierar ett holistiskt perspektiv och pekar på framtida forskningsområden för att förstärka sambandet mellan praktik och teori inom slöjdämnet, medanden också betonar textillärares roll i att stödja elever med bristande självförstoende för att främja en autonom inlärningsmiljö med hjälp av icke-verbala kommunikationsformer, särskilt användningen av händerna.

Titel: Motivering av goodwillnedskrivningar: En kvalitativ innehållsanalys av motiveringar till nedskrivning av goodwill. Syfte: Syftet med denna studie är att studera hur bolag noterade på OMX Stockholm motiverar sina nedskrivningar av goodwill, och vilka faktorer som kan förklara vilka argument som används. Metod: En kvalitativ innehållsanalys har genomförts för att studera motiveringarna i noterna angivna i årsredovisningar, slutgiltiga urvalet uppgick till 125 observationer. För att testa hypoteserna har fyra logistiska binära regressionsanalyser utförts.  Resultat och slutsats: Av tre sätt att mäta storleken av nedskrivning av goodwill och motiveringsfaktor var det ett sätt som påvisade ett signifikant samband, vilket var nedskrivning i förhållande till totala tillgångar. Det fanns även ett signifikant samband mellan redovisat nettoresultat och motiveringsfaktor. Studiens slutsatser är att resultaten visar på att det föreligger ett svagt samband mellan storleken på goodwillnedskrivning och angiven motiveringsfaktor. Bolag hänför i högre grad större nedskrivningar till externa faktorer, utifrån en av metoderna för att mäta storleken av goodwillnedskrivningar. Avslutningsvis fann även studien att det finns ett svagt samband mellan redovisat negativt nettoresultat och extern motiveringsfaktor. Examensarbetets bidrag: Studien bidrar till en ökad kunskap om hur bolag noterade på OMX Stockholm motiverar sina nedskrivningar av goodwill.  Förslag till fortsatt forskning: Genomföra intervjuer med individer som har beslutsrätt gällande nedskrivning av goodwill. Detta för att få en djupare insikt samt för att kunna ställa följdfrågor. / Title: Justification of goodwill impairment: A qualitative content analysis of justifications for goodwill impairment.  Aim: The purpose of this study is to examine how companies listed on OMX Stockholm justify their goodwill impairments, and which factors can explain the arguments used.  Method: A qualitative content analysis has been done to study the justifications in the notes stated in the annual reports, final sample amounted to 125. To test the hypotheses, four logistic binary regression analyzes have been conducted.  Result and conclusions: Out of three methods for measuring the size of goodwill impairment and justification factors, one method showed a significant relationship, which was impairment as a proportion of total assets. It also demonstrated a significant relationship between reported net profit and justification factor. The conclusions of the study indicate that there is a weak correlation between the size of goodwill impairments and the stated motivation factor. Companies tend to attribute larger impairments to external factors, based on one way of measuring the size of goodwill impairments. Lastly, the study also found a weak correlation between reported negative net income and external motivation factor. Contribution of the thesis: The study contributes to an increased knowledge of how companies listed on the OMX Stockholm justify their goodwill impairments.  Suggestions for future research: Conduct interviews with individuals who have decision-making authority regarding goodwill impairment, to gain deeper insight and to be able to ask follow-up questions.

De senaste åren har små barns användning av digitala medier ökat och det finns idag en uppsjö av medieinnehåll riktat till denna målgrupp. Forskning visar dock att små barn har svårt att generalisera lärande från skärmar till verkligheten. Samtittande (co-viewing) med vuxna och verbala ledtrådar har föreslagits kunna underlätta lärandet men forskningen är ännu begränsad. Föreliggande studie syftade därför till att undersöka huruvida instruerad co-viewing har någon inverkan på deklarativt minne, mätt med fördröjd imitation, hos barn vid två års ålder. För att undersöka detta användes experimentell mellangruppsdesign, där deltagarna (N = 35) tillsammans med sina föräldrar fick se en film på surfplatta där uppgifter ur ett deklarativt minnestest (FIT-24) presenterades. Deltagarna randomiserades till experimentgrupp, där föräldrarna instruerades att beskriva händelseförloppet i filmen för barnen, och kontrollgrupp, där föräldrarna instruerades att titta på filmen tillsammans med barnen såsom de skulle gjort hemma. Efter en fördröjning testades vad barnen lärt sig av minnesuppgifterna. Utöver minnestestet genomfördes screening av utvecklingsnivå (Bayley-S).Resultatet visade ingen signifikant skillnad i deklarativt minne mellan betingelserna. Däremot återfanns positiva signifikanta samband mellan deklarativt minne och generell utveckling samt språklig förmåga. Därtill klarade deltagare i båda grupperna att generalisera kunskap från surfplatta till verklighet, vilket visar att tvååriga barn kan lära sig från digitala medier.

Under de senaste decennierna har datorspel etablerats som ett legitimt forskningsområde. Inom denna forskning har den artificiella intelligensen (AI) varit av stort intresse framförallt i relation till de karaktärer inom spel som kallas för non-playable characters (NPC). Fokus har legat på att göra dessa karaktärer mer trovärdiga och på så sätt göra spel mer engagerande och potentiellt främja immersion. I och med detta bör alla aspekter av NPC:er utforskas för att säkerställa att alla bidragande faktorer har identifierats och kan därefter användas för att ytterligare utveckla dessa. Då social interaktion inom datorspel har tidigare kopplats till en spelares immersion är det viktigt att förstå alla komponenter som uppgör denna. Den mänskliga kommunikationen är grundad i både verbala och icke-verbala uttryck vilket tillsammans skapar den sociala interaktionen. Därför undersöker denna studie de aspekter av en karaktärs beteende som kan kategoriseras som icke-verbala uttryck. Detta utförs med hjälp av en kvalitativ observationsmetod för att identifiera vilka variationer som existerar, hur de uppfattas, samt om de påverkar karaktärers trovärdighet och därefter spelarens känsla av immersion. / In recent decades, computer games have been established as a legitimate area of research. In this research, artificial intelligence (AI) has been of great interest especially in relation to the characters in games called non-playable characters (NPCs). The focus has been on making these characters more believable and thus making games more engaging and potentially more immersive. In doing so, all aspects of NPCs should be explored to ensure that all contributing factors have been identified and can then be used to further develop them. As social interaction in computer games have previously been linked to a player's immersion, it is important to understand all the contributing components. Human communication is based on both verbal and non-verbal behaviors, which together create social interaction. Therefore, this study examines the aspects of NPC behavior that can be categorized as non-verbal expressions. This is achieved using a qualitative observation method to identify what variations exist, how they are perceived, and whether they affect the believability of characters and the player's immersion.

Bakgrund: Smärta är vanligt förekommande bland icke-verbala intensivvårdspatienter och beror på bakomliggande sjukdomar och behandlingar som de erhåller. Smärtbedömning hos icke-verbala patienter är en utmaning för intensivvårdssjuksköterskan på grund av den icke-verbala patientens oförmåga att uttrycka sig verbalt. Oförmåga att kommunicera kan bero på sänkt medvetandegrad och bakomliggande sjukdomar. Tidigare forskning visar att smärtan hos icke-verbala patienter kan bli underbehandlad och överbehandlad. Felaktig smärtbedömning kan leda till komplikationer och förlängd vårdtid och som följd kan leda till ett lidande för den icke-verbala patienten. Syfte: Syftet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av smärtbedömning hos den icke-verbala intensivvårdspatienten. Metod: En systematisk litteraturstudie med integrativ design genomfördes. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga artiklar varav fyra kvalitativa, två med mixedmetod och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Resultaten visar att det finns olika faktorer som påverkar utförandet av smärtbedömning hos icke-verbala intensivvårdspatienter. Arbetsbelastning, brist på rutiner och riktlinjer, brist på skattningsinstrument samt utbildningsnivå och erfarenhet spelar roll. Vidare framkom det att intensivvårdssjuksköterskor använder sig mest av egen smärtbedömning utifrån uppvisat smärtbeteende och vitala parametrar. Slutsats: Med ökad kunskap inom smärtbedömning samt bättre förutsättningar utifrån organisatorisk nivå kan intensivvårdssjuksköterskan förebygga akuta och långsiktiga komplikationer samt minska patientens lidande. / Background: Pain is common among non-verbal intensive care patients and is due to underlying diseases and treatments they receive. Pain assessment in non-verbal patients is a challenge for the critical care nurse due to the non-verbal patient's inability to express themselves verbally. Inability to communicate can be due to reduced level of consciousness and underlying diseases. Previous research shows that the pain of non-verbal patients can be undertreated and overtreated. Incorrect pain assessment can lead to complications and prolonged hospital stay and, as a result, can lead to suffering for the non-verbal patient. Purpose: The purpose was to investigate the intensive care nurse's experiences of pain assessment in the non-verbal intensive care patient. Method: A systematic literature study with an integrative design was conducted. The result is based on 15 scientific articles, of which four are qualitative, two with a mixed method and nine quantitative articles. Results: The results show that there are different factors that influence the performance of pain assessment in non-verbal intensive care patients. Workload, lack of routines and guidelines, lack of assessment instruments as well as level of education and experience play a role. Furthermore, it emerged that intensive care nurses mostly use their own pain assessment based on demonstrated pain behaviour and vital parameters. Conclusion: With increased knowledge in pain assessment and better conditions based on organizational level, the intensive care nurse can prevent acute and long-term complications and reduce the patient's suffering.

Moderating group discussions among humans can often be challenging and require certain skills, particularly in deciding when to ask other participants to elaborate or change the current topic of the discussion. Recent research on Human-Robot Interaction in groups has demonstrated the positive impact of robot behavior on the quality and effectiveness of the interaction and their ability to shape the dynamics of the group and promote social behavior. In light of this, there is the potential of using social robots as discussion moderators to facilitate engaging and productive discussions among humans. Previous work on topic management in conversational agents was predominantly based on human engagement and topic personalization, with the agent having an active/central role in the conversation. This thesis focuses exclusively on the moderation of group discussions; instead of moderating the topic based on evaluated human engagement, the thesis builds upon previous research on non-verbal cues related to discussion topic structure and turntaking to determine whether participants intend to continue discussing the current topic in a content-free manner. This thesis investigates the suitability of machine-learning models and the contribution of different audiovisual non-verbal features in predicting appropriate topic changes. For this purpose, we utilized pre-recorded interactions between a robot moderator and human participants, which we annotated and from which we extracted acoustic and body language-related features. We provide an analysis of the performance of sequential and nonsequential machine learning approaches using different sets of features, as well as a comparison with rule-based heuristics. The results indicate promising performance in classifying between cases when a topic change was inappropriate versus when a topic change could or should change, outperforming rule-based approaches and demonstrating the feasibility of using machine learning models for topic moderation. Regarding the type of models, the results suggest no distinct advantage of sequential over non-sequential modeling approaches, indicating the effectiveness of simpler non-sequential data models. Acoustic features exhibited comparable and, in some cases, improved overall performance and robustness compared to using only body language-related features or a combination of both types. In summary, this thesis provides a foundation for future research in robot-mediated topic moderation in groups using non-verbal cues, presenting opportunities to further improve social robots with topic moderation capabilities. / Att moderera gruppdiskussioner mellan människor kan ofta vara utmanande och kräver vissa färdigheter, särskilt när det gäller att bestämma när man ska be andra deltagare att utveckla eller ändra det aktuella ämnet för diskussionen. Ny forskning om människa-robotinteraktion i grupper har visat den positiva effekten av robotbeteende på interaktionens kvalitet och effektivitet och deras förmåga att forma gruppens dynamik och främja socialt beteende. I ljuset av detta finns det potential att använda sociala robotar som diskussionsmoderatorer för att underlätta engagerande och produktiva diskussioner bland människor. Tidigare arbete med ämneshantering hos konversationsagenter baserades till övervägande del på mänskligt engagemang och ämnesanpassning, där agenten hade en aktiv/central roll i samtalet. Denna avhandling fokuserar uteslutande på moderering av gruppdiskussioner; istället för att moderera ämnet baserat på utvärderat mänskligt engagemang, bygger avhandlingen på tidigare forskning om icke-verbala ledtrådar relaterade till diskussionsämnesstruktur och turtagning för att avgöra om deltagarna avser att fortsätta diskutera det aktuella ämnet på ett innehållsfritt sätt. Denna avhandling undersöker lämpligheten av maskininlärningsmodeller och bidraget från olika audiovisuella icke-verbala funktioner för att förutsäga lämpliga ämnesändringar. För detta ändamål använde vi förinspelade interaktioner mellan en robotmoderator och mänskliga deltagare, som vi kommenterade och från vilka vi extraherade akustiska och kroppsspråksrelaterade funktioner. Vi tillhandahåller en analys av prestandan för sekventiell och ickesekventiell maskininlärningsmetoder med olika uppsättningar funktioner, samt en jämförelse med regelbaserad heuristik. Resultaten indikerar lovande prestation när det gäller att klassificera mellan fall när ett ämnesbyte var olämpligt kontra när ett ämnesbyte kunde eller borde ändras, överträffande regelbaserade tillvägagångssätt och demonstrerar genomförbarheten av att använda maskininlärningsmodeller för ämnesmoderering. När det gäller typen av modeller tyder resultaten inte på någon tydlig fördel med sekventiella metoder framför icke-sekventiella modelleringsmetoder, vilket indikerar effektiviteten hos enklare icke-sekventiella datamodeller. Akustiska funktioner uppvisade jämförbara och, i vissa fall, förbättrade övergripande prestanda och robusthet jämfört med att endast använda kroppsspråksrelaterade funktioner eller en kombination av båda typerna.svis ger denna avhandling en grund för framtida forskning inom robotmedierad ämnesmoderering i grupper som använder icke-verbala ledtrådar, och presenterar möjligheter att förbättra sociala robotar ytterligare med ämnesmodererande förmåga.

Vi vill i denna studie lyfta barns perspektiv genom att undersöka barns uppfattningar av inkludering och exkludering i förhållande till kamratrelationer på förskolan samt dilemmat ”alla får vara med”. Studien bygger på gruppintervjuer med förskolebarn. För att undersöka och få svar på studiens frågeställningar genomfördes 15 gruppintervjuer med totalt 50 barn i 4 - 6 års ålder på tre olika förskolor i Halland. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i dilemmaperspektivet, vilket innebär att dilemman diskuteras utifrån flertalet synvinklar utan att fastställa en rätt eller fel sanning. Resultat och analys visar att barnen satte inkludering och exkludering i relation till att få vara med eller inte få vara med och hur det kan kännas. Barnen uttryckte sig verbalt om detta i relation till ett filmavsnitt från serien ”Djuren på Djuris”, men även i förhållande till kamratrelationer. Slutsatsen visar att barnen verbalt uttryckte att det fanns ett dilemma gällande att få vara med eller inte i lek med andra. Detta framgick då barnen nämnde att det var lika viktigt att inkludera kamrater i lek som att få sin röst hörd i att vilja att alla inte alltid måste vara med i alla lekar. / In this study we want to highlight children’s perspective by examining children’s perceptions of inclusion and exclusion connected to peer relationships in preschool and the dilemma of “everyone gets to join”. The study is based on interviews with preschool children. We interviewed a total of 15 groups with a total of 50 children in the ages 4 – 6 years old in 3 different preschools in Halland, to answer the questions posed in this study. The study takes its theoretical starting point from the dilemmaperspective which means that dilemmas are discussed based on the majority of points of views without establishing a right or wrong truth. The results and analysis show that the children mainly expressed themselves verbally about inclusion or exclusion in relation to being allowed to participate or not and how that can feel. The children verbally expressed this both in relation to the characters in the episode in the series “Djuren på djuris”, but also in connection to peer relationships. The conclusion shows a dilemma regarding being allowed to participate in play with others as the children mentioned that it was just as important to include peers in play as to having their voices heard in wanting that everyone does not always have to join.