Digitala verktyg har fått en allt större roll i många avseenden i dagens samhälle, så även i utbildningssammanhang. Det är upp till varje lärare att iscensätta undervisning med och kring digitala verktyg, vilket ställer krav på läraren ur flera perspektiv. Många faktorer påverkar användandet av digitala verktyg i utbildningssammanhang vilket beskrivs i tidigare forskning, men närmare studier av aspekten pedagogers kompetens saknas. En webbaserad enkätundersökning används som metod för studien som bidragit med kunskap kring hur pedagogers digitala kompetens kan inverka på förekomsten av digitala verktyg i undervisningssammanhang. Ramfaktorteorin har använts som studiens teoretiska perspektiv, begreppet inre ram har använts synonymt med pedagogers digitala kompetens och yttre ram synonymt med förskolans läroplan. Studiens resultat pekar på att majoriteten av respondenterna i undersökningsgruppen har angett att de är säkra kring vad som förväntas av dem gällande de reviderade skrivningarna kring digitala verktyg och digital kompetens i läroplanen. Dock förekommer respondenter i undersökningsgruppen som inte känner sig säkra på vad läroplansskrivningarna medför för förväntningar på dem. Det finns en tendens i undersökningsgruppen att säkerheten kring läroplansskrivningarna är aningen högre hos de respondenter som fått fortbildning inom digitala verktyg än hos de som inte fått det. Studiens resultat pekar på att respondenterna anser att deras digitala kompetens påverkar deras användande av digitala verktyg i undervisningssammanhang och i deras utsagor framkom digital kompetens som såväl en möjlighet som en begränsning.

Syftet med denna studie är att studera hur förskollärare använder digitala verktyg i undervisningen med grund i läs-och skrivförståelse. Studien inriktar sig på att besvara frågeställningarna: på vilka sätt påverkar förskollärares digitala kompetens den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan?och hur kan förskollärarnas digitala läs-och skrivundervisningen implementeras i den traditionella läs-och skrivundervisningen?  Studien utgår från hermeneutiken och pragmatismen, där vi via tolkning och förförståelse undersökt förskollärares förhållningssätt till den digitala läs-och skrivundervisningen. Utifrån syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, med inriktning på semistrukturerade intervjuer. Genom de semistrukturerade intervjuerna har vi kunnat närma oss ett sätt att utvinna förskollärarnas egna erfarenheter som ligger till grund för kunskapen. Genom att systematiskt upprepa, kritiskt granska och korrigera empiri. Resultatet visar att den digitala undervisningen är betydelsefull för läs-och skrivundervisningen i förskolan, där det digitala bör ses som ett komplement i förskolans vardag. Vidare resultat syftar på att förskollärare önskar en utvecklad läroplan som omfattar beskrivning av de digitala riktlinjerna och målen, detta i relation till hur det kan bedrivas i undervisningen. Slutligen tyder studieresultatet på att förskollärares attityd och inställning till det digitala kan kopplas till hur pass bred digital kompetens förskolläraren har, följdvis kan detta påverka hur den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan bedrivs.

Studien har fokuserat utforskandet av förskollärares identitet och förskolläraruppdrag irelation till förskolans digitalisering. Syftet var att beskriva och kritiskt diskuteraförskollärarnas upplevelser utifrån professionsroll, professionsidentitet ochförskolläraruppdraget med koppling till digitalisering i undervisning. Studien utgår från ettsocialkonstruktionistiskt perspektiv där förskollärarnas intervjuer och observationeranalyserades i studien. För att synliggöra detta användes en kvalitativ djupintervju ochobservation där fyra förskollärare deltog. Resultatet visade att en övervägande del avförskollärarna är positivt inställda till digitala verktyg och anser sig ha goda kunskaper omdigitala verktyg.En slutsats som kunde dras är att en del av förskollärarna upplevde digitalisering som svåroch utmanande. Det finns förskollärare som utvecklar sina kunskaper genom friståendekurser, läsning och utforskande av material. En ytterligare slutsats är att förskollärarnaupplever att de lär sig mycket av barnen, exempelvis genom kunskapsutbyten omdigitalisering.

I denna studie har vi intresserat oss för digitaliseringens utveckling och mera specifikt svenskundervisning om källkritik, informationssökning och digital läsning. Syftet med studien är att undersöka hur lärare beskriver sin svenskundervisning om källkritik och informationssökning. Vårt syfte är även att undersöka lärares erfarenheter och uppfattningar om källkritik och informationssökning. Vi har valt att genomföra en kvalitativ undersökning med intervju som metod eftersom vi vill ta reda på lärares erfarenheter och uppfattningar när de undervisar om källkritik, informationssökning och digital läsning. Det var åtta medverkande grundskollärare som var verksamma i F-3 som deltog i en enskild intervju, digitalt via tjänsten Zoom. Inspelningarna transkriberades och analyserades tematiskt. I resultatet framkom det att lärarna beskriver att undervisningen om källkritik och informationssökning bearbetas under spontana moment vilket blir mer autentiskt för eleverna. Resultatet visar även på att digital läsning sker på en ytlig nivå eftersom lärarna upplever det komplext när eleverna ska bearbeta och möta digitala texter. I vår slutsats diskuterar vi att lärarnas digitala kompetens blir betydelsefull för att utveckla deras undervisning om källkritik och informationssökning.

Syftet med den här studien är att undersöka de möjligheter och utmaningar lärare upplever att de ställs inför vid distansundervisning, i årskurserna 4–6, samt vilka för- och nackdelar det finns med undervisningsformen och vilken påverkan lärare anser att det har på elevernas lärandesituation. En enkätundersökning gjordes där åtta lärare, som undervisar i årskurserna 4–6, besvarade frågor kring deras erfarenheter av distansundervisning. Resultatet visade att lärare använde sig av tryckta och digitala läromedel för att bedriva distansundervisning, samt Microsoft Teams för undervisning. Lärarna framhåller att för lyckad distansundervisning behöver man fokusera på ökad motivation, kommunikation och stöd. Fördelarna med distansundervisningen är att det är ett bra komplement till närundervisningen under kortare perioder, samt att den enskilda elevkontakten kan vara en fördel. Nackdelarna är att elever med särskilda behov drabbas negativt av distansundervisningen.

I vårt arbete undersöker vi hur lärare resonerar kring användningen av digitala verktyg i fritidsverksamheten. De frågeställningar som ställdes utifrån syftet är: Hur resonerar lärare i fritidshem kring arbetet med digitala verktyg? Hur resonerar lärare i fritidshem kring läroplanens mål för digitala verktyg i undervisningen? samt Hur resonerar lärare om sina digitala kompetenser i undervisningssammanhang på fritidshem där digitala verktyg förekommer? Den teori som vi valde att utgå från grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv. Metod som användes för att samla in data är kvalitativ undersökning i form av fem enskilda intervjuer. Insamlade data har kodats fram utifrån olika kategorier. Resultatet var att samtliga lärare ansåg att digital kompetens är en viktig kunskap eleverna behöver för att möta samhällets tekniska utmaningar. Även tidigare forskning visar att digital kompetens är en viktig förutsättning för att kunna integrera digitala verktyg i sin undervisning. Våra informanter beskriver att digital kompetens är väldigt blandad i deras arbetslag och att de lärare som har god digital kompetens även har ett stort intresse av digitala verktyg. Vi såg en koppling mellan intresse och digital kompetens vilket i sin tur bidrog till motivation att använda digitala verktyg i undervisningen.

Syftet med denna studie är att beskriva och synliggöra lärares användning av digitala verktyg inom bildämnet på högstadiet och gymnasiet, samt undersöka om bildlärares digitala kompetens kan påverka elevernas digitala kompetensutveckling. För att fullgöra syftet har följande forskningsfrågor formulerats: vilka digitala verktyg och program används i bildundervisning och på vilket sätt? Och hur ser bildlärare på sin digitala kompetens? Studiens teoretiska angreppsätt innefattar ett sociokulturellt perspektiv med fokus på artefakter. Studien är kvalitativ och metoden som används är för insamling material är semistrukturerade frågeformulär och intervjuer. Deltagarna som medverkat i studien är tre gymnasiebildlärare, tre högstadiebildlärare och Hans Örtegren som är Universitetslektor vid institutionen för estetiska ämnen på Umeå Universitet. Resultatet visar att samtliga bildlärare är positiva till digitala verktyg och vill stärka sin digitala kompetens. Däremot finns det skillnader som gör att några bildlärare inte har lika bra förutsättningar i form av resurser vad gäller digitala verktyg. Avslutningsvis diskuteras resurser i form av tid, ekonomi och hur förutsättningar med digitala verktyg och lärares digitala kompetens kan påverka utvecklingen av elevers digitala kompetens och lärande.

I Gy11 (Skolverket, 2011) under rubriken ”Gymnasieskolans uppdrag” står det att skolan ska bidra till att utveckla elevernas digitala kompetens. Syftet med denna uppsats är att studera om det existerar en samsyn bland lärare i företagsekonomi om vad digital kompetens i kursen Marknadsföring (100 poäng) innebär. Hur kan ungdomars digitala kompetens beskrivas? Finns det faktorer som förutsäger elevers digitala kompetens? Vetenskapliga artiklar, böcker och rapporter har utgjort mina källor som även kompletterats med fyra kvalitativa intervjuer (vilka varade i cirka 45 minuter vardera). Undersökningen visar att lärares definition av digital kompetens i kursen Marknadsföring varierar vilket innebär att elevernas utbildning inte är likvärdig. Lärarna fokuserar endast på den teknologiska dimensionen av digital kompetens. Denna studie visar att elevernas kulturella och ekonomiska kapital, utbildningskapital och drivkrafter inte förutsäger elevernas digitala kompetens. I detta hänseende har skolan blivit mer likvärdig vilket enligt mig beror på skolans satsning på datorer och Sveriges investeringar på Internet med hög hastighet. Samtliga lärare var överens om att lärarna behöver mer fortbildning för att kunna säkerställa elevernas utveckling av sina digitala kompetenser och förmågor.

Med anledning av Skolverkets beslut att 2017 uppdatera Gymnasieskolans kursplaner med målet att stärka elevers digitala kompetens och de tilläggen som med detta kom i matematikämnets kursplaner har denna studie gjorts för att undersöka den digitala kompetensen hos svenska gymnasielärare i matematik. Via webbenkät undersöktes den digitala kompetensen hos 99 lärare med Technological Pedagogical and Content Knowledge (TPACK) som utgångspunkt. Resultatet visar bland annat att lärarna upplevde sig själva som relativt kompetenta inom användning av digitala verktyg, men att förbereda lektioner med digitala verktyg för problemlösning upplevdes som svårare än att kombinera digitala verktyg med andra områden. Det gick även att påvisa en koppling mellan lärares digitala kompetens och antal elever på skolan läraren undervisade, där lärare på större skolor upplevde sig mer kompetenta än lärare på mindre skolor. Det gick även att se en trend att lärare som upplever sig mer kompetenta använder digitala verktyg oftare i undervisningen.

I dagens samhälle räcker det inte att säga att barn ska ha digitala verktyg i sin närhet för att det ska kallas digital kompetens (Nilsen 2018, Hernwall 2016). Däremot har barn idag ett mer avslappnat förhållande till teknologin än pedagoger vilket kan leda till stora utmaningar för pedagogerna i förskolan (Bruce & Riddersporre 2019, ss. 43–44). Hernwall (2016) menar att pedagoger behöver ha en hög digital kompetens för att kunna utmana och utveckla barnens användande av digitala verktyg. Vi vill undersöka hur pedagoger beskriver sitt arbete och sina möjligheter gällande användning av digitala verktyg i förskolan. Vi har valt att skicka ut en enkät till ca 60 förskollärare, barnskötare och förskoleassistenter i en västsvensk stad. Enkätmetodens styrka ligger dels i att man kan nå ut till relativt många människor på en kort tid dels i att det är bekvämare för respondenter att svara på känsliga frågor (Björkdahl Ordell 2007a, s. 85) I vår undersökning uttrycker pedagoger att de har tillgång till digitala verktyg samt att de använder dessa i förskolans verksamhet, men respondenterna uttrycker en osäkerhet kring hur de på ett pedagogiskt sätt ska använda de digitala verktygen. Resultatet visar också att de flesta respondenter använde digitala verktyg som ett hjälpmedel för att nå kunskap inom andra ämnen, endast ett fåtal beskrev hur de arbetade med ett lärande inom digitala verktyg. Trots osäkerheten de uttrycker väljer flertalet av respondenterna att skatta sig på en 4: a av 5 när vi frågar om deras egen kompetens samtidigt som de anser sig behöva mer kompetensutveckling inom arbetet med digitala verktyg.