Ett förnyande av förskolans läroplan (Skolverket, 2018) där begreppen undervisning och digital kompetens skrevs in och förtydligades ledde oss till frågor om vad kan det innebära att arbeta med digitala verktyg i förskolan och hur den nya digitala tekniken tas emot av förskollärare. Denna studie undersöker förskollärares attityder till digitala verktyg som en del av förskolans undervisning och om förskollärares ålder påverkar inställningen till de digitala verktygen. Genom en kvantitativ enkätstudie där 89 verksamma förskollärare deltog sammanställdes deras svar. I denna studie vill vi beskriva och undersöka om det går att synliggöra olika samband vilket utfördes genom korstabeller.  Resultatet av denna studie visar att förskollärares ålder och synen på den egna digitala kompetensen inte påverkar användandet av digitala verktyg i någon större utsträckning. Förskollärares attityd till att arbeta med digitala verktyg i förskolans undervisning är positiv då många använder digitala verktyg i sin undervisning och ganska ofta. I studiens resultat framgår det att förskollärare överlag tycker att digitala verktyg kan ha en positiv inverkan i barns språkutveckling. En möjlig generationsklyfta blir inte synlig i denna studie då resultatet påvisar att det inte finns någon större skillnad mellan förskollärares ålder och hur förskollärare skattar sin egen digitala kompetens.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på hur omställningen från undervisning i skolan till digital distansundervisning har sett ut och sedan applicera det på SO-ämnet. Detta kommer göras genom att se hur lärare utformar undervisningen, vad den digitala kompetensen har för betydelse, vad det finns positiv och negativt med distansundervisning och hur de sociala aspekterna påverkat elever. Genom olika databaser har vi funnit vetenskapliga texter från flera olika länder. Forskning vi har funnit har lyft fram flera olika aspekter lärare bör ha i åtanke vid distansundervisning samt hur viktig kommunikation är för lärande. Det vi har kommit fram till visar att omställningen har varit väldigt lik runt om i världen men dålig digital infrastruktur, bristande kommunikation och social deprivation har påverkat lärandet negativt. I vår framtida profession tar vi med oss detta då det kan bli aktuellt med digital distansundervisning då pandemier kan återkomma.

I uppsatsen presenteras en kvalitativ intervjustudie där syftet är att undersöka hur fem mellanstadielärare upplever att digitala verktyg påverkar elevernas skrivutveckling och vilka utmaningar lärarna upplever med användandet av digitala hjälpmedel i sin svenskundervisning samt hur de arbetar med dessa utmaningar. Vårt samhälle digitaliseras i allt större utsträckning och ingen bransch lämnas utanför denna förändring. Detta påverkar våra elever och vi kan inte längre tala om att tekniken är ny, vi måste förbereda våra elever för ett alltmer digitaliserat samhälle och allt vad det innebär. Lärarens roll i detta diskuteras och det är grunden för uppsatsens problemformulering. Det insamlade materialet består av fem inspelade semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av ett sociokulturellt- och relationellt perspektiv. Resultatet som framkom i studien visar på att lärarna upplever liknande utmaningar, men att deras förhållningssätt kring digitala verktyg i svenskundervisningen varierar. Det som kunde utläsas av den insamlade empirin som den största utmaningen i användandet av digitala verktyg var lärarnas digitala kompetens. Detta påverkade i hög grad hur de förhåller sig och arbetade med de digitala verktygen i undervisningen. Andra faktorer som spelade in i lärarnas upplevelse och arbete med digitala verktyg var bedömningssituationer, elevernas digitala kompetens samt tidsaspekten roll.

Syftet är att jämföra och analysera fritidspersonalens och skollednings - i två grundskolor och en grundsärskola - perspektiv på digital kompetens samt ansvarstagandet av digital kompetensutveckling. Vidare lyfter frågeställningar om respondenternas utmaningar och möjligheter vid utvecklandet av digitala kompetenser. För att få syn på hur lärandet av digitala förmågor befästs kommer respondenternas utsagor analyseras utifrån sociokulturella och pragmatiska lärandeteorier. Dessa lärandeteorier valdes efter granskningen av insamlad empiri. Uppsatsen baseras på intervjuer med skolledning och fritidspersonal och de analytiska begrepp som används är den proximala utvecklingszonen, scaffolding, medierande verktyg, läranderum samt learning through inquiry.  Resultatet visar att respondenternas uppfattning på digital kompetens är hämtat ur ett teknologiskt perspektiv. De var eniga om att digital kompetens bör utvecklas, då eleverna befinner sig i en digital miljö. Ansvarstagandet för digital kompetensutveckling ser olika ut på skolorna varav två av tre skolor tar större ansvar med digital kompetensutveckling för elever. Utmaningen med att utveckla elevernas digitala kompetenser är säkerhet och etik på webben. Skolledningen ser möjligheter i det kollegiala lärandet och till viss del i extern utbildning för utvecklandet av personalens digitala kompetenser. Fritidspersonalen ser möjligheter i att samtala om värdegrund och etiska frågor vid bland annat informella lärandetillfällen med elevernas digitala kompetenser. Respondenterna är eniga om vikten av digitala verktyg för att främja digital kompetens. Grundsärskolans syfte till digital kompetens skilde sig från grundskolans, då den fokuserar på det basala i teknologisk användning eftersom dess elever har andra förutsättningar.

Syftet med studien är att belysa Arbetsförmedlingens användning av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) inom uppdraget orienterande karriärvägledning, och att undersöka vilka problem och möjligheter som arbetsförmedlare upplever i samband med vägledning via chatt, samt om arbetsförmedlarens egna digitala färdigheter har någon betydelse för uppdraget. Arbetsförmedlingen har länge använt sig av chatt i sina kundmöten och sedan hösten 2019 även i vägledning. Användandet av informations- och kommunikationsteknologi ökar i samhället och under 2020 drevs utveckling framåt i en snabbare takt som en följd av den pågående coronapandemin. Det har också ökat behovet av vägledning i samhället eftersom många förlorade sina arbeten. Studiens ansats är kvalitativ och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Två personer har intervjuats i syfte att få en bakgrundsförståelse för chattens uppkomst på Arbetsförmedlingen. Empirin består av sex intervjuer med arbetsförmedlare med uppdraget orienterande karriärvägledning. Empirin analyseras utifrån tidigare forskning och definierade begrepp. Resultatet visar bland annat på att chattens tillgänglighet passar målgrupper som föredrar att skriva men de som har svårare att uttrycka sig i skrift kanske har svårt att få sina behov tillgodosedda. I och med att kommunikationen i chatten sker via skrift finns det risk för att missförstånd ökar. Det har visat sig vara svårt att svara på komplexa frågeställningar och vid sådana tillfällen har en del vägledare ringt upp kunden. Vägledare väljer den kommunikationskanal där de själva känner sig mest trygga det vill säga i ett samtal via telefonen. Det finns därför stora utvecklingsmöjligheter i att använda chatten som IKT-verktyg inom karriärvägledning. En bättre styrning av vägledningen och ökade digitala färdigheter inom IKT hos vägledarna kan lösa en del av problemen som framkom i studien. Digital kompetens varierar mellan individer och professionella och detta har betydelse oavsett sammanhang.

Syftet med denna kvantitativa och kvalitativa studie är att bidra med kunskap om hur lärare i årskurs F-3 beskriver sin relation till digitala verktyg. Studien är relevant på grund av det ökade kravet av digital kompetens hos lärarna samt kravet på användning av de digitala verktygen i undervisningen. Studiens teoretiska utgångspunkter är ramfaktorteorin och TPACK som används för att analysera datainsamlingens svar. Ramfaktorteorin bidrar med användbar struktur för att analysera olika ramar på arbetsplatsen som kan påverka användandet av de digitala verktygen. TPACK används för att visualisera den teknologiska (TK), pedagogiska (PK) samt ämneskompetensen (CK) som lärarna besitter och hur samspelet mellan dessa kan komma att spela roll i frågan om lärarnas upplevelser av hinder med digitala verktyg i undervisningen. I och med att skolan ska förbereda eleverna för att kunna leva i samhället och inför kommande yrkesliv krävs då att lärarna ska ges de förutsättningar för att eleverna ska få möjligheten att kunna verka i ett digitaliserat samhälle. Studien gäller endast den population som var avsatt att delta i denna kvalitativa samt kvantitativa studie. De resultat som var mest framträdande var att majoriteten av respondenterna i relation till studiens forskningsfrågor svarade att de använder de digitala verktygen varje lektion eller nästan varje lektion. Mer än hälften upplever att de har den digitala kompetens som krävs för att använda de digitala verktygen i undervisningen samt att de sällan upplever olika hinder som påverkar sin användning av digitala verktyg. Det upptäcktes inga stora skillnader i resultatet för den kvalitativa datan respektive kvantitativa datan.

I vår studie undersöker vi hur pedagogers kunskaper inom digitalisering ser ut. Vi kommer att koppla pedagogernas svar till tidigare forskning och teori, resultatet visas i slutdiskussionen.  Metoden bygger på kvalitativa intervjuer. I analysen tar vi upp teori och empiriska materialet och uppdelat i tre delar: hur uppfattar pedagogerna sin digitala kunskap, vilka möjligheter ser pedagogerna i arbetet med de digitala verktygen? Hinder och problem vid digitalisering? I studien har vi kommit fram till att de flesta informanterna har otillräcklig kunskap och brist på tid för att utveckla sin kunskap. Men de har intresse för att lära sig mer om digital teknik. Studiens slutsats handlar om att pedagogerna uppskattar ett kollegialt lärande, Informations och kommunikationsteknikombud (IKT) på sin avdelning, tillräcklig med tid och resurser, utbildning för att kunna utveckla sina egna kunskaper kring digitalisering. Med hjälp av digitala verktyg skapar man en bra utbildning för barnen.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares inställning till och användande av digitala verktyg i förskolans utbildning ur ett förskollärarperspektiv. Frågeställningar som använts i undersökningen är förskollärares inställning till digitala verktyg, hur förskollärare skattar sin digitala kompetens utifrån vad som behövs i förskolans utbildning samt i vilken utsträckning förskollärare använder digitala verktyg i olika sammanhang. Studien genomfördes med en kvantitativ enkätundersökning riktad till förskollärare. Resultatet visar att förskollärare skattar sin digitala kompetens som god och ser digitala verktyg som ett intressant redskap som är betydelsefullt för undervisningen. Det vanligaste digitala verktyget som används i utbildningen är lärplattan, och den används främst för att titta på bilder och filmer från gemensamma upplevelser, lyssna på sagor och film och för administrativt arbete. Med hjälp av det teoretiska ramverket TPACK analyserades resultatet från de 68 respondenterna som deltog. Slutsatsen belyser vikten av didaktisk digital kompetens och i vilka sammanhang förskollärare kan använda digitala verktyg som undervisningsstrategi.

Det finns en nationell vilja både till arbete med differentierad undervisning utifrån varje elevs förutsättningar och till undervisning med digitala verktyg. Den digitala utvecklingen i samhället går snabbt och digital kompetens ses som en demokratifråga. Skolans digitaliseringsstrategi gör gällande att alla i skolan ska ha digital kompetens, både lärare och elever. I klassrummet möter läraren elever som alla har olika förutsättningar och som ska ges en differentierad undervisning. Enligt den sociokulturella principen om scaffolding ska den mer kunnige läraren stötta eleven till lärande i sin proximala utvecklingszon med hjälp av medierande redskap. Mot bakgrund av sociokulturell teori ville den här studien lyfta lärarperspektivet på det praktiska arbetet med digitala verktyg i en differentierad undervisning i fysik-ämnet i grundskolan. Som förväntat kunskapsbidrag önskade studien tillföra en fördjupad förståelse för hur lärare utifrån sina egna beskrivningar i praktiken arbetar med användningen av digitala verktyg i differentierad undervisning i fysik-ämnet i grundskolan. Tre lärare deltog i kvalitativa, semistrukturerade intervjuer och därefter analyserades resultatet tematiskt. Sammanfattningsvis visar studien att det i den givna kontexten finns en förståelse för behovet av differentierad undervisning och en positiv attityd till att använda sig av digitala verktyg som medierande redskap i undervisningen givet att tekniken fungerar. / There is a national aspiration both to work with differentiated teaching based on each student’s circumstances and to teach with digital tools. The digital development in society is fast and digital competence is seen as a democratic matter. The school’s digitalization strategy states that everyone in the school must have digital competence, both teachers and students. In the classroom, the teacher meets students who all have different conditions and who must be given differentiated instruction. According to the socio-cultural principle of scaffolding, the teacher must support the student to learn in his proximal development zone with the help of mediating tools. Against the background of socio-cultural theory, this study wanted to highlight the teacher’s perspective on the practical work with digital tools in a differentiated teaching of the subject of physics. As an expected knowledge contribution, the study wished to provide a deeper understanding of how teachers, based on their own descriptions, work in practice with the use of digital tools in differentiated teaching in the physics subject. Three teachers participated in qualitative, semi-structured interviews and then the results were analysed thematically. In summary, the study shows that in the given context there is an understanding of the need for differentiated teaching and a positive attitude towards using digital tools as mediating tools in teaching given that the technology works

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om digitala verktyg och dess möjligheter och utmaningar. Studien motiveras utifrån en brist på tidigare forskning om vilka uppfattningar förskollärare har till digitala verktyg i förskolan. Idag lever vi ett digitaliserat samhälle och den reviderade läroplanen för förskolan nämner att barnen i förskolan ska utveckla adekvat digital kompetens. Studien har en utgångspunkt i en fenomenografisk ansats. Genom en kvalitativ studie med intervju som metod har frågeställningarna besvarats. Resultatet visar att det både finns negativa och positiva uppfattningar av användningen av digitala verktyg. Det finns olika uppfattningar gällande barnsyn, pedagogik, intresse, trygghet men också digital kompetens. Möjligheter som framgår är dokumentation, källkritik, programmering, specialanpassat material, gemenskap, vårdnadshavares delaktighet samt pedagogiskt hjälpmedel för förskollärarna. Utmaningar som framgår är bristande kompetens, delade åsikter, att veta vilka applikationer som är pedagogiska och inte, GDPR, att förklara syftet med digitala verktyg samt tidsbrist. Resultatet belyser att digital kompetens är en viktig faktor till vilken uppfattning förskollärarna har till digitala verktyg i förskolan. Studien kan därmed medföra att fler förskolor prioriterar kompetensutveckling inom ämnet och även diskussioner i arbetslaget.