Smärtskattning med smärtskattningsverktyg under sista levnadsveckan är en rekommenderad och högprioriterad indikator av Socialstyrelsen för en god palliativ vård i livets slutskede. Indikatorn registreras i Svenska palliativregistret där statistiken visar att patienter inte smärtskattas tillräckligt i livets slutskede, vilket kan leda till bristande smärtlindring och minskat välbefinnande. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i den palliativa vården med att utföra smärtskattning och vidta smärtlindrande åtgärder. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap om smärta och dess dimensioner samt betydelsen av smärtskattning och smärtskattningsverktyg i livets slutskede. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattningsverktyg kan förbättringsområden identifieras och därmed kan medvetenheten om smärtlindring i livets slutskede öka. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med smärtskattningsverktyg vid vård av patienter i livets slutskede. Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Urvalsmetoden var en kombination mellan bekvämlighetsurval och ändamålsenligt urval. Sammanlagt intervjuades tio sjuksköterskor yrkesverksamma inom både specialiserad palliativ vård och allmän palliativ vård. Intervjuerna genomfördes under januari/februari 2018 och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tio underkategorier som i sig kunde delas in i fyra övergripande kategorier i relation till sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med validerade smärtskattningsverktyg. Kategorierna var organisation, sjuksköterskans beskrivning av smärtskattning, sjuksköterskans arbetssätt och engagemang och sjuksköterskans uppfattningar om smärtskattningsverktyg. Fynden i studiens resultat visar att sjuksköterskorna har belyst olika erfarenheter av smärtskattning vid vård i livets slutskede. Utifrån sina erfarenheter redogör sjuksköterskorna för faktorer som upplevs underlätta i användandet av smärtskattningsverktyg i livets slutskede och andra faktorer som upplevs vara ett hinder och kan leda till mindre användning av dessa verktyg. Slutsatsen är att smärtskattning i livets slutskede skulle kunna utvecklas med hjälp av tydliga rutiner om vilka verktyg som ska användas, när de ska användas och var dokumentation ska utföras. Organisatoriskt stöd efterfrågas av sjuksköterskorna gällande utbildning om hur man smärtskattar och varför, vilket skulle kunna bidra till ökad smärtskattning med verktyg. Dock behövs smärtskattningsverktyg som är anpassade för vård i livets slutskede

Bakgrund Palliativ vård behöver bli mer tillgänglig utanför den specialiserade palliativa kontexten. Sjuksköterskan förväntas ha kompetens kring allmän palliativ vård och det finns utarbetade riktlinjer att förhålla sig till. Trots detta kan sjuksköterskan uppleva att det är en obekväm arbetssituation, vilket föranleder ett behov av ökad kunskap kring sjuksköterskans upplevelser.Syfte Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna i livets slutskede, utanför den specialiserade palliativa kontexten. Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes, där artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Nio artiklar kvalitetsgranskades varav åtta inkluderades slutligen i resultatet. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys.   Resultat Sjuksköterskans upplevelser presenterades i två kategorier med tre underkategorier vardera. Det framkom att sjuksköterskan blir känslomässigt påverkad, reflekterar över förhållningssätt till patienten samt upplever svårigheter i att parallellt vårda palliativa och kurativa patienter. Faktorer som det fysiska rummet och sjuksköterskans behov av stöd och utveckling inverkar på sjuksköterskans förutsättningar att bedriva god vård. Slutsats Trots en strävan efter att utföra god vård i livets slutskede är förutsättningarna för sjuksköterskan otillräckliga. Det föreligger behov av strukturell anpassning där stöd är framträdande för att sjuksköterskan ska finna balans och trygghet och därmed kunna bedriva god vård i livets slutskede utanför den specialiserade palliativa kontexten.

Bakgrund: Varje år uppskattas 40 miljoner människor vara i behov av den palliativa vården runt om i världen, däremot är det bara 14 procent som får tillgång till det. Den palliativa vården är ett förhållningssätt som förbättra livskvalitén för anhöriga och deras döende familjemedlemmar som står inför utmaningar i samband med livshotande sjukdom. Anhöriga har visat sig vara osäkra, maktlösa, sårbara och isolerade. Samtidigt har de en central roll i vårdandet och därför är de i behov av stöd under vårdprocessen. Ett palliativt team där olika professioner samarbetar runt den döende har visat sig ge en bättre vård för den döende familjemedlemmen.  Syfte: Beskriva anhörigas upplevelse av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid vård av familjemedlemmar i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade två huvudteman: Samtal och Information som stöd och Miljöns betydelse samt subteman: Samtal som stöd, Att bli sedd, Informationens betydelse, Fysiska hjälpmedel och Det mänskliga stödet. Slutsats: Studien visade på att stöd är en viktig del för att de anhörige ska kunna klara av att vårda den döende familjemedlemmen i hemmet. Mer forskning behövs om hur anhöriga upplevelser av telefonkontakt som stöd i jämförelse med stöd på plats där sjuksköterskan närvarar personligen. Detta för att få en bättre förståelse över varför de anhöriga upplever stödet som positiv eller negativ.

Smärtlindring i livets slutskede är rekommenderad och högt prioriterad av socialstyrelsen för en god vård i livets slutskede. Bristande smärtlindring kan leda till minskat välbefinnande då smärtan påverkar hela människan. Distriktssköterskor har en betydelsefull roll för patienter i livets slutskede genom att utföra smärtskattning och vidta åtgärder som patienten är i behov av. Därför är det viktigt att distriktssköterskor har kunskap om smärta och hur smärtlindring påverkar patienter. Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av smärtlindring i hemmet hos patienter som befinner sig i livets slutskede. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att distriktssköterskorna upplever att en god relation och en god kontakt med andra professioner och befattningar ökar möjligheten för en god smärtlindring för patienter. Distriktssköterskorna upplever att smärtskattning är ett redskap som underlättar arbetet för att kunna bedöma smärtan hos varje individ och därmed ge individanpassad smärtlindring till patienter i livets slutskede. Författarna vill belysa att distriktssköterskorna upplever att det är viktigt att arbeta aktivt med smärtlindring i livets slutskede så att utvecklingen går i rätt riktning och för att distriktssköterskorna ska kunna erbjuda en god vård till patienter i livets slutskede.

Bakgrund: Palliativ vård delas in i två faser, en tidig och sen fas. Den tidiga fasen börjar när en patient får en obotbar sjukdom. Den sena fasen är definierad som livets slutskede där målsättningen är att lindra lidande och att erbjuda stöd till närstående. Närstående har ofta en stor del i vården i livets slutskede och är därav viktiga att beakta. Det är av betydelse att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i livets slutskede på sjukhus för att ge sjukvårdspersonalen en ökad kunskap och förståelse för närståendes situation.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i vården vid livets slutskede inom slutenvård Metod: Studien baserades på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analys.  Resultat: I resultatet av studien framkom tre huvudteman: Att gemenskap är betydelsefullt, Kommunikationen påverkar delaktigheten och Vikten av att få information. De närstående berättar om hur vårdpersonalen mötte dem med empati. Vårdpersonalen lät närstående vara delaktiga genom god kommunikation och tydlig information. De närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen inte fann tid för att hjälpa närstående.  Slutsats: Resultatet visade hur närstående upplever delaktighet av vården i livets slutskede inom slutenvården. Det framgick att det var av betydelse att närstående blev bemötta med empati från vårdpersonalen. När kommunikationen var fungerande och informationen var tydlig kunde de närstående uppleva delaktighet i vården. Närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen var stressad. En ökad förståelse för närstående kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtiden.

Bakgrund: Majoriteten av patienter med obotlig sjukdom som befinner sig i livets slutskde avlider på sjukhus. Att vårdas i livets slutskede på sjukhus innebär att vårdpersonal lindrar de symtom som patient och närstående har, för att reducera lidande. Det förekommer brister från vårdpersonal där patienten inte får den vård som denne önskar. Patienten kan vara i behov av sina närstående under denna period. Närstående kan sakna kunskap om den palliativa vården, vilket kan komma att upplevas som främmande för de.  Syfte: Att belysa närståendes erfarenheter av vård i livets slutskede, när en familjemedlem vårdas på sjukhus.  Metod: En litteraturstudie med integrerad analysmetod. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att finna vetenskapliga artiklar. Nio artiklar inkluderades i studien efter en kvalitetsgranskning baserad på Carlsson & Eimans granskningsmallar.  Resultat: Närståendes erfarenheter när en familjemedlem vårdas på sjukuhset presenterades i tre kategorier. Dessa kategorier blev: resurser och dess inverkan på närstående, vårdens stöd till närstående samt kommunikationens inverkan. Slutsats: Närstående gav delade erfarenheter av vård i livets slutskede på sjukhus. Tillgängligheten och kommunikationen från vårdpersonal var viktiga beståndsdelar under vård i livets slutskede. Det fanns närstående som uppfattade dessa som tillräckliga och andra som bristande.

No description available.

Introduktion/bakgrund: Vård i livets slutskede utförs dagligen av sjuksköterskan inom alla åldersgrupper oberoende av diagnos. I Sverige avlider varje år cirka 90 000 personer där en tredjedel av dessa avlider inom slutenvården. Sjuksköterskan har ett omvårdnadsansvar gentemot dessa patienter för att patienten ska leva värdigt in i det sista. Därför är sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede viktigt. Syfte: Att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården Metod: Litteraturstudie som utfördes enligt Polit & Becks (2017) niostegsmodell där data samlades in för att till sist sammanställa ett resultat. Resultat: Litteraturstudiens resultat presenteras i fyra teman: ”känslomässiga erfarenheter”, ”otillräcklighet”, ”vikten av stöd och samarbete” samt ”brist på kunskap eller kompetens” Huvudfynden i resultatet var att majoriteten av sjuksköterskorna upplevde känslomässiga besvär i vårdandet, att tidsbrist var en bidragande faktor till sämre vård och stress, att stöd från kollegor var viktigt i utvecklingen samt att det fanns brister gällande kunskap inom omvårdnad i livets slutskede. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede är varierande och många känner sig osäkra att utföra omvårdnad av patienter i livets slutskede. Det uppstår även blandade känslor runt vårdandet och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde sig stressade på grund av tidsbrist.

Målet med palliativ vård är att lindra lidande och skapa en så god livskvalitet som möjligt den sista tiden i livet för individer som blivit diagnostiserade med en obotlig sjukdom. Inom svensk sjukvård finns målet att vårda människan som en enhet, men trots detta glöms ofta den existentiella dimensionen bort och vårdandet fokuseras i stället på den fysiska kroppen. Den existentiella dimensionen har stor betydelse för upplevelsen av livskvalitet. Därför vill vi ta reda på vad som är viktigt för individer som befinner sig i livets slutskede för att de ska ha en god livskvalitet. Detta gör vi genom en litteraturstudie där resultatet av ett antal tidigare studier visar vilka existentiella faktorer som är betydelsefulla i livets slut. Samspelet med människor i ens närhet och möjlighet till att uttrycka sina existentiella behov genom andlighet och religiositet kommer fram som huvudfynd.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter upplever en förlorad värdighet och självständighet då de vårdas palliativt. Närstående och patienter anser att personal saknar färdighet gällande kommunikation och bemötande av existentiella frågor.  Syfte: Att beskriva nyexaminerade sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede.  Metod: En litteraturstudie med en beskrivande syntes med kvalitativ ansats. Tio vårdvetenskapliga artiklar har analyserats för resultatet. Resultat: Två teman och fem subteman presenterades i resultatet. Nyexaminerade sjuksköterskor upplevde sig oförberedda då de vårdade i livets slutskede. I upplevelsen av att vara oförberedd ingick osäkerhet att navigera den nya rollen samt att de ansåg vårdformen som emotionellt prövande. Den emotionella prövningen varierade men innehöll upplevelser som ensamhet, skuld, sorg, ilska, ångest med mera. De upplevde även gynnsamma aspekter av vård i livets slutskede, såsom stödet som gavs av kollegor och utvecklingen som vårdformen medförde. Slutsats: Det var tydligt att nyexaminerade sjuksköterskor upplevde svårigheter med praktiska samt emotionella aspekter av vårdande i livets slutskede. En del av de nyexaminerade sjuksköterskorna ansåg att inget helt kan förbereda dem för vårdformen. Däremot var det tydligt vari svårigheterna de upplevde återfanns. Ett betydande sätt att hantera dessa svårigheter var att nyexaminerade sjuksköterskor fick stöd av sin omgivning. / Background: Previous studies show that patients experience a loss of dignity and independence when receiving palliative care. Patients express the existence of a negative stigma surrounding palliative care. The patients and their families believe that healthcare staff lack in communication and skills regarding existential concerns. Aim: To describe new graduate nurses’ experiences of caring for patients at the end of life. Method: A descriptive literature study with a qualitative approach has been conducted. Ten healthcare articles have been analyzed for the results. Result: Two themes and five subthemes were presented in the results. New graduate nurses felt unprepared when caring for dying patients. The feeling of unpreparedness included uncertainty, for the nurses, when navigating the new role and they thought of nursing at the end of life as an emotional trial. The emotional trial was experienced varied but could include feelings of loneliness, guilt, anger, anxiety et cetera. Additionally, the nurses also perceived nursing at the end of life as rewarding with support from colleagues and the professional growth they obtained.  Conclusion: Because of these findings, it is apparent that new graduate nurses had trouble with practical and emotional aspects of end of life care. Some new graduate nurses believed that nothing could prepare a new nurse for caring at the end of life. However, it was evident in which parts they experienced difficulty. A considerable help in dealing with these difficulties was having support available from their surroundings.