Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av hälsosamtal avseende levnadsvanor med patienter som lever med övervikt eller fetma. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats utfördes via enkätfrågor som var beskrivande med öppna svarsalternativ. I studien deltog fem distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral i Dalarna eller på Gotland. Genom fenomenografisk design analyserades data. Resultat: Resultatet läggs fram genom två beskrivningskategorier; Evidensbaserade metoder som innehöll uppfattningsgrupperna; Utredning och behandling samt Bejaka patientens resurser. Beskrivningskategorin Omgivnings faktorer, hade uppfattningsgrupperna; Frekvensen av hälsosamtal samt Pedagogiskt förhållningssätt. Användning av evidensbaserade verktyg såsom midjemått och midja/höftkvot var låg bland distriktssköterskorna, men body mass index (BMI) samt motiverande samtal (MI) användes flitigt. Patienter söker ofta för andra besvär (högt blodtryck, ledbesvär) som kan återkopplas till kroppsvikten. Distriktssköterskorna erfarenhet var att det är svårt att komma tillrätta med viktproblem där motivation till viktnedgång var stark i början hos patienten men att den avtar. Dessa svårigheter kan bero på depression, skuld och skam hos patienterna. Slutsats: För att patienter med övervikt och fetma ska få den ultimata behandlingen krävs mer tid och resurser från hälso- och sjukvården då det kan vara en lång process att gå ner i vikt. Motivationen har en avgörande roll samt användning av evidensbaserade verktyg.

Abstrakt Bakgrund: Få studier är utförda där distriktssköterskors upplevelser inom primärvården av att möta patienter utanför arbetstid studerats. Framför allt finns det få studier som beskriver distriktssköterskors erfarenhet att arbeta och leva i mindre samhällen. Många patienter har kontinuerlig kontakt med hälsocentraler och träffar ofta samma sjuksköterskor. För distriktssköterskor som arbetar i tätortsnära landsbygd är det lättare att etablera kontakt med patienter utanför arbetstid. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av att bo nära och möta patienter utanför arbetstid i tätortsnära landsbygd inom Västerbottens län. Metod: Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från distriktssköterskor inom primärvården. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien deltog 7 kvinnliga distriktssköterskor. Resultatet av studien resulterade i 4 kategorier som bland annat beskriver distriktssköterskornas upplevda kontakt med patienter utanför arbetstid som påfrestande. Slutsats: Resultatet visar på att de flesta distriktssköterskor upplever patientkontakt utanför arbetstid som påfrestande. Studien kan bidra till en förbättrad patientsäker omvårdnad då resultatet åskådliggör distriktssköterskors upplevelse av att bo och arbeta på en tätortsnära landsbygd. Eventuella brister och komplikationer inom vården kan då diskuteras och åtgärdas. Fler studier inom området behövs för djupare kunskap och vidare handläggning av eventuella problematiska situationer som distriktssköterskan inom primärvården ställs inför relaterat till möten med patienter utanför arbetstid.

Bakgrund: En stor del av befolkningen besöker årligen primärvården för upplevd ohälsa. Distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvård har en central roll i att lindra lidande och främja hälsa. När patientens allmäntillstånd bedöms vara i behov av ett akut omhändertagande och när primärvårdens resurser inte räcker till måste den fortsatta vården överlämnas till sjukhus. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av akuta omhändertaganden i primärvård. Metod: En induktiv ansats användes, där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sju intervjuer genomfördes med fyra distriktssköterskor och tre sjuksköterskor, verksamma på vårdcentraler och jourcentraler i södra Sverige. Resultat: Ur analysen framkom tre kategorier; Träna för förbättrat samspel, Behov av struktur och Brister som utgör en utmaning, med sju underkategorier. Konklusion: Studien påvisar att akuta omhändertaganden i primärvård är vanligt förekommande. Erfarenheter och kompetens av akutsjukvård är något som distriktssköterskor och sjuksköterskor upplever betydelsefullt för att kunna bistå med akuta omhändertaganden i primärvård. Studiens resultat kan tillämpas i klinisk praxis för att kvalitetssäkra vården genom att säkerställa kompetens och möjlighet för utbildning av vanligt förekommande akuta åkommor i primärvård. / Background: Primary care is the first contact for care and treatment when experiencing illness. District nurses and nurses have an important role in alleviating suffering and promoting health for individuals. Sometimes patients are identified with conditions that require emergency care and continued care at hospitals. Aim: The aim of this study was to illustrate district nurses and nurses’ experiences of emergency care in primary care. Method: Seven qualitative interviews were conducted with an inductive approach and analyzed with a qualitative content analysis. The interview participants consisted of four district nurses and three nurses working in primary healthcare centers and after-hours centers in Southern Sweden. Results: Three categories emerged from the analysis: Interactions improved with training; The need of structure and Deficiencies that constitute challenges, with seven subcategories. Conclusion: This study demonstrates that emergency care is relatively common. Qualifications in emergency care is something the district nurses and nurses’ experienced as significant. This study's results could be applied in clinical practice to assure the quality of care by ensuring education of common sicknesses in emergency care in primary health care centers.

The aim of this study was to describe district nurses’/nurses’ reflections of providing nursing to patients and support to families receiving palliative care within home care. The study had a qualitative approach with a descriptive design. Data were collected using semi-structured interview questions and analyzed using qualitative content analysis.The overarching theme that emerged was: The valuable but limited time on the last trip and consisted of the two main categories: To overcome barriers to providing good care and See opportunities to create good nursing care. Factors that precluded that good nursing could be provided was when district nurses/nurses experienced resistance from patient or relatives, when language difficulties arose or when family relationships were disturbed. The participants described furthermore that good nursing could not be given when families did not accept support offered from district nurses/nurses in order to strengthen the families capacity to manage their situation or in cases when patients had no close relatives as caregivers who could participate in and facilitate care. Conditions to provide good care was experienced when patients were receptive to care and understood their situation, and when district nurses/nurses were able to get a good start with time to get to know the patient. The basis for being able to provide good care consisted of relatives´ willingness to participate in the care of the patient as well as of the nurses’ feeling secure in their role as a result of their long experience. Palliative care in the home is a complex area and is affected by individual circumstances of patients, relatives and the district nurse/nurse as well as structural work-related conditions. To provide good palliative care is one of the greatest challenges for district nurses/nurses in palliative home care.

Den psykiska ohälsan bland unga vuxna ökar både nationellt och globalt. Distriktssköterskan har en central roll i hälsofrämjande arbete för befolkningen, och syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskan upplever mötet med unga vuxna med psykisk ohälsa på vårdcentralen. Studien genomfördes med en induktiv kvalitativ ansats. Datainsamling gjordes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer av fyra distriktssköterskor på vårdcentraler i en tätort i Hallands län. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i tre kategorier: Se hela människan, barriärer i mötet och medkänsla och tillit. Distriktssköterskan var mån om att möta varje patients behov och att göra en korrekt bedömning av situationen. Bristen på tid och resurser samt känslan av brister i färdigheter för att möta unga vuxna med psykisk ohälsa nämndes som hinder i många sammanhang under intervjuerna.  Distriktssköterskan upplevde att många unga vuxna kände förtroende för dem och att det fanns ett behov av att få prata om sin situation. De mer erfarna distriktssköterskorna verkade känna sig mer trygga i rollen som en stödjande person, vilket ger implikation om att utbildning i psykisk ohälsa och färdigheter i kommunikation är värdefullt för att känna sig kompetent i att möta och hjälpa dessa patienter. Det behövs mer forskning om vilken roll distriktssköterskan på vårdcentralen kan ha för unga vuxna som kan uppleva psykisk ohälsa samt hur de unga vuxna i sin tur upplever mötet med distriktssköterskan.

Background: Nurses and district nurses encounter many patients with dementia in their profession. It is important to enlighten what nurses and district nurses can do in order for the meeting to be as good as possible for this population and to investigate the findings in research literature on optimal care in meeting with people with dementia. The purpose of this study was to elucidate the nurse / district nurse's experiences of what constitutes good meetings with persons with dementia. The method was a systematic literature review. Literature searches were made in three databases CINAHL, PubMed and PsychINFO. Fifteen papers were analyzed using qualitative content analysis. Results: The six categories that emerged was;. The meeting with dementia affects the nurse; The environment where the care takes place is important; The organization of care affect the care. Knowledge and attitudes affect the care; The nurse strives to provide good care. Relatives, as a resource in nursing care. Conclusion: Registered nurses play an important role in the care of people with dementia. The results obtained provide a guidance on which factors play a role for the care of people with dementia. / Bakgrund: Sjuksköterskor och distriktssköterskor möter många patienter med demenssjukdom i sitt yrke. Det är viktigt att belysa vad sjuksköterskor och distriktssköterskor kan göra för att mötet ska bli så bra som möjligt för denna patientgrupp och att undersöka vad litteraturen redovisar avseende optimal omvårdnad i mötet med personer med demenssjukdom. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans/distriktssköterskans erfarenheter av omvårdanden av personer med demenssjukdom. Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar gjordes i tre databaser, CINAHL, PubMed samt PsychINFO. Femton artiklar som svarade på studiens syfte analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De sex kategorier som framkom var; Mötet med demenssjuka berör sjuksköterskan; Miljön där omvårdnaden äger rum är av betydelse; Vårdens organisation påverkar omvårdnaden. Kunskap och attityder påverkar omvårdnaden. Sjuksköterskan strävar efter att ge god vård och omsorg; Anhöriga en resurs i omvårdnaden. Konklusion. Sjuksköterskans kunskap och ansvar spelar en viktig roll i omvårdnaden av personer med demenssjukdom. De resultat som framkommit ger en vägvisning om vilka faktorer som spelar roll för omvårdnaden av personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Behovet av medicindelegeringar är stort inom den kommunala hemsjukvården. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av medicindelegering till undersköterskor i kommunal hemsjukvård. Metod: Datamaterial inhämtades med intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman och sju kategorier framkom. Det första temat var ”Organisatoriska faktorer bidrar till upplevelse av stress kopplat till ansvar för delegeringar”. Detta tema var kopplat till följande kategorier: Hemsjukvårdens struktur kring medicindelegeringen; Medicindelegeringens påverkan på omvårdnadsarbetet; Svårigheter vid medicinhantering; och Åtgärdskunskap. Det andra temat var ”Distriktssköterskan upplever stress och ansvar gentemot delegeringsmottagaren”. Temat var kopplat till följande kategorier: Kännedom om omvårdnadspersonalens kompetens; Informell kompetens; och Uppfattningar om lagar. Konklusion: Distriktssköterskorna utfärdar medicindelegering som en förutsättning för en fungerande organisation. Delegeringar innebär en upplevelse av stress för distriktssköterskor, där brist på distriktssköterskor och behov av omvårdnadspersonal också innebär bristande följsamhet till delegeringslagar och föreskrifter. Behov av kompetens och utbildning till omvårdnadspersonal, leder till att det krävs en bättre kompetensförsörjning för att säkerställa god patientsäkerhet.

No description available.

No description available.

För att möta ett växande vårdbehov har hemsjukvården utvecklats till en alltmer komplex verksamhet. I takt med ett allt bredare sjukdomspanorama i patientens hem ställs högre krav på vårdpersonalen inom hemsjukvården. Distriktssköterskan har ett helhetsansvar i hemsjukvården att leda vården så att den blir god och säker. För att underlätta arbetsbördan kan distriktssköterskan delegera läkemedelshantering till omvårdnadspersonal, vilket är en förutsättning för att vården skall fungera. Syftet med studien är att belysa distriktssköterskans upplevelse av läkemedelsdelegering i kommunal hemsjukvård. Metoden är kvalitativ, med en kvalitativ innehållsanalys där sju distriktssköterskor i hemsjukvården intervjuats. I studiens resultat framträdde två kategorier som speglade varandras motsatser. Distriktssköterskorna upplevde ett tudelat helhetsansvar vid läkemedelsdelegering. Ett som dominerades av trygghet där omvårdnadspersonalen hade goda kunskaper och samarbetet fungerade bra. Tid och utrymme för ansvarsrollen möjliggjordes och rätten att avböja en delegering fanns när den inte var förenlig med god vård. Den andra delen av helhetsansvaret upplevdes som otrygg med bristande kunskap hos omvårdnadspersonalen och bristfälligt samarbete mellan professionerna. Då fanns en känsla av oro för misstag och upplevelsen av att delegering av läkemedel numera var en förutsättning för att kommunal hemsjukvård skulle fungera. I diskussionen lyfts distriktssköterskans upplevelse av det helhetsansvar hon har för att bedriva en god och säker vård vid läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal. Likaså hur vården påverkas när distriktssköterskan tvingas delegera läkemedel i en allt högre utsträckning. Läkemedelsdelegering har gått från att vara en möjlighet för patienten att träffa färre vårdare till det vanligaste arbetssättet i kommunal hemsjukvård.