När människan åldras medför det en förändrad fysiologi och metabolism vilket ökar risken att drabbas av undernäring. Mat är mer än bara näringsintag, det är även ett sätt att umgås, socialisera och njuta. Måltiderna på ett äldreboende styrs av många hygienregler, näringsrekommendationer och policydokument som bland annat berör måltidsmiljö, måltidsordning samt matens innehåll av näringsämnen och energi.  Ett syfte med studien var att identifiera och beskriva vad som gynnar och hindrar ätandet hos äldre på ett äldreboende, ett ytterligare syfte var att studera, analysera och värdera måltidssituationen utifrån ett gastronomiskt perspektiv. I denna studie har vi beräknat näringsintag med hjälp av vägd kostregistrering under fem dygn hos åtta brukare på en enhet vid ett äldreboende och jämfört näringsintaget mot Livsmedelsverkets rekommendationer. Dessutom har vi undersökt och värderat måltidssituationen utifrån deltagande observation. Resultatet visar att det är problematiskt att leva upp till många delar av rekommendationerna och policyn då både tid och kunskap hittills saknats. Dessutom är det problematiskt att tillfredställa alla brukares individuella behov och önskemål. Brukarnas näringsintag var lägre än Livsmedelsverkets rekommendationer för de flesta näringsämnena. Antalet måltider och innehållet i framförallt mellanmålen motsvarade inte heller rekommendationerna. Dessutom var nattfastan för lång för de flesta av brukarna.

Studien handlar om identitet och tillhörighet. Dess syfte är att studera hur personer som migrerat i unga år och som har bott i det ´nya´ landet i flera årtionden identifierar sig, var de känner sig vara tillhöriga och vilka slags band de utvecklar genom åren dels till den gamla hemorten och dels till den nya hemorten. I fokus för studien finns personer som var unga då de på 1950-, 1960 och 1970-talen flyttade från Finland till Sverige. De är från Haapajärvi i Österbotten. De är sedan länge bosatta i Eskilstuna. Studien är baserad på både intervjuer och deltagande observationer. Informanterna identifierar sig än idag efter den gamla hemorten. Studien visar hur de fortsätter att upprätthålla sociala relationer där. Med tiden har dock dessa tunnats ut. Den gamla hemorten har delvis förlorat i betydelse. Mycket känns bekant på den. Men mycket är också förändrat vilket inger informanterna känslan av att åtminstone till viss del vara utanför och annorlunda i relation till människor som bor kvar. Av studien framgår hur Eskiltuna har blivit en hemort för informanterna. Det vore dock fel att säga att de har bytt hemort under sitt livslopp. Snarare har de skapat en hemort till, utöver den gamla. Med tiden har det utvecklats långvariga relationer till Eskilstuna. Det är där de känner sig tillhöriga och har sitt hem. Den nya hemorten har liksom den gamla blivit förknippad med minnen och känslor. Informanterna identifierar sig som eskilstunabor. I skildringar av Eskilstuna finns inte känslor av att vara utanför eller känna sig annorlunda i relation till människorna där. Studien visar att informanterna var delar av en kedjemigration. Närverket av släktingar och tidigare grannar var verksamt i Sverige då man år 1970 beslutade bilda en egen hemortsförening, vars syfte är att värna om kultur och traditioner från den gamla hemorten, upprätthålla kontakter med den och skapa en mötesplats för människor med anknytning till den gamla hemorten. / This study is concerned with identity and belonging. The overall aim of the study is to look at how people that migrated when they were young, and who have lived in their "new" country for several decades, identify themselves, where they feel they belong and what kinds of ties they have developed over the years to both the old home district and to the new. The study focuses on people that were young when they moved from Finland to Sweden during 1950s, 60s and 70s. They come originally from Haapajärvi in Österbotten (Northern Ostrobothnia) and have lived in Eskilstuna for many years. The study is based on a combination of interviews and participant observations. The study shows how individuals continue to maintain social relationships in their former place of abode; relationships that have nevertheless dissipated with time. The interviewees still identify with their former home district, even though this has diminished in significance and there are no longer as many important relationships as before. There is still a lot that feels familiar. But much has changed, too, which to a certain extent leads to feelings of being an outsider and being therefore different to people that still live there. The study shows that Eskilstuna has become a home district for the interviewees. It would be misleading to say that they have just changed home district during their lifetime, however. They have rather created another home district while retaining the old one. With time they have developed sustained relationships with Eskilstuna. They feel that they belong here and that it is here they have their home. Like their old community, the new is associated with memories and feelings. The interviewees clearly identify themselves as inhabitants of Eskilstuna. Their portrayals of Eskilstuna don't include feelings of being outsiders or different in any way to other people there. The study also illustrates that the interviewees were part of a chain-migration. Staying in touch with relatives and former neighbours was important in Sweden during the 1970s when the decision was taken to create a local heritage association designed to safeguard the culture and traditions of the old home base, maintain contact with it and create a meeting place for people that were from Haapajärvi.

No description available.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med denna studie är att undersöka förekomst, styrning och tillämpning av fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden i Stockholms län. Syftet utmynnar i följande frågeställningar:</p><p>·        Hur ofta och i vilken form utövas fysisk aktivitet på äldreboenden?</p><p>·        Hur motiveras vikten av fysisk aktivitet på äldreboenden?</p><p>·        Vilka argument finns för att fysisk aktivitet inte används i större utsträckning på äldreboenden?</p><p>·        Hur iscensätts fysisk aktivitet på följande tre nivåer: lagar, kommunala styrdokument samt tillämpning på äldreboenden?</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Studien har utförts på äldreboenden i fyra kommuner i Stockholms län. Materialet har samlats in med hjälp av enkäter som skickats ut till enhetschef eller motsvarande på 45 äldreboenden. Av dessa svarade 71 procent på enkäten. I relevanta lagar och styrdokument har även riktlinjer för fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden undersökts för att sedan med hjälp av enkätsvaren iscensättas på formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan.</p><p> </p><p><strong>Resultat:</strong> Den aktivitet som används främst på äldreboenden är promenad/stavgång och de flesta erbjuder det en eller fler gånger i veckan. Rörelse- och balansträning samt motionsgymnastik erbjuds även de i en större utsträckning. Hos många äldreboenden pågår aktiviteter i cirka 30 minuter. De största faktorerna till varför äldre ska utöva fysisk aktivitet på äldreboenden är för att bibehålla moment i vardagen, minska skaderisken samt öka fysisk- och mental hälsa. Två stora faktorer till att äldreboenden inte använder sig mer av fysisk aktivitet beror på tidsbrist hos personalen samt att de äldre är oengagerade till att utöva fysisk aktivitet. Resultatet visar även att det går att tillämpa Göran Lindes läroplansteori angående formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan vad det gäller lagar, kommunala styrdokument och tillämpning på äldreboenden.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Avslutande reflektion:</strong> Fysisk aktivitet är en mycket viktig del för att bidra till en bättre livskvalitet hos de äldre. Fysisk aktivitet erbjuds mer eller mindre på alla äldreboenden i studien men förekommer dock inte på den nivå som är behövlig. Om detta beror på att det är otydliga direktiv i lagar och styrdokument eller brist på kunskap etc., är något att beakta.</p>

This study deals with the impact of industrialisation and urbanisation on the living conditions of aged men and women. By studying labour force participation, savings and pensions, the role of the family, and the extent of dependency of aged men and women from a gender and class perspective, continuities and changes between pre-industrial and industrial times are examined. The main focus is placed on the situation of elderly persons living in the town of Sundsvall between 1830 and 1930. This town became the commercial centre of one of the largest saw-mill districts in the world at the end of the nineteenth century. The residence patterns of old men and women in Sundsvall are also compared with those in two other Swedish industrialised urban areas; the capital Stockholm and the textile centre Norrköping. According to modernisation theorists, industrialisation and urbanisation led to an increase in dependency in old age, due to weakening family ties and unemployment. This study shows the complexity of the issue. It is true that some sources reveal a declining proportion of men participating in the labour force at the very end of the period of observation, but this was primarily due to the introduction of the national pension system in 1914. On the other hand, other records show a stability or even an increasing proportion of elderly men and women in the labour market. By contrast with previous studies of the residence patterns of aged persons, this dissertation shows a very high percentage of elderly women living alone in all three urban areas selected for study. However, this was not solely a sign of isolation, since the vast majority of those elderly living in households of their own had children residing in the vicinity. Furthermore, many old men and women shared households with their children, although this pattern was less common among the working class. The role of off-spring appears to have been important both in pre-industrial and industrial times. The residence patterns of the urban elderly were probably influenced by traditional rural living arrangements, to the extent that old couples and their married children often lived close to each other but usually maintained households of their own. Old parents and their adult children might have preferred to live in separate households instead of crowding in with each other. The unmarried elderly were probably most affected by the transformations taking place at the end of the nineteenth century. A considerable number of them migrated late in life, leaving all their relatives behind. Therefore, they became highly vulnerable. Unmarried men tended to be more exposed to the dangers of urban life. They probably experienced tougher working conditions, had weaker social networks, and could not manage on their own to the same extent as women. Therefore, a larger propor-tion of men than women ended up in the workhouse. / digitalisering@umu

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka förekomst, styrning och tillämpning av fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden i Stockholms län. Syftet utmynnar i följande frågeställningar: ·        Hur ofta och i vilken form utövas fysisk aktivitet på äldreboenden? ·        Hur motiveras vikten av fysisk aktivitet på äldreboenden? ·        Vilka argument finns för att fysisk aktivitet inte används i större utsträckning på äldreboenden? ·        Hur iscensätts fysisk aktivitet på följande tre nivåer: lagar, kommunala styrdokument samt tillämpning på äldreboenden?   Metod: Studien har utförts på äldreboenden i fyra kommuner i Stockholms län. Materialet har samlats in med hjälp av enkäter som skickats ut till enhetschef eller motsvarande på 45 äldreboenden. Av dessa svarade 71 procent på enkäten. I relevanta lagar och styrdokument har även riktlinjer för fysisk aktivitet för äldre på äldreboenden undersökts för att sedan med hjälp av enkätsvaren iscensättas på formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan.   Resultat: Den aktivitet som används främst på äldreboenden är promenad/stavgång och de flesta erbjuder det en eller fler gånger i veckan. Rörelse- och balansträning samt motionsgymnastik erbjuds även de i en större utsträckning. Hos många äldreboenden pågår aktiviteter i cirka 30 minuter. De största faktorerna till varför äldre ska utöva fysisk aktivitet på äldreboenden är för att bibehålla moment i vardagen, minska skaderisken samt öka fysisk- och mental hälsa. Två stora faktorer till att äldreboenden inte använder sig mer av fysisk aktivitet beror på tidsbrist hos personalen samt att de äldre är oengagerade till att utöva fysisk aktivitet. Resultatet visar även att det går att tillämpa Göran Lindes läroplansteori angående formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan vad det gäller lagar, kommunala styrdokument och tillämpning på äldreboenden.   Avslutande reflektion: Fysisk aktivitet är en mycket viktig del för att bidra till en bättre livskvalitet hos de äldre. Fysisk aktivitet erbjuds mer eller mindre på alla äldreboenden i studien men förekommer dock inte på den nivå som är behövlig. Om detta beror på att det är otydliga direktiv i lagar och styrdokument eller brist på kunskap etc., är något att beakta.

Detta är en studie av hur ’äldre’ som språklig och social kategori samt åldrande som process konstrueras i tre sammanlänkade offentligheter. Avhandlingens övergripande syfte är att studera och kritiskt granska olika sätt varpå ’äldre’ som kategori förstås och representeras i relation till pågående omförhandlingar av innebörden i den senare delen av livet som livsfas. Valet av material har gjorts utifrån utgångspunkten att medierade offentligheters betydelse för bildandet och upprätthållandet av sociala och kollektiva identiteter, liksom deras roll som platser för diskussion om hur samhället ska organiseras, har ökat. Studien utgår från tre kontrasterande empiriska material; artiklar från dagstidningar, texter från ett pensionärsparti, och en offentlig utredning om den framtida svenska äldrepolitiken. Det studerade materialet är publicerat mellan 2002 och 2004 Genom att materialen analyseras som ingående i en dialog med varandra, ett offentligt samtal, synliggörs relationerna mellan olika konstruktioner. Skillnaderna mellan de olika materialen är betydande. Men analysen visar också på hur samma argument och föreställningar finns närvarande i alla tre offentligheter. Hur ’äldre’ som kategori konstrueras i de olika materialen är relaterat till olika föreställningar både om äldre människor och deras samhälleliga status, men också om samhället och nationen som en föreställd gemenskap. Studien visar bland annat att ’äldre’ är en kategori som det talas om, men inte till. Det är också sällan som ’äldre’ är en position det talas utifrån. I samklang med detta konstrueras kategorin som ett objekt för den nationella gemenskapens ansvar och omsorg. / This is a study of how ‘older people’ as a linguistic and social category, and ageing as a process, is constructed in three interrelated publics. The aim of the thesis is to study and critically investigate the different ways in which ‘older people’ as a category is understood and represented in relation to ongoing negotiations about the meaning of later life as a stage of life. The increased significance of mediated publics for the formation and maintenance of social and collective identities, as well as their role as spaces for deliberation on the organization of society, is a starting point for the study and has bearing on the choice of data. The study is based on three contrastive sets of empirical material; newspaper articles, texts from a pensioner’s party, and a government report on the future old age policy of Sweden. The studied texts were published during the period 2002 – 2004. The publics have been studied as in a dialogical relation with each other. This strategy highlights the relations between different constructions of the category. The differences between the publics are significant. At the same time the analysis also shows overlaps of arguments and in the way that the category is understood between the publics. The ways that ‘older people’ are constructed in the material is related to different notions about older people and their societal status. But also to ideas about society and the nation as an imagined community. The study shows, among other things, that ‘older people’ is a category that is spoken about, rather than to. ‘Older people’ rarely functions as a subject in the studied material. In relation to this, the category is constructed as an object for the care and responsibility of the national community.