Syftet med den här rapporten är att jag vill ta reda på hur många förskolor det finns i en kommun som jobbar med teknik. Sammanlagt var det 18 förskolor som deltog. Av dem var det 10 som ansåg att de jobbar med teknik. Många av förskolorna som svarade ansåg att det var viktigt att jobba med teknik på förskolan.

Syftet med denna studie är att undersöka gymnasieelevers sömnvanor samt att se om man kan se några skillnader mellan könen och mellan de fysiskt aktiva och de fysiskt inaktiva. För att undersöka detta har en enkätundersökning genomförts med totalt 96 deltagande elever varav 40 var pojkar och 56 var flickor. Andelen fysiskt aktiva och inaktiva var 62 respektive 34. Bland alla elever visar sig sömnbesvär inte vara så vanligt förekommande men nästan hälften (49 %) uppger att de inte får tillräckligt med sömn. Däremot visar sig skillnader mellan könen och fysiskt aktiva/inaktiva då såväl flickor som fysiskt inaktiva uppger att de oftare lider av sömnbesvär samt att de inte får tillräckligt med sömn jämfört med pojkarna och de fysiskt aktiva. Ett led till att förbättra de fysiskt inaktivas sömnvanor kan vara att få dem att bli mer fysiskt aktiva.

Syftet med undersökningen har varit att göra en jämförelse mellan sam- och särundervisning i ämnet idrott och hälsa, ur ett elevperspektiv. Detta har delvis gjorts med utgångspunkt i genus, då flickor och pojkars tankar kring de två arbetssätten jämförts.  Huvudfrågorna som undersökningen grundas på är vilka åsikter elever i årskurs 9 har om samundervisning respektive särundervisning i ämnet idrott och hälsa? Hur inställningen till sam- och särundervisning i idrottsämnet är hos pojkar respektive flickor i årskurs 9? Vad säger de tillfrågade gymnasieeleverna om sam- och särundervisning? Undersökningen genomfördes genom en enkätundersökning och en intervjustudie på tre olika skolor i Sverige. Resultatet visar att de flesta elever skulle behålla sin nuvarande undervisningsmetod om de fick välja, samt att pojkar och flickors tankar kring de två arbetssätten inte skiljer sig särskilt mycket åt. En slutsats är att det bästa arbetssättet en blandning mellan sär- och samundervisning. Att klasserna är uppdelade efter kön ibland och tillsammans med varandra ibland.

Jag har tillverkat ett undervisningsmaterial, i form av en serietidning, som riktar sig mot elever i grundskolans tidigare år och i detta arbete utvärderas undervisningsmaterialet. Med syfte att utvärdera undervisningsmaterialet kartlades elevernas förkunskaper med hjälp av ett frågeformulär innan de fick tillgång till serietidningen. Då eleverna haft tillgång till serietidningen i 12 skoldagar gjordes en eftermätning, med samma frågeformulär som använts vid förmätningen, för att se om eleverna tagit till sig det budskap som materialet vill förmedla. Resultatet visade att alla elever utom 2 presterade bättre på eftermätningen än på förmätningen. På alla frågor utom 3 var det fler elever som svarade korrekt vid eftermätningen än det var vid förmätningen. Att alla elever utom två förbättrade sitt resultat efter att ha haft tillgång till serietidningen tyder på att eleverna har tagit till sig undervisningsmaterialets budskap och att utvärderingen av elevernas kunskaper visar det.

Syftet med det här arbetet var att undersöka några förskolebarns kunskap om ett antal djur i närmiljön samt om ett spel kan stimulera barnens kunskapsutveckling. I undersökningen har barn på en förskola intervjuats vid två tillfällen. Barnen fick se på bilder på djur och andra organismer som finns i naturen, berätta vad bilden föreställer och svara på om det är ett djur. Ett memoryspel med djurfotografier tillverkades och användes av pedagoger och barn på förskolan i två veckor. Pedagogerna som använt spelmaterialet svarade på en enkät om spelmaterialets användningsmöjligheter i förskolan och sedan intervjuades en pedagog. Speciellt de äldre barnen kan vid den första intervjun namnge många av djuren medan flera barn inte vet om det är ett djur. Efter två veckor kan särskilt de yngsta barnen namnge fler djur men de har fortfarande svårt att säga om det är ett djur. Pedagogerna ser flera användningsmöjligheter för spelmaterialet i förskolan.

Syftet med arbetet är att undersöka idrottslärares tankar kring sam- och särundervisning samt att undersöka vilken undervisningsmetod som idrottslärarna föredrar att arbeta med. Min frågeställning är: Vilken undervisningsmetod är att föredra i ämnet idrott och hälsa anser lärarna? Vilka fördelar och nackdelar finns det med sam- respektive särundervisning? Gynnas flickor eller pojkar beroende på undervisningsmetoden? För att besvara min frågeställning och få fram idrottslärares åsikter i frågan gjorde jag kvalitativa intervjuer med fem idrottslärare i olika kön och ålder. Resultatet av undersökningen visar att fyra av idrottslärarna hade varit med om både sam- och särundervisning varav tre använde sig av samundervisning och två av särundervisning nu. Fyra av idrottslärarna föredrog att använda sig av samundervisning då de ansåg att den undervisningsmetoden hade flest positiva effekter. Särundervisning gynnade mest de fysiskt svagare flickorna. Nivågruppering var också en undervisningsmetod som många av idrottslärarna använde sig av vid vissa moment i undervisningen.

Sammanfattning: Syftet med arbetet var att studera och jämföra upplevelser av och delaktighet i fysisk aktivitet i form av brottningsträning mellan en grupp elever i grundskolan och en grupp elever i grundsärskolan. Två fysiska arbetspass med brottningsövningar som grund inom idrottsundervisningen genomfördes för vardera gruppen. Metoderna som användes för att besvara frågeställningarna var dels en utförd enkätundersökning, men även observationer. Studiens resultat visar på förhållandevis samstämmiga positiva upplevelser samt hög upplevd delaktighet hos båda grupperna. En stor olikhet mellan grupperna framträder i den upplevda ansträngningen, där gruppen grundskoleelever upplever högre ansträngning. Inga andra egentliga olikheter framträder inom respektive elevgrupp i upplevelser och delaktighet. Den viktigaste slutsatsen är att brottningsträning inom idrottsundervisningen kan vara något som alla elever kan ha behållning av, sina olikheter till trots. En funktionsnedsättning kan betraktas som en olikhet, men det är rättvist att se olikheten som en resurs.

Syftet med studien var att undersöka om micropauser med såkallade aktivitetskort kunde leda till ökad koncentration och arbetsvilja hos elever. Aktivitetskortleken är en kortlek med korta pausaktiviteter som lärare skall kunna använda under såkallade micropauser. Syftet med studien var också att undersöka huruvida aktivitetskortleken hade några begränsningar och utvecklingsmöjligheter. Metoden som användes för att besvara studiens frågeställningar var ett utvärderingsformulär som fyra lärare som under två veckor använt aktivitetskortleken besvarade. Resultatet av studien visade dels att kortleken bidrog till ökad koncentration i form av arbetsvilja och motivation samt dels till att göra eleverna livliga och stojiga. Kortleken utvecklades med sex nya kort för att jämna ut balansen mellan de mest energigivande korten och de nya lugnande aktiviteterna i form av avslappningsövningar och massage. Kortleken har inte några direkta begränsningar gällande elevernas ålder eller undervisande ämne.

Sammanfattning: Syftet med denna undersökning är att ta reda på om förskolans läge till naturen har någon betydelse för hur naturen utnyttjas i den dagliga verksamheten och för att se vad förskollärare anser om naturens betydelse för barnens utveckling. Syftet är även att se vad förskollärare anser om deras roll och lekens roll under utevistelsen i skogen. Metoden är strukturerad intervju med tio förskollärare. Resultatet visar att alla förskollärare anser att förskolans läge till naturen har betydelse. De tycker att naturen ger barnen motorik, matematik, frisk luft, uthållighet, fantasi och lek. Deras roll är att vara medupptäckare, medforskare, vägvisare och observerare. Barnen leker på annat sätt i skogen än på gården enligt de flesta av förskollärarna. Min slutsats är att naturen är viktig för barnen på många olika sätt och att förskollärarens roll inte är att vara någon expert. Närhet till naturen har betydelse, men antalet utflykter är fortfarande densamma för alla oavsett läget.

I kursplanen för idrott och hälsa betonas friluftsliv starkt. Friluftsliv ska ingå i undervisningen i ämnet och elever ska efter avslutad grundskoleutbildning ha grundläggande kunskaper om friluftsliv. Friluftsliv har även betydelse för vår hälsa, därför är elevers uppfattningar om friluftsliv i grundskolan intressant och belyses i denna undersökning, samt hur elever uppfattar sina egna färdigheter i friluftsliv. Undersökning är kvantitativ och bygger på en enkätundersökning som 135 elever medverkat i. Undersökningen är utformad så att friluftsliv ses ur två perspektiv, dels genom friluftslivsaktiviteter och dels genom naturmiljöaktiviteter. Undersökningen visar att det är vanligt att elever provat på olika vissa typer av friluftslivsmoment i grundskolan medan andra typer av friluftslivsmoment har många elever dålig erfarenhet av. Resultaten uppvisar att elever ofta uppfattar sina färdigheter inom naturmiljöaktiviteterna högre än inom friluftslivsaktiviteterna. Undersökningen tyder således på att friluftsaktiviteterna fått stå tillbaka i skolans undervisning, trots att dessa aktiviteter är essentiella för att bedriva ett mer utvecklat friluftsliv.