Fängelsestraffet framställs många gånger som en händelse i individens liv som försvårar för honom eller henne att lyckas i framtiden, exempelvis med att finna och behålla en bostad eller ett arbete. Tidigare forskning har dock påvisat att fängelsestraffet och dess innehåll kan vara faktorer som bidrar till att en individ upphör med brottslighet. Syftet med aktuell studie har därmed varit att i en svensk kontext undersöka fängelsestraffets betydelse för en minskad återfallsrisk i kriminalitet efter frigivning samt fängelsestraffets eventuella position som vändpunkt. Detta med främsta utgångspunkt i Robert J. Sampson och John H. Laubs teoretiska diskussion kring vändpunkter. Metoden som har använts i studien är av kvalitativ karaktär och sju semistrukturerade intervjuer har genomförts med medlemmar från föreningen KRIS. Studiens slutsatser visar att fyra av sju respondenter upplever något av sina fängelsestraff som en vändpunkt. Resterande tre respondenter upplever dock att fängelsestraffet hade kunnat bli en vändpunkt för dem, om fängelsevistelsen hade varit utformad på ett annat sätt. Av de fyra respondenter som menar att fängelsestraffet har varit en vändpunkt, uttrycker tre av dem att fängelsevistelsen kom in vid rätt tidpunkt i deras liv och därmed fick positionen som en vändpunkt. Externa faktorers inverkan på fängelsestraffets betydelse som vändpunkt verkar därmed vara betydande. De externa faktorer som verkar har störst inverkan på denna process är plötsliga och negativa sjukdoms- och/eller familjerelaterade händelser. Även om inte alla respondenter upplever fängelsestraffet som en vändpunkt, menar sex av dem att fängelsevistelsen trots allt har haft någon form av betydelse för dem. Framförallt beskrivs fängelset som en ”viloplats”, där respondenterna har fått komma bort från missbruket och kriminaliteten utanför murarna. / Imprisonment is often identified as an event that reduces future life chances. For example, having been incarcerated automatically reduces the probability of finding and keeping employment. However, prior research shows that imprisonment has a potential importance in the process of achieving desistance. Consequently, the aim of this study has been to examine the importance of imprisonment in preventing recidivism but also to examine the potential position of imprisonment as a turning point. The main focus of the current study has been on the theoretical discussion of turning points by Robert J. Sampson and John H. Laub. By using a qualitative approach, semi-structured interviews have been conducted with seven members of the non-profit association KRIS. The conclusion of the current study is that four out of seven interview respondents experience the imprisonment as a turning point. Remaining three interview respondents refer to incarceration as a potential turning point in their lives; however, only if the imprisonment would have worked out differently. Of those interview respondents referring to imprisonment as a turning point, three argue that incarceration entered their life course in “right time”. The influence of external factors on the potential importance of imprisonment as a turning point thereby seems to be significant. Unexpected and negative events such as disease or family related issues seem to be those external factors having the largest impact on this process. Even though not all of the interview respondents experienced imprisonment as a turning point, six out of seven refer to incarceration as having some kind of significance in their life course. Primarily, the imprisonment is being seen as a “resting place”, in which the interview respondents have been given the opportunity to place themselves at distance from criminality and addiction outside the prison walls.

Recidivism among formerly convicted clients is a topic which has many facets during the present days. As a result, many individuals harbour attitudes towards clients which can result in difficulties returning to a crime-free life. This thesis was conducted to better understand people’s attitudes within the subject of recidivism and followed a quantitative format. A survey was sent out via social media and email. There were 55 respondents (women n = 20, men n = 35). Answers were analysed using descriptive statistics and differences by gender and older/younger age groups were analysed using Mann-Whitney tests and Pearson's chi-squared tests (χ2). The results indicate how the respondents deemed a necessity of improving the Swedish prison and probation service’s work to help clients before and after release. However, overall, no significant differences between either response type or groups were found on any of the questions analysed, apart from a question related to the beliefs of change after a prison sentence where older individuals rated lower in their views on rehabilitation. / Återfall i brott bland tidigare dömda klienter är ett ämne som har många viktiga infallsvinklar i vårt moderna samhälle. Som ett resultat har många individer attityder gentemot klienter som kan leda till svårigheter att återgå till ett brottsfritt liv. Detta examensarbete genomfördes för att bättre förstå människors attityder inom ämnet återfall i brott och följde ett kvantitativt format. En enkät skickades ut via sociala medier och mejl. Det var 55 svarande (kvinnor n = 20, män n = 35). Svaren analyserades med deskriptiv statistik och skillnader efter kön och äldre/yngre åldersgrupper analyserades med Mann-Whitney-tester och Pearsons chi-kvadrattest (χ2). Resultaten visar hur de tillfrågade ansåg att det var nödvändigt att förbättra Kriminalvårdens arbete med att hjälpa klienter före och efter frigivningen. Sammantaget fann man dock inga signifikanta skillnader mellan vare sig svarstyp eller grupper på någon av de analyserade frågorna, förutom en fråga relaterad till föreställningen om förändring efter ett fängelsestraff där äldre individer rankade lägre i sin syn på rehabilitering.

Denna studie syftar till att analysera och sammanställa tidigare forskning till vilka metoder, insatser och effekter som tillämpas i dagsläget, detta är för individer som tidigare har befunnit sig inom kriminalitet eller har begått olagliga handlingar. Forskningen har sammanställt via en litteraturstudie där sökningsmetoder har genomförts inom begränsade utformningar, detta är för att öka sökningens koppling till forskningens relevans. Dessa begränsningar dokumenteras både i säkringstabeller och en kvalitetsgranskad tabell. Studiens undersökningsmetod grundas genom en tematisk analys där forskningen har delats in i tre subjektiva teman. Dessa teman inkluderar fokus på individen, fokus på omgivningen samt fokus på båda. Vidare analyseras även effektiviteten av insatserna inom subteman, dessa teman inkluderar återfallsfrekvens, kriminella tankemönster och sociala faktorer. Resultatet har visat att de förekommande insatser tillkommer oftast inom anstalt, frivård eller program inom individuella respektive gruppbehandlingar. Dessa behandlingar tillämpas främst inom terapiprogram, kognitiva- och frivilliga öppenvårdsbehandlingar. Effekterna utav dessa insatser har visat att de individfokuserade insatserna resulterade främst inom signifikanta minskningar av kriminella och brottsliga återfall, men även de studier som undersöker både individen och omgivningen. Här inkluderas insatser som både fokuserar på högriskindivider, förändringar inom kriminella tankemönster samt psykiska eller antisociala beteenden. Slutligen har resultatet har även påvisat att ytterligare forskningskunskap, utveckling och tillfrågan av insatser krävs för att skapa ett förbättrat och effektivt resultat.

It is quite noteworthy that relapse in substance use has been discussed more on an international level, than on a national level. In Sweden, research has focused on the recovery process, relapse avoiding strategies, and on relapse prevention treatment. Therefore, this study aims to describe and analyze individual and social risk factors for relapse in substance use from the perspective of both therapists and substance users. This is to analyze whether there are common denominators and/or major differences between these perspectives. Through qualitative interviews, where four therapists and four previously treated substance users were interviewed, we got access to different people’s substance use stories and opinions on relapse. To summarize our results, both users and therapists named triggers as negative emotions, and multi-problems such as mental health issues, but even damaged brain as an individual risk factor. They mentioned, furthermore, social relations, poor working alliance between users and professionals, and alcohol availability as Swedish tradition as social risk factors. Users alsomentioned exclusion and stigma in Sweden as social risk factors, meanwhile, therapists named loneliness as a social risk factor. These perspectives overlapped to a considerable extent, but therapists in some cases had a more scientific understanding of relapse.

Den föreliggande studien syftade till att undersöka hur avhopparverksamheter i Sverige verkar för att underlätta en individs avhopp från kriminella grupperingar, och hur dessa verksamheter arbetar uppföljande med individer som annars riskerar att återfalla i grova brott och återrekryteras. För att besvara syftet genomfördes sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med praktiker som arbetar på olika myndighetsdrivna och icke-myndighetsdrivna avhopparverksamheter. Studien genomfördes dels för att belysa hur arbetet med avhoppare går till i dagsläget, samt för att fylla den kunskapslucka som identifierades inom området. Resultatet visade att det finns skillnader i hur arbetet bedrivs mellan de olika verksamheterna, exempelvis gällande uppföljning och samverkan. Det visade sig även finnas likheter, såsom vilka faktorer som är centrala att arbeta med för att nå lyckosamma resultat och vilka hinder som är vanligt förekommande. Resultaten analyserades och diskuterades i ljuset av tidigare forskning och teorier om avståndstagande från brott. Slutligen uppkom förslag på hur arbetet med avhopparverksamheter vidare kan beforskas, och hur resultaten från den föreliggande studien rent praktiskt kan användas.

Syftet med studien var att studera betydelsen av frälsning för upphörande med brott hosen grupp kriminella personer och vad som har gjort att de inte återfaller i brottslighet. Föratt kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuermed frälsta och icke-frälsta fångar och före detta fångar i Colombia. Utifrån intervjuernagjordes en tematisk analys baserat på bakomliggande orsaker till brottslighet, anledningtill frälsning och anledning till att inte återfalla i brottslighet. Alla intervjupersoner varöverens om att frälsningen blev en vändpunkt i deras liv, efter att de bestämt sig för attförändras. Ekonomiskt och socialt stöd i olika former och Gud beskrivs avintervjupersonerna som anledningarna till att de inte återfallit i brottslighet.Avslutningsvis konkluderades att det verkade krävas en kombination av Gud ochmateriella ting för att någon inte ska återfalla i brottslighet, samt att intervjupersonernagjorde ett aktivt val när de slutade begå brott. / The aim of the study was to examine the importance of salvation in desistance from crimein a group of criminals, and what keeps them from turning back to crime. In order toanswer the study’s questions, semi-structured interviews were conducted with redeemedand non-redeemed prisoners and former prisoners in Colombia. Based on the interviews,a thematic analysis was made covering the underlying causes of crime, the reason forsalvation and the reason for not turning back to crime. All interviewees agreed thatsalvation became a turning point in their lives as they decided to change. Financial andsocial support in various forms and God is described by the interviewees as the reason fornot turning back to crime. In conclusion, it seems that a combination of God and materialthings are required for not turning back to crime, and that the interviewees made an activechoice to stop committing crimes.

Despite the fact that society is investing substantial resources in individuals not to relapse into crime, then relapse is still a large percentage of new crimes. Crime is something that all societies are dealing with and at all social levels. By punishing individuals they are excluded from the society. This serves as a form of social control. It has been shown that there is no solution to the problem. Punitive legal system generates stigma. Social reactions to crime are designed as an individual problem and not as a social problem. The correctional treatment is the fourth largest authority in Sweden and the main goal is to prevent relapse in crime. Despite this 41 % fall into crime again within 3 years. The study aims to examine the experiences of recidivism and to promote understanding of individual perceptions of factors that were critical to relapse into crime. A qualitative method was used because the objective was to access the subjective experiences. The study is based on six interviews with individuals who relapsed into crime. The theoretical framework is broad. This is because different theories get different conclusions. Theorists as George Herbert Mead, Charles Horton Cooley, Erving Goffman, Thomas J. Scheff, Peter L. Berger and Thomas Luckmann are relevant for the interpretative work in this study. The conclusion made is that group identity, social integration and loneliness are important to study when trying to find why individuals relapse into crime.   Keywords: crime, relapse, socialization, stigma, self, criminal self, social bonds / Trots att samhället satsar stora resurser på att individer inte ska återfalla i brott, återfaller ändå en stor andel i nya brott. Brottslighet är något man har försökt att komma tillrätta med i alla samhällen och på alla sociala nivåer som avspeglas i samhället. Genom att bestraffa individer exkluderas de från samhället. Bestraffning ska försvara de andras intressen och tjänar som en form av social kontroll. Det har visat sig att det inte löser problemet. Straffande rättssystem genererar stigma. Samhällets syn på brott är utformat som en individuell problematik och inte som ett socialt problem. Kriminalvården är Sveriges fjärde största myndighet. Det viktigaste målet är att förebygga återfall i brott. Trots detta återfaller 41 % i brott återigen inom 3 år. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av återfall i brott. Samt att skapa förståelse för individuella uppfattningar om faktorerna som är avgörande för att återfalla i brott. En kvalitativ metod har använts då önskan var att komma åt subjektiva upplevelser. Studien bygger på sex intervjuer utförda med individer som återfallit i brott. Den teoretiska referensramen är bred då olika slutsatser som teoretiker framför är relevanta för studien. Bland annat används George Herbert Meads, Charles Horton Cooleys, Erving Goffmans, Thomas J. Scheffs och Peter L. Berger och Thomas Luckmanns tankesätt. Den konklusion som görs är att grupptillhörighet, integration i samhället och ensamhet är viktigt att studera vidare när man vill finna faktorer till varför en individ återfaller i brott.   Nyckelord: kriminalitet, återfall, socialisation, stämplingar, självet, kriminella självet, sociala band

"SiS is not a good place for children" is a qualitative study aimed at investigating institutional care and the treatment work that takes place with criminal and convicted youth in Sweden. The study is focused on investigating the importance of the treatment work at the institutions and what impact it has for the target group. The study also examines how the target group is being prepared to return to society with the aim of minimizing recidivism in crime. The empirical material is based on three semi-structured interviews with previously institutionalized youth and three support workers. The study is based on Goffman's research on total institutions and Travis Hirschi's theory on social bonds. The study's general results and conclusions show that there is a rough jargon, destructive adaptation behaviors and a specific social culture at the institution, that can make treatment difficult. Strong external factors in the youth’s environment may be a reason why the youth has developed a social disruptive behavior and these factors are not taken into account in the treatment, which indicates the difficulties in dealing with the complex problem of juvenile delinquency. / “SiS är inte en bra plats för barn att vara på”, är en kvalitativ studie som har i syfte att undersöka SiS behandlingsarbete med LVU-placerade och LSU-dömda ungdomar. Studien fokuserar på att undersöka betydelsen av behandlingsarbetet på institutionen och vilken förändring arbetet har för målgruppen. I studien undersöks även hur målgruppen förbereds för en återgång till samhället, med syfte att minimera återfall i brott. Det empiriska materialet bygger på semistrukturerade intervjuer med tre tidigare placerade ungdomar och tre behandlingsassistenter. Studien utgår från Goffmans forskning om totala institutioner, samt Travis Hirschis teori om sociala band. Studiens generella resultat och slutsatser visar på att det existerar en hård jargong, destruktiva anpassningsbeteenden och en egen social kultur på institutionen som i sig försvårar behandlingsarbetet. De starka yttre faktorerna i ungdomens miljö, som kan vara orsak till att ungdomen utvecklat ett socialt nedbrytande beteende, visar sig inte beaktas i behandlingsarbetet, vilket indikerar på svårigheterna att hantera den komplexa problematiken kring ungdomsbrottslighet.

Höga nivåer av återfall i brottslighet och misslyckade återintegreringar efter avtjänadefängelsestraff är ett socialt problem i dagens samhälle. Syftet med studien är attundersöka erfarenheter och upplevelser hos män som avtjänat två eller flerfängelsestraff för att identifiera faktorer som leder till återfall i brott samt vilka faktorersom leder till återintegrering i samhället. Föreliggande studie har en kvalitativ ansatsmed ett hermeneutiskt perspektiv och det empiriska materialet har samlats in genomsemistrukturerade intervjuer. Urvalet är målstyrt och utgörs av 8 manligaåterfallsförbrytare där tiden sedan frigivning varierar mellan deltagarna. Den mestframträdande orsaken till återfall i brottslighet visas vara missbruk, inte minst för att deti sin tur leder till ytterligare kriminella handlingar för att kunna finansiera missbruket.Andra framträdande faktorer är avsaknad av familj, missförhållanden under uppväxtensamt antisocialt beteende i form av våldsamhet och kriminalitet som urartat i tidig ålder.Negativa upplevelser under tiden på anstalt och bristfälligt stöd vid frigivning har ocksåen inverkan på återfallsrisken. Gällande faktorer som leder till återintegrering efteravtjänat fängelsestraff framkommer det att självinsikt och ansvarstagande verkarfrämjande. Sysselsättning i form av arbete bidrar till ökad självkänsla såväl somekonomiskt kapital vilket är avgörande i en gynnsam återintegrering. Ett stabilt socialtnätverk med familj är ytterligare en framträdande faktor som minskar risken att återfallai brott och snarare gynna en återintegrering i samhället. Studiens resultat pekar mot attdet finns många olika orsaker till återfall i brott och att vägen till återintegrering kan seut på många olika sätt, vilket tyder på att det finns ett behov av individanpassadeinsatser för att minska återfallsrisken och främja återintegrering. / High levels of recidivism and failed reintegrations after serving a prison sentence is asocial problem in today's society. The purpose of this study is to look into theexperiences of men who have served two or more prison sentences in order to identifywhich factors that lead to recidivism as well as which factors that lead to reintegrationinto the society. The presented study has a qualitative approach with a hermeneuticperspective and the empirical material has been collected through semi-structuredinterviews. The selection is goal-directed and consists 8 male recidivists where the timesince release date varies between the participants. The most prominent cause ofrecidivism appears to be addiction, especially for it leads to further criminal acts inorder to finance the addiction. Other factors are deficient family relations, abuse duringchildhood and antisocial behavior in forms of violence and criminality that degenerateat an early age. Negative experiences during prison sentences as well as insufficientsupport upon release also has an impact on the risk of recidivism. Regarding factors thatlead to reintegration after serving a prison sentence, it emerges that self-awareness andtaking responsibility seems to be highly important. Employment in forms of workcontributes to increased self-esteem as well as economic capital, which is crucial in apositive reintegration. A secure social network with family is another prominent factorthat reduces the risk of recidivism and supports integration back into society. The resultsof the study point to the fact that there are many different reasons for recidivism andthat one path to reintegration can look very different from another, which indicates thatthere is a need for individually tailored interventions to reduce the risk of recidivismand promote reintegration.

The aim of the current study is to study characteristics of high-risk cancer cells within the childhood disease neuroblastoma (NB) by mapping regrowth after treatment with the chemotherapy doxorubicin (doxo). The cell-line SK-N-BE(2)-C (BE(2)-C) was used as a model. Results from a previous study by Hultman et al., (2018) have indicated that while a majority of BE(2)-C cells could be shown resilient to a 1 μM dose of doxorubicin (doxo), only a very small fractions had the capacity for immediate replication following a single or double treatment of doxo (“remaining replicating cells”; RRC). The current study aims to investigate if RRC are responsible for regrowth. Cultured BE(2)-C cells were exposed to doxo and labelled with the nucleoside analogues EdU (5-ethynyl-2’-deoxyuridine) and BrdU (5-bromo-2-deoxyuridine). The results from the current study indicated that the RRC subpopulation might not be responsible for regrowth since the nucleoside labelling was not shown to be present in the cells of the regrowing colonies. However, technical challenges, e.g. the settings of thresholds for EdU and BrdU detection, in combination with the dilution of DNA markers in replication, call for further studies using additional methods, e.g. isotope markers, in order to firmly conclude that other subpopulation(s) than the RRC population are responsible for regrowth. Apart from studying cell populations responsible for regrowth, a pilot study was performed including another combination of treatment using an ATM-inhibitor (KU-60019) together with the chemotherapy doxo. There were some measurement points missing, but the current results indicate that regrowth is postponed when the ATM-inhibitor is added in combination with single or double treatment of doxo. The research procedures and processes involved in this thesis, are similar to those included in the syllabi for the natural science subjects for the upper secondary school. This underlines the importance of studying inquiry and laboratory work. A literature review was performed, analysing current research on open-and closed ended laboratory work. Ten research articles were collected and characterized by natural science subject, type of laboratory style (open or closed) and student learning competences. Findings from the current study indicate that open-ended laboratory work promotes student interest in the subject. The learning competences problem-solving ability and procedure ability are most commonly studied in laboratory work based on the results from the current study. / Syftet med studien är att studera hög-risk cancerceller inom barncancersjukdomen neuroblastom (NB), genom att kartlägga återväxt efter kemoterapi-behandling med doxorubicin (doxo). En multiresistent neuroblastom cell-linje med hög-risk egenskaper, SK-N-BE(2)-C( BE[2]-C), användes som modell. Enligt en tidigare studie på BE(2)-C celler, utförd av Hultman et al., (2018), kan efter en enkel eller dubbelbehandling med doxo majoriteten av cellerna överleva, men endast en mycket liten andel kan också omedelbart fortsätta dela sig. Dessa celler benämndes som ”kvarvarande replikerande celler” (RRC). I denna studie undersöktes hypotesen att RRC är ansvariga för återväxt efter doxo-terapi, hypotetiskt återspeglande situationen vid återfall hos patienten. BE(2)-C celler odlades in vitro i petriskålar, behandlades med doxo, och analyserades sedan i mikroskop genom att använda två kemiska markörer för cell-delning; EdU (5-etynyl-2’-deoxyuridin) och BrdU (5-bromo-2-deoxyuridin). Intressant nog, men något oväntat, indikerar resultaten att RRC troligen inte är ansvariga för återväxt. Detta skulle då tyda på att återväxten orsakas av andra cellpopulationer, utan förmåga att omedelbart efter kemoterapin fortsätta dela sig. Dock förekom tekniska utmaningar med valda metoder, t.ex. gränsvärdena för EdU- och BrdU-detektering, i kombination med utspädningen av DNA-markörer vid replikation. Därför krävs ytterligare studier med användning av andra metoder, t.ex. isotopmarkörer, för att fastställa vilka subpopulationer som är ansvariga för återväxt. Utöver att studera cellpopulationer ansvariga för återväxt så genomfördes även en pilotstudie med en kombination av doxo och annan typ av kemoterapi riktad mot cellens förmåga att reparera DNA skador; en ATM-inhibitor (KU-60019). Pilotstudien indikerar att återväxten av BE(2)-C förskjuts vid närvaro av KU-60019, både i kombination med enkel eller dubbelbehandling av kemoterapin doxo. Det naturvetenskapliga arbetssättet i denna studie, vilket inkluderas i ämnesplanerna för de naturvetenskapliga ämnena för gymnasieskolan, understryker betydelsen av att studera laborativt arbete. En litteraturstudie genomfördes med fokus på öppna och slutna laborationer. Tio forskningsartiklar analyserades och karaktäriserades; typ av laborationsstil (öppen eller sluten) och elevers lärandekompetenser. Resultatet från denna studie indikerar att öppna laborationer bidrar till att öka elevers intresse. Vidare visar resultatet att laborativt arbete i skolan inkluderar utvecklingen av främst problemlösningsförmågan och procedurförmågan. Forskningsprocedurer och processer involverade i detta examensarbete diskuteras.