Många kvinnor som överlevt bröstcancer får en rädsla för återfall. Trots avsaknad av sjukdom kan människan uppleva minskad känsla av välbefinnande. Människans livsvärld kan påverkas av att vardagen eller den fysiska kroppen ändras. Studiens syfte är att belysa hur rädslan för återfall påverkar svenska kvinnor som drabbats av bröstcancer. Datamaterial har samlats in från nio biografier och självbiografier. Materialet har samlats in och analyserats utifrån metoden att analysera berättelser. Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier. De fyra kategorierna är återfallsångest, känslan att inte kunna lita på sin kropp, påverkan på vardagen och rädslan för återfall minskar. För flera kvinnor är rädslan så stark att den utvecklas till återfallsångest. Rädslan för återfall har gjort att kvinnorna känner att de inte kan lita på sin kropp och att de då blir oroliga om något med kroppen inte är som det brukar vara. Rädslan påverkar också vardagen då vissa kvinnor lättare kan se det positiva i små saker medan andra kvinnor har svårare för det. Däremot minskar rädslan för återfall med tiden men kan komma tillbaka vid speciella tillfällen. / Many women who have survived breast cancer still have a fear of relapse. The human can experience diminished sense of wellbeing despite the absence of disease. The life-world of the human can be affected by everyday life or by changes in the physical body. The aim of this study is to illuminate how the fear of relapse affects Swedish women who have had breast cancer. Data sets were collected from nine biographies and autobiographies. The material was collected and analysed from the model analysing narratives. The results are presented in four categories. The four categories are relapse anxiety, the feeling of not being able to trust your body, impact on the daily life and the reduced fear of relapse. For many women, the fear was so strong that it developed in to a relapse anxiety. The fear of relapse has made the women feel that they can not trust their bodies and that they are worried about something that is unusual with their bodies. The fear also affects the everyday life as some women can more easily see the positive in small things while others find it more difficult. However, the fear of relapse is reduced over time, but can come back at special circumstances.

Hur upplever före detta intagna i kriminalvårdsanstalt vikten av studier i anstalt för deras återanpassning i samhället? För att försöka besvara denna frågeställning har vi i vår studie sammanställt datamaterial ifrån en kvantitativ studie. Syftet med studien är att utifrån ett sociologiskt perspektiv undersöka den upplevda nyttan av studier hos före detta intagna i kriminalvårdsanstalt. Underliggande frågeställningar är: Vad är den upplevda betydelsen av studier för återfall i brottslighet?Vad är den upplevda betydelsen av studier för anställning efter frigivning ifrån anstalt?En deskriptiv analys uppvisar att respondenterna i vår studie i hög majoritet upplever att vare sig sysselsättningen i sig i anstalt eller studier i anstalt har betydelse för möjligheten att erhålla anställning eller för att återanpassas efter frigivning ifrån anstalt. Vi kunde i vår studie dock tyda uppmätta mönster som påvisar att studier i anstalt i högre grad leder till att respondenter erhåller arbete efter frigivning ifrån anstalt. Det föreligger således en åtskillnad i upplevd förväntan och uppmätta resultat. Uppmätta mönster kan även påvisa att respondenternas verkställighetstid i anstalt kan förklara höga värden bland respondenter som har återfallit i brott efter sin första frigivning. Respondenterna skattar även relativt höga uppmätta värden i vår studie av upplevt utanförskap ifrån samhället och upplevelsen att de döms av samhället för sin bakgrund som intagna i anstalt. Studien påvisar resultat att endast två av 25 respondenter enligt vår egen första kriteriebedömning har lyckats återanpassas till samhället, enligt vår egen fyr skaliga variabel bedömning. I vår andra kriteriebedömning har sju av 25 respondenter lyckats att återanpassa sig till samhället enligt vår egen tre skaliga variabel bedömning. Vår studie har inte kunnat skatta styrkan i effekten eller ett statistiskt samband, inte heller signifikansen då vi inte har formulerat en nollhypotes. De mätresultat som dataunderlaget har gett är för oprecisa och osäkra med anledning av det låga antalet observationer i vår studie. Studien behandlar den upplevda vikten av utbildning och tar avstamp hos Anthony Giddens och dennes samlade sociologiska verk “sociologi” med sociologiskt perspektiv och teorier om utbildningens inflytande för social mobilitet samt social klasstillhörighet och utanförskap. Flertalet sociologiska tänkare som Bourdieu, Illich, Durkheim och Talcott- Parson redovisas av Giddens, sett från ett sociologiskt perspektiv till vår studies områden som kriminalitet som avvikande beteende, återanpassning i samhället, utestängning, utbildningens ojämlikheter. Vi behandlar teoretiska begrepp som stämpling, stigma och sociologiskt perspektiv.

Polisens arbete mot brottsligheten är alltid aktuellt. Nästan dagligen kan vi läsa om hur rättsväsendet lyckas, eller inte lyckas, i sin kamp. Tyvärr är övervägande delen av medieutrymmet upptaget av det senare av alternativen. Även inom poliskåren ges ibland uttryck för missnöje och det klagas över skillnader i åklagarnas tvångsmedelsanvändning som gör det svårare respektive enklare att nå resultat i arbetet. Särskilt irriterande uppfattar man från polisens sida att det är då åklagarna inte anhåller och begär misstänkta häktade på recidivfara i så stor utsträckning som man inom polisen hade önskat. Recidivfara är den juridiska benämningen på en persons bedömda risk att återfalla i fortsatt brottslighet.Recidivfaran infördes i svensk lag 1948 i och med rättegångsbalkens ikraftträdande. Man grundade utformningen enligt utländskt mönster och syftet med införandet var kriminalpolitiska skäl där skyddsaspekt och process-effektivitet var de centrala delarna. Recidivfaran blev snabbt det mest frekvent använda häktningsskälet och försök gjordes vid två tillfällen, 1977 och 1985, att inskränka i rättsväsendets möjligheter att anhålla och häkta på recidivgrund. Inget av dessa två försök lyckades i sitt syfte och recidivfarans användning och syfte förändrades högst marginellt. I motsats till det föreslagna utfallet kan man säga att det kriminalpolitiska syftet med recidivfaran istället stärktes.Finns det då fog för de tankar som finns hos enskilda inom polisväsendet att recidivfara som anhållningsgrund är underutnyttjad och skiljer sig åt mellan olika delar av landet? I undersökningen har 321 livsstilkriminella från 20 polismyndigheter följts under en tidsperiod av tre år och sammanlagt 1140 gripanden har undersökts. Undersökningen visar att recidivfara var anhållningsskäl i 55 procent av fallen i genomsnitt och att hela 89 procent av de som sedermera häktades, gjordes så med recidivfara angiven som häktningsskäl. Recidivfara som skäl för anhållning och häktning är alltså mycket vanligt förekommande. Räknat i antal personer som anhålls och häktas blir siffrorna något annorlunda. I snitt 24 procent av de gripna blir till sist häktade på recidivfara. Undersökningen visar också att det finns mycket stora skillnader i utfall mellan olika polismyndigheter. Skillnad syns även i statistiken över åklagarnas jourområden men är något jämnare fördelad då jourområdena omfattar ett flertal polismyndigheter och det större urvalet gör resultatet mindre känsligt för extremt höga eller låga värden.

Den genomförda litteraturstudien är av integrativ ansats med syfte att granska eventuella effekter av kriminalitetsprogrammet Enhanced Thinking Skills (ETS). Studien har genomförts genom en granskning av 14 internationella studier, utvärderingar och metaanalyser av ETS. En systematisk metod har tillämpats för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. I analysförfarandet har det skett en syntetisering för att sammanställa och jämföra de olika artiklarna. Vidare har analysen stärkts genom tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna kognitiv teori, återfall i brott samt utvärderingsproblematik. Resultatet tyder på att ETS programmet har positiv effekt för de intagna. Främst för programfullföljare och lämpliga deltagare (medelriskintagna). Varaktigheten av ETS effektivitet kan dock inte garanteras på grund av brist på uppföljningar. Genom litteraturöversikten har det belysts problem som kan uppstå vid utvärderingar. Dessa problem är matchningen av ETS-gruppen och kontrollgruppen, tidsperioden för utvärderingar, om de intagna är lämpade att delta i programmet, olika kontrollvariabler samt behandlingstroheten. De brister som urskilts i slutsatsen har föranlett förslag till vidare forskning.

Bakgrund: Det är många personer som återfaller i brott inom en treårsperiod efter avtjänat straff i Sverige. En viktig del i arbetet för att minska återfall i brott är effektiva förberedelser inför frigivning. Syfte: Att beskriva hur intagna på en svensk anstalt upplever vardagliga aktiviteter. Metod: Examensarbetet består av en kvantitativ tvärsnittsstudie och 50 enkäter delades ut och 29 personer deltog i examensarbetet. Urvalet består av intagna på en svensk anstalt. Ett arbetsterapeutiskt självskattningsinstrument, Min Mening, en svensk version av Occupational Self-Assessment (OSA) användes som datainsamlingsinstrument. Datamaterialet analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Majoriteten av aktiviteterna upplevs fungera mycket bra och upplevs som mycket viktiga. Att sköta min ekonomi, att sträva mot mina mål samt att engagera mig i roller var de aktiviteter som flest antal deltagare upplevde inte fungerade bra. Slutsats: En del aktiviteter upplevs fungera bättre än andra och värdesätts olika. Resultatet visar att Min Mening med fördel kan användas bland intagna samt användas som grund för deras rehabilitering. Fler studier behöver genomföras inom området för att ytterligare beskriva hur intagna upplever vardagliga aktiviteter samt att identifiera hur behovet av arbetsterapi ser ut på svenska anstalter.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka vad professionella inom missbruksvårdens olika verksamheter hade för erfarenheter av eftervård, vilka faktorer som var viktiga för att en person skulle kunna upprätthålla nykterhet/drogfrihet och hur samarbetet med relevanta aktörer såg ut. Den metodologiska utgångspunkten i denna uppsats var en kvalitativ ansats med hermeneutisk inriktning och empirin samlades in genom sju semistrukturerade intervjuer med nio relevanta professionella. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av Prochaska och DiClementes transteoretiska förändringsmodell som förklarar en förändrings olika stadier. Några slutsatser vi kom fram till är att eftervården är viktig för att ha en chans att kunna upprätthålla nykterhet/drogfrihet. Några viktiga faktorer för att kunna göra detta är inre motivation, hälsosam gemenskap och en meningsfull vardag. Vi har också kommit fram till att samarbeten mellan olika aktörer fungerar bra men att en förbättring är önskvärd. Detta för att ett samarbete mellan olika aktörer är viktigt för att kunna ge klienterna den bästa möjliga vård som finns.

Undersökningen syftar till att öka kunskap och förståelse kring de medverkande faktorer som resulterar till upphörandet av en kriminell livsstil hos KRIS anställda. Vi har genomfört fem kvalitativa intervjuer med individer som är anställda hos KRIS för att få en djupare förståelse kring processen om att bryta med kriminalitet. Föreningen KRIS agerar som stöd till individer som söker frivillig vård för att upphöra ett avvikande beteende. Medlemmar inom KRIS har möjligheten till stödgrupper, terapibehandlingar, stödboenden, arbete, fritidsaktiviteter, utbildning och kamratskap. KRIS fungerar som ett skyddsnät med tillgång till ett ökat socialt nätverk för individer som vill ta sig ur kriminalitet.För att analysera forskningsempirin har vi använt oss av båda Erving Goffmans (2011) teori om stigma samt Helen Ebaughs (1988) teori om exitprocessen. Goffmans (2011) teori ökar medvetenhet om hur individen stämplas som ett stigma av omgivningen som ett resultat av sina avvikande handlingar. Ebaughs (1988) teori redogör för de processer som individen genomgår för att lämna en social roll och ersätta den med en annan social identitet. Dessa teorier möjliggör en sammanställning av de livserfarenheter som samtliga respondenter talar om i intervjuerna. Dessa teorier tillsammans med intervjuerna kommer att vara hjälpande för att förstå och analysera studiens syfte.Studiens resultat påvisar flera faktorer som bidrar till individens upphörande med kriminalitet. Resultatet indikerar att samtliga respondenter upplevde en särskild händelse i sina liv som orsakade känslor om att bryta med kriminalitet. Undersökningen visar dessutom att positiva reaktioner från familjemedlemmar och den sociala omgivningen har en bidragande effekt på respondenternas upphörande av kriminalitet. Bland andra faktorer, har KRIS-föreningen haft stor inflytande av respondenternas upphörande med kriminalitet, då KRIS motiverar och hjälper medlemmar att leva ett drogfritt och hederligt liv. / The study aims to increase knowledge and understanding of contributing factors that result in the cessation of a criminal lifestyle. We have carried out five qualitative interviews with individuals employed by KRIS to gain a deeper understanding regarding the process of breaking out of a criminal lifestyle. KRIS acts as a support system for individuals who seek voluntary care in terms of ending a deviant behavior. Members within KRIS have the opportunity for support groups, therapy treatments, supported housing, leisure activities, education, work, and friendship. KRIS works as a safety net with access to an increased social network for individuals who want to get out of crime.To analyze the research empirics, we have used both Erving Goffman's (2011) theory of stigma and Helen Ebaugh's (1988) theory of the exit process. Goffman's (2011) theory increases awareness of how the individual is stigmatized by the environment as a result of his deviant actions. Ebaugh's (1988) theory describes the processes that the individual goes through to leave a social role and replace it with another social identity. These theories enable a compilation of the life experiences that all respondents talk about in the interviews. These theories together with the interviews will clarify the study's aim.The results of the study demonstrate several factors that contribute to the individual's cessation of crime. The results indicate that all respondents experienced a special event in their lives that caused feelings of wanting to break with crime. The survey also shows that positive reactions from family members and the social environment have a contributing effect on the respondents' cessation of crime. Among other factors, the KRIS association has had a great influence on the respondents' cessation of crime, as KRIS motivates and helps members to live a drug-free and honest life.

When an offender is convicted of multiple crimes at the same time, the Swedish law gives a reduction on the total punishment. This means that instead of adding each crime with each other into a total punishment, the most severe crime func-tions as an outset where smaller portions of each additional crime are added to the total punishment. For example, two murders will not result in a sentence equal to the punishment for one murder multiplied by two. Instead, the punish-ment for one murder is the outset and the second murder only adds a portion to the total punishment. The punishment for the second murder gets a reduction. This is to avoid sentences that adds up to inhuman and unproportionate levels, such as a 100 year long imprisonment. However, in the case of recidivism the sentence may instead be harsher. This means that as long as there is a verdict in between crimes, the sentence may be higher due to the recidivism. The situations when it comes to multiple crimes and recidivism are equal, but the law treats them opposite. The question is: Why?One of the reasons why multiple crimes and recidivism are treated opposite within The Swedish Penal Code could be because they are historically based on different penal theories and principles. A harsher punishment for recidivism is mainly motivated by individual crime prevention, such as rehabilitation and inca-pacitation. Reduction for multiple crimes, however, is motivated by the principles of humanity and proportionality. This to avoid for example that several thefts result in the same sentence as one murder. Since The Swedish Penal Code essen-tially is based on humanity and proportionality, it does somewhat explain why reductions are made for multiple crimes. What it does not explain, is why the reduction levels are what they are and if they really are proportionate. Neither does it explain why harsher punishment for recidivism is motivated and further-more, why it seems to have been excepted from the principles of humanity and proportionality.By comparing recidivism and multiple crimes with each other from a theoret-ically and principally perspective, this essay aims to answer the questions why these two different orders exist and if they are consistent with the principles of humanity and proportionality.

Denna studie avser att skapa en förståelse för klienter i missbruksbehandling och bemötande vid återfall från behandlingspersonal. Syftet med studien är att undersöka vad tidigare missbruksklienter upplevt under sin behandling och behandlingspersonals bemötande vid återfall. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserats utifrån en tematisk analys. Respondenterna i studien är fem tidigare missbruksklienter som har varit fria från sitt missbruk under minst ett års tid. Materialet har analyserats och tolkats med grund i begreppen handlingsutrymme, KASAM, stigma och högrisksituationer. Studiens resultat visar att när bemötande är välfungerande finns tillit och trygghet i relationen till behandlingspersonal enligt respondenterna. Resultatet visar även att det finns brister i bemötande och hantering vid återfall från behandlingspersonal. Vidare visar studien att där bemötande inte är tryggt och tillitsfullt kan respondenter känna sig ensamma och omotiverade. Flera respondenter uttrycker missnöje med utebliven behandling och bemötande från behandlingspersonal efter återfall. En slutsats som dras i studien är att det finns brister i kunskap och bemötande hos viss behandlingspersonal. Genom att få ökad kunskap inom området kan behandlingspersonal bidra med en minskad stigmatisering hos klientgruppen samt till en bättre och effektivare vård.