Denna studie undersöker hur grundskollärare förhåller sig till bildämnet i sin egen undervisning av andra skolämnen utifrån ett didaktiskt och metodiskt perspektiv. Studien utgår från ett sociokulturellt forskningsperspektiv och utgörs av en kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden består av ett enkätformulär där totalt 40 stycken grundskollärare som undervisar i årskurs 4-9 deltagit. Både bildundervisandeoch icke bildundervisande grundskollärare har deltagit. Den kvalitativa metoden utgörs av en följande intervju där en av deltagarnas enkätsvar och berättelser utgör de empiriska data. Slutsatsen som dras visar är att det råder en positiv föreställning om bildämnet bland grundskollärare, där en samsyn gällande åsikten att ämnesövergripande arbeten är viktiga och lärorika råder. En central faktor är grundskollärares föreställning om att bildämnet möjliggör en typ av lärande som vi inte ser i de andra skolämnena till följd av att eleverna får arbeta visuellt och praktiskt. Undersökningen visar även att grundskollärare inte upplever att det i praktiken är enkelt att arbeta ämnesövergripande till följd av tidsbrist och svårigheter att samplanera. Problematiken mynnar ut i att ämnesövergripande arbeten inte träder i kraft lika ofta som grundskollärare har viljan till det. Nyckelord: bildundervisning, bildämnet, ämnesövergripande, ämnesintegrering, lärandestrategier, sociokulturellt

Våra tidigare erfarenheter av ämnesövergripande undervisning är få vilket bidragit till en uppfattning om att denna undervisningsmetod inte är vanligt förekommande i skolan. Å andra sidan har vi upplevt att undervisningsmetoden kan vara mycket lustfylld för både lärare och elever. Även läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet redogör för att lärare ska organisera och genomföra arbete så att elever får möjlighet att arbeta ämnesövergripande (Skolverket, 2019). Av dessa anledningar blev vi fundersamma varför denna metod inte syns mer i skolan. Syftet med denna undersökning är således att undersöka lågstadielärares erfarenheter och uppfattningar av ämnesövergripande undervisning med fokus på NO-ämnena.  Studien är en kvalitativ undersökning där vi med hjälp av intervjuer söker svar på lärares erfarenheter av ämnesövergripande undervisning utifrån ett NO-perspektiv. Vår undersökning har tagit stöd i det fenomenologiska perspektivet genom att utforma intervjufrågor med inspiration från fenomenologin. Intervjuerna söker svar på hur lärare genomför ämnesövergripande undervisning, varför metoden är gynnsam för elevers lärande samt möjligheter och hinder som lärare finner med undervisningssättet. Den pragmatiska teorin har använts för att förstå elevernas lärande vid den ämnesövergripande undervisningen. Resultatetav studien speglar åtta lärares erfarenheter av att undervisa ämnesövergripande där NO-ämnena ligger i fokus. Lärarna finner många möjligheter med att arbeta ämnesövergripande. Den mest centrala fördelen som uttrycks är att elever undervisas i ett sammanhang som skapar helhetsförståelse. Genom att utforma undervisning med olika teman utifrån elevers intresse blirde engagerade vilket även gynnar kunskapsutvecklingen. Studien framhäver färre hinder än möjligheter och utmaningarna är främst kopplade till det organisatoriska arbetet. Lärarna menar att den ämnesövergripande undervisningen är tidskrävande och kräver samarbete, vilket kan vara en utmaning.

Musik har genom alla år varit en del av skolan och läroplanerna men med lite olika syften. Både Skolinspektionen och Skolverket har genomfört granskningar och utvärderingar som belyser ämnets möjlighet att stötta lärandet i andra ämnen, men de uttrycker också en förvåning över att det inte verkar göras i en större utsträckning. Samverkan i läroplanerna har genom åren nedtonats. I Lgr 69 var samverkan en stor del av läroplanen men incitamentet för ämnesövergripande arbeten har minskat fram till dagens läroplan, Lgr 11, där det i princip inte nämns alls. Forskare har genom åren undersökt hur estetiska ämnen samarbetar med andra ämnen och identifierat olika former för ämnesintegration. De flesta handlar inte om verkligt ämnesövergripande arbete utan ofta blir det estetiska ämnet underordnat. Att samarbeta på lika villkor där båda ämnena ökar sin måluppfyllelse är ovanligt.   Det här arbetet är en kvalitativ undersökning med syfte att undersöka musiklärares erfarenheter av ämnesövergripande arbete. Inriktning på urvalet av informanter är grundskolan och framför allt högstadiet. Material har framtagits via en surveyundersökning med öppna frågor. Metoden som har valts vid analysen av undersökningen kallas för tematisk analys och handlar om att koda och klassificera texterna i teman och mönster. De tre teman som framkommit i analysen är: förutsättningar, arbetssätt och måluppfyllelse. De flesta informanter är positiva till ämnesövergripande arbete men uppfattar att det tar mycket tid att planera. Det stora hindret ligger på skolnivå och att det behövs större incitament från skolledning för samarbete mellan ämnen. Det finns också pedagogiska vinster med samarbete men musikämnet kan ibland hamna i andra hand. Den stora fördelen är att eleverna ser ett samband med andra ämnen och att man sparar tid genom att behandla delar i musikämnet i andra ämnen. Samtidigt tar det tid att planera ämnesövergripande arbete som fungerar på ett bra sätt. Frågan är då om det blir ett nollsummespel eller om fördelarna överväger.

Biologiundervisningen syftar i stora delar på att ge eleverna en förståelse samt kunskaper kring naturen och människan. Med människan som utgångspunkt syftar detta arbete till att skapa en produkt i form av en lärarhandledning i ämnet biologi, idrott och hälsa samt hemoch konsumentkunskap där ämnet hälsa står i fokus. Lärarhandledningen avser att motivera lärare att arbeta ämnesövergripande samt att ge elever verktyg att ta egna beslut gällande deras egen hälsa. Med hjälp av Skolverkets läroplaner och forskning om hälsa har lärarhandledningen utformats med hälsa som grund. Den blivande produkten har under arbetes gång utvärderas utifrån intervjuer med pedagoger. Slutsatsen av arbetet visar att lärarhandledningen går att använda, samt att den är flexibel vilket också medför ett mervärde till lärare som undervisar i ämnena biologi, idrott och hälsa samt hem- och konsumentkunskap.

Vårt syfte har varit att undersöka hur fyra lärare i trä- och metallslöjd ser på ämnesövergripande arbete och hur de arbetar ämnesövergripande i praktiken. Vi har genom våra frågeställningar tagit reda på hur de intervjuade träslöjdslärarna resonerar kring möjligheten att ingå i ett samarbete med andra ämnen, samt hur detta yttrar sig i deras undervisning och vilka anledningar som ligger till grund. Vi har dels använt forskning som berör slöjdämnet men också använt oss av forskning kring det praktiskt/estetiska fältet i stort. Utöver detta har vi lutat oss mot Deweys teorier kring samspelet mellan praktik och teori. Vi har valt att enbart använda oss utav kvalitativa intervjuer av ostrukturerad karaktär som metod för att nå fram till vårt resultat. De huvudsakliga slutsatser vi kunnat dra utifrån vårt resultat är att det är flera olika faktorer som spelar in då ett ämnesövergripande arbete ska kunna genomföras. Tid, schemaläggning, engagemang, tjänstens fördelning, kunskap, status och inställning är alla anledningar som nämns som avgörande.

Vi var intresserade av att skriva om ämnesövergripande arbete, eftersom vi har praktik på en gymnasieskola som arbetar med denna arbetsform. Syftet med uppsatsen var att studera biologilärares och svensklärares syn på sitt eget ämne och varandras ämne. Vi ville ta reda på omlärarnas ämnessyn påverkade deras tankar runt ämnesövergripande arbete. Enligt tidigare forskninggenomförs ämnesövergripande arbete för att öka känslan av helhet samt motivera eleverna. Det finnsdock många möjliga hinder, inklusive organisatoriska problem och tidsbrist. Det finns mycket tidigare forskning runt svenskämnets identitet och det upplevs som ett splittrat ämne med många aspekter. Sätten man kan se på biologiämnet är dock till stor del outforskade.Vi genomförde halvstrukturerade intervjuer med sex gymnasielärare i biologi och svenska på två skånska gymnasieskolor. Vi fann att det fanns flera olika sätt att se på de två ämnena men att synen på svenskämnet som ett färdighetsämne dominerade, medan de flesta lärare beskrev biologiämnet genom att namnge moment som ingår i biologikurserna. Samtliga informanter hade genomfört samarbeten mellan svensk- och biologiämnet. Ofta var dessa arbeten i form av essäer eller grupparbeten runt hållbar utveckling eller genteknikens etik. Det fanns en problematik runt svenskämnets potentiella roll som hjälpämne i många samarbeten. Den lärare som kom med mest kreativa förslag var också den med störst förståelse för det andra ämnet. Ämnesförståelse verkar därmed påverka samarbetenas innehåll men däremot inte de upplevda hindren för samarbete. Det största hindret till samarbete är tidsbrist, men även skolkultur och kollegor är viktiga faktorer för att ett samarbete ska bli av.

Sammanfattning  Bakgrund Läroplanen för svensk grunskola säger att rektor har ansvar att skapa möjligheter för ämnesövergripande arbetsområden. Där står också att undervisningen ska samordnas så att eleverna kan uppfatta kunskaper som helhet. Forskning visar att ämnesövergripande undervisning kan bidra till en bättre förståelse och helhetssyn hos eleverna när det gäller att använda kunskapen i ett bredare sammanhang. Hem- och konsumentkusnkap är, på grund av flera beröringspunkter med många andra ämnen, mycket tillämpbart för ämnesövergripande undervisning.  Syfte Syftet med studien var att belysa och förstå hur lärare upplever arbetet med ämnesövergripande undervisning mellan hem- och konsumentkunskap och andra ämnen.  Metod Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta grundskollärare med erfarenhet av ämnesövergripande arbete med hem- och konsumentkunskap. Intervjuerna genomfördes digitalt med deltagare från mellersta Norrland till södra Sverige. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.  Slutsats Studien visade att lärare upplevde ämnesövergripande undervisning som positivt på grund av att elevernas kunskaper fördjupades, ämnesområden sammanvävs och ökad gemenskap mellan kollegorna, men arbetet försvårades av tidsbrist, bristande engagemang från kollegor och rektor samt icke existerande utbildning om undervisningsmodellen. En konsekvens av detta är att planering och genomförande blir svårare än det behöver bli, men genom att erbjuda öronmärkt planeringstid och en gemensam syn på vad ämnesövergripande undervisning innebär kanske vi kan uppnå ökad ämnesintegrering och förbättra elevernas utbildning.

Den här undersökningen fokuserar på elevernas åsikter om ämnesövergripande undervisning, samt hur de upplever sitt eget lärande jämfört med ämnesspecifik undervisning. Elevernas attityd undersöktes i tre olika ämnesövergripande projekt på en gymnasieskola. Eleverna fyllde i en enkät innan projektstarten, en efter halva projekttiden, samt en sista när de respektive projekten hade avslutats. Elevernas syn på sitt eget lärande kompletterades med åsikterna av både gymnasie- och högstadielärare som fyllde i en enkät om för- och nackdelar, samt uppskattningen av elevernas lärande i ämnesövergripande jämfört med ämnesspecifika projekt. Eleverna i studien hyste varken positiva eller negativa känslor före projekten. Känslorna ändrades inte signifikant under projektets gång. En intressant trend är att en del av eleverna, som någorlunda förstod de inblandande ämnenas samband efter halva projekttiden, antingen inte längre såg det, eller uppfattade sambandet mer tydligt än förut. Jämförelsevis var lärarna i undersökningen mer positiv gentemot ämnesövergripande arbete än eleverna. Men även en stor del av eleverna upplevde att de hade lärt sig mer i de ämnesövergripande projekten jämfört med andra skolarbeten. Resultaten diskuteras i jämförelse med varandra och med andra undersökningar om ämnesövergripande arbete, som fokuserar mest på lärarnas åsikter, samt med hänsyn till styrdokumentens krav på ämnesövergripande undervisning i grund- och gymnasieskolan.

<p>Syftet med detta arbete är att få fram orsaker till varför samverkan mellan ämnena idrott och fysik inte försiggår i större utsträckning än det gör idag och vilka möjligheter lärarna själva ser att undanröja dessa orsaker. För att ta reda på detta har jag valt att göra strukturerade intervjuer med 14 lärare i fysik och 8 lärare i idrott och hälsa. Resultaten av dessa intervjuer är att lärarna vill arbeta ämnesövergripande. De största orsakerna till att detta inte sker är organisatorisk tid och att man är osäker i relationen till den lärare man i så fall skall samarbeta med. Lärarnas förslag på lösningar är att dels få större möjligheter att mötas, både spontant och organiserat, dels att rektor bör ta sitt ansvar gällande att tydligare styra verksamheten. De viktigaste slutsatserna i detta arbete blir att lärare vill arbeta ämnesövergripande av i huvudsak två skäl; helhetssyn för eleven och roligare arbete för läraren. Verksamheten behöver styras om så att den ökar möjligheten till spontana möten mellan lärare. Dessutom skulle verksamheten tjäna på att lärarna fick goda möjligheter att bättre lära känna varandra och varandras verksamheter.</p>

<p><p>SAMMANFATTNING Syftet med detta examensarbete var att undersöka vad som händer med svenskämnet i ämnesövergripande arbetssätt. Vi valde att använda oss av en kvalitativ forskningsstrategi och intervjua lärare som har erfarenhet av ämnesövergripande arbetssätt där ämnet svenska ingår. Resultatet som lades fram visade att de flesta lärare som ingick i undersökningen väljer att arbeta ämnesövergripande för att de anser att detta arbetssätt på ett bra sätt förbereder eleverna för arbetslivet. De flesta av de medverkande lärarna ser på svenskämnet som det ämne i ämnesövergripande arbetssätt som ska kontrollera elevernas språk och genresäkerhet. Språket är elevernas viktigaste verktyg eftersom man utan det inte kan uttrycka sig i skrift och tal och därför ansåg många av de lärare som ingick i vår undersökning att svenskämnet måste finnas med i ett ämnesövergripande samarbete då det är det ämne som bär huvudansvaret för utvecklingen av elevernas språk. Resultatet visade även att det ämnesövergripande samarbetet kan se ut på olika sätt, men att det vanligaste är att arbetet genomförs genom tema- eller projektarbeten. Även bedömningen av elevernas arbete kan ske på olika sätt, men flera av lärarna ser en gemensam bedömning som det mest ultimata vid ämnesövergripande arbetssätt.</p></p>