No description available.

No description available.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur lärare idag designar (formar) elevers sätt att öva. Det har visat sig i tidigare studier att det finns stora brister hos många nybörjarinstrumentalister om hur man gör och vad övning egentligen innebär? Vissa elever övar utan att veta på vilket sätt de kan få användning av övningen och kanske med fokus på att göra läraren nöjd istället för att utveckla sin förmåga till att musicera på sitt instrument. Andra elever kanske vet vad dom vill uppnå med en övning men har en bristande övningsteknik. Denna uppsats går inte in i detalj på strategier kring övningsteknik, men tar däremot upp frågor kring lärarens sätt att arbeta med övning för eleven i förberedelse inför lektion, kommunikation under lektion och i uppföljning av lektionen. I mitt arbete har jag valt en kvalitativ studie där jag intervjuat sex stycken instrumentallärare, som undervisar i olika instrument och arbetar på olika kulturskolor. I forskning och litteratur kring ämnet övning kan man dela upp ämnet i följande två aspekter. Vad vi vet om hjärnans förmåga och kapacitet till att lära in nya saker, samt vad det filosofiska förhållande till övning innebär och hur vi vill förmedla det till andra. Det finns olika tillvägagångssätt inom de båda, men det är mer i den filosofiska aspekten på ämnet som åsikterna går isär. Min studie visar olika aspekter på hur lärarna förhåller sig kring elevens övning på lektionen och olika tankar kring vad övning betyder. Det har till exempel visat sig vara svårare att metodiskt lära ut en ny övning än att lösa problem som uppstår under övning. Att det finns brist på förberedelse kring metodik av de olika övningar som lärarna använder sig av, men en god flexibilitet i förhållningssättet till elevens personlighet och förutsättning vad gäller problemlösning på lektionen.

Min undersökning syftar till att undersöka vilka strategier klassiska musiker använder i läroprocessen av klassiska musikstycken så att det konstnärliga uttrycket får de bästa förutsättningarna, stycket i slutändan känns så säkert som möjligt vid ett framträdande och inlärningsprocessen går så snabbt som möjligt. Bakgrunden beskriver minnets funktioner i just detta sammanhang. Det handlar om hur minnet fungerar allmänt men också specifikt inom området musik, betydelsen av förkunskaper när vi spelar instrument och lär oss musikstycken samt hur stress, press och nervositet påverkar minne och musicerande. Jag beskriver och analyserar även fyra minnessystem som används i läroprocesser i samband med instudering av musikstycken. Undersökningen består av tre intervjuer med professionella klassiska gitarrister tillika gitarrpedagoger, som ger sin bild av övning, instudering, minnesluckor, framförande med mera. Resultatet visar att de intervjuade har väldigt liknande strategier i läroprocessen och betonar bland annat vikten av självförtroende vid framträdanden, att vara noggrann under inlärningsprocessen samt problematiken att öva in för sent eller göra ändringar i sista stund i musikstycken.

Syftet med undersökningen har varit att utveckla min förmåga inom jazzimprovisation med hjälp av ett valt övningsschema och genom att pröva en sångmetod (Weir, 2001) där förmågan att höra tonartsförändringar tränats. Övningsperioden varade i fyra veckor, med totalt 20 övningspass. Med hjälp av att föra loggbok under övningens gång och genom jämförelser av egen improvisation före och efter övningsperioden följdes läroprocessen. En egen analys av inspelade vokala improvisationer och reflektioner från en yttre bedömare visade hur den egna vokala improvisationsförmågan utvecklats. Sångmetoden visade sig vara ett effektivt verktyg som ökade min förmåga att kunna följa harmoniska förlopp, både gehörsmässigt och teoretiskt.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka skillnader i mitt eget improviserade musicerande på kontrabas som går att urskilja efter en tids strukturerad övning. Ur detta syfte utvecklades naturligt följdfrågan vilken metod som skulle användas. Följaktligen utforskar denna uppsats även min metod för övning. För att undersöka detta gjordes en introspektiv studie på min egen övning med hjälp av loggbok och videodokumentation samt en analys av mitt eget spel där jag jämförde skillnader i mitt spel innan- och efter en övningsperiod. I studien har jag analyserat mitt spel på två musikstycken. En inspelning på varje stycke före- och efter övningsperioden gjordes för att identifiera skillnader. Jag har även tagit hjälp av en lärare i improvisation för analys. Resultat visar att 32 övningspass som sträckte sig mellan en och två timmar gav en tydlig utveckling i mitt spel utifrån följande kriterier; sound, intonation, tajming, upplevd frihet i improvisation, upplevd förmåga att lyssna in och kommunicera med medmusiker samt tematik. Min metod för övning ändrades under undersökningens gång för att passa kriterierna. Från början användes en mer strikt modell och senare i undersökningen användes en friare modell för övning.

Övning är något som är aktuellt för alla musiker. Det har skrivits och forskats en hel del kring övningsmetodik, men det är oftast genom experimenterande som man hittar de för sig bästa övningsmetoderna. Med detta projekt fick jag chansen att djupdyka i övningsmetodik i ett försök att hitta nya, effektiva sätt att nå mina mål. Dessutom ville jag undersöka hur man genom det man gör utanför övningsrummet kan inverka positivt på övandet. Under detta projekt hade jag stort stöd av litteratur, kunskap från min instrumentallärare och egna tidigare erfarenheter. Under projektets gång kom jag fram till insikten att det inte finns en övningsmetod som passar alla musiker eller som kan appliceras på alla verk. Det gäller att skapa en så mångsidig och bred verktygslåda som möjligt, för att sen kunna välja ut de för situationen mest passande verktygen. Därtill är det fullt möjligt att ge sig själv bättre förutsättningar i övningsrummet genom det man gör utanför. Motion och vila tillhör grundstenarna. Min förhoppning är att detta projekt kan inspirera till ökat experimenterande i övningsrummet och väcka en nyfikenhet för nya metoder. Dessutom hoppas jag på en öppnare diskussion kring övningsmetodik, så att det blir lättare för oss att dela med oss av det vi kan och på så sätt lära oss av varann. / <p>Sonatin för violin och piano i E-dur, Op. 80 - J. Sibelius</p><p>Violinsonat nr. 1 i D-moll, Op. 75 - C. Saint-Saëns </p><p></p><p>Medverkande musiker:</p><p>Emma Dahl - violin</p><p>Mårten Landström - piano</p>

Detta arbete handlar om övningsteknik. I arbetet undersökte jag hur Mindfulness meditation och Element från samtida studieteknikslitteratur samt musikforskning som verktyg för att förbättra min övning kunde förbättra mitt övningsfokus samt min generella övningskvalité. Syftet med arbetet var att utforska om jag kunde höja min övningskvalité genom att implementera de två ovan nämnda övningsteknikerna. Vidare så behandlar även arbetet huruvida en ändrad övningsteknik kunde påverka mina musikaliska resultat och detta genererade tre individuella informella solo-inspelningar på Mozarts violinsonater nr 22, 23 samt 35.  Resultatet av arbetet påvisar inga slutsatser kring hur Mindfulness meditation och Element från samtida studieteknikslitteratur samt musikforskning som verktyg för att förbättra min övning kunde förbättra min övning eftersom omfattningen av detta arbete inte var tillräckligt stort för att producera säkra resultat.

I denna uppsats undersöktes hur de negativa tankar som finns hos många musiker kan hanteras. Med hjälp av förbättrad övningsmetodik, samt andra metoder för medveten närvaro observerades hur fokus och humör förändrades hos musiker, samt hur detta påverkade deras prestation och självbild. Till hjälp för detta dokumenterades instuderingen av Hindemiths violakonsert ”Der Schwanendreher” inför och under examenskonsert, en situation där negativa tankar ofta kan dyka upp. Resultatet visade att man med små men väl genomtänkta medel kunde göra stor skillnad för koncentrationsnivån, och det allmänna välbefinnandet. Vidare gavs exempel på hur övningen kan läggas upp för att bli mer produktiv och rolig, samt hur samhällets krav på klassiska musiker bidrar till psykisk ohälsa. Målet med uppsatsen var att få fler musiker att börja reflektera över sin situation, och vilka förändringar som kan göras för att nå en optimal tillvaro. / <p><strong>Medverkande vid presentation</strong></p><p>Solist: Ludvig Dahlström</p><p>Dirigent: Gustav Aske Sønksen</p><p> </p><p>Flöjt: Kajsa Nilsson, Emma Eskeby</p><p>Oboe: Gabriela Dogaru</p><p>Klarinett: Emilia Eriksson, Filippa Hedberg</p><p>Fagott: Ciarán Hayes, Jonathan Bauer</p><p>Valthorn: Joel Jaakkola, Mikael Larsson, Jenny Isaksson</p><p>Trumpet: Erik Westin</p><p>Trombon: Vilhelm Weréen</p><p>Harpa (keyboard): Linnea Sirborn</p><p>Slagverk: Simon Landqvist</p><p>Cello: Erik Elvkull, Åse-Maria Bygland Larsen, Johanna Tärnroth, Johannes Rydén</p><p>Kontrabas: Isak Josefsson, Anton Eriksson, Joel Hedtjärn</p><p>Den klingande delen är arkiverad.</p>

Studiens syfte är att belysa några yrkesverksamma elbasisters syn på egen utveckling och dess samband med övning. Som metod har halvstrukturerade intervjuer använts. Informanterna utgörs av tre yrkesverksamma elbasister som berättar om sin syn på övning och utveckling samt vad de anser vara viktigt för att utvecklas som elbasist. Den teoretiska utgångspunkten för denna studie är ett hermeneutiskt perspektiv då målet är att göra en djupare analys och tolkning av de intervjuades livsvärld. Resultatet visar att informanterna tycker att viktiga byggstenar i utvecklingen är att spela tillsammans med andra och lyssna på musik. De beskriver också sin syn på övning, tonbildning och sound samt sina upplevelser av att spela musik. Förhoppningen är att studien ska kunna bidra till mer instrumentspecifik forskning om övning samt inspirera utövare till att diskutera och dela med sig av sina varierade erfarenheter av övning. / The study aims to highlight some professional bass players approach to self-development and its connection with the exercise. The method that has been used is semi-structured interviews. The informants consist of three professional bass players who tell us about their views on practicing and development and what they consider to be important to develop as a bass player. The theoretical basis for this study is a hermeneutic perspective when the goal is to do a deeper analysis and interpretation of the interviewed life-world. The result shows that the interviewees think that the important building blocks in the development are to play with others and listen to music. They also describe their view of exercise, voice production and sound as well as their experiences of playing music. It is hoped that the study will contribute to more instrument-specific research on exercise and inspire practitioners to discuss and share their varied experiences of exercise.