No description available.

Min preciserade fråga blev följande: Hur kan jag som pedagog med hjälp av en handdocka skapa samtal med barnen? För att få svar på den frågan tog jag kontakt med en förskola där ett urval gjordes: Sara 5år, Lisa 6år, Erik 5år, Thomas 4år och Jonas 5år. Dessa fem barn kommer att deltaga i mina sju möten som är fördelade på två veckor som varar runt tio minuter där något står i fokus. Mötena kom-mer att videofilmas där jag efteråt skriver ner exakt vad som sägs på video-bandet. Resultatet har jag valt att strukturera upp i följande tre rubriker: 1. Så här tänkte jag där jag beskriver min planering om hur jag tänkt mig upplägget inför mötet. 2. Så här upplevde jag mötet där jag tar upp efteråt-känslan som jag får efter jag haft ett möte med barnen. 3. Analys av video-film där resultatet visas vad jag kom fram till utifrån videofilmen. Min undersökning visade på att varken det ledda samtalet (pedagogen pratar om ett bestämt ämne där målet är att alla barnen ska få ordet) eller direkta frågor till barnen ledde till det efterstävade samtalet utan istället ska man sträva efter det äkta samtalet (pedagogen har inte planerat att prata om ett bestämt ämne eller tänker på turordningen t. ex. om ett barn pratat för länge får ett annat barn ordet. Det äkta samtalet varar inte särskilt länge för antingen bryts det upp i flera dialoger som hålls igång samtidigt eller så vill pedagogen efter ett tag leda samtalet). Detta skedde ett antal gånger i mina möten.

Syftet med det här examensarbetet är att få en djupare förståelse och mer kunskap om förskollärares syn på lek. Mina frågor är: Vad är lek och vad är lärande enligt förskollärare? Hur använder sig förskollärare leken för att utveckla barns lärande? Jag har gjort fem intervjuer med förskollärare från en förskola. Utifrån mina frågeställningar visar resultatet att: Leken är lärande av det vardagliga livet. Leken är frivillig och ska vara rolig. Det finns både fri och styrd lek. Vad barnen lär sig i leken var den sociala utvecklingen den framträdande. Lärande sker i alla moment i förskolan, i det vardagliga, när barnen är i dockrummet mm. För att barnen ska lära sig ska det vara roligt och att barnen får prova på. Förskollärarna lägger stor vikt på att leken ska vara lustfyllt och spännande. Även att man använder skoj och bus som vuxen. Det är också viktigt att observera barnet, leda barnen in i samtal mm.

Syftet med vår studie är att undersöka hur implementering av förskolans reviderade läroplan går till samt analysera likheter och skillnader i tolkningen av förskolans kvalitet utifrån ledningsansvarigas, politikers och pedagogikvetarnas perspektiv samt granska på vilket sätt respondenternas utsagor avspeglar deras position i skolsystemets hierarki.För att kunna besvara våra frågeställningar valde vi använda oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vår empiri grundar sig på införskaffade intervjusvar ifrån nio offentliga personer med olika roller och positioner inom skolsystemet.Resultatet av vår undersökning visar att implementering av förskolans reviderade läroplan är ett exempel på ett top-down perspektiv. Utifrån insamlat empirin konstaterar vi att respondenternas uppfattning om vad som är förskolans kvalitet skiljer sig beroende på deras roll och position inom skolväsendet. Dessutom kom vi fram till att två diskursiva mönster framträdde i ledningsansvarigas, politikers och pedagogikvetarnas uttalanden som vi i studien benämnde för organisatoriskt- och pedagogiskt perspektiv.

Syftet med vår studie var att undersöka KME-förskollärarens kompetenser i arbetet med de estetiska uttrycksformerna. Vi var intresserade av att undersöka om dessa kompetenser skiljde sig från förskollärare utan KME som huvudämne. Därför ställde vi oss frågorna om hur och varför KME-förskollärare, respektive förskollärare utan KME som huvudämne, arbetar med de estetiska uttrycksformerna. Vi har utfört kvalitativa intervjuer med sex förskollärare, tre med och tre utan KME som huvudämne. Det empiriska materialet har vi analyserat utifrån följande teoretiska begrepp: Återskapande, omskapande och nyskapande, estetiska uttrycksformer utifrån intryck och uttryck, multimodalitet, estetiska uttrycksformer som ett sätt att uttrycka sig på samt estetiska uttrycksformer för att stärka individen. Resultatet visade att kompetensen mellan de två grupperna i vissa avseenden skiljde sig marginellt. Vi fann några kompetenser som var utmärkande för KME-förskollärarna. Detta ledde fram till slutsatsen att KME-förskollärare har kompetenser inom det nyskapande och multimodala i arbetet med de estetiska uttrycksformerna. Vidare har vi dragit slutsatsen att KME-förskollärare kan bidra till att förskolan arbetar med de estetiska uttrycksformerna som ett kunskapsinnehåll i sig.

Syfte med studien är att undersöka hur pedagogernas och barns syn på lek och lärande.Studien utgår från följande frågeställningar: Hur ser pedagogerna på sambandet mellan barns lek och lärande? På vilka sätt uppmuntrar och stödjer pedagogerna barnen i deras lek? Hur ser barn på lek ? Det är en kvalitativ studie där sex pedagoger och tio barn intervjuades. Alla barn som intervjuades var fem år gamla för att kunna besvara mina frågor.

Syftet med vår studie är att synliggöra förskolepedagogers inställning till och användande av musik som ett pedagogiskt redskap i förskolan. För att samla relevanta empiriska data har vi använt intervju och observation som metoder. Urvalsgruppen består av 6 pedagoger från två förskolor. Vi har valt att undersöka en förskola med musikinriktning och en som inte har någon speciell inriktning.I vår undersökning har vi kommit fram till intressanta resultat så som att pedagoger har positiv inställning till musik och använder musik i sitt pedagogiska arbete både som mål och pedagogiskt medel. I båda förskolorna använder pedagoger musik för att det gynnar barns språkutveckling, sociala och emotionella utveckling. Musik används som ämnesintegrerande verktyg och det ökar barns inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten. Det verkar även lugnande på barnen.

Denna studie behandlar ämneskunskapen matematik med en riktning mot den vardagligamatematiken i förskolan för de yngre barnen, samt olika begrepp som är betydelsefulla förbarns matematiska kunskaper. Studien är kvalitativ och den datainsamling som använts ärobservationer från en förskola. Syftet med observationerna på förskolan är att synliggöra ochtydliggöra den vardagliga matematiken på förskolan och hur förskollärarna genom sittpedagogiska ledarskap kan stärka och främja barns matematikutveckling. Resultatet visargenomgående att de yngre barnen på förskolan erbjuds vardaglig matematik under sina dagarpå förskolan. Förskollärarna arbetar aktivt med matematiken som synliggörs både i miljöeroch i den spontana och planerade undervisning. I förskolan kan man se att det finns enskillnad i förskollärares tolkningar av matematikundervisning som baserats på individuellaerfarenheter. En del av matematikundervisningen i vardagen är att förskolläraren inte alltidbenämner eller reflekterar över att en undervisning sker. Vår studie har således sin förankringi observationer, litteratur och vetenskapliga artiklar.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares beskrivningar av strategier vid övergångar mellan aktiviteter i förskolans verksamhet. I denna kvalitativa studie har vi valt att använda oss av semi-strukturerade intervjuer. Studiens resultat har analyserats utifrån teoretiska begreppen pedagogisk takt och pedagogisk eftertänksamhet. I resultatet framkommer det att förskollärares främsta strategi för övergångar är deras egna förmågor samt att det förekommer viss avsaknad av reflektioner kring övergångar. Förskollärare beskriver övergångar som ett avbrott i barnens vardag och som någonting som bara sker. Studiens slutsats är att förskollärare använder sig av olika strategier för att underlätta övergångarna för barn och vuxna i förskolans verksamhet.

Att få erfara högläsning i förskoleålder är avgörande för vidare litteracitetsutveckling. Forskning och läroplaner belägger denna koppling, vilket förskollärare även uttrycker är av vikt. Aktuell forskning består till största del av material som bygger på förskollärares barnperspektiv, snarare än barns egna uppfattningar och tankar kring högläsningen. Studiens syfte är att få klarhet i barns uppfattningar om rådande villkor för den högläsning som sker på förskolan. Genom metodiken barnintervjuer undersökte vi barns uppfattningar om när högläsningen upplevs mest meningsfull och hur de ser på de villkor som medföljer högläsningsaktiviteten. Vidare ville vi klargöra varför barns inflytande inom aktiviteten är viktigt att beakta. Utifrån en fenomenografisk ansats har nio fokusgruppintervjuer om tre barn genomförts i förskolan. Vi undersökte vilka olika uppfattningar om villkoren för högläsning som kan läggas till grund för att utveckla fenomenet högläsning i förskolan. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmodell i sju steg och där fyra beskrivningskriterier utkristalliserades. Studiens övergripande resultat innefattar att barn uttrycker att de önskar en meningsfull och lustfylld högläsningssituation. Dessutom att barns röster måste få framträda genom att förskollärare aktivt efterfrågar barns perspektiv, och utformar sin verksamhet baserat på barns uppfattningar.