Syftet med detta arbete var undersöka hur några förskollärare arbetar med pedagogisk dokumentation med barnen. Vi har använt kvalitativa intervjuer som metod. Sex stycken förskollärare har intervjuats om deras arbete med pedagogisk dokumentation tillsammans med barnen. Resultatet av intervjuerna är att förskollärare har goda kunskaper i hur pedagogisk dokumentation kan användas som ett verktyg för verksamheten. Det är dock problematiskt att få barnen delaktiga. Förskollärarna använder bilder som underlag vid reflektion med barnen med varierande resultat. Barnen dokumenterar sällan på egen hand. Barnen sägs bli delaktiga genom att välja bilder till dokumentationerna. Förskollärarna upplever brist på tid och språkliga svårigheter som hinder för att arbeta med pedagogisk dokumentation med barnen. Vår slutsats är att det tycks saknas kunskap kring hur förskollärarna kan göra barn delaktiga i sitt dokumentationsarbete.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen kring förskollärares förhållningssätt till barns fria lek. Vi har undersökt hur förskollärare beskriver sin roll i den fria leken och även hur förskollärare beskriver och förklarar de lekstrategier som barn använder sig av. Vi har använt oss av en kvalitativ studie där vi har valt att intervjua åtta förskollärare kring deras roll i den fria leken. Vi har valt att spela in intervjuerna för att kunna vara mer närvarande vid intervjuerna och dessa har sedan transkriberats. Resultatet visar att respondenterna anser att det är av vikt att vara närvarande och lyhörd, passiv eller aktiv men även att låta barn få äga den fria leken. Slutsatsen av denna studie är att förskollärarna arbetar aktivt med att vara där barnen är genom att de placerar sig strategiskt i lokalerna för att kunna stötta barn i att hitta strategier vid den fria leken.

I den nya läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) introduceras utveckling av digital kompetens hos barn som ett viktigt mål. För att uppnå detta mål behövs inte bara digitala verktyg (både hård- och mjukvaror) men också engagerade pedagoger med tillräckligt digital kompetens. Följaktligen spelar utbildning och kompetens i digitalisering en avgörande roll. Således är syftet med denna studie att få kunskap om förskollärares uppfattningar om sina behov av utveckling av kunskaper i IKT i det pedagogiska arbetet. Det syftet är kopplade till den följande forskningsfrågan: Hur uppfattar förskollärare sina behov av utveckling av kunskaper i IKT?  Denna forskningsfråga undersökts genom en småskalig studie med kvalitativ ansats i form av strukturerade intervjuer med förskollärare. Sex förskollärare från sex olika förskolor fick svara på samma frågor som explicit eller implicit är kopplade till forskningsfrågan. I studiens resultat framkom fyra olika kategorier. Den första kategorin handlar om förskollärarens uppfattning av de nya målen om digitalisering i den nya läroplanen. Svaren visar att dessa mål uppfattas som oklara. Den andra kategorin riktar sig till förskollärarens resonemang om de fördelar som digitalisering i förskolan har och förskollärarens möjlighet att utnyttja dem på ett professionellt och kompetent sätt. Svaren synliggör att respondenterna ser och vill utnyttja dessa fördelar men anser att de behöver mer kunskap för detta. Den tredje kategorin handlar om respondenternas oro över felaktig användning av digitala verktyg och de negativa konsekvenserna som denna användning leder till.  För att undvika felaktig användning av digitala verktyg vill förskollärarna utveckla sina digitala kompetenser. Den fjärde kategorin synliggör att respondenterna uppfattar att de har brist på utbildning i digitalisering. Samtidigt påstår de flesta förskollärarna att de har tillräckligt med digital utrusning. Denna studie visar att förskollärarna ser en stor potential med digitalisering i förskolan. Samtidigt uppfattar respondenterna sina behov av bättre utbildning inom IKT för att realisera denna potential. Förskollärarna anser att de behöver mer tid och stöd för att utveckla dessa digitala kompetenser och kunskaper.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares arbete med sociala relationer och hur konflikthantering undervisas till barn, utifrån förskollärares egna beskrivningar. Vi tillämpar en kvalitativ metod som innefattar semistrukturerade intervjuer, för att samla in data från nio förskollärare om sociala relationer och konflikthantering. Studien utgår ifrån relationell pedagogik. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med sociala relationer dagligen, det framkommer även i resultatet att förskollärarnas beskrivning om hur de undervisar konflikthantering är på snarlikt sätt. Slutsatsen är att miljön är en tydlig faktor i hur arbete med sociala relationer kan främjas. Leken ses som en viktig del för att undervisa i konflikthantering.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan. Syftet besvaras med följande frågeställning: Vilka språkutvecklande aktiviteter beskriver förskollärarna att de arbetar med för att främja barns språkutveckling? För att besvara studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ ansats använts med metoden semistrukturerad intervju, i vilken totalt sex intervjuer har gjorts med förskollärare. Den insamlade empirin har analyserats med det sociokulturella perspektivet, som fokuserats på förskollärarnas beskrivningar av sitt arbete med barns språkutveckling. I resultatet framgår att förskollärarna arbetar på olika sätt för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att de i samtalen med barnen kan begreppsliggöra och förtydliga språket för att göra aktiviteter språkutvecklande. Förskollärarna beskriver aktiviteter med böcker och barns lek med böcker vilket författarna skriver som textorienterade aktiviteter med koppling till begreppet literacy. Likaså har förskollärarna beskrivit sitt arbete med musik som språkutvecklande då barnen anammar rytmen i musiken i sin språkutveckling. Den visuella miljön i förskolan är språkutvecklande då samtal mellan alla individer på förskolan kan ske med utgångspunkt i det som är synligt i miljön.

I denna studie har vi undersökt hur pedagoger i två förskolor använder pedagogisk dramalek i språkutbildning av barn med svenska som andraspråk. Vi har intervjuat sex förskollärare om hur de arbetar, vilka metoder de använder samt hur de reflekterar över sin planering och övriga didaktiska frågor runt undervisningen. Vi har formulerat två forskningsfrågor och använt dem som utgångspunkt för våra intervjufrågor som vi ställt när vi träffat lärarna: Hur planerar förskollärare ett innehåll och reflekterar över didaktiska frågor kring ökad användning av drama i sin undervisning av barn med svenska som andraspråk? och Hur kan förskollärare arbeta med att utveckla drama som en del av språkutbildningen för barn med svenska som andraspråk? De intervjuade har på ett engagerat sätt beskrivit sitt arbete med barnens språkutbildning. Resultatet visar att användning av pedagogisk dramalek i språkutbildningen, oavsett om barnen har svenska som modersmål eller som andraspråk, är en bra metod. Genom rollspel, gestaltning, teater och kroppsrörelser med mera engagerar sig barnen samtidigt som de hör och uttalar ord och fraser. Då lär de sig svenska. Drama visar sig också främja barnens personlighetsutveckling. De förbättrar också sin kommunikationsförmåga och empatiförmåga. Genom våra insamlade data kan vi också konstatera att pedagoger i förskolorna arbetar med blandade språkgrupper där barnen lär sig av varandra. Förskollärarna ger även barnen stöd och guidning i leken och säkerställer att barn som har det lite svårare kan få extra stöttning i språkundervisningen.

Studiens syfte är att bidra med kunskaper om hur det demokratiska uppdraget i förskolan beskrivs av förskollärare. Studien har utgått från följande frågeställningar:  Hur resonerar förskollärare om det demokratiska uppdraget i förskolan?  Hur beskriver förskollärare sitt praktiska arbete med demokrati? Studien har tagit teoretisk inspiration i Biestas (2006) tankar kring demokrati kopplat till utbildning. Metoden för studien har varit semistrukturerade gruppintervjuer som genomförts med sammanlagt sex förskollärare, i tre par. För att analysera den insamlade empirin har en tematisk analys använts. Resultatet i studien visar att förskollärarna ansåg att deras förhållningssätt var väldigt viktigt för hur det demokratiska uppdraget genomfördes. Förskollärarna beskrev även olika demokratiska verktyg som barnen kunde behöva samt deras roll i att skapa förutsättningar för barnen att delta i olika demokratiska händelser.

Rättvisa är ett begrepp som inte står utskrivet i förskolans läroplan, däremot finns det enligt tidigare forskning inbäddat i värdegrunden. Eftersom begreppet är inbäddat i värdegrunden gås det ofta förbi oreflekterat hos förskollärare, vilket kan leda till brister i yrkesspråket. Syftet med denna studie är att få insikt i förskollärares uppfattningar om sitt arbetssätt kring rättvisa inom förskolans utbildning. De forskningsfrågor som ska besvara syftet i studien är, hur förskollärare resonerar om sitt arbetssätt i relation till rättvisa inom förskolans utbildning och vilka av Colneruds (2017) rättviseprinciper vi kan tyda från förskollärarnas berättelser kring deras arbetssätt.  Metoden som har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar var fokusgruppsdiskussioner. Empirin har analyserats med hjälp av en tematisk analys som har utgått ifrån och tagit stöd av Colneruds (2017) rättviseprinciper. Studiens resultat visade på att förskollärarna tyckte att det var svårt att agera rättvist eftersom rättvisa är ett komplext begrepp. De uttryckte en svårighet att agera rättvist mot alla. Resultatet visade även på att det kan finnas brister i yrkesspråket då förskollärarna uttryckte svårigheter att sätta ord på sitt agerande. Colneruds (2017) rättviseprinciper gick att utläsa utifrån förskollärarnas berättelser.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av högläsning i förskolan och vilka avsikter förskollärarna har med aktiviteten. Studien är baserad på en kvantitativ ansats genom en webbenkätsundersökning riktad till förskollärare. Den teoretiska inriktningen är sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i socialt samspel med andra i sin omgivning. Resultatet visar att både planerad och spontan högläsning förekommer på förskolorna, men att omfattningen av högläsning kan variera. Resultatet visar att det oftast är olika yttre faktorer som påverkar förekomsten av högläsning. Förskollärarna i studien uppgav sig använda högläsningen i ett språkutvecklande syfte. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med högläsningen som ett språkutvecklande verktyg, men att yttre faktorer kan påverka i vilken omfattning och med vilken avsikt högläsningen genomförs.

Syftet med studien är att undersöka hur yrkesverksamma förskollärare uppfattar och arbetar med den sociala språkmiljön i förskolan. Studien är kvalitativ och genomförs utifrån en semistrukturerad intervjumetod vilket resulterade i åtta intervjuer med förskollärare från åtta olika förskolor. Resultatet visar att den sociala språkmiljön anses ha inverkan på barns språkliga utveckling och utgör en väsentlig del av förskollärarnas pedagogiska arbete i förskolan. Det framkommer vidare att arbetet med sociala språkmiljöer i förskolan är komplext och innefattar flera aspekter av lärande, språk och samspel. Den teoretiska utgångspunkten “sociokulturellt perspektiv” appliceras på studien och används i analys av resultatet. En av studiens slutsatser blev att begreppet ”sociala språkmiljöer” innefattar en tvetydighet. Ytterligare en slutsats blev att arbetet med den sociala språkmiljön kan bidra till att barns språk- och samspelsförmåga utvecklas men förutsätter att förskollärare arbetar aktivt och medvetet med att skapa ett språkstimulerande klimat i förskolan.