Syftet med denna studie är att synliggöra barns och pedagogers diskurser kring högläsning i förskolan. Detta då vi har uppmärksammat att det finns en tydlig kunskapslucka när det kommer till studier som handlar om högläsning där barns perspektiv behandlas. De flesta studier fokuserar mer på pedagogerna samt de didaktiske val de gör. Det problemområde som den här uppsatsen utgår från är hur barn och pedagoger beskriver högläsning. Vi vill därmed undersöka, analysera, problematisera och presentera utifrån diskursanalys hur barn och pedagoger pratar om högläsning. Undersökningens frågeställning är: “Hur pratar barn om högläsning?”, “Hur pratar pedagoger om högläsning?” samt ”Vilka likheter och skillnader finns mellan barnens och pedagogernas diskurser kring högläsning?”. I den här diskursanalytiska studien har vi fokuserat på barnens erfarenheter kring högläsning genom ostrukturerade intervjuer med barn samt individuella samtal med pedagoger. Utifrån diskursanalys, med inriktning på diskurspsykologi, har den insamlade empirin bearbetats och analyserats. Studiens resultat visar att pedagogers arbetssätt har en stor påverkan på hur barn tar till sig högläsning samt att barns uppfattningar kring högläsning skiljer sig från hur pedagoger beskriver den; ordet högläsning har en annan betydelse för dem jämfört med hur pedagoger uppfattar ordet. Därtill upplever barnen högläsning som något tråkigt då böcker kan vara långa och därför ibland inte avslutas. Med detta i åtanke bör pedagoger och vuxna ta tillvara hur barnen upplever högläsning, genom att välja kortare böcker som de kan läsa färdigt för dem på den tid som finns tillgänglig.

Studiens syfte var att med hjälp av ett normkritiskt perspektiv undersöka hur förskollärare själva såg på sitt arbete med flerspråkighet i förskolan. Vi ville med hjälp av det normkritiska perspektivetsynliggöra vilka normer kring flerspråkighet som rådde på förskolorna. På så sätt även ta reda på om förskollärarnas förhållningssätt till arbetet såg olika ut, samt vilka förutsättningar de hade för att kunna utföra arbetet med flerspråkighet. För att kunna undersöka studiens syfte, formulerades tre frågeställningar som i sin tur besvarades med hjälp av intervjuer. Utifrån sex olika förskolor på olika ort har vi med hjälp av kvalitativ metod intervjuat en förskollärare per förskola. Resultatetvisar att förskollärarnas syn på flerspråkighet är positiv men de upplever arbetet med flerspråkighet som komplext och svårt. Förskollärarnas förhållningssätt samt hur de prioriterar arbetet med flerspråkighet förändras beroende på hur bredden av språk ser ut på förskolan, vilka kunskaper de besitter samt hur trygga de känner sig. Resultatet visade även att förskolorna präglas av olika syn på flerspråkighet, där en sorts ”svenskhetsnorm” och en ”mångkulturell norm” styrde arbetet. En diskussion som förs är hur vi i framtiden vill förhålla oss.

Syftet med studien är undersöka hur förskollärare beskriver att de skapar förutsättningar för att flerspråkiga barn ska inkluderas i förskolans samlingar. Förskollärare i förskolans utbildning möter dagligen barn och vårdnadshavare med skiftande kulturell bakgrund vilket medför höga krav på förskollärarnas interkulturella pedagogiska kompetens. Studien innehåller två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att inkludera flerspråkiga barn i samlingar? Hur resonerar förskollärare kring sitt ansvar för barns inkludering i förskolans samlingar, relaterat till läroplanens riktlinjer? I studien ingår sex verksamma förskollärare från sex olika förskolor i två olika kommuner. En kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har använts. I resultatet framgår det att förskollärarna beskriver att de har ett stort ansvar att se till att alla barn känner sig delaktiga och inkluderade i förskolans dagliga samlingar oavsett vilket modersmål barnen har. Förskollärarna anpassar undervisningen i samlingarna genom att använda hjälpverktyg exempelvis bilder och appar och nivåanpassar innehållet efter barnens förutsättningar och behov. Förskollärarna beskriver vidare att flerspråkigheten är en tillgång.

Förskollärares resonemang och förhållningssätt gentemot materialet utifrån ett genusperspektiv är en viktig del för barns utveckling och lärande. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare resonerar kring val av material i förskolans innemiljö utifrån ett genusperspektiv, med utgångspunkt i att förskolan aktivt och medvetet ska främja alla barns lika rättigheter och möjligheter oberoende av könstillhörighet. Studiens frågeställningar är: vilket material erbjuds barnen i förskolans innemiljö och hur beskriver förskollärarna sitt arbete med att utforma en lekmiljö. Kvalitativ metod samt semistrukturerade intervjuer av fem förskollärare har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat visar att förskollärarna har ett medvetet förhållningssätt till materialet samt hur de resonerar när de utformar en lekmiljö där alla barn får förutsättningar till lärande och utveckling. I studiens resultat framkommer även att förskollärarnas resonemang skiljer sig men att deras medvetna förhållningssätt genomsyrar val av material för att främja alla barns lika rättigheter och möjligheter oberoende av könstillhörighet.

Denna studies syfte var att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med inskolning utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Kvalitativa intervjuer av verksamma pedagoger från tre förskolor genomfördes. Intervjumetoden underlättade för oss att få en objektiv bild över hur förskollärare och barnskötare från respektive tre förskolor resonerade kring inskolning. Med hjälp av Bowlbys anknytningsteori har vi analyserat vår empiri och därmed besvarat våra forskningsfrågor. Studiens resultat påvisade att trygghet samt samarbete med föräldrar var en avgörande faktor för att en god anknytning skulle ske under inskolning. Samtliga pedagoger från respektive yrkeskategorier lyfte även upp att miljö och material på verksamheten hade en värdefull betydelse under inskolning. Med stöd av miljö och materialets inverkan kunde en trygg anknytning grundläggas för det inskolade barnet, mellan pedagoger och kamratkulturen.

Denna studie kommer att behandla förskollärares upplevelser och deras beskrivningar om arbetsrelaterad stress i förskolans verksamhet. Studien kommer även undersöka hur förskollärare upplever att arbetsrelaterad stress påverkar deras förutsättningar till att genomföra sitt uppdrag. Arbetsrelaterad stress i förskolan diskuteras flitigt i sociala medier, förskoleupproret, i artiklar och mellan verksamma förskollärare. Studien kommer utgå från ett psykosocialt perspektiv där krav, stöd och kontroll-modellen används för att analysera resultatet. Metoden som använts i undersökningen är en enkät där verksamma förskollärare från en kommun i norra Sverige fått svara på  9st frågor kopplade till arbetsrelaterad stress. Av cirka 60 potentiella respondenter var det 17 stycken som medverkade i studien. Svaren har sedan sammanställts och fem olika kategorier kunde arbetas fram. Det som framgår i resultatet är att en hög andel av respondenterna upplever en stress i sitt yrke och att stressen ökat då förskolans läroplan förnyats, vilket enligt respondenterna beror på att arbetskraven och ansvarsområdena blivit större. Det framkommer även i resultatet att förskollärare får hitta egna lösningar för att få vardagen på förskolan att gå ihop. Många upplever trötthet, humörsvängningar, sömnlöshet och sjukdomar. Barngruppen blir påverkad av att personalen inte hinner med allt som ska göras och i vissa fall väljs barngruppen bort för att annat är viktigare. Undersökning lyfter fram att barngruppernas storlek och för få förskollärare/barnskötare är de största bidragande faktorerna till att förskollärarna upplever stress i sitt yrke.

Studien undersöker några förskollärares syn på deras arbete med jämställdhet och hur de tillämpar jämställdhet i samlingen. Studien är kvalitativ och därför användes både observation och intervju i val av metod. Studiens resultat visar att majoriteten av förskollärarna arbetar med jämställdhet, men det finns avvikande resultat som visar på ojämställdhet. Majoriteten av förskollärarnas arbete med jämställdhet visar att leksaker och miljö framträder som betydelsefulla i deras beskrivning.

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva såväl användningen av lärplattan i förskolan som användningens betydelse för interaktion, delaktighet och lärande i förskoleverksamheten. Vidare kommer de pedagogiska möjligheter och utmaningar som följer med lärplattans användning i förskolan att diskuteras. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod, där intervjuer och videoobservationer gjordes på två olika avdelningar på en förskola. Resultatet i studien visar på att det finns flera olika sätt att arbeta med lärplattan i förskolan. Resultatet ger också exempel på hur interaktionen mellan lärplattan, barnen och förskollärararen kan se ut. Förskollärarna i studien lyfter att lärplattan går att använda som verktyg till exempelvis dokumentation eller till att stötta barnens språkutveckling.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns några riktlinjer för introduktion till förskolan, vilka metoder som används, varför de används, hur pedagoger arbetar för att få barnen att knyta an till dem vid introduktionen samt hur introduktionen påverkar pedagogerna, verksamheten och gruppen. För att undersöka detta har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med 10 förskollärare som har erfarenhet av inskolning. Vi har utgått från ett anknytnings teoretiskt perspektiv i denna undersökning. Resultatet indikerar att den enda nationella riktlinjen för inskolning som finns är det som står i Läroplanen för förskola. Det vill säga att det är rektorn som ansvarar för att barn och vårdnadshavare får en god introduktion till förskolan. Både tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen används vid inskolning, men förskolorna gör sina egna tolkningar av dem. Det varierar mellan förskolor hur aktiva de vill att föräldrarna ska vara. Alla informanter anger att det försöker vara flexibla och anpassa introduktionen efter varje barns behov. De flesta informanterna menar att det finns fördelar med den introduktionsmodell de använder på sin förskola men dock verkar få av dem ha varit med och beslutat vilken metod som används. Den modellen har funnits på förskolan och informanterna har inte ifrågasatt detta. Informanterna beskriver att de försöker möta barnet med lyhördhet, positivitet och finnas där för det. Detta indikerar att barnet bör kunna knyta an till pedagogen oavsett vad de har för anknytning till sin vårdnadshavare. De flesta informanterna berättar att de som pedagoger, verksamheten samt gruppen påverkas av inskolningsperioderna. Detta är ett avseende som vi anser att de borde utvärdera sin verksamhet utifrån.