Vår studie vill undersöka hur förskollärare skapar en hållbar relation till de yngre barnen i förskolan. För att ta reda på det gjordes en kvalitativ studie där deltagande förskollärare deltog genom semistrukturerade intervjuer. Forskningsfrågorna som användes var följande: Vilka faktorer anser förskollärarna vara viktiga för skapandet av hållbara relationer till de yngre barnen i förskolan. Hur skapar förskollärarna hållbara relationer? Hur bygger förskollärarna samspel i verksamheten? För att ta reda på forskningsfrågorna fick förskollärarna svara på nio olika frågor som samtliga var kopplade till studiens syfte. Den insamlade datan analyserades genom en tematisk analys där sex olika teman framkom, dessa var: verksamheten, förskollärarens förhållningssätt och kompetenser, relationsbyggande, hållbara relationer, den samspelande miljön samt omsorgens betydelse i relation till barnet.  Resultatet visade att samtliga förskollärare resonerar och förhåller sig till att relationerna till både barnen och verksamheten har en stor betydelse för deras arbete inom förskolans verksamhet. Slutsatsen påvisade att förskollärare värderar relationer högt i förskolans verksamhet, främst till barnen men likväl den till kollegor samt barnens vårdnadshavare. Förmågan att använda personliga kompetenser i relation till barnet i sin professionella roll påstods av flera förskollärare vara nyckeln till att skapa relationer till barnen som ska hålla över en längre tid.

Syftet med följande studie var att ta fasta på pedagogers strategier för att skapa en gynnsam verksamhet för de barn i förskolan som uppfattas vara tystlåtna. Metoden som användes vid datainsamlingen var kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger. De teoretiska perspektiven som användes var de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Tystlåtna barn blir enligt ett relationellt perspektiv tystlåtna i förhållande till miljön och förutsättningar i miljön. Med miljö menas både den fysiska miljön samt människor i barnets närhet. Inom det kategoriska perspektivet menas det att tystlåtna barn är tystlåtna utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna var samstämmiga om hur de upplevde och beskrev ett tystlåtet barn. Begreppen som av pedagogerna användes mest för att konstruera ett tystlåtet barn var följsam, blyg och tillbakadragen. Resultatet visade även att tystlåtna barn ter sig olika och är som mest tystlåtna i större sammanhang, alltså framkom det att tystlåtenhet är individuellt och situationsbundet. Majoriteten av pedagogerna ansåg att en närvarande pedagog var en viktig faktor för att i olika situationer kunna stödja tystlåtna barn i verksamheten. Resultatet visade att strategier som ansågs gynnsamma för tystlåtna var uppdelning i mindre grupper, en god och trygg relation till barnet samt ett aktivt stödjande arbete. Resultatet indikerade även att tystlåtna barn riskerar att förbises i verksamheten och att detta kan kopplas till de stora barngrupperna och ett mindre antal pedagoger i dagens förskola.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares syn på användandet av lärplattan i utbildningen. Studien har utförts genom kvalitativa metoder där empirin baseras på åtta intervjuer som genomförts med förskollärare från olika förskolor och kommuner. De datainsamlingsmetoder som använts är semistrukturerade telefon- och videointervjuer, även emailintervjuer med öppna frågor har använts till viss del. Vidare har ett sociokulturellt perspektiv på lärande använts för att tolka och förstå det insamlade datamaterialet. Resultatet av studien visar att förskollärarna beskrev det som viktigt att aktiviteter med lärplattan har ett förankrat syfte och att det finns många möjligheter till lärande utifrån styrdokumenten. Begränsningar som förskollärarna upplevde var att det råder brist på kompetens men även att de inte har möjlighet att styra utbudet av applikationer i lärplattan själva. Studiens slutsats är lärplattan används i varierande utsträckning och med olika syften samt att den kan fungera som ett komplement till analogt material. En annan slutsats är att det finns behov av kompetensutveckling inom digitala verktyg.

Forskning visar att musik och musikstunder kan användas för att främja barns språkutveckling. I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka och kommunicera sina upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som till exempel musik.    Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på och använder sig av musik som ett stöd för barns kommunikation och språkutveckling. Studien utgår från två teoretiska perspektiv. Det första är Holmbergs fyra lärande perspektiv som handlar om lärande om, med, i och genom musik samt Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv har vi valt att utgå från två olika grundsyner, imitation och interaktion. Tio förskollärare från sju olika förskolor inom fyra olika kommuner intervjuades. Studien visade att förskollärarna använder sig av musik och musikundervisning för att främja barns språkutveckling. Sånger och ramsor var vanligt förekommande i musikundervisningen och dessa aktiviteter ansågs bidra till barnens språkutveckling. Förskollärarna använde sig av flera olika redskap inom musikundervisning för att utveckla språket, bland annat sångkort, sångpåse och sångsagor. Musik användes främst som ett sätt att lära sig något annat, det vill säga lärande med musik där musiken hade ett utommusikaliskt mål. Musik förekom under dagen, både som planerade musikstunder och som en spontan aktivitet i olika situationer eller sammanhang där både förskollärare och barnen initierade musikstunden. Förutom att musik användes som ett sätt att utveckla barnens språk lyfte förskollärarna även fram musik som ett sätt att bygga gemenskap och som en inkluderande aktivitet i förskolan.

Syftet med detta examensarbete var att skapa kunskap om hur förskollärare ser på begreppet självreflektion, hur de resonerar kring sin egen självreflektion samt vilka konsekvenser detta får för deras yrkesutövning. Den första forskningsfrågan berörde hur förskollärarna ser på begreppet självreflektion, den andra forskningsfrågan behandlade vad förskollärarna berättar om hur och när de själva reflekterar i sin yrkespraktik och den tredje forskningsfrågan handlade om hur förskollärarna i studien uttryckte självreflektionens betydelse för deras yrkesutövning. Studien utgick från åtta kvalitativa intervjuer baserade på ett bekvämlighetsurval. Studiens teoretiska utgångspunkt var teorin om transformativt lärande, i vilken reflektion är en förutsättning för förändring och i förlängningen lärande. Resultatet visade att självreflektion inte är ett vanligt förekommande begrepp i förskollärarnas vardag, men att de ändå anser sig vara självreflekterande i och med att de kontinuerligt ställer sig de didaktiska frågorna vad, hur och varför om sin egen praktik. Förskollärarna är eniga om att självreflektion är en förutsättning för förändring och utveckling av dem själva och verksamheten.

This study examines the preschool teachers’ perceptions about reading aloud and its significance. The method I used is interviews with six legitimized preschool teachers that were interviewed private and the material has been analyzed with qualitative content analysis. In the result the importance of reading aloud to develop the child’s speech emerges. The educators in this study describes important aspects that concern the organization of reading aloud in the activities so that children receive the stimulus required for good and developing reading times. The result of the study shows that educators working with a speech developing way when reading aloud occur, where the educators emphasizes the importance of communication and reflect together. The educators express that vocal pitch and body language is an important part for the children to gain an understanding of the book´s content in an exciting and stimulating way. Everyone mentions that the physical book today can be supplemented with the tablet and the app “polyglutt”. The educators are positive about “polyglutt” and they believe that it both facilitates and enhances the experience in reading aloud situations.

No description available.

Denna systematiska litteraturstudie lyfter vad tidigare forskning säger kan främja förskolans systematiska jämställdhetsarbete. Syftet med studien är att skapa kunskap om vad som lämpar sig bäst för att främja förskolans systematiska jämställdhetsarbete. Syfte och frågeställningbesvaras genom att undersöka vad tidigare forskning lyft fram som centrala aspekter i förskolans arbete med jämställdhet. Resultatet presenteras utifrån 30 artiklar där det centrala ämnet är jämställdhet. Vi har använt oss av sex olika sökalternativ vid framtagningen av artiklarna. Fyra inkluderingskriterier användes för att avgränsa artiklarna så enbart de relevanta artiklarna för vår studie kvarstod. Sedan kodades materialet och fem olika teman framkom som betydelsefulla i jämställdhetsarbetet. Dessa teman är 1) Kunskapen om jämställdhetsbegreppet, 2) Kunskapen om maktens möjligheter och utmaningar, 3) Arbetssätt och förhållningssätt, 4) Språkets betydelse, 5) Utformningen av lekmiljön. I resultatet lyfts bland annat förskollärarens arbetssätt och förhållningssätt fram som viktiga aspekter för att få till ett systematisktjämställdhetsarbete. Resultatet belyser också aspekten kring osäkerheten omjämställdhetsarbetet då verksamma inom förskolan saknar kunskaper om ämnet. Goda kunskaper krävs för att utforma ett gott systematiskt jämställdhetsarbete och förhoppningsvis kan vi bidra med det utifrån vår studie. Vår forskningsfråga som ska hjälpa oss besvara detta lyder: Vilka forskningsbaserade aspekter lyfts fram som viktiga för få till ett ändamålsenligt systematiskt jämställdhetsarbete i förskolans verksamhet?

Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om förskollärares syn på sina arbetssätt och förhållningssätt kring barnens språkutveckling vid högläsning. Vi upplever att högläsning är en central del i barnens språkutveckling och uppfattar att många förskollärare saknar kompetens inom området. Högläsningen har omformulerats och lagts till som ett nytt läroplansmål i den nya läroplanen för förskolan, Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter (Lpfö18, 2018, s.8).   Vi anser att det är viktigt att få kunskap och kompetens om hur förskollärare kan arbeta med planerad högläsningen som aktivitet i verksamheten. Vidare har studien byggts på en enkätforskning och utgått från ett bekvämlighetsurval då enkäten lades upp på ett förskollärarforum. Enkäternas frågor utformades som strukturerade frågor och påståenden, där respondenterna kunde svara instämmer helt, instämmer delvis, eller instämmer inte. Respondenterna fick även frågor där de kunde svara med egna ord utifrån sina erfarenheter. Datamaterialet samlades in och analyserades i olika diagram som presenteras i analysdelen.  Studien utgår från den sociokulturella teorin, då dess centrala begrepp är språkutveckling, mediering och proximala utvecklingszonen. Barnen lär sig i interaktion med vuxna i sin närhet, sina vänner, nära och kära. De imiterar sina vänner i kamratkulturen på förskolan och lär sig utav varandra, därför kändes denna teori relevant till vår studie om högläsning och språkutveckling.  Resultatet som framkom i vår studie var att det fanns skillnader i hur förskollärare arbetar med högläsning gentemot yngre samt äldre barn och förskollärares syn på högläsning som en planerad aktivitet. Många förskollärare i studien uppfattade att de hade högläsning som planerad aktivitet för att språkfrämja barnen dagligen, men vid deras svar om hur detta planerades var överhängande svar vid läsvilan. En tolkning av dessa svar var att högläsning med språkutvecklande samtal som aktivitet var mer planerad med de äldre barnen, medan de yngre barnen mer hade läsvila som en lugn aktivitet och färre samtal tillsammans med förskollärare.

Det övergripande syftet med den aktuella studien var att undersöka förskollärares beskrivningar av det egna ledarskapet i förhållande till konflikter mellan barn. Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen var det sociokulturella perspektivet på lärande, där fokus ligger på begreppen språk, kommunikation, mediering och den proximala utvecklingszonen. Studien var av kvalitativ karaktär där datainsamlingsprocessen bestod av semistrukturerade intervjuer. Ett målinriktat bekvämlighetsurval tillämpades och totalt deltog sju förskollärare som varit legitimerade och verksamma i minst fem år. Det insamlade materialet analyserades genom tematisk analys. I analysen framkom att konflikter är nödvändiga för att barn ska komma vidare i utvecklingen. Konflikter uppstår på grund av olika åsikter och på grund av att barn har svårt att se andras perspektiv. Studiens resultat visade även att förskollärarens ledarskap är situationsanpassat samt kräver olika strategier beroende på situation. Barn kan ibland behöva hjälp att lösa sina konflikter. Det framkom dessutom att olika strategier såsom stöttande, närvarande och inlyssnande ses som fördelaktiga i förskollärares ledarskap när det kommer till konflikter mellan barn.