No description available.

Syftet med den här studien är att få en insikt för vad ledarskap kan innebära i praktiken under samlingar på en förskola, där fokus för studien är på förskollärarens agerande i barngruppen. Forskningsfrågorna för den här studien är; Vilka ledarskapsstilar går att urskilja under observationerna i samlingarna? Går det att använda en observationsmodell gjord för att undersöka lärare i skolan, för att skilja ut olika ledarskapsstilar under samlingar i förskolan?   Studien har grund i ett sociokulturellt perspektiv och metoden för studien är en egen observationsmodell som är baserad på Theo Wubbels (2011) definitioner av ledarskap och undersökande observationsmodell. Modellen har använts för att observera tre förskollärares ledarskap i samlingar, två gånger var. Resultatet från observationerna visade att förskollärarna använde olika ledarskapsstilar beroende på situation, vilket kan bero på att ett situationsanpassat ledarskap behövs för att bedriva en samling för att tillgodose positiva effekter på barns utveckling i sociala och emotionella färdigheter. I diskussionen framkommer det att flera faktorer kan påverka förskollärarnas ledarskap och att alla ledarskapsstilar går att observeras med hjälp av observationsmodellen men interpersonellt ledarskap kräver mer analys för att synliggöras.

I denna rapport redovisas hur fyra förskollärare arbetar mot läroplanens mål utomhus, vad förskollärarna uppfattar som för- och nackdelar med att arbeta mot läroplanens mål utomhus, samt hur de uppfattar att de utnyttjar utomhusvistelsen för att arbeta mot läroplanens mål. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur pedagoger ser på barns lärande utomhus i en förskolekontext. För att få svar på syftet och frågeställningarna har vi använt kvalitativa intervjuer som metod. Förskollärarnas utsagor har vi analyserat utifrån pragmatismens filosofiska tradition, John Deweys tankar om lärande och undervisning, samt begreppen learning by doing och inquiry. Den tidigare forskningen som redovisas i denna rapport tar upp begreppet utomhuspedagogik, barns lärande och utveckling utomhus, pedagogers uppfattningar om undervisning utomhus samt hälsomässiga och sociala aspekter av utomhusvistelse. I flera av respondenternas uttalanden framkommer vikten av autenticitet i lärandet, vilket innebär konkreta upplevelser av fenomen i sin rätta miljö. En förklaring till varför detta är viktigt är att barnen får en verklighetsanknytning till ämnet så lärprocessen blir optimal. Även sinnenas och kroppsrörelsernas betydelse för lärande lyfts fram i förskollärarnas exempel på lärande och undervisning utomhus. Vidare lyfter förskollärarna vikten av att pedagoger i förskolan är närvarande i barns lek och utgår från barns intressen, frågor och funderingar när de arbetar mot läroplanens mål. Några av de fördelar förskollärarna uppfattar med att arbeta mot läroplanens mål utomhus är att miljön är innehållsrik, barnen utsätts för många sinnesintryck, lärandet blir konkret och det sociala samspelet främjas. En utmaning förskollärarna lyfter fram är att barnen lättare tappar koncentrationen på vad som är tänkt vid planerade aktiviteter utomhus. Förskollärarna är eniga om att det blir mycket fri lek när de är utomhus men de berättar att de har “läroplanen i ryggmärgen” och ofta arbetar mot läroplanens mål spontant i barns fria lek. Flera av förskollärarna önskar att de använt utomhusvistelsen i en större utsträckning än de gör i dag för att arbeta mot läroplanens mål.

I denna undersökning har vi intervjuat fyra förskollärare för att ta reda på deras tankar om sig själva i samband med musik i förskolans verksamhet. Resultatet i studien visar att osäkerhet, i relation till musik, förekommer i svenska förskolor. Samtliga intervjuade förskollärare beskrev sig som trygga i samband med musikstunden, men uttryckte erfarenhet av osäkra kollegor. Våra respondenter belyste såväl orsaker som kunde ligga bakom denna osäkerhet, men även lämpliga åtgärder för att stötta och utveckla förskollärares självförtroende och tillit till sig själv i musik. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen socialisation, proximal utvecklingszon och scaffolding. Rapporten utgörs av en samman-ställning av förskollärares tankar, som analyserats genom en kvalitativ textanalys. Därtill framkom det flera typer av åtgärder som, även enligt forskning, visat sig ge goda resultat mot den omtalade osäkerheten. Exempel på dessa åtgärder är stöttning och trygghet i arbetslaget, fortbildning och kurser samt handledning av en expert till den osäkra läraren.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolechefer och förskollärare uppfattar den pedagogiska utvecklingstiden samt vilka uppfattningar de har gällande dess betydelse för verksamheten. Den fenomenografiska metodansatsen användes som inspiration för att undersöka respondenternas uppfattningar. Fyra semistrukturerade intervjuer utfördes med två förskolechefer och två förskollärare. Studiens resultat visar att den pedagogiska utvecklingstiden innefattar ett flertal aspekter, däribland dokumentationsarbete, föräldramöten, utvecklingssamtal, kompetensutveckling, enskild planering såväl som arbetslagsplanering. Slutsatsen som kan dras är att pedagogisk utvecklingstid gynnar förskollärares förutsättningar för att planera sin undervisning i förskolan då den schemalagda tiden möjliggör uppföljning, utvärdering och utveckling av det pedagogiska arbetet. Dock används en stor del av tiden till att hantera administrativa och strukturerande arbetsuppgifter vilket förhindrar förskollärarna från att utnyttja en majoritet av den pedagogiska utvecklingstiden som den är ämnad för.

Detta arbete belyser förskollärares perspektiv på vild lek i förskolans miljö med barn mellan tre till fem år. Arbetet genomfördes genom intervjuer och synliggör fem verksamma förskollärares attityder, uppfattningar och erfarenheter kring den vilda leken. Även förskollärarnas metoder för bemötande av vild lek diskuteras. Utifrån denna studie kan det utläsas att den vilda leken är ett laddat ämne och att perspektivet på den vilda leken är kopplat till de attityder, erfarenheter och uppfattningar som förskollärare har av den vilda leken. Samtliga förskollärare menar att den vilda leken har sitt ursprung i en bearbetning av erfarenheter och intryck där dessa främst kommer ifrån den populärkultur som barn möter genom tv, film och spel. Dock uttrycker flera av förskollärarna att de inte är insatta i barns kultur vilket kan påverka till en krock i bemötandet av barns vilda lekar. Utifrån förskollärarnas svar kan det tolkas att den vilda leken har sina orsaker i ökade barngrupper och en förändring i miljön i förskolans lokaler. Rummen för vild lek inomhus har blivit färre och med många barn på liten yta riskerar leken att te sig som okontrollerbar och vild. Den vilda leken på förskolan har fått sin plats utomhus för där finns mer yta för barn att röra sig på. Utifrån förskollärarnas erfarenheter av de vilda lekarna stoppas leken om den bedöms som destruktiv för barnen. Dock är inte ett förbud av vilda ämnen att föredra utan istället kan ämnena bemötas genom ett medvetet vuxet deltagande eller stöd i leken, men även genom andra uttrycksmedel som skapande eller berättande. Förskollärarna är överens om att den vilda leken bör få en plats på förskolan utifrån aspekter som bearbetning av känslor, barns rörelsebehov och dess möjlighet till ökad kommunikation, men hur de ger den vilda leken plats bemöts genom olika strategier.

Syftet med studien är att genom fem intervjuer redogöra för förskollärares uppfattningar om barn som uppfattas utagerande samt hur förskollärare beskriver sitt arbete för att bidra till inkludering av alla barn i verksamheten. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är hur förskollärarna beskriver ett "utagerande" barn, hur förskollärarna beskriver sina relationer till barn som uppfattas utagerande respektive resterande barngrupp samt hur förskollärarna beskriver sitt arbetssätt för att inkludera alla barn i verksamheten. Studien är kvalitativ och metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer som har transkriberats och därefter analyserats. Till grund för analysen ligger tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Urvalet är fem förskollärare som arbetar i olika förskolor men alla har någon form av erfarenhet av att arbeta med barn som beskrivs utagerande. Studiens resultat visar att förskollärarna har relativt liknande beskrivningar om ett "utagerande" barn. Vi har delat in deras svar i tre olika teman, dessa teman är: barn i konflikt, normer och regler- en svårighet för barn som uppfattas utagerande? samt kommunikation inom arbetslaget. Det beskrivs barn som söker uppmärksamhet och har svårt att uttrycka sina känslor. Förskollärarna beskriver att de försöker ha en så jämlik relation som möjligt till alla barn men det kan i vissa fall vara svårare till barn som upplevs utagerande eftersom de oftast bearbetar samma konflikter om och om igen. Arbetet med att inkludera varje barn i verksamheten sker i de flesta fall genom att ha en positiv inställning till de aktiviteter som görs tillsammans med barnen. Förskollärarna menar att de visar en positiv inställning för barnen genom att prata med glad röst och genuint verka intresserade av det som ska göras.

Sammanfattning Planeringstid är ett arbetsmoment som förekommer i förskolan för alla verksammaförskollärare. Ofta är tiden schemalagd för att genomföras utanför barngrupp, men inte alltid.Planeringstid utförs på olika sätt på alla förskolor, det finns inte heller några nationellariktlinjer om hur mycket planeringstid varje förskollärare ska ha. Det är upp till varje rektoratt besluta om detta, därav förekommer det olikheter. Det finns studier som visar attförskollärare kan uppleva sin arbetsmiljö som stressande, de känner inte att tiden räcker tillför att hinna med sina arbetsuppgifter. Syftet med denna studie är att undersöka hurplaneringstid används i förskolorna och hur den upplevs påverka den pedagogiska kvaliténoch arbetsmiljön. Materialet har analyserats med Engeströms verksamhetsteori, vilken gerredskap att undersöka hur olika delar påverkar varandra i en verksamhet för att på så sätt fåett helhetsperspektiv. De resultat som framkommit i studien visar att det finns en olikhet iplaneringstid både tidsmässigt och innehållsmässigt. Resultatet visar även att det finnsskillnader inom privata och kommunala förskolor. Även majoriteten av respondenternaupplever någon form av stress i samband med planeringstiden. Förskollärarna anser attundervisningens kvalitet påverkas positivt om de får sin planeringstid.

Sammanfattning  Syftet med den här studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med estetiska uttrycksformer så som bild och musik, vad har de för motiv för att tillämpa estetiska ämnen i förskolan och hur gör dem det? Vår studie utgår ifrån läroplansteoretiska perspektivet och vilka ramfaktorer som påverkar verksamheten när man arbetar med estetiska uttrycksformer. Vi har använt oss av kvantitativ och kvalitativa undersökningar för att få förskollärares syn på ämnet i form av enkät och intervjuer. I resultatet upptäckte vi att pedagogerna arbetar med estetiska uttrycksformer bild och musik på många olika sätt. En del pedagoger arbetar med bild och musik medvetet utifrån ett projektarbete för att vidareutveckla barnen i ett lärande syfte. En del av pedagogerna arbetar med bild och musik utan att ha något planerat lärandesyfte. Dessutom följer de flesta läroplanen men det är ett varierat tycke om hur man ska tolka läroplanen då den upplevs väldigt tolkningsbar. Från enkäten fick vi grova mått som antydde att dem flesta förskollärare arbetade mer med musik än med bild men kände sig säkrare i sitt bildutövande. Däremot tyckte majoriteten att bild och musik båda främjade språket hos barnen. I både enkät och intervjuer framkommer det en viss osäkerhet i utövandet av estetiska ämnen och de allra flesta i intervjuerna upplevde att dem skulle gagnas av fortbildning för att utöva bild och musik i förskolan.   Medvetet eller omedvetet arbete med de estetiska ämnena bild och musik, anser alla samtliga pedagoger som intervjuats att det skapar glädje i barngruppen - och det är det primära syftet.

Professional roles in preschool have long been unclear and the child minders and preschool teachers have long had much the same tasks. The following study deals with this area and with the views of the child minders and preschool teachers, we want to find out and highlight their views and what reflects the two professional roles. The survey also sheds light on the perceptions of each other's professional roles in relation to their different backgrounds, policy documents and the changes that have taken place over the years in preschool. Since teaching in preschool is an important area where preschool teachers have a clear responsibility, we want to find out how the professionals perceive the assignment. To obtain the material, we have used qualitative interviews that we transcribed. The interviewees consist of 8 professionals in preschool divided into child minders, preschool teachers and students in pre-school teacher education. In our survey it appears that most preschool teachers/students that we interviewed also had many years in the childcare profession. This is something that we find interesting because the preschool teachers/students have seen the professional roles from different perspectives and with different experiences. Even the child minders in the survey have many years in the profession and great experience. The results show, among other things, that preschool teachers felt pushed away in certain situations when they worked as child minders. At the same time, they also stress the importance of education changing their vision and from that they can understand more why they felt pushed away during the time they were working as child minders. Two of the child minders we interviewed claimed that they do at least as much as preschool teachers and stress that their development is also important because they are equally keen to negotiate and develop, they argue.