Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares beskrivningar och erfarenheter kring arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Den sociokulturella teorin och ramfaktorteorin har tillämpats och behandlats med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare ligger till grund för resultatet. Resultatet visar att förskollärare arbetar med olika strategier i sociala interaktioner, hjälpmedel i form av föremål och sitt förhållningssätt genom att utmana och stötta. I syfte att främja flerspråkiga barns språkutveckling skapar de kontinuitet i temaarbeten som inbegriper språk och kulturella attribut som också enspråkiga barn får möjlighet att delta i. Det har också blivit synligt att förskollärare upplever svårigheter i form av språkliga barriärer, rädsla för att peka ut någon och brist på intresse hos barnen.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka tillvägagångssätt förskollärare använder för att möjliggöra barns inflytande och delaktighet i skapandet av lärmiljön. Studien vilar på ett sociokulturellt perspektiv. En kvantitativ enkät med inslag av kvalitativa frågor användes som datainsamlingsmetod. Studiens datainsamlingsmetod utgick från en innehålls analysmetod. Resultatet visar att förskollärares vilja och tillvägagångssätt i att ta tillvara barns intresse i skapandet av lärmiljön varierar. Resultatet visar också att det i förskolans lärmiljö förekommer faktorer som kan påverka barns delaktighet och inflytande i skapandet av lärmiljön exempelvis barns ålder och barnsäkerhet. Slutsatsen är att förskollärare behöver besitta en kunskap, och förverkliga den kunskapen till olika tillvägagångssätt, för att ge barn möjlighet att skapa en lärmiljö utefter deras intresse och behov.

Denna studie har undersökt skillnader mellan mannens och kvinnans roll i förskolan. Genom en intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har två manliga och två kvinnliga förskollärare intervjuats om hur de ser på lek och lärande. Resultatet kom fram till att inga märkbara skillnader framträdde inom synen på lärande. Inom val av deltagande vid lek mellan männen och kvinnorna förekom det skillnader som visade att kvinnor föredrar rollekar och männen bygg och konstruktion. Inom synen på mannens roll i förskolan uppkom att männen ansågs behövas och en skillnad var att männen oftare fick ta på sig vissa roller som att spela fotboll med barnen och kvinnorna fick ta ansvar för omsorgen i verksamheten.

Sammanfattning  Syftet med detta examensarbete är att undersöka förskollärarnas förhållningssätt och förutsättning i arbetet med flerspråkighet. Empirin har samlats in med hjälp av kvalitativa intervjuer med förskollärare. Intervjuerna genomfördes i två kommuner (Tierp och Husby i Stockholms kommun). I Husby är flerspråkiga barn majoritet medan i Tierp är flerspråkigt barn minoritet. I delstudie ett har förskollärarna en positiv inställning och anser att flerspråkighet är en resurs. Förskollärarna belyste att ekonomiska förutsättning begränsar arbetet med flerspråkighet. De nämnde även att de använder olika redskap såsom digitala verktyg, kroppsspråk och bildstöd för att skapa ett inkluderande samt språkutvecklande lärmiljö. De positiva aspekterna som framkom i intervjufrågorna var att förskollärarna använder språkkartläggning och får stöd av vårdnadshavare genom att få tips på sagor, musik och olika ord samt begrepp på barnen modersmål. Vi analyserade empiriska data utifrån ett sociokulturellt, normkritiskt, interkulturellt och transspråkande perspektiv. I delstudie två visar resultatet att förskollärarna uppmuntrar barn att prata på sitt modersmål i det dagliga arbetet och att alla språk är lika värdefulla. Förskollärarna i delstudie två var till mestadels överens med förskollärarna i delstudie ett om betydelsen av att använda de olika redskap såsom böcker och digitala lärresurser. Förskollärarna påpekade att språkkartläggningen bidrar till en djupare kommunikation med vårdnadshavare där de upptäcker föräldrar ofta inte aktivt använder modersmålsspråket hemma. De negativa aspekterna som förekom i studien var att förskollärarna berättade att man inte hinner med att arbeta med alla barns modersmål på grund av tidsbrist samt att även kompetensbrist är en faktor i dessa verksamheter. I denna delstudie skedde analys det insamlade materialet utifrån ett sociokulturellt, normkritiskt och interkulturellt perspektiv.

Syftet med denna studie var att ta reda på förskollärares uppfattningar om sin matematikundervisning och hur de uppfattar och beskriver sina planeringar, genomföranden och uppföljning. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med förskollärare, 7 på kommunala förskolor och 3 på privata förskolor. Den teori som användes var fenomenografisk didaktik och vid dataanalysen användes en fenomenografisk forskningsansats. Det osynliga innehållet i undervisningen var det intressanta inom fenomenografisk didaktik, förskollärarnas syfte med undervisningen uppfattas olika beroende på barnens tidigare erfarenheter. I studien har två delstudier gjort, delstudie 1 riktar sig mot förskollärare som jobbar med yngre barn och delstudie 2 riktar sig mot förskollärares som jobbar med äldre barn. Resultatet i studien visade på hur förskollärare uppfattar, planerar, genomför och följer upp sin matematik olika beroende på barnens ålder. Vi fick även syn på hur olika de uppfattar och tolkar läroplanen till sin matematikundervisning.

Syftet med studien är att genom förskollärares beskrivningar bidra med kunskap om lekens betydelser och förutsättningar i förskolan och utgår från två frågeställningar. Dessa är: Hur beskriver förskollärare lekens betydelser i förskolan och hur beskriver förskollärare lekens förutsättningar i förskolan? Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där fyra begrepp har valts ut, och fokuserats på i studiens bakgrund och diskussion. Studien har genomförts med en kvalitativ metod där enskilda semistrukturerade intervjuer gjorts med sex legitimerade förskollärare. I studiens resultat beskriver förskollärarna leken som öppen och hur den alltid finns med på förskolan. Det framkommer också i beskrivningarna att leken har en betydande roll för barns lärande och sampel. Förskollärarna beskriver att tid och miljö är viktiga förutsättningar för leken i förskolan. De nämner också vikten om förskollärares förhållningssätt till lek och vad det bidrar med. Leken ses enligt förskollärarna som ett värde som öppnar upp för möjligheter i barnets värld.

Syftet med studie var att undersöka förskollärarens förhållningsätt i mål med att utveckla barnets identitet. Under den verksamhetsförlagda utbildningen reflekterade vi över förskollärarens variation i sitt agerande i olika situationer med barnen. Vilket även blev vårt område i barnets identitetsskapande. Det sociokulturella perspektivet blev vår teoretiska bakgrund. Med en kvalitativ metod utförde vi semistrukturerade interjuver med nio förskollärare från sex olika förskolor. I resultatet ansåg flera av förskollärarna att kommunikation var viktigt för att kunna utvecklas framåt i sitt förhållningsätt genom att prata med sina kollegor och med barnen. Förskollärarnas beskrivning av barns identitet skiljer sig i uppfattning och definition men ändå riktar sig de till att identitet är något som definierar barnets inre och yttre ”jag” och förskollärarnas förhållningsätt är vägen till det ”jaget”.

It has been shown that Swedish four-year-olds are not sufficiently active in their everyday life. This puts the Swedish preschool and its teachers in a unique position to help children form healthy behaviours around physical activity in their early childhood. Therefore, the purpose of this systematic review is to provide knowledge of how to teach physical activity in preschool. This systematic review is based on a search in ERIC Ebsco followed by several searches in different publications: Forskning om Undervisning och Lärande, Early Childhood Education Journal among others.The findings show that there are numerous ways of teaching PA1 in preschool. When children are physically active on their own, preschool teachers can engage with them and point out new dimensions to them. Another way to teach PA in preschool is to use structured PA by following a set PA program or the teacher’s own planned lesson content. This method can be used to either promote PA and children’s time spent in MVPA2 or using PA as a mean to teach other subjects. While teaching PA in preschool, teachers must instruct using both their body and their voice, they also need to support children and actively engage in PA with children.Our main conclusion is that the goal of teaching PA in preschool is dynamic. PA can be used as a mean to raise children’s activity levels and as a mean to teach other academic content while children are being physically active. We will discuss what these findings implicate in the matter of teaching PA in the Swedish preschool.

Denna studies syfte är att ta reda på förskollärarnas sätt att arbeta med barnens språk- och kommunikationsutveckling i matsituationerna. I studien har fyra förskollärare intervjuats runt om i Sverige som arbetat inom verksamheten i 1 till 32 år. För att få en inblick i hur förskollärarna tänker om detta, har utgångspunkten för denna studie varit det fenomenologiska perspektivet. Den metod som har använts för att samla in material är semistrukturerade kvalitativa intervjuer som transkriberats, bearbetats och analyserats. Förskollärarna beskriver hur det på olika sätt arbetar med språkutvecklingen vid matsituationerna och hur stöttning i olika former har en stor betydelse. I resultatet framgår att arbetet med språkutvecklingen i matsituationerna inte har några tydligt skrivna mål utan att arbetet sker spontant med viss individuell eftertänksamhet hos förskollärarna.

Den här studien utgår från förskollärares förhållningssätt och deras användande av pedagogiskt drama i förskolan för att utveckla barns lärande. Studien har utförts genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. I dataanalysen har vi använt oss av Sternudds (2000) drama pedagogiska perspektiv. Resultatet visar att förskollärare upplever både möjligheter och begränsningar i sitt arbete med pedagogiskt drama. Förskollärare beskriver även olika syften och metoder för att arbeta med det pedagogiska dramat för att främja barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att förskollärare är medvetna om både begränsningar och möjligheter med pedagogiska drama. Däremot tenderar förskollärare med ett positivt förhållningssätt mot pedagogiskt drama att se möjligheterna i stället för begränsningarna.