Begreppet undervisning blev inskrivet i avsnittet förskolans uppdrag under 2018 när förskolans läroplan reviderades. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om begreppet undervisning i förskolan utifrån förskollärares förståelse för och användning av begreppet. Studien har utförts utifrån ett sociokulturellt perspektiv och en kvantitativ metod har använts i form av en enkät. Enkäten skickades till 39 förskollärare i fyra kommuner i Mellansverige och besvarades av 22, vilket ger en svarsfrekvens på 56 procent. Resultatet visar på en samstämmighet hos respondenterna i deras förklaring av begreppet undervisning där majoriteten använder ord som medvetenhet, planerat innehåll, syfte, mål och lärande. Samtliga respondenter anser sig utföra undervisning och majoriteten anser att begreppet hör hemma i förskolan. Begreppet undervisning används framförallt tillsammans med kollegor och under planering/reflektion. En slutsats vi kan dra är att begreppet undervisning förstås och används i förskolans praktik och att det därmed fått en förankring i förskolan.

Studien undersöker hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med barns språkutveckling i förskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats och med metoden semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur förskollärarna beskriver att de arbetar med miljön för att främja barns språkutveckling samt vad förskollärarna beskriver är betydelsefullt i deras roll för att utveckla barns språk. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretisk utgångspunkt i studien och resultatet visar att miljön, val av material och förskollärarnas roll är betydelsefullt i arbetet med barns språkutveckling där benämna ord, TAKK-tecken och högläsning ses som viktigt. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med att skapa miljöer som ger barnen möjlighet att samtala och samspela i. Val av material och gruppindelningar är viktiga faktorer i deras arbete för att utmana och stötta barns språk. Förskollärarna är medvetna om att de har en betydelsefull roll i barns språkutveckling och ses som språkliga förebilder.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sin praktik med den fysiska inomhusmiljön. Studien har en kvalitativ ansats. Enligt Skolinspektionen (2018) saknar många av Sveriges förskolor en inomhusmiljö med hög kvalitet. Genom semistrukturerade intervjuer söker studien svar på två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att utforma inomhusmiljön för barns förutsättningar och behov och hur beskriver förskollärare förutsättningar för arbetet med förskolans fysiska inomhusmiljö? Resultatet visar att förskollärarna beskriver att de utformar inomhusmiljön utifrån barns intressen, behov och förutsättningar. Förskollärarna beskriver att de utformar rum i rummen för att kunna dela upp barnen och att de mestadels använder återbruksmaterial. Studiens resultat analyseras utifrån den sociokulturella teorin såsom den är tolkad av Säljö (2010). Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning. Slutsatsen är att förskollärarna har en didaktisk medvetenhet vid utformandet av miljön och att de går runt ekonomiska hinder genom att använda gratis återvunnet material.

Förskolans roll i barns språkutveckling kan ses vara betydande för hur barn utvecklar språket. Utifrån detta valdes att undersöka språkutveckling i kontext till förs­k­o­l­a­n. Syf­tet med studien är att undersöka förskollärares perspektiv på barn språkutveckling i förskolan. Undersökningen utgår från en kvalitativ metod där semistrukturerade int­e­rvjuer anvä­n­des i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar om ämnet och g­e­n­o­m­ detta få svar på frågeställningarna: Hur beskriver förskollärarna barns spr­å­k­u­t­v­ec­kling i kontext till för­skolan? Vad ser förskollärarna som avgörande för barns språk­utveckling i förskolan? En tematisk analysmetod tillämpades i relation till ett soc­io­kulturellt perspektiv. Resultatet visar bland annat att förskollärares fö­r­hå­l­l­n­in­g­s­sätt påverkar barns möjligheter att utveckla ett gediget språk. Slutsatsen kan dras att språk­utveckling i förskolan är komplext med flera påverkansfaktorer. Bristande språk­undervisning kan påverka det individuella barnet såväl som på samhällsnivå.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar och förhållningssätt till undervisning i förskolan. För att undersöka detta använde vi oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av åtta förskollärare. Det insamlade materialet bearbetades genom ett tematiskt tillvägagångssätt. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där lärande kan ses som en naturlig del i en social verksamhet. Resultatet visr att förskollärarna anser att undervisning är allt de gör hela tiden och de kopplar undervisning till lärande. Det framkommer att förskollärarna inte har förändrat sitt arbetssätt sedan inskrivningen i läroplanen (2018) och att undervisningen framför allt handlar om tillvarata barnens intresse i de olika undervisningssituationerna. Tid framkommer som en viktig förutsättning för undervisning, men även förskollärarens kompetens och goda relationer till barnen. Slutsatsen av studien är att förskollärarna har en positiv inställning till undervisning och ser det som en naturlig del av utbildningen i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare ser på återhämtning och vila under en dag på förskolan för de äldsta barnen i åldrarna 3-5 år. Tidigare forskning har inte studerat mycket om förskolans vakenvila utan de flesta studier har studerat förskolans sovvila. Den här studien inriktning är barn i åldrarna 3-5 år och i denna ålder har de flesta barnen slutat att sova regelbundet på dagen och är då möjligtvis i behov av någon annan form av återhämtning eller vila. Studiens frågeställning har utgått från studiens syfte och är: Hur uttrycker förskollärare barns behov av återhämtning och vila i förskolan? Den metod som studien utgått ifrån är semistrukturerade intervjuer och urvalet består av sex legitimerade förskollärare som alla är yrkesverksamma i förskolan idag. Studiens resultat har analyserats utifrån den utvecklingsekologiska teorin och som hjälp har Bronfenbrenners modell inom teorin använts. Resultatet visar att förskollärarna beskriver att de erbjuder barnen olika former av återhämtning under en dag på förskolan som erbjuder barnen ett samspel i sin närmaste miljö. Barns närmast miljö är hemmet och förskolan, vilket är mesosystemet. På förskolan möter de förskollärare och kamrater, alltså samspelar barn som är mikrosystemet med mesosystemet i förskolans olika aktiviteter. De aktiviteter som erbjuds beskivs framförallt vara högläsning, yoga, avslappning till lugn musik och lärkompisar. De flesta återhämtnings- och viloaktiviteter är planerade efter lunchen på förskolan samtidigt som pedagogerna ska ha sina raster, vilket leder till att det är färre pedagoger tillgängliga under dessa aktiviteter. Detta leder till att mikrosystemet, vilket är barnen påverkas av en krock som uppstår med exosystemet då pedagogernas raster är en organisatorisk fråga. En annan krock som uppstår är i mesosystemet när vårdnadshavare och förskollärare inte har samma syn på barns behov av vila på förskolan och detta påverkar barnets vila.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om förskollärares arbete med språkutveckling hos flerspråkiga barn. I en granskning från Skolinspektionen (2017) presenteras det att förskollärare saknar kunskap och metoder i arbetet med att stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Med motiv i detta har studien utgått från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare har genomförts för att belysa förskollärares erfarenheter av detta arbete. Förskollärarna som intervjuats är verksamma på förskolor där majoriteten av barngruppen är flerspråkig. Resultatet visar att förskollärarnas erfarenheter präglas av en positiv syn på flerspråkighet. I resultatet framkom även att förskollärarna tycks ha ett medvetet arbetssätt och att de nyttjar ett flertal olika metoder som de anser vara gynnsamma för flerspråkiga barns språkutveckling. Slutligen uppmärksammas att förskollärarna upplever ett antal utmaningar i detta arbetet. Slutsatsen av studien tyder på att det både finns främjande och hindrande aspekter av förskollärares arbete med språkutveckling hos flerspråkiga barn.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka förskollärares syn på undervisning i naturvetenskap samt ämnets utrymme i förskolans undervisning. Syftet bryts ner i följande forskningsfrågor: Hur beskriver förskollärare den naturvetenskapliga undervisningen i förskolan? Vilket utrymme ger förskollärare naturvetenskapen i förskolan? Hur kan detta utrymme förklaras? Frågorna undersöktes genom semistrukturerade intervjuer. Studien har utgått från det teoretiska perspektivet ramfaktorsteori. Resultatet visar attnaturvetenskapsundervisningen till viss del får tillräckligt med utrymme i förskolan, i form av spontan undervisning och att det framför allt beror på förskollärarens syn på sin egen kunskap om naturvetenskap. Studiens slutsats är att de inre faktorerna kan ses som starkare om förskollärarna är tillräckligt intresserade och även är intresserade av att utveckla naturvetenskapsundervisningen i förskolan. Förskollärarens kunskap och syn på ett ämne blir då en inre ram som bidrar till och påverkar undervisningen och handlandet i undervisningen.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares perspektiv på flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Studien tog en kvalitativ forskningsansats där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med legitimerade förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt tog avstamp i Roger Säljös tolkning av Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Dataanalysen genomfördes med hjälp av tematiskanalys och då framkom fyra övergripande teman i resultatet: förutsättningar i arbetet med flerspråkighet, flerspråkiga barns förutsättningar till språkutveckling, förskolans miljö och material samt samverkan med vårdnadshavare. Resultatet visar bland annat att flerspråkiga barn ges olika förutsättningar till språkutveckling beroende på vilka språk som talas av personalen. Studiens slutsats är att förskollärarna beskriver ett gediget arbete med flerspråkiga barns språkutveckling men att utbildning inom området är önskvärt. Förskollärarna uttrycker den pedagogiska miljön som betydelsefull för flerspråkiga barns språkutveckling, både den fysiska miljön tillsammans med materialet såväl som den sociala miljön och deras förhållningssätt.

No description available.