Syftet med arbetet är att ge en bild av hur ett antal förskollärare ser på läroboken i sin undervisning i förskoleklass samt att ta reda på hur de gör sina val av läroböcker. Studien genomfördes i form av djupintervjuer med sex förskollärare verksamma i förskoleklass. Resultatet presenteras såsom skillnader och likheter i synsätt. De viktigaste slutsatserna är att samtliga pedagoger ser läroboken som ett komplement och som en källa till inspiration. Det faktum att läroboken ses som ett komplement har sannolikt att göra med förskollärarnas pedagogiska grundsyn som i samtliga fall mer eller mindre har eleven i blickfånget. Hur valet av lärobok går till varierar och pedagogerna kopplar i varierande utsträckning valet av lärobok till rådande läroplan.

No description available.

Vårt syfte med arbetet har varit att studera hur pedagoger arbetar med utomhusvistelse på olika förskolor. Vi utgick från en huvudfråga; Hur arbetar pedagogen med utomhusvistelsens innehåll och utformning? Vi har också utgått från tre underfrågor; Hur planerar pedagogen utomhusvistelsen? Vilken roll har pedagogen vid utomhusvistelsen? Och Vilka syften har utomhusvistelsen?Vi valde i vår studie att använda oss av kvalitativa intervjuer och observationer för att besvara våra frågeställningar. Inför analysen av vårt material har vi inspirerats av hermeneutik. Eftersom det vad vi har kunnat se inte finns forskning som studerat pedagogers planering och mål med utomhusvistelse efter införandet av Läroplanen för förskolan 1998 så har vi i vår kunskapsbakgrund använt oss av forskning som inte specifikt inriktar sig på utomhusvistelse utan som har studerat pedagogers planering, syften och roll inom hela verksamheten efter införandet av Läroplanen för förskolan 1998. Vår studie visar på att majoriteten av pedagogerna planerade utomhusvistelsen, men att de hade svårigheter i att föra fram syftet utifrån Läroplanen för förskolan 1998. Studien visar även på att majoriteten av pedagogerna inte fungerade som deltagare vid barnens aktiviteter vid utomhusvistelse.

Jag har gjort en undersökning om lekens betydelse i förskolan. Undersökningen är kvalitativ och syftar till att genom intervjuer och observationer fastställa hur viktig leken är för barnen i förskolan. Jag har sökt svar på mina frågor hos förskollärare och intervjuat dem om deras erfarenheter och uppfattningar. Jag har slumpmässigt valt ut fyra olika lekforskare, Maria Øksnes, Birgitta Knutsdotter Olofsson, Ole Fredrik Lillemyr och Margareta Öhman. Forskarna är ganska överens om att leken är en central aspekt av barns liv och av barndomen samt att leken är ett viktigt pedagogiskt verktyg för barns lärande och utveckling. Detta är också vad jag har kommit fram till i min analys och i mina slutsatser. Förskollärarna anser att leken är extremt viktig för barnen i förskolan och de menar att leken och lärandet går hand i hand. I förskolan sker lärandet ständigt, det upphör aldrig. Lärandet syns i det alldagliga, när barnen är i kuddrummet, i målarrummet och vid planerad och oplanerad aktivitet. I leken får barnen använda sina erfarenheter och sätta in dem i en kontext. Förskollärarna lägger mycket tid på att leken ska vara rolig och lustfylld. Som pedagoger försöker de så ofta som möjligt väcka barnens intresse och uppmuntra till nytt lärande. Förskollärarna menar att det är deras uppgift att stimulera leken så att barnen kan utvecklas och lära sig nya saker. Så ofta som det går försöker de medverka i barnens lek trots att tidsschemat inte alltid tillåter detta. Slutsatserna i mitt arbete visar på att leken har en ledande och central roll i förskolan och att lek och lärande går hand i hand.

Den här studien inriktar sig på förskollärares syn angående barns rörelse i förskolan. Syftet är att undersöka vilken syn förskollärare ute på två förskolor i Skåne har angående barns rörelse och vilken betydelse förskolornas inne- respektive utemiljöer har i relation till barnens rörelsemöjligheter. Undersökningen är gjord på en förskola som har tillgång till skog och hav och en förskola som inte har det. Syftet med detta är att jämföra förskolorna för att se om det finns några skillnader eller likheter kring synen på barns rörelse och om förskolornars olika miljöer har någon betydelse för rörelsemöjligheterna. Metoden som undersökningen bygger på är kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, två från vardera förskola, och även observationer av förskolornas inne- och utemiljöer. Till undersökningen har det använts en del tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter kring ämnet. Frågeställningarna undersökningen är baserade på är följande: Hur ser förskollärarnas inställning ut angående barns rörelse? Vilken/vilka möjligheter till rörelse ges barnen på förskolorna? Vad anser förskollärarna om och vilken betydelse har förskolans inne- respektive utemiljö i förhållande till rörelse? Finns det några skillnader/likheter gällande synen på barns rörelse och miljöns betydelse för rörelse mellan de två förskolorna?Ur studiens resultat framgick det att alla förskollärarna uppfattade rörelse som något betydelsefullt för barnen, men för att barnen ska få bra möjligheter till rörelse är vistelsen i utemiljön av stor betydelse då fysiska fartfyllda aktiviteter inomhus är begränsade. Resultatet visar också att närmiljöns utformning inte har någon större betydelse för möjligheten till rörelse.

Ett examensarbete som handlar om hur pedagogerna arbetar på förskolan med empati. Idéer och övningar presenteras i undersökningen.

Studiens syfte är att utforska vilket förhållningssätt förskollärare har till förskolors utomhusmiljöer. Studien bygger på intervjuer med tre aktiva förskollärare på två olika förskolor. Empirin samlades in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer i syfte att ta reda vilket förhållningssätt pedagoger har till förskolans utomhusmiljö. Studien har en miljöpsykologisk ansats och bygger på Johanssons och Külles (2005) definition av miljöpsykologi som innebär om att människor påverkas av omgivningen och tvärt om. Studien visar att både forskare och förskollärare anser att barn behöver utmanas i olika miljöer, både tillrättalagda och naturliga. Förskollärarna anser dock att deras förskolegårdar inte ger barn de utmaningar som behövs vilket medför att förskollärarna måste agera medupptäckare och aktivt utmana barn på olika sätt.

I skollagen står det skrivet att jämställdhet är ett begrepp som ingår i värdegrunden. I läroplan för förskolan, Lpfö 98-10 beskrivs jämställdhetsfrågan på så vis att det är förskolans uppdrag att flickor och pojkar har samma möjligheter att utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Skolverket, 2010). Förskolan är en utvecklingszon för alla barn oavsett kön därför är det viktigt att arbeta med genus i förskolan. Mot denna bakgrund är syftet med föreliggande uppsats att studera hur förskollärare på en förskola resonerar om genus och förhåller sig till pojkar och flickor i förskolan. För att undersöka detta har jag genomfört intervjuer och observationer och använt mig av Hirdmans (2001) teori om isärhållning och genuskontrakt.Mitt material visar att förskollärarna tänker kring genus utifrån det historiska och gamla påståendet ”pojkar är vildare än flickor” men också att de anser att genus handlar om rättvisa och om att ”bryta normer”. Resultatet visar även att förskollärarna tänker på ett sätt men agerar utifrån ett annat. Det verkar vara svårt att tänka barnen som enskilda individer istället för flickor och pojkar. Slutsatsen av min studie är att förskollärarna ofta vill dela upp pojkar och flickor samt att de utgår från att pojkar och flickor är olika. Ämnet om genus i förskolan inte är färdigdiskuterat utan det finns fortfarande mycket kvar att studera.

Syftet med vår studie är att ta reda på vilken syn sex kvinnliga och två manliga förskollärare har på manliga kolleger i förskoleverksamheten. Vi var intresserade att ta reda på vilka reaktioner en nyanställd man kan tänkas möta i förskolan.Undersökningen gjordes med kvalitativa intervjuer med sex kvinnor, yrkesverksamma som förskollärare och två yrkesverksamma manliga förskollärare. De sistnämnda intervjuades via telefon. Resultatet visade i enlighet med tidigare forskning att de intervjuade var överens om att det behövs fler manliga förskollärare och det viktigaste syften var att män skulle fungera som en manlig förebild för de barn som saknade detta. Vissa farhågor fanns t ex var några respondenter oroliga för att män inte skulle behöva ta del av alla arbetsuppgifter och att föräldrar från andra kulturer inte skulle vilja att män arbetade i förskolan med mindre barn. Slutsatsen man kan dra är att män som vill börja arbeta inom barnomsorgen i allmänhet kan känna sig välkomna men att de måste hävda sin yrkesroll före sin könsroll och att de måste se till att få ta del av verksamheten fullt ut.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares syn på barns bildskapande samt bredda min kunskap om hur pedagoger arbetar med bildskapande i förskoleverksamheten. Syftet var även att ta reda på vad pedagogerna vill uppnå med bildarbetet och hur pedagoger organiserar miljön i skapande aktiviteter. Jag ville också få svar på hur de intervjuade pedagogerna arbetar med att utveckla barns visuella kompetens. Metoden som användes i undersökningen var den kvalitativa intervjun och totalt intervjuades sex pedagoger, varav en via mail och telefon.Resultatet visade att pedagogerna var medvetna om att bildskapande är en viktig uttrycksform för barns allsidiga utveckling och de trodde att deras förhållningssätt påverkade barnens bildskapande. Pedagogerna menade att i arbetet med bild så var det viktigt att använda olika sorters material, att koppla ihop bildskapande arbete med barnens upplevelser och att ge utrymme för upptäckande med betoning på det fria skapandet. Pedagogerna i studien sa sig ge barnen varierande utrymme för bildskapande aktiviteter beroende på barnens ålder. Min studie visar även att det är flera andra viktiga faktorer som påverkar det bildskapande arbetet i förskolan. En viktig slutsats från studien är att kunskap om barns bildskapande var stor hos de intervjuade pedagogerna och i synnerhet hos dem som arbetade på förskolor med bildinriktning.