Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur förskollärare arbetar och anpassar inskolningen utifrån små barns anknytningsbehov. Det som har undersökts är hur förskollärare ser på barns anknytningsbehov under inskolning, hur förskollärare arbetar med hänsyn sig till barns anknytningsbehov samt vilka metoder förskollärare använder sig av vid inskolning. Särskild vikt har legat vid barns anknytningsbehov. För att besvara syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuer har genomförts med åtta utbildade förskollärare vilket utgör grunden för vår empiri. Empirin som samlats in har sedan transkriberats, analyserats och tematiserats. Resultatet har därefter analyserats utifrån anknytningsteorin och dess begrepp trygg bas, säker hamn samt litteratur och teoretisk forskning. Resultatet visade att förskollärare ser barns anknytningsbehov som individuellt där aspekter som ålder och anknytning till vårdnadshavare kan vara bidragande till hur barnet knyter an till förskolläraren. En traditionell metod är grunden hos de flesta förskollärare men de uppger att de är viktigt att kunna anpassa metoden efter barnets behov. Vidare framkom också att förskollärarna ser barnens trygghet som centralt i deras arbete med inskolning och att de använder olika tillvägagångssätt för att uppnå det. En del förskollärare använder sig av ansvarspedagoger för att uppnå trygghet i förskolan medan andra förskollärare anser ansvarspedagoger snarare stjälpa arbetet med att skola in barn än att hjälpa. Vidare ser också förskollärarna samarbetet med vårdnadshavarna som en god grund att börja barnets inskolning med och att ett nära samarbete under inskolningen är fördelaktigt för barnets behov. Varje inskolning avslutas med ett uppföljningssamtal där både förskollärare och vårdnadshavare kan lyfta sina tankar och åsikter kring barnets trygghet och välmående.

Denna studie handlar om förskollärares beskrivningar av sitt arbete med barnlitteratur och vilka undervisningsmetoder som detta arbete involverar. Syftet med studien är att belysa hur förskollärare beskriver sitt didaktiska arbete med barnlitteratur i svensk förskola. Den utgår från följande frågeställning: Hur beskriver förskollärare att de använder undervisningsmetoder i arbetet med barnlitteratur? Studien är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer är metoden för att samla in empiri. Empirin analyseras utifrån Eidevald och Engdahls redogörelse om undervisning och utifrån ett socialkonstruktionistiskt vetenskapligt perspektiv. Förskollärarna i studien beskrev hur de på olika sätt använde sig av undervisningsmetoder i arbetet med barnlitteratur. Studiens slutsats är att barnlitteraturen används av förskollärare som ett verktyg för att gynna barnens språkutveckling, ge dem möjlighet att samarbeta där barnens intresse utformar undervisningen, vilket tyder på att förskollärarna har tillit till barnlitteraturen och att arbetet med det sker både i den spontana och planerade undervisningen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om utförandet av deras ansvar för förskolans fysiska innemiljö. Frågeställningar som har varit behjälpliga i studien är: vilka uppfattningar om genomförandet för förskolans fysiska innemiljö skildras i förskollärares berättelser, samt vilka begränsningar och möjligheter upplever förskollärare i utövandet av ansvaret för förskolans fysiska innemiljö? Metoden som använts är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Analysen har influerats av den fenomenologiska teorin. Studiens resultat indikerar att förskollärarna har varierande uppfattningar om utförandet av sitt ansvar. Genom förskollärarnas berättelser blir det påtagligt att deras arbetslivserfarenheter påverkar uppfattningen, genomförandet och förhållningssättet. Samtidigt är reflektioner, både enskilt och kollegialt, viktiga för ett förändrat förhållningssätt. Även barngruppens åldersspann samt förskolans uppbyggnad bidrar till vilka begränsningar och möjligheter förskollärarna har att förhålla sig till i sitt utövande av ansvaret för innemiljön. Slutsatsen av studiens resultat visar att förskollärares erfarenheter och kompetenser inverkar på hur de uppfattar sitt ansvar samt vad som påverkar utförandet av ansvaret.

Förskolan är en plats där sociala relationer byggs med hjälp av lek och lärande. Förskollärare ska ansvara för barns lärande och utveckling, men studier visar att antalet barn i gruppen påverkar förskollärarens uppdrag negativt. Förskollärarens möjligheter blir mindre när det är stora barngrupper och få personal och det leder till att barnens utveckling och lärande minskas. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till stora barngrupper och personaltäthet. Studien är kvalitativ med en teoretisk utgångspunkt i systemteori. I teorin är kommunikation och interaktion mellan individer centralt för lärande. Studiens kvalitativa metoder är semistruktuerade intervjuer. I dessa intervjuer har informanternas svar analyserats i olika kategorier för att hitta samband i förskollärarnas uppfattningar angående stora barngrupper, samt hur personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete och deras relation med barnen. Det handlar om hur dessa två faktorer tillsammans bidrar i den dagliga verksamheten.

Övergången mellan förskola och förskoleklass är ett stort steg för barnen. För att övergången ska bli så bra som möjligt för barnen bör en bra samverkan mellan förskola och förskoleklass finnas. I läroplanen för skolan och förskolan (Lgr 11, s. 9 & Lpfö 98, s. 17) står det att verksamheterna ska samverka med varandra för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Syftet med min studie är att undersöka hur lärare i förskola respektive förskoleklass uppger att deras samverkan vid övergången mellan förskola och förskoleklass fungerar. Föratt uppnå syftet intervjuade jag förskollärare både i förskolan och i förskoleklass. De frågeställningar som har väglett mig genom mitt arbete är: Vilket är syftet med samarbetet, vilken information om barnen ska utbytas och hur ser överlämningen ut organisatoriskt? Den teoretiska utgångspunkten jag valt till mitt arbete är den utvecklingsekologiska teorin. Teorin innefattar olika system och dessa system kan påverka barnen både indirekt och direkt. Den utvecklingsekologiska teorin innebär att det finns en ömsesidig påverkan mellan miljön ochindividerna. Resultatet av studien visar att förskollärarna i förskolan och förskoleklassen ser ganska lika på samverkan mellan verksamheterna. De tycker att den är viktig för barnens fortsatta utveckling. De skiljde sig en del i vad de ansåg om hur övergången organiseras. Förskollärarna i förskoleklassen ansåg att det fungerade bra medan förskollärarna i förskolan ansåg att de inte hade mycket att säga till om. De slutsatser jag kom fram till är att synen förskollärare i förskolan och förskollärare i förskoleklass har skiljer sig på vissa punkter,medan de på andra punkter är eniga. Alla informanter är ense att det är för barnen samverkan ska ske. Åsikterna skiljer mycket när det gäller vilken information om barnen som ska utbytas.

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva variationen av förskollärares olika uppfattningar kring matematik, samt hur förskollärare ger uttryck för hur de bedriver matematikundervisning i förskolan. Studiens teoretiska ramverk utgörs av fenomenologi, då erfarande inom teorin ses som subjektivt. Metoden utgörs av en fenomenografisk ansats, då fenomenografin tar utgångspunkt i skilda uppfattningar som människor har av ett specifikt fenomen. Insamling av data har skett genom halvstrukturerade intervjuer med fem förskollärare. Det insamlade materialet har sedan bearbetats med hjälp av en fenomenografisk analysmodell med syfte att finna likheter och skillnader i förskollärarnas uppfattningar, vilket utgör studiens utfallsrum. Studiens utfallsrum presenteras i en tabell med kategorierna: Kategori A- Förskollärares uppfattningar om matematik, Kategori B- Matematikundervisning i förskolan, Kategori C- Förskollärares uppfattningar av pedagogisk närvaro. Slutsatsen för studien är att matematik som fenomen uppfattas på kvalitativt skilda sätt, beroende av tidigare erfarenheter av ämnet. Matematikundervisningen bör verka skolförberedande, präglas av lustfylldhet och ta utgångspunkt i barns perspektiv. Matematiken finns överallt, däremot krävs det en pedagogisk närvaro för att den ska kunna urskiljas för barnen.

Syftet med den här kvalitativa studien är att öka förståelsen kring förskollärares vardagliga möten med barn i situationer som upplevs som utmanande, genom att förskollärare får beskriva och berätta deras egna möten genom intervjuer. Det studien uppmärksammade genom informanternas berättelser är att de upplever att de agerar mycket med sina känslor i mötet med barnen vilket resulterar till arga tonfall. Den tidigare forskning påvisar att förskollärare är oförberedda på hur de ska möta barn i situationer som blir utmanande. Forskningen urskiljer att anledningen till de arga tonfallen är att situationen blir pressad och att de inte förstår deras egna samt barnets agerande i mötet. För att öka förståelsen för komplexiteten i dessa möten har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse kring fenomenet. Studien har analyserats utifrån en hermeneutisk ansats där vi vidare tolkat materialet utifrån den hermeneutiska cirkeln samt en narrativ analysmetod där informanternas berättelser har legat till grunden för det som analyserats. Vi har utifrån resultatet kunnat urskilja en rad olika aspekter som kan öka förståelsen för mötena. Bland annat att vuxna behöver lugna sitt tonfall när de bemöter barnet. Studiens resultat visar på att om förskollärare bemöter barnet genom att höja rösten får de samma respons tillbaka ifrån barnet. Resultatet presenterar också vikten i att försöka förstå varför mötet blir utmanande men framförallt reflektera över sitt eget tankesätt och synsätt. Slutsatsen blir således att vi kan se många olika dimensioner i mötet med utmanade barn som kan bli avgörande för alla inblandade.

Vi har valt att skriva om naturvetenskap i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med naturvetenskap i förskolan ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Dessutom är syftet att undersöka vilken betydelse det pedagogiska materialet har i den naturvetenskapliga undervisningen. PISA och TIMMS undersökningar visar att svenska elever lär sig mindre inom naturvetenskap. Elever på gymnasiet upplever ämnet som svårt, attityderna och känslan av att detta ämne är svårt påverkar valet av gymnasier och självklart framtida yrken (Thulin, 2015). Förskolans läroplan beskriver tydligt att barnen ska få möjligheter, förståelse och kunskap i naturvetenskap.Vi har använt oss utav observationer för att kunna se närmare på hur pedagoger arbetar och undervisar naturvetenskap. Vi har fokuserat på förskollärarens arbete samt materialen som användes i undervisningen. Vi har utgått ifrån det sociokulturella perspektivet på lärande av Vygotskij med hjälp av vissa centrala begrepp som medierade artefakter, språk, samspel, den proximala utveckling zonen samt produktiva frågor har vi bearbetat materialet. Vi analyserar tre olika observationer under tre olika situationer. Den första var under en planerad aktivitet, andra var under den spontana undervisningen och tredje var under vardagliga aktiviteter. För att få en bredare bild av naturvetenskapsundervisning och hur den sker i olika situationer.Resultatet visar att didaktiska kunskaper är betydelsefulla för att kunna uppmärksamma och intressera barn i naturvetenskapsundervisning i förskolan. Pedagogiskt material har en viktig roll i naturvetenskapsundervisningen. Ämneskunskaper är viktiga men utan didaktiska kunskaper kan naturvetenskap vara tråkigt och upplevas som svårt om pedagogen missar den didaktiska kunskapen. Materialet som används är viktiga verktyg för att kunna väcka intresse och uppmärksamma barn på naturvetenskap. Naturvetenskapsundervisning i förskolan är inte detsamma som naturvetenskapsundervisning i grundskolan.

Studiens syfte är att studera förskollärares syn på barns möjlighet till delaktighet vid måltiden iförskolan. Som student vill jag med denna studie undersöka hur förskollärare tolkar barnsdelaktighet i måltiden utifrån läroplanen. För att komma fram till ett resultat har jag valt attanvända en kvalitativ metod. Resultaten från intervjuerna analyseras utifrån tidigare forskningsamt studiens valda teoretiska begrepp som är delaktighet. I intervjuerna framkom det bland annaten skillnad på förskollärarnas syn på barns delaktighet i förskolan samt brist på kunskaper ochsamarbeten med köket. Resultatet jag kom fram till var att det fanns skillnad på förskollärarnassyn på barns delaktighet. Det framkommer även i resultatet att det saknas kunskap och informationom måltidspedagogik, samt att samsynen vart olika mellan förskollärarna. / The purpose of the study is to study preschool teachers' views on children's opportunities for participation in the meal inpreschool. As a student, I want with this study to investigate how preschool teachers interpret childrenparticipation in the meal based on the curriculum. To arrive at a result, I have chosen touse a qualitative method. The results from the interviews are analyzed based on previous researchas well as the study's chosen theoretical concepts that are participation. In the interviews, it emerged, among other thingsa difference in the preschool teachers' view of children's participation in preschool and lack of knowledge andcollaborations with the kitchen. The result I came to was that there was a difference between the preschool teachersviews on children's participation. It also appears in the results that there is a lack of knowledge and informationabout meal pedagogy, and that the consensus was different between the preschool teachers.

Syftet med denna kvalitativa studie är att identifiera några förskollärares olika perspektiv på undervisning i förskolan och ställa dessa i relation till varandra och tidigare forskning. Studien fokuserar på undervisning ur ett verksamhetsperspektiv, dvs hur begreppet undervisning uttrycks i text av förskollärarna. Genom dokumentanalys av förskolornas utvärderingar identifieras olika perspektiv på undervisning och delas in i fyra olika teman; faktabaserad undervisningsprincip, normerande undervisningsprincip, pluralistisk undervisningsprincip samt lekresponsiv undervisningsprincip.  Tidigare forskning framhåller förskollärarnas kompetens som avgörande för kvaliteten på undervisningen och lyfter olika strategier som förskollärarna använder för att bedriva undervisning i förskolan. Resultatet i denna studie visar att förskollärarna ger uttryck för att faktainlärning förekommer även om det rådande perspektivet bygger på att fakta och fantasi vävs samman när barnen ges tillgång till olika språk och uttryckssätt genom användandet av olika medier. Undervisningen i medverkande förskolor beskrivs både som spontan och planerad och leken har en central roll i undervisningen, vilket är i linje med tidigare forskning.  I de analyserade texterna beskriver förskollärarna undervisning inom flertalet målområden i förskolans läroplan (Lpfö 18) och uttrycker att de iscensätter lärmiljöer där barnen ges möjlighet att erfara olika begrepp och fenomen. Det går i förskollärarnas texter att utläsa valda målområden och barnens lärande kopplade till dessa. Målområden som berörs är normer och värden i vilket sociala samspelsregler och demokratiarbete ingår, matematik, språk och kommunikation med hjälp av olika uttryckssätt samt naturvetenskap.