Uppsatsens syfte var att undersöka upplevelser hos socialarbetare inom socialtjänst och kvinnojour, vilka kommer i kontakt med barn som utsätts för våld i nära relationer, utifrån två teman; stödinsatser samt barnperspektivet. Fem socialarbetare som arbetar med barn som upplevt våld i nära relationer intervjuades. Det empiriska materialet har analyserats utifrån systemteori och handlingsutrymme. Resultatet visar att flera stödinsatser erbjuds till familjer där det förekommer våld, men enbart ett fåtal riktas mot barnet. Informanterna förmedlar vikten av samverkan samt olika aspekter av hur barnperspektivet tillämpas i arbetet. Resultatet visar även att informanterna upplever dilemman i arbetet, exempelvis kravet på föräldrarnas samtycke för att barnet ska få stödinsatser och gränslandet mellan frivillig och tvingande lagstiftning som utsätter barn för risk. Avslutningsvis redovisas informanternas upplevelser av brister och utvecklingsområden i arbetet med våldsutsatta barn. / The purpose of the thesis was to investigate experiences of social workers regarding children who has experienced domestic violence with focus on two themes; support and the child's perspective. Five professionals who work in the same municipality and are in contact with children who have experienced domestic violence have participated in qualitative interviews. The result of the interviews have been analyzed on the basis of systems theory and room for manoeuvre. The result shows that there are several support offered to families who experience violence, but only a few are directed to the child. The informants convey the importance of collaboration and various aspects of how the children's perspective is applied in work. The result also shows that the informants experience different dilemmas, such as the need for parental consent for the child to receive support and the borderland that exists between voluntary and mandatory legislation that puts children at risk of harm. Finally, the informants' experiences of deficiencies and developmental areas are reported in the work with children who have experienced domestic violence.

Våldsutsatta kvinnor som tagit steget att lämna en destruktiv relation befinner sig i en ständig utvecklingsprocess i relation till sin självbild. Våldets negativa effekter på en individ kan vara mångfaldiga. En våldsutsatt person bär dock ofta en stark tro på en positiv förändring. Våld i nära relationer är ett etablerat samhällsproblem och i flertal fall krävs professionell hjälp för att bearbeta de traumatiska upplevelser som kvinnorna genomlevt. De sociala nätverk som i många fall blivit begränsade har också visat sig ha en stor betydande del i utvecklingsprocessen som kvinnorna går igenom. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att ta reda på hur personal på skyddat boende upplever de våldsutsatta kvinnornas utvecklingsprocess i fråga om deras självkänsla och självbild under deras tid på det skyddade boendet. Genom de socialpsykologiska ansatser som studien grundas på kunde teorier och begrepp såsom identitet och självbild, spegeljaget, självbilden i relation till makt och kontroll samt normaliseringsprocessen studeras i relation till resultatet. 10 semistrukturerade intervjuer genomfördes med kuratorer på skyddade boenden vilka genererade resultat som påvisade att våldets effekter har en oundviklig påverkan på våldsutsattas självbild. Effekterna innefattar även nedbruten självbild, minskat självvärde, identitetsförvirring och psykosomatiska bekymmer. / Victims of domestic violence who have taken the step of leaving a destructive relationship are in a constant process of development in relation to their self-image. The effects of violence on an individual can be manifold and include a strong belief that the situation will change and it's often based on feelings of hope. Domestic violence is an established social problem and, in most cases, professional help is required to deal with the traumatic experiences that abused women have lived through. The social network that in many cases has been limited has also been shown to have a large impact on the development process that abused women go through. The purpose of this qualitative interview study was to find out how staff experience the development process of abused women in terms of their self-esteem and self-image during their time in sheltered housing. Through the social psychology approach that the study is based on, theories and concepts such as identity and self-image, the looking-glass self,self-image in relation to power and control and the normalization process could be studied in relation to the results. 10 semi-structured interviews were conducted with curators in sheltered housing. The interviews generated results that showed that the effects of domestic violence have an inevitable effect on the self-image of victims of violence and may include a degraded self-image, reduced self-esteem, identity confusion and psychosomatic problems.

I den här studien undersöks socialarbetares erfarenheter av samverkan i ärenden med våld inära relation. Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem med stora sociala ochindividuella konsekvenser. Våld i nära relation innefattar fysiskt, psykiskt, sexuellt ochmateriellt våld men kan också yttras på sätt som försummelse, digitalt våld och ekonomisktvåld. De våldsutsatta har ofta komplexa behov som kräver insatser från många olika aktörervilket ställer höga krav på samverkan för att garantera ett så bra stöd som möjligt.Syftet med studien är att undersöka hur samverkan fungerar i arbetet med våld i närarelationer utifrån socialarbetares erfarenheter. För att kunna besvara studiens syfte ochfrågeställningar valdes en kvalitativ ansats som datainsamlingsmetod. Sex semistruktureradeintervjuer genomfördes med socialarbetare med erfarenhet av arbete med våld i närarelationer. Ett målstyrt urval användes för att rekrytera intervjupersoner till studien.Datamaterialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ tematisk analys.Studiens resultat visar att aktörer upplever samverkan som avgörande i arbetet med våld i närarelationer. Intervjupersonerna redogör för olika hämmande och främjande faktorer isamverkan med andra aktörer. De främjande faktorerna som framhålls i resultatet ärkommunikation, samsyn, personlig kontakt och respekt för varandras verksamheter ochsyften. De hämmande faktorerna för samverkan som förekommer i resultatet är brist påtydliga riktlinjer, sekretess och bristande ledning.

Syftet med denna studie har varit att studera hur våld mot kvinnor och våld i hemmet definieras och konstrueras i den parlamentariska diskursen i autonoma samhällen. För att besvara syftet har vi gjort en kvalitativ innehållsanalys av utvalda dokument från två ärenden som tagits upp i Ålands Lagting, “Godkännande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet” och “Skyddshem för personer som drabbats av våld i nära relationer”. Urvalet består av transkriberade parlamentsdebatter och ett lagförslag om skyddshem. Uppsatsens vetenskapliga förhållningssätt är socialkonstruktionism och Hydéns normvetenskap och normmodell samt Hirdmans genussystem används för att tolka materialet. Resultaten av studien visar att det finns normativa förväntningar gällande våld mot kvinnor och våld i hemmet. Våldet konstrueras som i första hand fysiskt och i andra hand psykiskt. Våldsutövaren framställs vara en man och den våldsutsatta framställs vara en kvinna eller ett barn. Våldet förväntas ske i en kärnfamilj där barn närvarar och bevittnar när pappan utövar våld mot mamman. Mamman och barnet ses som en enhet och då den våldsutsatta kvinnan söker skydd förväntas det finnas medföljande barn. Heteronormen befästs i materialet då fokus är på kärnfamiljen och den heterosexuella relationen. Normer som etableras i den parlamentariska diskursen speglas i samhället. Definitionen av vem som är våldsutsatt respektive våldsutövare, och vad som definieras som våld, leder till att resurser formas efter de normativa förväntningarna. Våldsutsatta och våldsutövare som inte passar in i konstruktionen riskerar att osynliggöras och att inte få den hjälp de behöver, eftersom hjälpen inte är utformad för dem.

Studiens huvudsyfte var att undersöka vilka faktorer polisanställda upplevde som främjande respektive hindrande för en fungerande samverkan med socialtjänst, angående arbetet som berör våld i nära relationer. Syftet var även att försöka härleda dessa till organisatoriska och organisationskulturella förhållanden. Studien baserades på kvalitativa intervjuer med sex polisanställda från ett polisområde. Intervjumaterialet analyserades med tematisk analysmetod och studiens teoretiska ansats utgick från Danermarks samverkansteori. Resultatet visade på att det fanns en gemensam uppfattning om att den samverkan som fanns fungerade bra men kan utvecklas ytterligare. Påverkande faktorer som påtalades av samtliga var perspektivförståelse och kommunikation. Utöver dessa ansågs även lagstiftning, relation, organisationsvärderingar, resurser och olika förutsättningar utifrån skilda uppdrag ha en inverkan på samverkan. Faktorer såsom lagstiftning, resurser, samt olika förutsättningar beroende på uppdrag kunde härledas till organisatoriska förhållanden. Organisationsvärderingar och stereotypa förhållningssätt kunde istället härledas till organisationskulturella förhållanden. / The main purpose of this study was to investigate which factors police employees perceived as beneficial and hindering for a functioning cooperation with social services, regarding the work that concerns domestic violence. The purpose was also to try to trace these factors to organizational and organizational cultural conditions. The study was based on qualitative interviews with six police employees from one police district. The empirical data was analyzed using a thematic analysis method and the study’s theoretical approach was based on Danermark’s cooperation theory. The results showed that there was a common perception that the existing cooperation functioned well but could be further developed. Influencing factors that were pointed out by all the participants were the understanding of the other’s perspective and communication. In addition to these, legislation, relationships, organizational values, resources and different conditions based on different assignments were also considered to have an impact on the cooperation. Factors such as legislation, resources and different conditions depending on assignments could be traced to organizational conditions. Organizational values and stereotypical approaches could instead be traced to organizational cultural conditions.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur personer som i yrket möter kvinnor som har varit utsatta för våld i nära relationer upplever att mörkertalet för våldet ser ut, orsaker till anmälningsbenägenhetens låga nivå, samt hur Polisens arbete upplevs fungera mot våld i nära relationer. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med personer i Gävleborgs län, som genom arbetet mött kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Uppsatsen undersökte hur intervjupersonerna som arbetar på myndigheter som Polismyndigheten och Socialtjänsten samt organisationer som kvinnojourer eller brottsofferjourer uppfattar mörkertalet och dess orsaker. I resultatet framkom att den våldsutsatta individens individuella förutsättningar uppfattades styra sökandet efter stöd. Ävenbemötandet från myndigheter och andra organisationer var avgörande. Andra framträdande slutsatser var att intervjupersonerna hade uppfattningen att Polisens arbete behövde förbättrad kompetens för området våld i nära relationer, trots att de flesta var nöjda med Polisens arbete. Mörkertalet upplevdes vara okänt och svårdefinierat. / The aim for this study was to research the perception of hidden statistic according to workers that meet victims of domestic violence and causes for the low level of propensity to report. As well as research how, the policing works against domestic violence. This was implemented through qualitative semi-structured interviews with people in Gävleborg, who works with victims of domestic violence. The study showed the perceptions of the people working at authorities like the Police, Social services, or voluntary organizations like girl- and women’s shelters. It emerged that victims' individual and interpersonal prerequisites perceived as guiding their help-seeking but that reply from the authorities was crucial. Other prominent conclusions were that interviewees inherited the perception that policing had to improve their knowledge and competence in this field, despite the majority were satisfied with the policing. The interviewee’s thought hidden statistics has unknown extent and is difficult to define.

Diploma thesis "Protective options against domestic violence" deals with one of the serious problems of the current populations, which is domestic violence. The work is focused on one slice of the problem, namely to address the protection of victims of domestic violence. In this work are described and analyzed the possibility that victims of domestic violence can use to protect themselves. There are also mentioned institutions, which provide protection to victims. The options of protection of the victims of domestic violence were compared with each other and then with the means of protection in neighboring states. The comparison showed that the most effective mean of protection against domestic violence in the Czech Republic is expulsion and that in the Czech Republic, the institute used much less frequently than in neighboring states. The paper also verified the hypothesis that there are links between the numbers of cases of domestic violence, unemployment figures and the number of violent crimes. Comparison showed that these phenomena are closely related. Finally, the proposal was stated to be better protection of victims of domestic violence, namely strengthening the authority of victims of domestic violence in divorce cases.

Men's violence against women in couple relationships is a global growing social problem that occurs in all countries regardless of religion, social class or social and economic conditions. The United Nations (UN) is constructing men's violence against women as a global pandemic that is constantly on the rise, and as the most widespread and socially accepted violation of human rights. Violence maintains individual positions of power and is thus a violation of women's human rights.The purpose of this qualitative study was to investigate how women exposed to violence describe their experiences of violence in hetrosexual relationships, and whether the normalization of violence affects a woman's decision to leave a violent relationship. The study was based on the documentary series Våldsam kärlek",(”Violent love”) which depicts the subjective experiences of violence by four women exposed to violence. Theories about the gender power perspective, the normalization process and the breakup process were applied in the study for a deeper understanding for the subject. The results from the study show that men's violence against women involves physical, psychological and sexual violence, where violence escalates gradually. The results from the study show that the most common reason for domestic violence against women is due to manly power imbalance between men and women in society, but also because the woman normalizes violence in everyday life, which makes the breakup from the relationship more difficult.

Domestic violence afflicts people regardless of ethnicity, socio-economically status, age, or gender. Too often, girls enter and remain in abusive relationships, despite the trauma and risks of doing so. Using Roy's theory of adaptation, this study explored the effect of witnessing inter-parental violence on girls' experiences of physical violence or sexual abuse in their dating relationships. Original data collection occurred at a Midwestern U.S. university via e-mail using questions adapted from the CDC's Youth Risk Behavior Survey Surveillance System. The study used 526 responses from female participants who self-disclosed if they had or had not witnessed inter-parental violence for categorical placement. Participants mirrored the population of the university with regard to age, race, and GPA. Using an ANOVA, the groups were compared on the independent variable of witnessing inter-parental violence and the dependent variable of experiencing physical or sexual dating violence. Results showed witnessing inter-parental violence did not predict whether or not a girl would experience physical or sexual violence in a dating relationship. Findings indicated adaptation on the part of the girls after witnessing inter-parental violence and beginning their own dating relationships. Additional research is needed to gain knowledge of this adaptation process and to explore what happened between the time of witnessing inter-parental violence and entering dating relationships that helped prevent them from experiencing dating violence. Knowledge of these participants' adaptation processes may provide insight for counselors and therapists on how to support children who witness inter-parental violence. This insight may help girls develop adaptation mechanisms to prevent experiencing violence in dating relationships.

Domestic violence is a continuing public health problem. Immigrant women facing domestic violence have additional challenges in dealing with domestic violence and accessing services. Hopeful thinking has been identified as a strategy for intervening and surviving beyond domestic violence. The purpose of this multiple descriptive case study was to explore hopeful thinking in Haitian immigrant women domestic abuse survivors' (HIDAS) conceptualizations of the future beyond domestic abuse. The framework for the study was resilience theory, which emphasizes the individual's ability to bounce back from stressful situations. This framework was used to investigate how HIDAS in the United States experience hopeful thinking and the role hopeful thinking plays in how they perceive the future. Four women participants were recruited from a Haitian community in Florida, and data were collected through interviews. Findings from content analysis showed that while each woman had a different strategy for how to get out of the abusive relationships, they became independent by hoping that things would change for the better. Although the interpretation of findings clarified these survivors' experiences of domestic abuse, the findings are not meant to solve the larger problem of domestic abuse. The study results may influence social change by informing development of operational hope-based community and trauma intervention services for HIDAS and other groups of immigrant women.