<p>Sammanfattning Lpo-94 är lärarnas främsta styrdokument, och det är ett dokument som har vida mål och som är öppet för allas olika tolkningar. Min undersökning handlar om detta ämne, inriktat på främst individualiseringskraven i läroplanen. Den är uppdelad i två delar. I den inledande litteraturgenomgången går jag igenom äldre läroplaners syn på individualisering samt de formuleringar om individualisering som finns i Lpo-94. </p><p>Jag presenteraransvarsfördelningen för skolan och nämner kommunaliseringen och den nya ansvarsfördelningen samt de brister som kommunerna har uppvisat i sitt arbete med skolan. Vidare handlar det om faktorer som styr arbetet i klassrummet, läroplanens språk, olika sätt att individualisera, olika individualiserartyper bland lärare, orsaker till varför läroplanens visioner ibland inte kan verkställas samt förespråkare och kritiker i individualiseringsdebatten. </p><p>I intervjudelen presenteras åtta intervjuer i form av lärarporträtt för att försöka reda ut om det finns någon skillnad när det gäller antalet tjänstgöringsår och på vilket stadium på grundskolan man arbetar, när det gäller hur man tolkar och efterlever Lpo-94:s tankar i allmänhet och individualiseringstankarna i synnerhet. Enligt resultatet finns vissa skillnader.</p>

<p>I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står det att rektorn har, när det gäller gymnasieskolan, ett särskilt ansvar för att elever ska få kunskaper om sex och samlevnad samt att kunskapsområden ska samordnas, inkludera flera ämnen och utgöra en helhet för eleven. Enligt skollagen ska alla elever ha rätt till en likvärdig utbildning. Om inga tydliga mål ställs upp av skolledaren och ingen samordning finns för sex- och samlevnadsundervisningen så finns det en risk att inte alla elever får ta del av den. Den avgörande faktorn för hur och om undervisningen i sex och samlevnad sköts, är hur väl rektorn tar sitt ansvar, styr och samordnar det hela.</p><p>Uppsatsen handlar om hur olika gymnasierektorer talar kring och tolkar sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen samt hur de har konkretiserat sitt ansvar. För att undersöka det har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi har intervjuat rektorerna. Vi är i uppsatsen inspirerade av diskursanalys och hermeneutik. Rektorernas tolkningar har format olika diskurser som vi i undersökningen kommer att jämföra med varandra och med skolverkets rapport nr 180. Intervjuerna har transkriberats till text och analysen av texten har pendlat mellan del och helhet för att på så sätt få en större förståelse för hur rektorerna talar kring sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen.</p><p>De fyra rektorernas tolkningar har format två olika diskurser. Den ena kännetecknas av, i det närmaste obetydlig, utbud av sex och samlevnad. Inga måldokument finns nedskrivna och ingen styrning finns från rektorerna. Den andra diskursen kännetecknas av att rektorerna utför en viss styrning mot lärare eller elevhälsopersonal samt att de har en viss medvetenhet om sitt ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen. Det finns inga måldokument nedskrivna för undervisningen. Kunskapsområdet sex och samlevnad riktar sig mot både samlevnadsområdet och det biologiska området. Framför allt sker arbetet i projektform och med temadagar. De här två diskurserna har även jämförts med skolverkets rapport nr 180.</p>

<p>Detta examensarbete syftar till att undersöka vilket stöd läraren har i sitt arbete med problemlösning i matematik från styrdokument, läromedel och dess lärarhandledning samt den nya gymnasiereformen GY-07. Analys av relevanta styrdokument samt tre läromedel har utförts. De tre läromedlen var Matematik B av bl.a. Anna Norberg, Matematik 3000 av bl.a. Lars-Eric Björk och Matematisk Tanke av bl.a. Bengt Lindahl. Jag genomförde också en analys av den nya gymnasiereformen och intervjuade dess skapare. Genom analysen av styrdokumenten kunde jag läsa att problemlösning är ett viktigt moment i dagens skola. Betygskriterier var också formulerade på ett sådant sätt att det är tydligt att alla elever oavsett prestationsnivå skall få möjligheten att arbeta med problemlösning i matematik. Analysen av läromedlen och dess lärarhandledningar visade att samtliga tre innehöll problemlösningsuppgifter, dock i olika antal och i olika svårighetsnivåer. Den nya gymnasiereformen formulerar en ännu tydligare betoning på arbetet med problemlösning i matematik. En av skaparna Lars Mouwitz är optimistisk och hoppas att den nya reformen skall bidra till att arbetet med problemlösning utvecklas i skolorna. Han är dock medveten om att det är svårt att förändra skolan genom ett dokument.</p>

Då målen i nuvarande läroplan, Lpo 94 inte preciserar vilka avsnitt som ska tas upp i kemiämnet i grundskolan har jag i denna studie undersökt detta. Studien omfattar en enkätundersökning som besvarats av lärare i årskurserna 7-9 och en litteraturstudie. I litteraturstudien har jag studerat läromedel och kemiundervisningen i gamla styrdokument såsom läroplaner, studieplaner, undervisningsplaner och kursplaner från 1919 och framåt. Resultatet från enkätstudien visar bl.a. att de flesta skolorna som deltagit i min studie läser kemi som ett separat ämne och utgår från någon lärobok när de lägger upp undervisningen. Litteraturstudien visade att gamla styrdokument är förvånansvärt moderna när det gäller innehåll och upplägg av kemundervisningen. Man har dock tidigare oftast mera utförligt beskrivit vad som bör tas upp. I stort sett rekommenderar man samma innehåll i kemiundervisningen genom åren men med tiden ger man mera frihet för lärarna att lägga upp undervisningen.

Sammanfattning Lpo-94 är lärarnas främsta styrdokument, och det är ett dokument som har vida mål och som är öppet för allas olika tolkningar. Min undersökning handlar om detta ämne, inriktat på främst individualiseringskraven i läroplanen. Den är uppdelad i två delar. I den inledande litteraturgenomgången går jag igenom äldre läroplaners syn på individualisering samt de formuleringar om individualisering som finns i Lpo-94. Jag presenteraransvarsfördelningen för skolan och nämner kommunaliseringen och den nya ansvarsfördelningen samt de brister som kommunerna har uppvisat i sitt arbete med skolan. Vidare handlar det om faktorer som styr arbetet i klassrummet, läroplanens språk, olika sätt att individualisera, olika individualiserartyper bland lärare, orsaker till varför läroplanens visioner ibland inte kan verkställas samt förespråkare och kritiker i individualiseringsdebatten. I intervjudelen presenteras åtta intervjuer i form av lärarporträtt för att försöka reda ut om det finns någon skillnad när det gäller antalet tjänstgöringsår och på vilket stadium på grundskolan man arbetar, när det gäller hur man tolkar och efterlever Lpo-94:s tankar i allmänhet och individualiseringstankarna i synnerhet. Enligt resultatet finns vissa skillnader.

I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står det att rektorn har, när det gäller gymnasieskolan, ett särskilt ansvar för att elever ska få kunskaper om sex och samlevnad samt att kunskapsområden ska samordnas, inkludera flera ämnen och utgöra en helhet för eleven. Enligt skollagen ska alla elever ha rätt till en likvärdig utbildning. Om inga tydliga mål ställs upp av skolledaren och ingen samordning finns för sex- och samlevnadsundervisningen så finns det en risk att inte alla elever får ta del av den. Den avgörande faktorn för hur och om undervisningen i sex och samlevnad sköts, är hur väl rektorn tar sitt ansvar, styr och samordnar det hela. Uppsatsen handlar om hur olika gymnasierektorer talar kring och tolkar sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen samt hur de har konkretiserat sitt ansvar. För att undersöka det har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi har intervjuat rektorerna. Vi är i uppsatsen inspirerade av diskursanalys och hermeneutik. Rektorernas tolkningar har format olika diskurser som vi i undersökningen kommer att jämföra med varandra och med skolverkets rapport nr 180. Intervjuerna har transkriberats till text och analysen av texten har pendlat mellan del och helhet för att på så sätt få en större förståelse för hur rektorerna talar kring sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen. De fyra rektorernas tolkningar har format två olika diskurser. Den ena kännetecknas av, i det närmaste obetydlig, utbud av sex och samlevnad. Inga måldokument finns nedskrivna och ingen styrning finns från rektorerna. Den andra diskursen kännetecknas av att rektorerna utför en viss styrning mot lärare eller elevhälsopersonal samt att de har en viss medvetenhet om sitt ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen. Det finns inga måldokument nedskrivna för undervisningen. Kunskapsområdet sex och samlevnad riktar sig mot både samlevnadsområdet och det biologiska området. Framför allt sker arbetet i projektform och med temadagar. De här två diskurserna har även jämförts med skolverkets rapport nr 180.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare och rektorer uppfattar och påverkas av Lpo 94. Utifrån Lpo 94 identifierade jag två olika krav, vilka jag koncentrerade studien kring. Dessa var: kravet på en demokratisk undervisning och kravet på en individanpassad undervisning. Jag använde mig av en kvalitativ forskningsansats med intervju som datainsamlingsmetod. Resultatet visade att den förändring som Lpo 94 var tänkt att innebära för skolan och dess aktörer tycks ha uteblivit. Av intervjuerna framkom det att lärarna och rektorerna upplever att Lpo 94 inte tar hänsyn till den verklighet som lärarna arbetar i. I intervjuerna framkom försvårande faktorer för möjligheten att arbeta i enlighet med Lpo 94. Dessa faktorer var till exempel, ett stort antal elever som är i behov av särskilt stöd och ett för stort elevantal i klasserna, i kombination med att lärarna ålagts allt fler arbetsuppgifter. Resultatet visade på att det finns ett behov hos lärarna att få en minskad arbetsbörda. Av resultatet kunde jag se att lärarna behöver känna sig mer delaktiga i författningen av styrdokument och i den organisatoriska planeringen, för att en utveckling av verksamheten i skolan ska vara möjlig.

Med denna studie har jag undersökt om och på vilket sätt svenskundervisningen i grundskolan har förändrats utifrån Lgr 80 och Lpo 94, både vad gäller lärares erfarenheter och åsikter om eventuell förändring i undervisningssättet samt i kursplanstexter. Vad gäller Lpo 94 är det de reviderade kursplanerna från 2000 som studerats och jämförts med Lgr 80. Tre lärare med olika bakgrund och med erfarenhet från undervisning i de båda kursplanerna har intervjuats och deras svar jämförts med varandra. Resultatet av intervjuerna visade att lärarna anser sig äga en större frihet att lägga upp sin undervisning utifrån Lpo 94 samt att Lpo 94 sätter eleven som individ i fokus. Lärarna påpekar också vikten av erfarenhet i sina yrken. På grund av att jag inte kunde hitta så mycket tidigare forskning om jämförelse mellan Lgr 80 och Lpo 94, vad gäller kursplanerna i svenska, så bygger den tidigare forskningen på en rapport av U Linell. Teorier bakom de båda läroplanerna är berört i stort och bygger på texter av J Dewey, J Piaget och L Vygotskij.

Detta examensarbete syftar till att undersöka vilket stöd läraren har i sitt arbete med problemlösning i matematik från styrdokument, läromedel och dess lärarhandledning samt den nya gymnasiereformen GY-07. Analys av relevanta styrdokument samt tre läromedel har utförts. De tre läromedlen var Matematik B av bl.a. Anna Norberg, Matematik 3000 av bl.a. Lars-Eric Björk och Matematisk Tanke av bl.a. Bengt Lindahl. Jag genomförde också en analys av den nya gymnasiereformen och intervjuade dess skapare. Genom analysen av styrdokumenten kunde jag läsa att problemlösning är ett viktigt moment i dagens skola. Betygskriterier var också formulerade på ett sådant sätt att det är tydligt att alla elever oavsett prestationsnivå skall få möjligheten att arbeta med problemlösning i matematik. Analysen av läromedlen och dess lärarhandledningar visade att samtliga tre innehöll problemlösningsuppgifter, dock i olika antal och i olika svårighetsnivåer. Den nya gymnasiereformen formulerar en ännu tydligare betoning på arbetet med problemlösning i matematik. En av skaparna Lars Mouwitz är optimistisk och hoppas att den nya reformen skall bidra till att arbetet med problemlösning utvecklas i skolorna. Han är dock medveten om att det är svårt att förändra skolan genom ett dokument.

La tesis doctoral incide en los principales aspectos de la biografía del cirujano hispano-italiano Juan Bautista Juanini (1636-1691), personaje clave de la medicina y la cirugía en la corte española de Carlos II. En éste contexto histórico, un grupo de médicos y científicos españoles e hispano-italianos se plantearon una renovación completa de los presupuestos de la ciencia, la medicina y la concepción del universo de acuerdo con los presupuestos de la Revolución Científica que se extendía por toda Europa.El planteamiento biográfico que se realiza en la tesis permite un nuevo acercamiento a este proceso utilizando fuentes en algunos casos inéditas y desde planteamientos críticos con los presupuestos historiográficos defendidos hasta ahora en este campo y para este autor. Los elementos claves para entender al personaje son los siguientes: nació y se formó en el Norte de Italia a principios del siglo XVII, era un cirujano universitario italiano con grado de doctor, lo que, dentro del pluralismo médico, se llamaba entonces médico-cirujano. Aunque comienza su carrera como cirujano militar, Juanini trabajó fundamentalmente en la corte española, donde publica sus obras y finalmente muere a finales del siglo XVII, o sea, fue un cirujano cortesano. Estaba interesado en determinados aspectos de los saberes médicos, en especial en la cirugía, la higiene pública, la terapéutica química y las neurociencias.En esta tesis, Juanini actúa como el ojo de la cerradura que nos permite observar secreta y cómodamente toda una generación de pensadores hispanos. A través de este "impúdico ojo", podemos observar y analizar su obra pero, como espectadores privilegiados, también podemos observar fragmentos de todo el apasionante movimiento que le tocó vivir. Este movimiento, los modernos, en los países hispánicos se ha dado en llamar novatores. Se trata de un movimiento científico que abarca varias generaciones en la transición del siglo XVII Habsburgs al siglo XVIII de la nueva dinastía Borbón. Las principales características de este movimiento en la medicina y la cirugía, entre otras, fueron su oposición crítica y reformista al galenismo y sus formulaciones teóricas, la asunción de los métodos de la revolución científica, la experimentación y la observación, el rechazo del principio de autoridad, la propuesta de nuevos sistemas médicos, la reivindicación nacionalista de determinados autores de la tradición médica, el uso de los medicamentos químicos y de la nueva materia médica americana y la construcción de nuevas instituciones científicas y docentes desligadas de la universidad.A pesar de algunas referencias tempranas o parciales, la imagen historiográfica de este autor viene mediada fundamentalmente por las aportaciones del Académico José María López Piñero y sus pioneros artículos y libros de finales de la década de los 60 y principios de los 70 del siglo XX. Así. el objetivo principal de este trabajo es realizar un acercamiento nuevo a la figura histórica y a la obra de un autor hispano-italiano de finales del siglo XVII, el cirujano cortesano Juan Bautista Juanini. Se trataría de realizar una nueva presentación biográfica del autor así como una recapitulación del papel que representó en el contexto de la revolución científica y médica de los países del Sur de Europa, y en concreto entre los miembros de la primera generación de novatores.Como objetivos complementarios, se trataría de presentar los principales aspectos de su obra en un contexto europeo y peninsular así como la repercusiones y/o e interrelaciones que pudieron tener estos aspectos en el marco del movimiento novator. Como otro objetivo menor, se trataría de revisar los aspectos historiográficos de las biografías científicas.La tesis se ha estructurado en diferentes apartados. Ante todo, se realiza un acercamiento a toda su trayectoria vital, su formación académica y se describen sus obras y las principales características de su pensamiento. Posteriormente, se entra en profundidad en sus relaciones de mecenazgo y en sus relaciones científicas en diversos entornos geográficos, dentro y fuera de la península. Dentro de la península, se describen exhaustivamente los principales agentes con los cuales tenemos constancia que interaccionó nuestro autor. Se realiza una breve semblanza biográfica de todos ellos, incluyendo en ocasiones datos de archivo de primera mano que hasta ahora no se habían utilizado. Las propuestas de higiene pública y privada de Juanini son desarrolladas en otro capítulo completo. A continuación, se desarrollan las opiniones críticas que tenía nuestro autor sobre la situación de la cirugía universitaria en la corte de Carlos II y se describe su programa de reforma propuesto. Igualmente, se describe la práctica quirúrgica de Juanini, tal como se desprende del análisis de sus obras. La participación de Juanini en la "polémica de la quina" de la primera generación del movimiento novator es otro de los aspectos que se desarrollan en la tesis. El último capítulo trata sobre los desarrollos de la neurofisiología dentro del movimiento novator pero, especialmente, sobre las propuestas de circulación neural que relaciona Juanini. Finalmente, se desarrollan las conclusiones de la tesis. Como último apartado, en el apéndice se incluye la trascripción de parte del Memorial inédito sobre los Cirujanos de Juanini de 1690.Juanini pertenecía de pleno derecho a aquel grupo de investigadores y prácticos europeos que se reconocía y autodenominaban como "los modernos". Estos personajes son llamados novatores en el contexto de la España de finales del XVII, pero participan de similares características en toda Europa. La pertenencia además de Juanini al movimiento yatroquímico europeo y su papel difusor de este movimiento dentro del entorno peninsular es otra de sus características básicas, evidenciando aún más la relevancia de nuevas forma de hacer ciencia pero también de difundir ciencia en la Europa de la Revolución Científica. Ésta situación de Juanini y de los otros novatores españoles de su entorno, igualmente cuestiona la historiografía con pretensiones europeas que se puede realizar actualmente, superando alguna perspectiva nacional o regional e integrando la ciencia y la medicina europea de la época en un entorno más amplio y sugerente. La realidad de la medicina y la ciencia de la época, se entiende mejor como una realidad en red, donde los núcleos y nudos, como las personas, se desplazan, y los flujos de creación y difusión cada vez son más complejos. Igualmente, la perspectiva histórica ha de re-situar los conceptos de centro y periferia a las condiciones realmente existentes en cada momento histórico y no solo de acuerdo con presupuestos presentistas.