Tidigare forskning visar att användandet av lösningsförslag kan vara fördelaktigt för elever som ska lära sig att lösa standarduppgifter inom ett, för eleven, nytt matematikområde. Om elever även bearbetar informationen i lösningsförslaget genom att föra "inre samtal", har det visat sig bidra till ett ännu effektivare lärande. Dessa återkommande resultat refereras numera till som "the worked example effect". Orsakerna till den positiva effekten lösningsförslag har på lärandet förklaras med hjälp av teorier inom den kognitiva forskningen. Att studera lösningsförslag har visat sig vara mindre kognitivt ansträngande jämfört med att lösa standarduppgifter utan tillgång till lösningsförslag. Detta frigör mentala resurser som eleverna kan ägna åt kognitiva aktiviteter som är gynnsamma för lärandet. Syftet med denna studie är att undersöka hur användandet av lösningsförslag, i lärarledda klassrumssituationer, påverkar elevers utveckling av begrepps- och procedur-förmåga, jämfört med traditionell matematikundervisning. Provresultat från 76 elever som haft traditionell undervisning har jämförts med provresultatet från 76 elever som undervisats i en miljö där lösningsförslag har studerats och diskuterats. Provuppgifterna omfattade både imitativa- och kreativa-resonemang vilket innebär att mer än enbart utantillkunskaper har mätts. Ingen påtaglig skillnad mellan elevgruppernas begreppsliga eller procedurmässiga förmågor kunde dock urskiljas i denna studie. Att studera lösningsförslag kan vara en effektiv metod att använda sig av när ingen annan vägledning finns tillgänglig för eleverna. I klassrumsundervisningen kan eleverna även få vägledning från läraren, vilket kan vara en av faktorerna som förklarar det likvärdiga resultatet för de två undervisningsmetoderna i denna studie. / Recent research indicate that learning from worked examples might be superior for novice learners compared to solving traditional math problems without solutions. Learners who also actively process the information in the presented example seem to profit noticeably from this learning mode. These reoccurring findings are now referred to as the "worked example effect". Cognitive load theorists argues that solving conventional problems imposes an extraneous cognitive load that interferers with learning, while worked examples reduces extraneous load which free working memory for germane cognitive activities beneficial for learning. The reason for this study is to examine how the uses of worked examples, in normal teacher-lead classroom conditions, affects conceptual- and procedural-skill acquisition in mathematics, compared to traditional teacher-lead education in Sweden. This is done by comparing the result of 76 tests done by students having traditional education with 76 similar tests done by students having used an educational method called SDL, which involves studying and discussing worked examples. The students are considered as novice within the studied area and the performance measured involves both imitative and creative reasoning. Although earlier studies indicate a superiority of different worked example approaches, no significant difference in skill acquisition between the groups where found in this study. Hence, this study questions the hypothesis that teacher- lead worked examples activities would be superior to traditional educational methods. Studying worked examples might be an effective learning method, when no other guidance is available. In traditional classroom education, guidance can also be given from teachers, which might explain the similar learning outcomes found in this study.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan arbetsminneskapacitet och mental ansträngning respektive prestation (poäng och tid det tar att utföra uppgiften) vid utförandet av en fotbollsrelaterad uppgift utförd både med och utan distraktion. Totalt deltog 22 deltagare varav 11 kvinnor och 11 män. Alla deltagare var aktiva fotbollsspelare. Studien genomfördes i form av ett experiment med två delar. Den första delen bestod av att deltagarna skulle dribbla mellan fem koner för att sedan slå en passning på 16,5 meter in i ett litet mål sju gånger för att sedan mäta mental ansträngning genom Rating Scale Mental Effort (RSME). Deltagarna gjorde även detta sju gånger med en distraktion i form av att räkna baklänges från 300 med trehopp (300, 297, 294 och så vidare) och därefter mättes deltagarnas mentala ansträngning igen. Experimentets andra del bestod av att deltagarna fick genomföra ett test med digit span forward och digit span backward för att mäta deras arbetsminneskapacitet. Det förekom inget signifikant samband mellan arbetsminneskapacitet, poäng, tid för utförandet av fotbollsuppgiften och mental ansträngning med och utan distraktionen. Det framkom dock en signifikant skillnad i mental ansträngning med och utan distraktion, men ingen signifikant skillnad i vare sig poäng eller tid med och utan distraktion. Resultatet visar på att irrelevanta tankar (i from av en räkneuppgift) går att kompensera för via en högre mental ansträngning och därför kan idrottaren ha en fortsatt bra kvalité på prestationen. Dock tyder resultaten på att arbetsminneskapaciteten inte är relaterat till hur idrottarens prestation påverkas av distraktionen. / The aim of the study was to investigate the association between working memory capacity and mental effort and performance (points and time it takes to complete the football task) when executing a football related task performed with and without a distraction. A total of 22 participants participated in the study, 11 women and 11 men. All participants were active football players. The study used an experimental design consisting of two parts. The first part consisted of a football task where the participants had to dribble a ball between five cones and then pass the ball, at a distance of 16,5 meters, into a small goal seven times and afterwards mental effort was measured with Rating Scale Mental Effort (RSME); the participants also had to do this seven times with a distraction and then mental effort was measured once again. The distraction was that they had to count from 300 backwards with three steps (300, 297, 294 and so on). The second part of the experiment consisted of measuring the participants working memory capacity using digit span forward and digit span backward tests. The result showed no significant association between working memory capacity and points, time, or mental effort with and without distraction. However, the result showed a significant difference in mental effort with and without distraction, but no significant difference in time or points with and without distraction. The results show that the athlete can compensate for irrelevant thoughts (in the form of a counting task) by using a higher mental effort and therefore maintain a good quality in the athletic performance. The results also indicate that working memory capacity is not related to how the athlete's performance is affected by the distraction.

Matematikämnet behövs göras tillgänglig för fler då det inom detta ämne finns en stark rotad uppfattning om att det endast är till för en viss typ av människor som besitter en speciell medfödd matematisk förmåga. Denna inställning är i behov av förändring och vi reflekterar i denna studie över om det kan finnas ett samband mellan beröm och elevers inställning till och självkänsla inom ämnet. Syftet är därför att undersöka om det finns ett samband mellan beröm för intelligens gentemot beröm för ansträngning och elevers utvecklande av ett statiskt respektive dynamiskt mindset vid lösandet av matematikuppgifter samt om detta beröm påverkar elevers självkänsla. En kvantitativ metod används tillsammans med en experimentell design och har delvis haft utgångspunkt i en studie av Mueller och Dweck (1998). Resultatet visade inga generella samband mellan en viss typ av beröm och elevers utvecklande av ett mindset, dock fanns det ett visst samband till elevers självkänsla. Resultatet analyseras utifrån teorierna behaviorism, self-theory samt Maslows behovstrappa och diskuteras i förhållande till den tidigare forskning gjord inom forskningsfältet. Utveckling av studien presenteras avslutningsvis som förslag på framtida forskning.

Föreliggande studie handlar om sju grindvakters bedömningar av begripligheten och perceptuell ansträngning hos fem SFI-elever. Syftet med studien är att undersöka prosodiska respektive segmentella uttalsdrags påverkan på begriplighet och perceptuell ansträngning, eftersom betoning framhållits ha en särställning i fråga om uttalsperception. Inlärarnas vokalkvalitetsavvikelser har räknats ut i analysprogrammet Praat genom en akustisk formantmetod. Satsbetoningsavvikelser och ordbetoningsavvikelser har likaså segmenterats i Praat. Grindvaktsbedömningar har utförts med sexskaliga likertskalor. Korrelationsanalyseroch en regressionsanalys har vidare genomförts mellan grindvakternas bedömningar av begriplighet och perceptuell ansträngning samt de olika avvikelserna. På grund av ickesignifikanta resultat har det inte varit möjligt att urskilja förhållandet mellan variablernas påverkan. Spridningen i grindvakternas bedömningar antyder att den individuella grindvaktens språkkänsla avgör hur accepterande grindvakter är mot avvikande uttal och hur grundade grindvakternas bedömningar är i de fonetiska avvikelser som undersökts. Den individuella grindvakt elever ställs inför kan såldes vara avgörande för SFI-elevers tillgång till samhällskontexter.

The aim of the study was to gain knowledge about the relationship between employee efforts and different reward areas. Further aim of the study was also to test hypotheses about the employee's experience at work in relation to factors such as gender, age and form of employment. The study was carried out with the support of Johannes Siegrist's effort- and reward model (1996). The study has been quantitative, with 119 employees within the organization answered questionnaires. The questionnaires used was developed by Siegrist (1996). The result showed that the majority of employees experience the effort at work as high and the various reward areas as high. The most rewarding reward for the result was the social reward. With the help of the study, we could conclude that a connection exists between the experienced efforts and some of the received reward within the organization.

Denna studie syftade till att undersöka psykiskt välbefinnande bland statligt anställda män och kvinnor med eller utan ledarskapsansvar. En enkät innehållande frågor om bakgrundsvariabler; kön, ledarskapsansvar samt upplevd ansträngning och belöning skickades ut till 210 anställda. Frågorna om ansträngning och belöning utgick från den så kallade ansträngning- och belöningsmodellen. Femtiotre respondenter, 27 män (51%) och 26 kvinnor (49%), besvarade enkäten. Resultatet visade att 76% (n=40) av respondenterna upplevde enpositiv obalans mellan ansträngning och belöning medan 24% (n=13) upplevde en negativ obalans. Upplevd ansträngning uppvisade en signifikant korrelation med upplevd belöning, rs = -0.458, p<0.05. Dock uppvisade varken kön eller anställningsposition en signifikant association med obalans mellan ansträngning och belöning. Kön: Chi2 (1, n=53) = 0.158, p>0.05. Anställningsposition: Chi2 (1, n=53) = 0.2, p>0.05. Det psykiska välbefinnandet kan påverkas negativt om en obalans mellan upplevelsen av ansträngning och belöning föreligger. På grund av låg sampelstorlek och begränsningar i statistisk styrka kan föreliggande studie inte dra några definitiva slutsatser om balansenmellan ansträngning och belöning samvarierar med kön och/eller anställningsposition i studiepopulationen. / The purpose of this study was to investigate psychological well-being amongst government employees consisting of men and women with or without staff responsibility. A survey, consisting of questions regarding background variables; gender, staff responsibility and experienced effort and reward, was distributed to 210 employees. The questions regarding effort and reward were based on the Effort and Reward Imbalance Model. Fifty-three respondents, 27 men (51%) and 26 women (49%), took part. Results showed that 76% (n=40) of the respondents experienced a positive imbalance between effort and reward while 24% (n=13) experienced a negative imbalance thereof. Experienced effort showed a significant correlation with experienced reward, rs = -0.458, p<0.05. Neither gender nor employment category, however, showed a significant association with effort and reward imbalance. Gender: Chi2 (1, n=53) = 0.158, p>0.05. Employment category: Chi2 (1, n=53) = 0.2, p>0.05. The psychological well-being can be affected negatively if an imbalance between effort and reward occurs. This study cannot draw any firm conclusions of a potential associationbetween gender and employment category within the study population due to low sample size and limitations in statistical power.

Bakgrund: Dykreflexen är en reflex som aktiveras när däggdjur håller andan och när receptorer i ansiktet utsätts för kyla. Det är en evolutionär adaption som har utvecklats för att spara på syre i situationer då ny syretillförsel inte finns att tillgå. Den syresparande funktionen aktiveras även vid endast kylstimulering av ansiktet. Denna studie har undersökt vilken effekt dykreflexen har på återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om dykreflexen påverkar återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet med avseende på puls och självskattad ansträngning.  Metod: Studiedesignen var en randomiserad cross-over design. Studiedeltagarna var sina egna kontroller. Interventionen var applicering av kyla mot ansiktet (5–10 ºC) mot pannan och ögonen efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Ett kontrolltest utfördes med hudtempererat vatten (27–33 ºC). Insamlade data var pulsåterhämtning och skattad ansträngning 60sek och 180sek efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Resultat: Mediandifferensen mellan HRR60s med och utan kyla visade 0,5 pulsslag större återhämtning med interventionen. Mediandifferensen för HRR180s med och utan kyla visade 2 pulsslag större återhämtning med interventionen. Resultatet av självskattningen enligt Borgs RPE60s samt Borgs RPE180s visar 0,5 skalsteg större mediandifferens med interventionen. Signifikansnivå var satt till P = 0,05. Resultatet från de olika testerna visade P = 0,286 för HRR60s, P = 0,212 för HRR180s, P = 0,374 för Borgs RPE60s samt P = 1,000 för Borgs RPE180s. Konklusion: Resultaten visade inte någon statistiskt signifikant skillnad sett till pulsåterhämtning och självskattad ansträngning mellan interventionen med kyla i ansiktet och kontrolltestet med hudtempererat vatten i ansiktet. / Background: The diving reflex is a response triggered when mammals hold their breath and receptors in the face are exposed to cold. It's an evolutionary adaptation developed to conserve oxygen in situations where fresh oxygen isn't readily available. The oxygen-conserving function activates even with just facial cold stimulation. This study explored the impact of the diving reflex on recovery after aerobic submaximal physical activity. Objective: The purpose of the study was to investigate if the diving reflex affects recovery following aerobic submaximal physical activity in terms of heart rate and perceived exertion. Method: The study design was a randomized crossover design. Participants acted as their own controls. The intervention was cold stimulus (5–10°C) to the forehead and eyes after completing submaximal aerobic physical activity. The same procedure was conducted in the control test, but with skin-tempered water (27–33°C). Collected data included pulse recovery and perceived exertion at 60 seconds and 180 seconds after completing submaximal aerobic physical activity. Results: The median difference between HRR60s with and without cold showed a 0.5 bpm greater recovery with the intervention. The median difference for HRR180s with and without cold showed a 2 bpm greater recovery with the intervention. The self-assessed results using Borgs RPE60s and Borgs RPE180s displayed a 0.5 scale higher median difference with the intervention. The significance level was set at P = 0.05. The test results showed P = 0.286 for HRR60s, P = 0.212 for HRR180s, P = 0.374 for Borgs RPE60s, and P = 1.000 for Borgs RPE180s. Conclusion: The results do not show any statistically significant difference in terms of pulse recovery and self-perceived exertion between the intervention using facial cold application and the control test with application of skin-temperature water on the face.

I denna studie undersöker vi de främsta anledningarna till att medieteknikstudenter på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) använder blåljusfilter. Då man som medieteknikstudent använder elektroniska enheter under sina studier är det relevant att undersöka de vanor som studenterna har i deras användande och förstå anledningen bakom deras vanor. 17 studenter intervjuades med frågor kopplade till användningen av blåljusfilter där en del av intervjun fokuserade på den intervjuades vanor i användandet medan den andra delen fokuserade på upplevda effekter av användandet. Efter att ha sammanfattat intervjuerna kunde vi sammanställa de anledningar som framkom flest gånger under intervjuernas gång. Det framkom då att den främsta anledningen till att medieteknikstudenter använder blåljusfilter är att deras ögon blir mindre ansträngda, vilket de upplever ökar bekvämligheten framför skärmen. Den näst främsta anledningen var att studenterna ville få bättre sömnvanor. De främsta anledningarna till att medieteknikstudenter använder blåljusfilter är samma anledningar till att blåljusfilter rekommenderas och dessa anledningar stämmer överens med teorin. Anledningarna kan motivera personer som spenderar mycket tid framför skärmar att testa på denna vana om de upplever ett behov av mindre ansträngda ögon eller sömnvanor. / This study examines the main reasons behind why media technology students at KTH (Royal Institute of Technology) use blue light blocking filters on their technical devices. Since technical devices are frequently used during the studies of media technology it’s interesting to discover more about the habits in front of the screens and the reason behind those habits. 17 students were interviewed with questions related to their habits with the blue light blocking filter. One part of the interview focused more on their everyday usage while the other part where more focused on the experienced effects after using these filters. The interviews were then summarized and the reasons for the usage could be compiled in order to achieve a ranked list that would answer our question. The main reason why media technology students use blue light blocking filters is because it decreases the strain on the eyes, which increases their comfort in front of the screen. The reason that ended up in second place was in order for the students to develop more healthy sleeping habits. The main reasons why media technology students use blue light blocking filters are also the same reasons why these filters are recommended. The reasons also correspond to the previous research that has been done within this area. These reasons can motivate people that spend a lot of time in front of their screens to implement this habit of using a blue light blocking filter if they experience strained eyes or bad sleeping habits.

Abstrakt Bakgrund: Många människor tränar för välmående och hälsa, medan andra vill öka sin fysiska prestation och då är förbättring av konditionen en viktig del. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka individers skillnader i upplevd ansträngning efter att de följt ett högintensivt program (HIIT) jämfört med en grupp som följt ett lågintensivt träningsprogram. Design: Pilotstudie Material & Metod: Undersökningen gjordes utifrån en kvantitativ ansats där populationen som bestod av två grupper, totalt 10 testpersoner fick utföra fysisk ansträngning under fyra veckor. Den ena gruppen fick utföra högintensiva träningspass (n=5) och den andra gruppen lågintensiva träningspass (n=5). Innan de utförde fyraveckorsprogrammet fick testpersonerna uppskatta sin upplevda ansträngning vid ett konditionstest. Samma test genomfördes sedan efter de fyra veckorna. Resultat: Två av fem deltagare som utförde det lågintensiva programmet skattade lägre på Borgs RPE-skala efter de fyra veckorna. Utav de som utförde det högintensiva programmet (HIIT) var det tre av fem som skattade lägre. Konklusion: För att kunna generalisera resultaten behöver denna studie genomföras på en större population då det i denna pilotstudie pga antalet deltagare sannolikt är slumpen som avgjort utfallet. / Abstract Background: A lot of people exercise for the sake of health and wellbeing while others want to improve their physical performance. Improving their cardio fitness is an important part of that. Objective: The objective of this study is to examine differences in perceived exertion after having followed a high intensity programme (HIIT) in comparison with a group that followed a low intensity training programme. Design: Pilot study Methods & measures: The study was done with a quantitative approach where two groups of subjects, a total of 10 performed physical effort during four weeks. One group of 5 performed high intensity workouts and the other group of 5 low intensity workouts. Prior to performing the four week programme the subjects estimated their perceived exertion after a fitness test. The same test was then repeated after four weeks. Results: Two out of five subjects that followed the low intensity programme estimated lower on Borgs RPE scale after the four weeks. Out of those who followed the high intensity programme (HIIT), three out of five estimated lower. Conclusion: To be able to generalize the results from this study it needs to be performed on a larger population. The results of this pilot study due to the amount of participants are likely due to chance.

Problemområde: Nedsatt psykiskt välbefinnande kan öka risken för sjukskrivning med psykisk ohälsa som orsak. Sjukskrivningar orsakad av psykisk ohälsa överrepresenteras av; kvinnor och kommunanställda. Den psykosociala arbetsmiljön kan vara en anledning till detta, dock saknas förståelse för anledningen. För att förstå denna kontext kan ansträngning- och belöningsmodellen tillämpas. Forskning påvisar att obalans mellan ansträngning- och belöning associerar med nedsatt psykiskt välbefinnande. Dock behövs fler studier inom ämnesområdet i en svensk kontext med fokus på kommunal förvaltning som utreder könsskillnader. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om associationen mellan psykiskt välbefinnande och balansen mellan ansträngning- och belöning var olika hos respektive kön bland anställda inom barn- och utbildningsnämnden i en kommun. Metod: En kvantitativ metod med tvärsnittsdesign tillämpades. Data samlades in genom en elektronisk enkät, vilken mailades ut till de 259 tillsvidareanställda i urvalspopulationen. 153 respondenter besvarade enkäten, varav 123 var kvinnor och 30 var män. Datan analyserades genom logistiska regressionsanalyser. Resultat och slutsats: Resultatet från den logistiska regressionsanalysen, vilken inkluderade respektive kön, indikerade en positiv statistisk signifikant association mellan summaindex balans och psykiskt välbefinnande (p=,006, OR=4,539). Resultatet från den logistiska regressionsanalysen, vilken enbart inkluderade kvinnor, indikerade en positiv statistisk signifikant association mellan summaindex balans och psykiskt välbefinnande (p=,025, OR=3,685). Männen hade ingen statistisk signifikant association med någon variabel. Slutsatsen är att oddset avseende att ha nedsatt psykiskt välbefinnande ökar när respondenterna rapporterar mer obalans mellan ansträngning- och belöning, uttryckligen mer ansträngning för varje belöning. Vidare har studien inte kunnat fastställt skillnader mellan könen avseende associationen mellan psykiskt välbefinnande och balansen mellan ansträngning- och belöning. / Purpose: The purpose of the study was to investigate whether the association between psychological well-being and the effort-reward imbalance differ in gender among employees in the child- and education council in a municipality. Method: A total of 153 respondents participated, whereof 123 were women and 30 were men. The method that was used in this study was a quantitative method with a cross-sectional design. The data was collected through an electronic questionnaire. The data was analyzed by several logistic regression analyzes. Results: The results from the logistic regression analysis, which included both genders, indicated a positive statistically significant association between the sumindex for balance and psychological well-being (p=,006, OR=4,539). The result from the logistic regression analysis, which included only women, indicated a positive statistically significant association between the sumindex for balance and psychological well-being (p=,025, OR=3,685). Men had no statistical significant association with any variable. Conclusion: The study showed that the odds of have impaired psychological well-being increase when respondents report more imbalance between effort and reward, explicitly more effort for each reward. Furthermore, the study has not been able to determine gender differences regarding the association between psychological well-being and the effort- reward imbalance.