In the mid- to late 19th century, modern pipe-bound water and sewer systems proliferated in European cities, a development that has sometimes been regarded as a necessary result of a sanitary awakening and the progress of science and technology. By analyzing the introduction and subsequent expansion of water, sewerage, and excreta collection on the local level, in the Swedish cities Norrköping and Linköping, this oversimplified picture is questioned. The main problematique of this dissertation is why piped water supply and sewerage were introduced in these two Swedish cities at this particular time in history, and why the systems were subsequently extended. The actor-network theory (ANT) is used as an analytical tool. In the local context issues of governance, economy, technology, public health, and environment were brought to a head, and, if anything stands out, it is the complexity of introducing new technology. Despite the differences between Norrköping and Linköping in terms of topography and social and economic structures, the evolution of water supply and sewerage was on the whole similar. The existence of uniform scientific, technological, ideological, and cultural influences and of legislation at the national level, coupled with suburban growth, contributed to this development. There was more variation in excreta collection, because of the differences between the cities. Poor sanitary conditions, a river sensitive to pollution, and a strong public health network caused Linköping to introduce sanitary regulations much earlier than Norrköping and in Linköping WC’s were not as common.

Den linjära Supply Chain modellen och fenomenet ‘Fast Fashion’ som idag karaktäriserar dagens textilmarknad är av ohållbar natur. För att utvärdera hur resurseffektiva de olika verksamheterna i försörjningskedjan är så skapade Carter och Ellram “avfallshierarkin” år 1998. Under 2008 uppdaterade Europaparlamentet och Europeiska Unionens Råd denna modell till det som idag refereras till som “avfallstrappan”. De olika stegen är utformade för att i en önskvärd ordning, minska mängden bortskaffat textilavfall. Ett steg mot en mer hållbar affärsmodell är implementeringen av en grön försörjningskedja (GSCM). De grundläggande förutsättningarna för att kunna använda avfallstrappan är att insamling och sortering av efter-konsument textilavfall (PtCTW) hanteras korrekt och effektivt. ‘ExtendedProducer Responsibility’ (EPR), innebär att företagen har ansvar för hantering av sitt PtCTW, vilket inkluderar insamlings- och sorteringsprocesser. Detta skapar en omvänd försörjningskedja, ‘reverse logistics’. Den omvända kedjan syftar till att skapa ett slutet materialflöde, vilket resulterar i noll avfall. För att kunna göra det måste nya hållbara återanvändnings- och återvinningsmetoder utvecklas. Undersökningen i denna studie syftar till att kartlägga ny teknik inom området för att få reda på huruvida användningen av dessa kan leda till minskad mängd bortskaffad PtCTW. / The linear supply chain model and the phenomena of fast fashion that today characterizes the textile industry is unsustainable. To evaluate how resource-efficient the various activities in the supply chain management are Carter and Ellram created the Waste Hierarchy in 1998. In 2008 the European Parliament and the Council of the European Union updated this model to what is today referred to as the waste-staircase (“avfallstrappan”). The different steps are designed for how to, in a desirable order, reduce the amount of textile waste disposed. A step towards a more sustainable business model is the implementation of Green Supply Chain Management (GSCM). The basic prerequisites for using the staircase is that collecting and sorting of post-consumer textile waste (PtCTW) is handled correctly and efficiently. Extended Producer Responsibility (EPR) entails companies to handle their products post consumer phase, including processes such as collection and sorting. This creates a reverse supply chain, ‘reverse logistics’. This reverse supply chain aims to create a closed material flow, resulting in zero waste. In order to do so, new sustainable reuse- and recycle methods needs to be developed. The survey made in this study aims to map new technologies within the area, in order to find out whether the use of these could result in reduced amount of disposed PtCTW.

The purpose of this study is to investigate what a sustainable approach is to waste management and how to take actions in for-profit organisations when considering environmental and cost perspectives. This together with applying green supply chain management (GrSCM) to investigate these actions from multiple perspectives of a sustainable approach. A qualitative study has been performed, a study which has been using an abductive approach. This abductive approach helps to keep the study unbiased and open for an iterative process to achieve new theories. A case study has been done at Saab AB in Arboga, and a reference case study has been done at Saab AB in Malmslätt. The case studies have been built around semi-structured interviews together with observations and document gathering. The data from the case studies are then compared and analysed along with three described analytical tools to reach a discussion and several conclusions. This study have shown that waste management is important to address and utilise in several areas within a for-profit organisation. The main areas where it is important are regarding the operation, the employees, the actors, and the environment. It is found that issues like awareness and knowledge of the employees could be a key to find sustainable solutions with other actors to develop the waste management situation together with the green supply chain management. By addressing issues interconnected between environment and the operations on site, it is possible to conclude that every possible revision and change of the operations or the supply chain will mean a more significant initial cost. Costs that later on can be transformed into winnings for the organisation, either regarding money or terms of information, reputation, and attractiveness. / Syftet med den här studien är att hitta ett hållbart tillvägagångssätt gällande avfallshantering och hur vinstdrivande organisationer skall agera i frågor kopplade till miljömässiga och kostnadsmässiga perspektiv. Det tillsammans med att applicera en grön logistikkedja för att undersöka detta tillvägagångssätt utifrån flera perspektiv av ett hållbart synsätt. En kvalitativ studie har genomförts, en studie vars tillvägagångssätt har varit abduktivt. En abduktiv studie hjälper till att hålla studien opartisk och samtidigt öppen för en iterationsprocess för att hitta nya teorier. En fältstudie har gjorts på Saab AB i Arboga och en referensstudie är genomförd på Saab AB i Malmslätt. Fältstudierna har blivit byggda kring semistrukturerade intervjuer tillsammans med observationer och dokumentinsamling. All data från fältstudierna har blivit jämförda och analyserade med hjälp av de tre analytiska verktyg som beskrivits för att nå en diskussion och flera slutsatser. Denna studie har visat att avfallshantering är viktigt att använda inom flera områden i en vinstdrivande organisation. Huvudområdena som har tagits upp som viktiga är operationer, anställda, aktörer och miljön. Problem kopplade till medvetenhet och kunskap hos de anställda kan vara en nyckel gällande att hitta hållbara lösningar tillsammans med andra aktörer för att kunna utveckla en avfallshanteringssituation tillsammans med en grön logistikkedja. Genom att ta itu med problem ihopkopplade mellan olika miljöer och operationerna på plats gör det möjligt att dra slutsatsen att varje förändring som sker innebär en högre initial kostnad men som senare kan komma att bli omvandlad till en vinst för organisationen, antingen i form av pengar eller i form av information, rykte eller attraktivitet.

Kommunerna är idag ansvariga för insamling av hushållens avfall. Staten försöker styra den kommunala avfallshanteringen genom nationella styrmedel. Kommuner som vill ändra sitta avfallshanteringssystem står idag inför stora utmaningar eftersom avfallshanteringen är komplex och det gör det svårt att avgöra vilken metod som är fördelaktigast. Två fraktioner som är omdiskuterade är det biologiska och farliga avfallet, kring dessa finns det inga direkta eller klara riktlinjer. I den här studien har vi valt att genom intervjuer studera hur dessa fraktioner hanteras i tre kommuner. Syftet med studien är att genom tre fall analysera motiv, konsekvenser och lärdomar av att samla in biologiskt respektive farligt avfall. En annan problematiskt del i avfallshanteringen är att statistiken och kontrollen över flödena av farligt avfall i Sverige är bristfällig. Syftet är således även att genom ett frågeformulär sammanställa en lista över mängden insamlat farlig avfall i Sveriges samtliga kommuner. Vi har valt att undersöka kommunerna, Surahammar, Västerås och Järfälla, som har ett annorlunda tillvägagångssätt när det gäller insamling av biologiskt och farligt avfall. Även andra insamlingssystem presenteras kortfattat. I Surahammar studeras den biologiska fraktionen där kommunen använder ett system med köksavfallskvarnar. Åsikter om vad som räknas som för- respektive nackdelar går isär. Även i Västerås granskades ett system för den biologiska fraktionen men här har kommunen valt ett mer traditionellt insamlingssystem, de har dock en annorlunda behandling av det uppkomna avfallet vilket i slutänden generera biogas. I Västerås är kretsloppet slutet och därmed är fördelarnamånga. I Järfälla Kommun har ett fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall undersökts. I systemet finns två stora fördelar, dels den höga servicen och dels att kommunens kostnader för destruktion minskat. Den största nackdelen är att flerfamiljshusen ännu inte är en fungerande del av systemet. En viktig slutsats från den sammanställda listan är att kommuner med en befolkning över 50 000 inte lyckas bättre med insamlingen än kommuner med färre invånare.

Idag ligger ett stort fokus på återbruk och återvinning och hur samhället kan ersätta jungfruligt material med hållbara resurser. Eftersom samhället idag har stort fokus på reducering av koldioxidutsläpp är tillverkningen av cement inom byggindustrin en viktig faktor att prioritera eftersom den genererar stora koldioxidutsläpp. Ett sätt att bidra positivt i klimatomställningen och ställa om till cirkulära flöden skulle för byggentreprenörer och materialtillverkare därför vara att arbeta med återbruk och återvinning av betongstommar. Däremot har forskning inom detta område idag inte kommit så långt och återbruk av betongstommar är inte vanligt förekommande i sektorn. För att lyckas med återbruk och återvinning av betongstommar finns det ett behov av att utveckla dagens byggteknik vilket kräver att byggentreprenörer arbetar fram nya eller utvecklar befintliga arbetsmetoder. Studien syftar därmed till att bidra med ökad förståelse hur byggentreprenörer och materialtillverkare kan arbeta för att främja återbruk och återvinning av betongstommar i byggbranschen. Målet är därför att identifiera ovan nämnda aktörers syn på utmaningar som finns idag och hur dessa aktörer i framtiden kan arbeta för att bättre möjliggöra återbruk och återvinning av betongstommar. Studien baseras på en litteraturstudie och en intervjustudie. Intervjustudien utgörs av två perspektiv varav 8 personer representerar byggentreprenörsperspektivet och 5 personer representerar materialtillverkarperspektivet. Intervjuerna syftade till att undersöka hur ovan nämnda aktörer förhåller sig till återbruk och återvinning av betongstommar idag och vad de ser för utmaningar och möjligheter kopplat till det. Resultaten analyserades genom att intervjuresultaten kategoriserades i teman för att vidare identifiera likheter och skillnader i respondenternas svar. Litteraturstudien gjordes delvis för att få en förståelse för ämnet samt för att kunna jämföra intervjudata med utmaningar och möjligheter som identifierades via litteraturen. Examensarbetet har genomförts med ett fokus på bygg- och projektutvecklingsföretaget Skanska Sverige AB vilket medför att insamlade data baseras på Skanska anställdas kunskaper och erfarenheter. En av de viktigaste utmaningarna som framkom från intervjustudien är brist på erfarenhet och kunskap kopplat till återbruk och återvinning generellt och i faktiska projekt. Litteraturstudien visade att etablerad metod som byggteknik och beräkningsverktyg måste utvecklas och anpassas för återbrukat och återvunnet material. Vad som framkom som en självklarhet i både intervju- och litteraturstudien var att återbruk och återvinning av betong kommer behöva öka framåt på grund av betongtillverkningens stora koldioxidutsläpp. För att främja utveckling av det visade intervjuerna att svensk lagstiftning behöver ses över, samtidigt som exempelvis betongstandarder behöver förändras. Flertalet respondenter menade att dagens lagar och standarder hämmar innovation. Parallellt med kunskapsspridning och motivation till ökat återbruk och återvinning påpekar intervju- och litteraturstudien att det är viktigt att hitta ett fungerade kvalitetssäkringssystem för att garantera att betongen uppnår ställda krav, exempelvis rätt hållfasthet. En möjlighet som lyftes i intervjuerna är att återbruk och återvinning kan möjliggöras genom att nyttja kompetens och samarbeta internt och externt mellan parter. Vid undersökning av vad som är det bästa användningsområdet för en återbrukad betongstomme framkom det från intervjustudien att fokuset borde vara att utveckla betongstommen där den är på grund av betongens fördelar som beständigt material med lång livslängd. Där menade respondenterna att det även bidrar till minskat antal transporter eftersom en ny stomme inte behöver projekteras och levereras vilket också bidrar till lägre koldioxidutsläpp totalt sett för byggprojektet. Vidare visade resultat från intervju- och litteraturstudie att möjligheterna för återbruk och återvinning av betongstommar ökar om tid och resurser kan läggas i projekteringsskedet och om man kan främja desgin för att återbruka. Respondenterna ansåg att en möjlighet är om branschen kan ta fram en gemensam standard för betongelement som förenklar montage och demontage. Slutligen visade intervju- och litteraturstudien på olika vis att en möjlighet är att fokusera på materialinventering av byggkomponenter före rivning av betongkonstruktionen vilket även bidrar till minskad avfallsmängd. Forskningsområdet som har belysts i denna studie är under utveckling och kompletterande forskning behövs. Förslagsvis skulle fortsatta studier kunna undersöka hur betongstommar kan anpassas för att återbruk ska möjliggöras eller hur branschstandarder som gynnar återbruk och återvinning kan utformas. / Today there is a huge focus on reuse and recycling and how the society can replace virgin material with sustainable resources. Since the society today has a strong focus on reducing carbon dioxide emissions, the production of cement is an important factor to prioritise as it generates large carbon dioxide emissions. One way of contributing positively to climate change and to increased circularity in the construction industry would therefore be for contractors and material manufactures to work with reuse and recycling of concrete frames. However, research in this area has not come far and reuse of concrete frames is not common in the construction industry. To succeed with reuse and recycling of concrete frames, there is a need to develop today’s construction technology, which requires contractors to come up with new or develop existing working methods.  The aim of the study is to contribute to an increased understanding of how contractors and material manufacturers can work to promote reuse and recycling of concrete frames in the construction industry. The objective is therefore to identify the above-mentioned actors’ views on the challenges that exist today and how these actors can work in the future to better enable the reuse and recycling of concrete frames. The study includes a literature study and an interview study. The interview study considers the perspectives of two actors- contractors and material manufactures- and comprises 13 interviews in total. The interview study aimed to examine how the two actors relate to the reuse and recycling of concrete frames today and what they see as challenges and opportunities with it. The results were analysed by categorising the interview results into themes to further identify similarities and differences in the respondents' answers. The literature study was done in part to gain an understanding of the subject and to compare interview data with challenges and opportunities identified through the literature. The study has been carried out with a focus on the construction and project development company Skanska Sverige AB, which means that the interviews is based on Skanska employees' knowledge and experience. One of the most important challenges that emerged from the interview study is the lack of experience and knowledge linked to reuse and recycling and the lack of completed projects. The literature study showed that established methods such as construction technology and calculation tools must be developed to better align with reuse and recycling. Both the interview study and the literature study showed that reuse and recycling of concrete will need to increase due to the large carbon dioxide emissions of concrete production. To promote this change, the interviews showed that Swedish legislation needs to be reviewed, while at the same time, for example, concrete standards need to be changed. Most respondents said that current laws and standards inhibit innovation. In addition to knowledge dissemination and motivation for increased reuse and recycling, the interview and literature study points out that it is important to find a functioning quality assurance system to ensure that the concrete meets the set requirements, such as the right structural strength. The interviews showed that success in reuse and recycling can be made possible by using expertise and collaborating internally and externally between companies. It emerged from the interview study that the focus should be on developing existing concrete frames due to the benefits of concrete as a durable material with a long service life. Furthermore, results from interview and literature studies showed that the opportunities increase if time and resources can be invested in the design phase and if design for deconstruction can be promoted. Respondents thinks that the industry should find a common standard for concrete elements that simplifies assembly and disassembly. Finally, the interview and literature study showed that one possibility is to focus on material inventory of building components before demolition of the concrete structure, which also contributes to reduced waste.  The research area in this study is under development and additional research is needed. For example, further studies could investigate how concrete frames can be adapted to enable reuse or how industry standards that promote reuse and recycling can be designed.

Klimatförändringen är ett av det största miljöproblem som vi står inför idag och beror på den förstärkta växthuseffekten som orsakas av främst koldioxid.  SÖRAB är ett avfallshanteringsföretag och fick förfrågningen av en av sina kunder angående hur mycket koldioxid som en avfallstyp genererar när den lämnas i en av deras sex återvinningscentraler och återvinns. Den frågan har besvarats i det här examensarbetet för fem olika typer av avfall: gips, däck, hårdplast, betong och textil. Utöver det har en miljönytta också beräknats genom att jämföra SÖRABs återvinningsprocess med en alternativ process i det fall avfallet istället skickas till deponering eller förbränning. En positiv miljönytta indikerar således att det sker besparing av koldioxidutsläpp till miljön genom att återvinna avfallet i fråga hos SÖRAB och inte förbränna eller deponera den.   Avgränsningarna för återvinningsprocesserna inkluderar: Transport av avfallet (inkluderar biltransport och färjetransport) Intern transport av avfallet hos SÖRAB Transport från SÖRABs anläggningar till extern återvinningsföretag. Energiförbrukningen från avfallskrossar på SÖRAB Drivmedelutsläpp från arbetsmaskiner på SÖRAB Koldioxidutsläppet från behandling av avfallet i externt företag. Vilket även inkluderar koldioxidutsläppet vid eventuell vidaretransport till förbränningsanläggning och koldioxidutsläppet vid förbränning.   Avgränsningen för koldioxidutsläppet börjar frän det att kunden lämnar avfall hos SÖRAB och sträcker sig olika långt beroende på avfallstyp. I resultatdelen illustreras avgränsningarna för varje avfallstyp.   Resultaten av beräkningarna visade att koldioxidutsläppet för varje avfallstyp skiljer sig mycket. Skillnaderna berodde på att varje avfallstyp återvinningsprocess i SÖRAB skiljer sig vad gäller vikter som transporteras, transportlängder, transportmedel och utsläppsgrader i de externa företagen. För plast-, textil- och däcks återvinningsprocess är det transporterna som bidrar till den största delen av utsläppen. För gips och betong är utsläppen i de externa företagen som bidrar mest vilket beror på att transportlängderna i deras återvinningsprocess är relativt korta.   Däckens miljönytta blev högst, 611 kg C02/ton plast besparas genom att inte skicka däcken till förbränning och istället skicka den till återvinning genom SÖRABs återvinningsprocess. Resultatet beror bl.a. på att den alternativa processen inkluderar förbränning av ett ton däck och en relativt lång färjetransport på ca 150 km.   Miljönyttan blev positiv för alla avfallstyper förutom för hårdplasten (-9,85 kg CO2/ton hårdplast) som hade en väldigt lång transportlängd i förhållande med den alternativa processen som var att skicka den till förbränning. Dock var inte slutsatsen att det vore bättre att förbränna hårdplasten eftersom den egentliga miljönyttan möjligtvis ligger i det koldioxidutsläpp som besparas genom att inte behöva tillverka nytt hårdplast från jungfruligt material. / The climate change is one of the biggest environmental problems we face today and is due to the increased greenhouse effect caused by mainly carbon dioxide.  SÖRAB is a waste management company in Sweden who has been getting questions from its customers about the amount of carbon dioxide that is emitted when different types of waste is recycled through their process. This thesis answers this question for five different waste types: gypsum, plastic, textile, concrete and tires. In addition to the emissions from the recycling process in SÖRAB the emissions from another alternative process for each waste is estimated. The alternative process will be either incineration or landfill. With the help of both the alternative process and SÖRABs process an environmental benefit is calculated where a positive environmental benefit means that a saving of carbon dioxide emissions has been made by not sending the waste to incineration or landfill.   The carbon emission from the following parts of the process is included: Transportation of the waste (includes transport by truck and ferry) Transportation within SÖRABs different facilities Transportation from SÖRABs facilities external recycling companies. The energy consumption from ”waste crusher” machine in SÖRAB Fuel consumption from the machines in SÖRAB  The carbon dioxide emissions from the external companies where the waste is recycled. This also includes the transportation in the case a part of the waste is further transported to be incinerated and the emission from the incineration itself.   The results showed that the carbon dioxide emissions for each waste differed very much. The differences were due to each waste recycling process in SÖRAB, which differed in the transported weights, transport lengths, and emission levels in the external company. For plastics, textiles and tires, it was the transportation to the external companies which was the factor that contributed the most to the total carbon dioxide emission. For gypsum and concrete it was the emissions in the external companies that contributed the most, which is due to transport length being shorter for their recycling processes.   The environmental benefit was the highest for the recycling of tires, 611 kg C02/ton plastic is saved by not sending it to incineration and instead recycle it through SÖRABs process.  The result is mainly due to the alternatives process emission from the ferry and incineration.   The environmental benefits were positive for all the waste types except for plastic  (-9,85)  kg CO2/ton textile) which had a long transportation length in comparison to the alternative process which was to send to incineration. In this report it was nevertheless concluded that this doesn’t mean that it would be a better option to incinerate the plastic since the real environmental benefit of plastic and all the other waste types is in the amount of carbon dioxide that is being saved by not needing to manufacture more of the material that is being regenerated through the recycling process.

Wood wastes are mainly originated from forestry, wood industry and construction and demolition sites activities. Among them, three types of wood waste can be identified: untreated wood waste (raw wood considered as biomass), slightly treated wood wastes (issued from coating or gluing treatments) and highly treated wood wastes (issued from impregnation treatments with CCA and creosote, and considered as hazardous wastes).  According to the regulation, management of wastes in Europe is oriented towards more recycling and less elimination. However, among the French requirements, three main trends can be observed in regards of wood waste recovery: only treated wood wastes can be recovered in combustion units, no extensive technologies are allowed to recover highly treated wood wastes, which must then be eliminated by incineration, and slightly treated wood wastes can be either recovered as particle boards or eliminated.  However, in this context, the amount of wood wastes from construction and demolition sites reach 7 million of tons in France. Among them, 5% correspond to raw wood, and 25% are slightly treated. The high combustion potential of wood wastes is moreover an opportunity to replace conventional fuel used in combustion units.  The four main methods used to treat wood wastes are recycling as particleboards, combustion, incineration and land filling. Due to the various typologies of wood wastes, a conditioning step is needed before recovery. Then, if combustion seems to present advantages because of its neutral carbon impact, life cycle analysis demonstrates that emissions of other pollutants are observed. In addition, it is proved that controlled elimination methods are less impacting than unequipped recovery ones. Recycling is then not always the best practice in regards of the impacts considered in the study.  Competition among the different methods treatment and low prices of wood wastes are specific economical aspects that could influence the development of the field. Moreover, the increasing acceptance of people for recovery and local waste treatment methods, as well as the need for energetically independency are factors that can likely promote wood waste derived fuel. These driving forces are evolving in a very rapid way. Regulation is moving towards implementation of standards to promote the development of slightly treated wood waste derived fuel. Technological and social improvement such as sorting at source, and the development of end of pipe treatment methods are also likely to have positive effects.  An integrated solution to develop wood waste derived fuel would be to implement strong financial incentives in favour of clean technologies for wood wastes recovery methods. This enhancement could then be the mean to answer the double challenge of wood waste treatment and fossil fuel replacement.  Wood wastes are mainly originated from forestry, wood industry and construction and demolition sites activities. Among them, three types of wood waste can be identified: untreated wood waste (raw wood considered as biomass), slightly treated wood wastes (issued from coating or gluing treatments) and highly treated wood wastes (issued from impregnation treatments with CCA and creosote, and considered as hazardous wastes).  According to the regulation, management of wastes in Europe is oriented towards more recycling and less elimination. However, among the French requirements, three main trends can be observed in regards of wood waste recovery: only treated wood wastes can be recovered in combustion units, no extensive technologies are allowed to recover highly treated wood wastes, which must then be eliminated by incineration, and slightly treated wood wastes can be either recovered as particle boards or eliminated.  However, in this context, the amount of wood wastes from construction and demolition sites reach 7 million of tons in France. Among them, 5% correspond to raw wood, and 25% are slightly treated. The high combustion potential of wood wastes is moreover an opportunity to replace conventional fuel used in combustion units.  The four main methods used to treat wood wastes are recycling as particleboards, combustion, incineration and land filling. Due to the various typologies of wood wastes, a conditioning step is needed before recovery. Then, if combustion seems to present advantages because of its neutral carbon impact, life cycle analysis demonstrates that emissions of other pollutants are observed. In addition, it is proved that controlled elimination methods are less impacting than unequipped recovery ones. Recycling is then not always the best practice in regards of the impacts considered in the study.  Competition among the different methods treatment and low prices of wood wastes are specific economical aspects that could influence the development of the field. Moreover, the increasing acceptance of people for recovery and local waste treatment methods, as well as the need for energetically independency are factors that can likely promote wood waste derived fuel. These driving forces are evolving in a very rapid way. Regulation is moving towards implementation of standards to promote the development of slightly treated wood waste derived fuel. Technological and social improvement such as sorting at source, and the development of end of pipe treatment methods are also likely to have positive effects.  An integrated solution to develop wood waste derived fuel would be to implement strong financial incentives in favour of clean technologies for wood wastes recovery methods. This enhancement could then be the mean to answer the double challenge of wood waste treatment and fossil fuel replacement. / Träavfall kommer från skogsbruk, trä‐ och byggbranschen och rivningsplatser. Bland dem kan tre typer av träavfall identifieras: obehandlat träavfall (obehandlat trä betraktas som biomassa), lätt behandlat träavfall (från beläggning eller limning) och högbehandlat träavfall (från impregnering med CCA och kreosot, betraktas som farligt avfall). Enligt avfallsförordningen, är hantering av avfall i Europa inriktad mer mot återvinning och mindre mot eliminering. Bland de franska kraven, kan tre huvudsakliga tendenser iakttas för återvinning av träavfall: endast behandlat avfall kan behandlas i förbränningsanläggningar för energiutvinning, högbehandlat träavfall måste elimineras genom förbränning och lätt behandlat avfall kan antingen återvinnas som spånskivor eller elimineras. I detta sammanhang uppgår mängden träavfall från bygg‐ och rivningsplatser till 7 miljoner ton i Frankrike. Bland dem, motsvarar 5% obehandlat trä, och 25% är lätt behandlat. Den höga förbränningspotentialen för träavfall ger dessutom en möjlighet att ersätta konventionellt bränsle som används i förbränningsanläggningar. De fyra huvudsakliga metoder som används för att behandla träavfall är återvinning i spånskivor, förbränning med energiutvinning, förbränning och deponering. På grund av olika typer av träavfall, krävs ett konditioneringsteg innan återvinning. Även om förbränningen är fördelaktigt på grund av sitt neutrala kol, visar livscykelanalyser utsläpp av andra föroreningar. Dessutom visas att kontrollerade elimineringsmetoder har mindre miljöpåverkar än återvinningsmetoder som ej har rätt utrustning. Återvinning är alltså inte alltid att föredra om man beaktar de effekter som gjorts vid denna undersökningen. Konkurrensen mellan olika behandlingsmetoder och låga priser på träavfall är specifika ekonomiska aspekter som skulle kunna påverka utvecklingen inom området. Dessutom, den ökande acceptansen av människor för återvinning och lokala avfallshanteringsmetoder, liksom behovet av inhemska energikällor är faktorer som sannolikt kan främja bränsle från träavfall. Dessa drivkrafter utvecklas på ett mycket snabbt sätt. Avfallsförordningen är på väg mot införandet av standarder för att främja utvecklingen av lätt behandlat träavfalls bränsle. Tekniska och sociala förbättringar, exempelvis källsortering och utveckling av återvinningsmetoder ger också sannolikt positiva effekter. En integrerad lösning för att utveckla bränsle från träavfall skulle vara att genomföra starka ekonomiska incitament till förmån för ren teknik för återvinning av träavfall. Den här förbättringen kan sedan vara ett medel att anta den dubbla utmaningen av hantering av träavfall och ersättning av fossila bränslen.

Waste management of vulcanized rubber is a serious environmental problem as the molecular structure formed during the process complicates recycling. Due to this, researchers have developed a process that can break the strong bonds and return the rubber to its original state. This process is called devulcanization and is developed for the tire industry due to the large amount of waste formed from this sector. This rubber is vulcanized with sulfurs like 90 % of other rubber products. However, there exist other products that are vulcanized with peroxides where much less research has been done. Due to this, it is unclear if devulcanization is possible as a different type of bond is formed in the vulcanization process. This work therefore investigates the possibilities with recycling by devulcanization of peroxide cured rubber where a collaboration is done with Roxtec International AB. The work also investigates the possibilities with reuse of the cooperating partner’s particular rubber and how everything can be implemented to understand the efficiency of these two waste management strategies and to share knowledge.  The used method for this work is a combination of the Participatory Action Research (PAR) and the Design thinking (DT) framework. A systematic literature review has also been conducted to collect relevant material for one of the research questions. The result showed that there exist many methods and possibilities with devulcanization of peroxides if sufficient energy is provided. However, the quality of the reclaimed rubber will be lacking as the bonds in the polymers main chain are degraded which affects the mechanical properties. Due to this only a small percentage can be reused by mixing it with virgin rubber. The efficiency for peroxides is therefore lower than for sulfurs. Regarding reuse many alternative usage areas were brainstromed but once the concepts were evaluated against the limitations with the material, the needs and the sustainability factor, only few solutions survived. The winning concept became a punching bag filled with granulated rubber crumbs. When investigating how everything can be implemented it turned out that a lot of effort is needed. For example, to get favorable results, the solution will require the punching bag company to also want to work towards sustainability by adapting take back systems. Devulcanization will then require that the waste is sorted which requires a big investment in both time and money to achieve. The conclusion of this work is that devulcanization and reuse is possible and the developed system solution can take care of parts of the waste. However, the possibilities are limited and to get rid of all the waste and develop a long-term solution that is both sustainable and further prepared for the future, more actions are needed. It is therefore of high interest to start investigating the possibilities with a new material that is easy to recycle or are degradable. / Avfallshantering av vulkaniserat gummi är ett allvarligt miljöproblem eftersom den molekylära strukturen som bildas under processen komplicerar återvinning. På grund av detta har forskare utvecklat en process som kan bryta de starka bindningarna och återställa gummit till sitt ursprungliga tillstånd. Denna process kallas devulkanisering och är främst utvecklad för däck-industrin på grund av den stora mängden avfall som bildas från denna sektor. Detta gummi vulkaniseras med svavel som 90% av andra gummiprodukter. Det finns dock andra produkter som vulkaniseras med peroxider där mycket mindre forskning har gjorts. På grund av detta är det oklart om devulkanisering är möjlig eftersom en annan typ av bindning bildas i vulkaniseringsprocessen. Detta arbete undersöker därför möjligheterna med återvinning genom devulkanisering av peroxid härdat gummi där ett samarbete görs med Roxtec International AB. Arbetet undersöker också möjligheterna med återanvändning av samarbetspartners specifika gummi spill och hur allt kan implementeras för att förstå effektiviteten i dessa två avfallshanterings strategier och för att sprida kunskap. Den använda metoden för detta arbete var en kombination av PAR (Participatory Action Research) och design thinking (DT). En systematisk litteraturstudie har också genomförts för att samla in relevant material för en av forskningsfrågorna. Resultatet visade att det finns många metoder och möjligheter för devulkanisering av peroxider om tillräcklig energi tillhandahålls. Dock kommer kvalitén på det återvunna gummit att försämras markant då bindningarna i polymerens huvudkedja bryts vilket påverkar de mekaniska egenskaperna. På grund av detta kan endast en liten andel återanvändas genom att blanda med jungfruligt gummi. Effektiviteten för peroxider är därför lägre än för svavel. När det gäller återanvändning, brainstormades många alternativa användningsområden, men när koncepten utvärderades mot begränsningarna med materialet, behoven och hållbarhetsfaktorer överlevde bara ett fåtal lösningar. Det vinnande konceptet blev en slagsäck fylld med granulerat gummi. När det undersöktes hur allt kan implementeras visade det sig att det krävs mycket ansträngningar. Till exempel, för att få gynnsamma resultat kommer lösningen att kräva att boxsäck företaget också vill arbeta för hållbarhet genom att anpassa take back system. Devulkaniserings-processen kommer även kräva att avfallet sorteras vilket kräver en stor investering i både tid och pengar för att uppnå. Slutsatserna av detta arbete är att devulkanisering och återanvändning är möjligt och den utvecklade systemlösningen kan ta hand om delar av avfallet. Men möjligheterna är begränsade och för att bli av med allt avfall och utveckla en långsiktig lösning som både är hållbar och ytterligare förberedd för framtiden, kommer fler åtgärder att behövas. Det är därför av stort intresse att börja undersöka möjligheterna med ett nytt material som är lätt att återvinna eller är nedbrytbart.

Idag förbränns tonvis med textil i Sverige som aldrig har blivit använd. Detta som en effekt av att dagens textilindustri är uppbyggd som en linjär modell där nya råvaror ständigt går in i systemet och avfall lämnar det. Krav ställs nu på nationell nivå i Sverige att textilindustrin måste ställa om och bli cirkulär som en del i att klara klimatmålen. Detta ställer stora krav på svenska företag att hantera det textila restmaterial som uppstår i deras processer på helt nya sätt. För att textilt restmaterial ska kunna bli råvara till en annan produkt behövs nya system och ibland branschöverskridande samarbeten där den enas avfall blir den andres råvara. Denna studie bidrar med insikter om de utmaningar som svenska företag står inför när textila restmaterial ska bli råvara samt hur möjligheter kan tas tillvara genom nätverkande och kunskapsutbyte. Med observationer, en enkät och intervjuer undersöktes textila produktutvecklings- och produktionsföretags behov och hinder för användning av textila restmaterial som råvara. I studien har också de behov av resurser och nätverk företagen har för att kunna öka användandet av textila restströmmar utforskats. Studien visar på att attityden till att samla in textila restströmmar bland producerande företag är positiv och att det finns goda möjligheter för ökad insamling av industriella textila restmaterial med en hög grad av spårbarhet. Den visar också att det för företag som vill använda restmaterial efterlyses möjligheter för effektiv insamling samt bearbetning eller förädling av materialen. Alla delar i värdekedjan behöver ses över och för att möta utmaningen och det finns ett behov av att tänka annorlunda och våga prova nya vägar och samarbeten. Resultatet av denna studie visar på att en plattform för enbart handel av textila restmaterial inte är tillräckligt, företagen behöver också kunna knyta nya kontakter, få se på goda exempel och samverka kring logistiken kring insamling för att uppnå effektivitet. / In today’s textile industry, tons of textiles are incinerated every year without being used once. This because the textile industry today is built like a linear system, in which raw materials enter the system and then leave it in the form of waste. Requirements are now set on a national level in Sweden that requires the textile industry to change its direction and become circular as a part of achieving the Sustainable Development Goals. This poses massive requirements on Swedish textile companies to handle their textile waste material in their processes in new ways. For textile waste material to become the raw material in a new product, new systems are necessary and sometimes cross-industry collaborations are needed. This study aims to contribute with knowledge about the challenges that Swedish textile companies face when textile waste materials are becoming the raw material in new products, and the opportunities to take advantage of through networking and knowledge sharing. With observations, a survey, and semi structured interviews the challenges and opportunities of Swedish textile product developing companies and textile production companies for collecting and using textile waste material was studied. The study also investigates the need for resources and expanded networks that the companies have, to increase the use of textile waste as a raw material. The study shows that the attitude among the production companies to sort and collect their textile waste is positive and that there are great opportunities for an increased collection of textile industrial waste material with a high level of traceability. The study also shows that for the companies that want to use textile waste material as a raw material in their products, new systems for effective collection and processes for refining the materials are asked for. To meet these requirements all parts of the value chain need to be reconsidered and new ways of thinking needs to be applied to try new collaborations and find new paths. The result of the study shows that a platform for just trading materials is not good enough, the companies are also in need of new contacts, inspiration, and solutions for efficient logistics in sorting, collecting, and distributing materials.

Det finns många orsaker till att avfall uppkommer, hanteras och sorteras fel. Problemet kan därmed ses från ett antal olika perspektiv. Ett problemområde som identifierats, och som är utgångspunkten i denna studie, är lagstiftningen vad gäller utformningen av avfallsutrymmen vid ny- och ombyggnation. Hade fel hantering och sortering av avfall kunnat förhindras om rätt lagstiftning och rätt förutsättningar för hanteringen fanns på plats? Studiens syfte var att undersöka huruvida det finns ett behov av införandet av nya riktlinjer med krav gällande hur stor kapaciteten på avfallsfraktioner bör vara per flerbostadshus. Frågeställningen som besvarades var: Finns det ett behov av införandet av nya riktlinjer med krav gällande hur stor kapaciteten på avfallsfraktioner bör vara per flerbostadshus vid ny- och ombyggnation av avfallsutrymmen? Semistrukturerade intervjuer utfördes med aktuella aktörer som var inblandade i processen vid ny- och ombyggnation av avfallsutrymmen. Resultatet visade att behovet hos berörda aktörer av att införa nya riktlinjer med krav gällande hur stor kapaciteten på avfallsfraktioner bör vara per flerbostadshus, kan ses som låg då det främst inte uppstår problem för avfallsutrymmena förrän efter att kapaciteten har bestämts. Det visade sig att den främst bakomliggande faktorn till problemet var kommunikationen mellan de olika parterna i processen. / There are many reasons why waste is generated, handled and sorted incorrectly. The problem can therefore be seen from a number of different perspectives. A problem area that has been identified, and which is the starting point of this study, is the legislation regarding the design of waste collection areas during construction and renovation. Could the incorrect handling and sorting have been prevented if the right legislation and the right conditions for handling were in place? The purpose of this study was to investigate whether there is a need for establishing new guidelines with requirements regarding how large the capacity of waste fractions should be per multi-residential building. The question that was answered was: Is there a need for establishing new guidelines with requirements regarding how large the capacity of waste fractions should be per multi-residential building during the construction and renovation of waste collection areas? Semi-structured interviews were conducted with relevant actors who were involved in the process of construction and renovation of waste collection areas. The result showed that the need for relevant actors to establish new guidelines with requirements regarding how large the capacity of waste fractions should be per multi-residential building can be seen as low. This is because the problems mainly do not arise for the waste collection areas until after the capacity has been determined. It showed that the main factor behind the problem was the communication between the various actors in the process.