Psykologer och barn- och ungdomspsykiatrin kan förstås som delar av de professioner och institutioner som i Sverige är med och formar föräldraskapets innehåll och utformning. Syftet med studien var att undersöka hur psykologer inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige konstruerar kön och etnicitet/ras i relation till föräldraskap samt att undersöka vilken funktion konstruktionerna har för att upprätthålla eller utmana hegemoniska konstruktioner av kön och etnicitet/ras. Tio psykologer verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin intervjuades och materialet analyserades med metoden kritisk diskurspsykologi. Resultatet visade att psykologer konstruerar kön som att moderskap består av självklar och nödvändig närvaro och faderskap av valbar, positiv och kompletterande närvaro. Moderskap konstrueras vidare som tillgänglighet och omsorgsfullhet, och som en möjlig orsak till barnets problem eller psykiska ohälsa. Psykologerna konstruerar även föräldrarnas kön heteronormativt samt konstruerar kön relaterat till föräldraskap som könsneutralt. Psykologerna konstruerar etnicitet/ras relaterat till föräldraskap som att etnicitet inte har någon betydelse, varvat med en konstruktion av ”vi mot dem”, där svenskar ställs mot icke-europeiska föräldrar, och där ”de andras” familjerelationer konstrueras som präglade av könsmakt. Konstruktionernas funktion diskuteras och värdera slutligen.

När det gäller vuxna patienter, visar studier att Davanloos Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) är evidensbaserad och effektiv vid flera sjukdomstillstånd. Medan det finns få bevis varken för eller emot tillämpningen av ISTDP på barn och ungdomar, har en artikel skriven av Linda Gilbert (2004) fått författaren till föreliggande litteraturstudie att tro att det inte finns ett bättre val än att börja forska om tillämpningen av ISTDP tekniker på barn och ungdomar och för att visa hur dessa tekniker skiljer sig från dem som används med vuxna. Denna litteraturstudie är ett teoretiskt förslag för att använda ISTDP med fokus på mentaliseringsteorin inom ramen för BUP. När det gäller KBT leder internationella forskningsresultat till nödvändigheten att fästa blicken på andra evidensbaserade metoder också när det gäller behandlingar för barn och ungdomar med psykiska och psykosociala problem. Davanloos ISTDP är en sådan evidensbaserad metod. Medvetenhet om mentaliseringsteorins kunskapsbas gör det möjligt för ISTDP terapeuten att ägna särskild uppmärksamhet åt specifika händelser i sociala relationer som aktiverar otrygghet och bidrar till förlust av mentalisering hos ungdomspatienten. Affekter hos ungdomspatienten regleras genom att de tas emot, känns och förstås av ISTDP terapeuten. Så småningom kan patienten börja internalisera terapeutens affektreglering. Psykiska skador repareras genom att terapeuten erbjuder sig som ett gott anknytningsobjekt med hög mentaliseringsförmåga. Destruktiva försvar aktiveras inte och genuina affekter blockeras inte längre av patienten. På neurobiologisk nivå sker då en strukturell utvidgning i den orbitofrontala barken och dess synaptiska förbindelser med hjärnans känsloregioner. Därför måste ISTDP terapeuten vara mycket intuitiv med hög mentaliseringsförmåga och måste snabbt känna när ungdomen blockerar och använder försvar mot genuina känslor. En etiskt försvarbar slutsats vad gäller forskning kring tillämpning av Davanloos ISTDP på barn och ungdomar är att om ett problem kan lösas snabbt med en viss metod som gör att problemet kostar både patienten och samhället mindre pengar ska den metoden utforskas för implementering inom barn och ungdomspsykiatrin.

Väntelistor till barnpsykiatrisk vård är vanligt förekommande och tiden på väntelista har visats vara påfrestande för familjerna som väntar. Denna studie har undersökt hur föräldrar upplever tiden på väntelista till Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), samt vilka behov av stöd de upplever sig ha under tiden de väntar. Sju föräldrar vars barn väntade på utredning inom BUP intervjuades. Data bearbetades genom tematisk analys. Resultatet visar att föräldrarna upplevde brist på kontroll och hopplöshet, delvis på grund av att de befann sig i ovisshet under väntetiden. Vidare visar resultatet att stödinsatser som innefattar information, konsultation, avlastning och behandling efterfrågades. Resultatet diskuteras med hjälp av teorin om Locus of Control (LOC) och begreppet ovisshetsdiskrepans. Vidare forskning behövs för att öka förståelsen för hur information gällande väntetiden påverkar upplevelsen av väntetiden. Därtill behövs forskning som undersöker om och hur upplevelsen av väntetiden påverkar kommande utredning eller behandling. / Waiting lists in child and adolescent psychiatry are common and waiting for mental health services has been shown to be challenging for the families involved. This study aimed to explore how parents of children on a waiting list for an assessment experienced the wait. The study also explored what kind of support the parents felt that they needed during this period. Interviews were conducted with seven parents of children on waiting lists and data was analyzed using thematic analysis. Results showed that the parents experienced a lack of control and hopelessness during the wait, partly because of the uncertainty that characterized the waiting time. Results concerning parental support showed that information, consultation, social support and treatment were requested. Results were discussed using the theoretical framework Locus of Control (LOC) and uncertainty discrepancy. Future studies exploring how information about the waiting time affects the waiting list experience are needed. In addition, future studies that explore if and how the waiting list experience affects the coming assessment or treatment are needed.

Barn och ungdomar med sammansatta behov, det vill säga både psykiatriska och sociala, kräver ofta insatser från både socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin. Detta ställer i sin tur krav på dessa organisationer att samverka för att patienten ska få de samordnade insatser hen är i behov av. Syftet med denna uppsats är att få en bild av hur kuratorer på BUP ser på samverkan med socialtjänsten och vilken inverkan samverkan kan ha för patienter med sammansatta behov. Uppsatsen avser även att svara på vilka faktorer som kuratorerna upplever påverkar hur samverkan med socialtjänsten fungerar samt vilka förbättringsområden som finns. Empiriskt material har samlats in genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fyra verksamma kuratorer på BUP. En kvalitativ innehållsanalys av det transkriberade materialet resulterade i ett övergripande tema vilket var: patientens bästa är i fokus men frustration uppstår när samverkan brister. Utöver temat utmynnade analysen i tre huvudkategorier; samverkans effekter, faktorer som påverkar samverkan och förbättringsområden. Resultatet av analys och diskussion visade att kuratorerna på olika sätt uttryckte att patientens bästa står i fokus beträffande varför samverkan med socialtjänsten är viktig. Samtliga kuratorer ansåg att samverkan hade möjligheten att ge patienten en hjälp som de inte kunnat få om organisationerna arbetat på separata håll. Samtidigt framgick att det hos kuratorerna fanns känslor av maktlöshet och frustration över att samverkan inte alltid fungerade så väl som de önskade. Faktorerna som kuratorerna upplevde påverkar huruvida samverkan fungerar bra eller inte var dels på organisatorisk nivå men även på individ- och gruppnivå. Resultatet av analysen kan tolkas som att även om det finns lagar och riktlinjer ligger ett stort ansvar på de yrkesverksamma som utför det praktiska arbetet i samverkan. Denna omständighet ställer i sin tur krav på både lagstiftare, kommun och landsting. Detta då de är ytterst ansvariga för att ge kuratorerna, och socialarbetarna, förutsättningar för att ha en god samverkan med varandra. En välfungerande samverkan möjliggör att barn och ungdomar, med sammansatta behov, får de bästa förutsättningarna att utvecklas i en positiv riktning.

Syftet med den här studien är att undersöka kuratorers upplevelse av sin arbetssituation i Barn och ungdomspsykiatrin. Detta utifrån frågeställningar kring deras syn på organisationen de arbetar i och hur de hanterar sin arbetssituation. I studien framkommer flera faktorer som alla påverkar kuratorerna och behandlas under följande övergripande teman: Upplevelsen av hård arbetsbelastning, Hantering och Upplevelsen av arbetssituationens utveckling. Studien är utförd genom fem semistrukturella intervjuer och har analyserats med hjälp av systemteori samt utifrån copingteori. Resultatet visar att kuratorer inom barn- och ungdomspsykiatrin upplever en ökad arbetsbelastning på grund av resursbrist och ökat behov men även på skillnader mellan anställda inom olika delar av verksamheten. Kollegialt stöd inom organisation och upplevelsen av meningsfullheten med arbetet visar sig tydligt i resultatet.

Denna studie är en kvalitativ intervjustudie där syftet är att få en djupare förståelse för hur skolpersonal ser på samverkan mellan olika yrkesprofessioner kring gymnasieelever i Sverige som lider av eller visar tecken på psykisk ohälsa. Studien avgränsar sig till skolpersonalens syn på samverkan med andra organisationer, verksamheter och yrkesprofessionella, därav har skolpersonal på olika Gymnasieskolor intervjuats. Studien grundar sig i sex semistrukturerade intervjuer med tre skolkuratorer, tvågymnasielärare och en specialpedagog. Resultatet visar att de yrkesverksamma inom skolan upplever att den interna samverkan fungerar väl, att där finns tydliga riktlinjer att förhålla sig till samt att det finns en god kommunikation mellan kollegorna. I den externa samverkan med andra professionella och verksamheter visar studiens resultat att det finns vissa faktorer som försvårar och förhindrar samverkan såsom sekretess och okunskap om varandras uppdrag samt vem som bär ansvar för vad i samverkan. Med studien vill vi författare bidra till en bredare syn, kunskap och förståelse kringområdet samverkan kopplat till psykisk ohälsa på gymnasienivå.

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem som fortsätter att öka, faktorerna bakom är ofta lika omfattande som de är komplexa. Arbetet för att förebygga och åtgärda detta sker genom samverkan mellan professionella aktörer från olika organisationer som skola, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av samverkan mellan de professionella aktörer som arbetar med problematisk skolfrånvaro och hur samverkan mellan dessa aktörer fungerar i praktiken. Studien utgår från en kvalitativ ansats med en semistrukturerad intervjuguide för att få en ökad förståelse för de professionella aktörernas upplevelser av samverkan kring elever med problematisk skolfrånvaro. Intervjuguiden är framtaget utifrån studiens frågeställningar och grundade i en fenomenologisk ansats för att ge svar på studiens syfte samt utformades för att ge informanterna möjlighet att relativt fritt beskriva sina erfarenheter och upplevelser kring samverkan gällande problematisk skolfrånvaro. Med en teoretisk utgångspunkt i system- och samverkansteori belyser vi likheter och skillnader i vårt empiriska material.      Resultatets mest betydelsefulla faktorer för en fungerande samverkan är relationer till andra aktörer och ett personligt nätverk. Resultatet uppmärksammar att föräldrarna/vårdnadshavarna är en väsentlig samverkanspartner då deras medverkan kan möjliggöra eller hindra samverkan mellan de professionella aktörerna. Resultatet visar även på att struktur och ansvarsfördelning är viktiga faktorer för en välfungerande samverkan genom att det finns en nyckelperson som tar ansvaret och leder gruppen framåt. En framstående slutsats från empirin är vikten av att ha ett gemensamt syfte och mål med samverkan likväl som att gå in i en samverkan med respekt för de andra inblandade samt att inneha en ödmjukhet gällande de andra aktörernas möjligheter, kunskaper och resurser. Genom att tolka empirin gällande informanternas vision för en samverkan där de själva fick sätta ramarna kunde vi urskilja de svårigheter som hindrar och påverkar en framgångsrik samverkan. Resultatet visar på problem kring hur beslut tas av ledningen gällande besparingar och omorganiseringar samt bristande tid och resurser. Därtill lyfts även komplexiteten med att samverka med andra professioner då det saknas enhetliga rutiner och en likvärdig kunskap gällande problematisk skolfrånvaro.

TREATMENT AND EPISTEMOLOGY A STUDY ABOUT YOUTH CLINICS AND CHILD- AND YOUTH PSYCHIATRYS WORK WITH YOUNG PEOPLE Larsson, A och Nilsson, J. Behandling och förhållningssätt. En studie om ungdomsmottagningar och barn- och ungdomspsykiatrins arbete med ungdomar. Examensarbete i normöverträdelser, normkonflikter och sociala interventioner 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Individ familj och samhälle, 2011. The purpose of this essay was to examine which treatments child and adolescent psychiatry and youth clinics use and how they discuss these choices. We examined how social workers in child and adolescent psychiatry and youth clinics relate to medical and psychological therapy. The paper describes two organizations, child and adolescent psychiatry and youth services, and what treatment options there are in the two activities. The idea is also to describe the attitudes the professionals have to the different treatment options. The essay is based on social workers who work with children and young people aged between 12 and 23 who have problems with including depression. We have analyzed our material by using theories of epistemology. What is the epistemology of medical and psychological therapy? And are social workers knowledge enough to be able to work with young people who suffer from depression and anxiety?

Syfte med vår uppsats var att nå ökad förståelse och kunskap om anmälningsplikten i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen och hur plikten sägs upplevas av professionella som omfattas av den. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats med semistrukturerad intervjuform och intervjuat fem stycken behandlare inom barn- och ungdomspsykiatrin. Genom att använda oss av en kvalitativ ansats fick vi möjligheten att ta del av personalens redogörelser för hur de upplever, tänker och resonerar kring anmälningsplikten. Resultaten visar att personalen ser en betydelse med anmälningsplikten och att det finns faktorer som både kan underlätta och försvåra förhållandena vid en eventuell anmälan. Resultaten visar också att det finns en rad påverkansfaktorer som i vissa fall kan ha inverkan i personalens val av att göra eller inte göra en anmälan. / The purpose of our study was to achieve greater understanding and knowledge of the notification requirements in Chapter 14 § 1 Social Services Act and how the duty is said to be experienced by professionals covered by it. We have used a qualitative approach with a semi- structured interview form and interviewed five professionals in child and adolescent psychiatry. By using a qualitative approach, we had the opportunity to take part of the personnel’s reviews of what they say that they feel , think and reason about the notification requirements. The results show that the personnel sees a meaning with the notification requirements and that there are factors that can both facilitate and complicate the situation in the event of a notification. The results also show that there are a number of influencing factors , which in some cases can impact the personnel’s choice to do or not to make a notification.

Barn och unga i Sverige mår idag allt sämre, anledningarna är många såsom psykiska och fysiska övergrepp samt högre krav i skolan och den framtida arbetsmarknaden. För att råda bot på barn och ungas psykiska ohälsa krävs många gånger samverkan mellan region och kommun. Samverkan mellan myndigheterna är lagstadgad och syftar till att skapa förutsättningar samt att myndigheter och verksamheter ska arbeta mot samma mål. Syftet med studien var därmed att undersöka hur yrkesverksamma inom dessa verksamheter såg på samverkan dem emellan samt hinder och framgångsfaktorer i den. Studiens syfte undersöktes genom kvalitativ metod där tre yrkesverksamma inom socialtjänstens fält barn och familj, och tre yrkesverksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin intervjuades. Resultatet tolkades med hjälp av teorierna och begreppen fält, doxa och symbolisk makt, samverkan samt maktperspektivet enligt Foucault. Resultatet visade att samordnad individuell plan (SIP) gav tydlighet kring ärenden men inte alltid användes rätt. Olika lagstiftningar gav olika perspektiv, varav syn på innebörden av barnets bästa skildes åt i flera fall, därmed var verksamheterna beroende av samverkan och varandras kompetens för att barn inte skulle falla mellan stolarna. Ingen av verksamheterna ville tillskriva den andre mer makt, dock fanns förväntningar på den andre verksamhetens kompetens och handlingsutrymme. Känsla av maktlöshet uppkom då förväntningarna inte uppfylldes. Slutsatsen blev att det krävdes strukturella förutsättningar såsom gemensamma rutiner och transparens för att samverkan skulle förbättras, även rutinerna kring SIP behövde förtydligas. Samtliga respondenter efterfrågade forum för att nätverka och skapa kontakter för att stärka samverkan men med anledning av resursbrist saknades detta. / Young people in Sweden are feeling worse, due to reasons such as mental and physical abuse as well as higher demands at school and in the future labour market. In order to remedy young people's mental illness, cooperation between authorities is required. Cooperation between authorities is statutory and aims to create good conditions. The purpose of this study was to investigate how professionals in these authorities perceive cooperation, also obstacles and success factors in cooperation. The purpose of this study was examined through qualitative method, three professionals within social services and three professionals in child and adolescent psychiatry were interviewed. The result was interpreted using the theories and concepts of field, doxa and symbolic power, collaboration and the power perspective according to Foucault. The results showed that coordinated individual plan (SIP) provided clarity about cases but was not always used correctly. Different legislations gave different perspectives, thus were the concept of the best interests of the child separated, therefore the authorities depended on cooperation and other's competences. None of the respondents wanted to attribute the concept of power, however, there were expectations of other´s competence and room for maneuver. A feeling of powerlessness arised when expectations were not met. The conclusion showed that in order for cooperation to be complete, structural conditions such as common routines and transparency were required, also the routines around SIP required clarification. All respondents requested forums to network and create relationships to strengthen cooperation, but due to lack of resources this failed.