Bakgrund: Med ökande medikalisering har ryggläge blivit den allt mer använda förlossningsställningen vid födandet trots att evidens talar för upprätt förlossningsställning. En upprätt förlossningsställning underlättar förlossningen och ger kortare förlossningsförlopp, mindre risk för instrumentella förlossningar, färre episiotomier och mindre risk för påverkan på fostret hjärtljud. Barnmorskor bistår kvinnor under förlossningen och har en signifikant påverkan på vilken förlossningsställning som antas. I Tanzania föder 80% av kvinnorna på rygg. Forskning indikerar att kvinnor inte informeras om fördelar med olika förlossningsställningar och att barnmorskor ofta saknar kompetens att utföra förlossningar i andra positioner.  Motiv: Barnmorskans påverkan på kvinnans val av förlossningsställning är stor, därför bli det viktigt att förstå barnmorskors erfarenheter av förlossningsställningar. Syfte: Barnmorskors erfarenheter av olika förlossningsställningar vid sjukhusförlossningar i södra Tanzania Metod: En intervjustudie med kvalitativ induktiv design. Data samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer med barnmorskor. Intervjuerna skrevs ut ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Åtta subkategorier och tre kategorier framkom vid analysen Resultat: Ett tydligt tema temat Ryggläge är normen i den rådande förlossningskulturen i södra, tre kategorier Kunskap om förlossningsställningar finns ofta i teorin men saknas i praktiken, Ryggläge är normen och Normen bryts när förloppet avviker.   Konklusion: Förlossningskultur och norm styr Tanzaniska barnmorskornas val att instruera kvinnor till ryggläge vid krystning. Kollegor har ett stort inflytande på val av förlossningsställning. Rädsla för att bli straffad ifall barn eller kvinnor skadas är stor. Barnmorskor önskar att ha total uppsikt och kontroll överfödelseprocessen vilket innebär att födande kvinnor bör ligga på rygg. Möjligheten till praktisk träning i alternativa förlossningsställningar är bristande i södra Tanzania. Barnmorskor med högre utbildning är mer benägna att låta kvinnan föda i andra förlossningsställningar.

No description available.

Bakgrund: Kvinnans upplevelse av personalens verbala- och ickeverbala  kommunikation under förlossningen är en avgörande faktor för deras förlossningsupplevelse. Trots det används tolk inte i lika stor utsträckning inom förlossningsvården som övrig hälso- och sjukvård. Barnmorskan ska enligt kompetensbeskrivningen ha kompetens att tillgodose patientsäker, personcentrerad, jämlik, tillgänglig och kontinuerlig vård.  Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av språkbarriärer med kvinnor inom förlossningsvården.  Metod: En kvalitativ design med strukturerade digitala intervjuer innehållande öppna frågor. 29 barnmorskor inkluderades i arbetet. En tematisk analys enligt Braun & Clarke genomfördes.  Resultat: Barnmorskorna menade att språkbarriärer påverkade relationen till kvinnan negativt och att det blev svårare att bygga en relation när den verbala kommunikationen brast, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Närvaro skapade bättre förutsättningar för barnmorskans lyhördhet, vilket ansågs som ett viktigt verktyg. Andra verktyg som barnmorskorna använde sig av var telefontolk, anhörigtolk, kroppsspråk, gester, Google Translate och appar. Flera av barnmorskorna uttryckte en önskan om implementering av kulturdoulor istället för tolkar.  Konklusion: Resurser som tillät barnmorskan att vara närvarande hos kvinnan samt gav utrymme för tolkanvändning sågs som bristfälliga. Flertalet barnmorskor hade erfarenhet av att det blev svårare att etablera en relation till kvinnan, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Kroppsspråk och tolk sågs som viktiga verktyg. Flertalet barnmorskor önskade implementering av kulturdoulor.  Nyckelord: Språkbarriär, barnmorska, förlossning, tolk

Bakgrund: Sfinkterrupturer inträffar vid 2,6% av alla förlossningar i Sverige. En sfinkterruptur kan påverka kvinnans livskvalitet negativt med avföringsinkontinens, påverkat sexliv och smärta i bäckenet. För att minska risken för sfinkterrupturer arbetar barnmorskan preventivt genom att hålla perinealskydd, använda varma våta handdukar och avlastande förlossningspositioner. Barnmorskors erfarenhet av att bistå förlossningar som slutar med en sfinkterruptur har visat sig leda till en skamkänsla hos barnmorskan och känsla av att ha misslyckats med det preventiva arbetet. Motiv: Det finns en kunskapslucka avseende barnmorskans erfarenhet av att bistå vid en förlossning som slutar med en sfinkterruptur och större delen av den forskning som finns börjar bli gammal.Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter av att bistå vid en förlossning där en sfinkterruptur inträffat. Metod: En kvalitativ design med nio semistrukturerade intervjuer. Barnmorskornas erfarenheter analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Resultatet utmynnade i ett tema och tre underteman. Barnmorskornas skamkänsla genomsyrade erfarenheterna och utgjorde det övergripande temat “Skuld och skam” och dess respektive underteman “Professionellt misslyckande”, “Resa sig från sitt misslyckande” och “Förebygga nya misslyckanden”. ”Professionellt misslyckande” belyste det yrkesansvar som barnmorskan kände och känslan av att misslyckas med sitt arbete. ”Resa sig från sitt misslyckande” belyste hur barnmorskan kom vidare efter händelsen och behandlade även stödet efteråt. ”Förebygga nya misslyckanden” handlade om hur barnmorskan hanterade händelsen och ny kunskap för att förebygga sfinkterrupturer. Konklusion: Barnmorskorna kände skam över att ha bistått en förlossning där en sfinkterruptur uppstått. Känslor som skuld, svek mot kvinnan och misslyckande framkom genom hela resultatet och ansågs grundas i det yrkesansvar som barnmorskan kände. Förlossningsklinikerna bör utforma rutiner för stöd vid påfrestande händelser vilket kan bidra till att barnmorskor får ett hållbart yrkesliv.

Bakgrund: Oxytocin är ett naturligt hormon under förlossning som påverkar uterus att kontrahera sig och det främjas av lugn och ro och trygghet. Det kan även administreras i syntetisk form t ex när värksvaghet föreligger, men World Health Organisation (WHO) anser att det används i alltför stor utsträckning. Värkstimulering med syntetiskt oxytocin är en av de vanligaste interventionerna vid förlossningsenheter i Sverige.   Motiv: Förlossningsvården i Sverige idag är hårt pressad och barnmorskor hanterar ibland fler än en födande i aktiv fas. Detta medför att möjligheten att ge kontinuerligt stöd minskar, och samtidigt ses en ökad medikaliserad vård med stort fokus på risker där fler interventioner utförs, bland annat överanvändningen av syntetiskt oxytocin som värkstimulering.   Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att belysa barnmorskor uppfattning om syntetiskt och naturligt oxytocin under förlossning.    Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer analyserades genom tematisk analys med teoretisk ansats. Birth Territory används som teoretisk referensram.   Resultat: Analysen resulterade i två teman med sex subteman. Barnmorskans önskan att bevara sin kompetens för att främja det normala, belyser begränsningar och förutsättningar i miljö och organisation som barnmorskan har för att utöva sin unika yrkeskunskap. Syntetiskt oxytocin som ersättning för barnmorskans närvaro, beskriver hur verksamhetens organisation, men även attityder kring syntetiskt oxytocin har lett till att närvaro hos den födande ersätts med bl. a syntetiskt oxytocin.   Konklusion: Barnmorskor beskriver att syntetiskt oxytocin används i för stor utsträckning och att det till viss del beror på organisationens uppbyggnad men även barnmorskans egna inställning. Det syntetiska oxytocinet har normaliserats och ersätter det naturliga oxytocinet och en barnmorskas närvaro.

Den unga gravida kvinnan befinner sig i en övergångsperiod mellan barn och vuxen. Perioden präglas av förändring och identitetsskapande. Barnmorskans roll är central inom barnafödande. Upplevt stöd under förlossningen minskar smärtupplevelsen och således också användandet av medicinsk smärtlindring under förlossningen. Stödet resulterar i ökat antal spontana förlossningar. Barnmorskan bidrar till en förbättrad förlossningsupplevelse vilket i sin tur har flera positiva effekter för mamman, barnet, den nya familjen och dess relationer på kort och lång sikt. En patientfokuserad och jämlik vård förutsätter kunskap om den unga gravida kvinnans förväntningar. Däribland förväntningar på barnmorskan under förlossningen. Det är oklart vilka dessa förväntningar är. Syftet med uppsatsen är att beskriva unga gravida kvinnors förväntningar på barnmorskan vid förlossningen. Efter att ha intervjuat sex svensktalande gravida, i åldrarna 16-19 år transkriberades intervjuerna och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var, stärkande relation, tillåtande atmosfär och grundad kunskap. Kvinnorna förväntar sig en relation till barnmorskan som stärker kvinnan i förlossningssammanhanget. De förväntade sig att barnmorskan ska kunna möjliggöra en tillåtande miljö för kvinnorna och att barnmorskan genom sin kunskap ska kunna tolka deras behov i förlossningssammanhanget. Resultatet av studien bidrar till att barnmorskan får en ökad förståelse för unga gravida kvinnors förväntningar. Att öka kunskapen, både inom mödravård och inom förlossningsvård, kan göra att unga gravida kvinnor ställning stärks. För att kunna bedriva den patientfokuserade och jämställda vård som regleras av Socialstyrelsen (2014) behövs mer forskning som berör den unga gravida kvinnans förväntningar på barnmorskan vid förlossningen.

I Sverige har barnmorskan ett eget ansvar att handlägga den normala förlossningen samt värna om det normala barnafödandet.  Enligt riktlinjer både internationellt och nationellt är det övergripande målet med förlossningsvården att mamma och barn skall må bra och att förlossningen handläggs med så få interventioner som möjligt. Flera studier visar att interventioner under förlossning ökar och att förlossningsvården bara till viss del utgår från den evidens som finns kring normal förlossning. Syftet med studien var att undersöka handläggning av normal förlossning med hjälp av instrumentet Bologna Score. En prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats har använts. Nitton barnmorskestudenter på ett lärosäte i Västsverige fick efter varje förlossning de medverkat vid fylla i ett frågeformulär med instrumentet Bologna Score som skattar hur normal förlossning handläggs. Frågeformuläret är testat och validerat och har använts i tidigare studier. Resultatet visar att 20,3 % av alla förlossningar i föreliggande studie fick 5 poäng på Bologna Score, vilket indikerar att dessa förlossningen handlagts med aktuell evidens. Medelvärdet på Bologna Score var 3,73 poäng. Trots det låga resultatet på Bologna Score så bedömdes 73,8 % av förlossningarna som normala av barnmorskestudenterna.  Resultatet indikerar att handläggningen av förlossningarna inte till fullo utgår från den evidens som finns. Vidare framkom att det är möjligt att Bologna Score inte är tillräckligt specifikt för att särskilja de förlossningar som avses att analyseras. Resultatet visar också på signifikanta skillnader mellan olika förlossningsklinikers handläggning av normal förlossning.

Fysisk aktivitet är viktigt för att främja hälsa och förebygga ohälsa och bör även rekommenderas till kvinnor under graviditeten. Barnmorskan har en central roll i det hälsofrämjande arbetet då hon ibland är den enda hälso- och sjukvårdspersonal som träffar kvinnan under graviditeten. Det finns rekommendationer för hur mycket den gravida kvinnan bör träna men studier visar att det är få som följer dessa. Barnmorskan upplever det svårt att ge råd och det finns ett behov av att hitta strategier som kan användas i arbetet med att främja fysisk aktivitet. Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors strategier för att främja fysisk aktivitet under graviditeten. Studien utfördes enligt kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes för insamling av data som sedan analyserades utifrån tematisk analys. I studien framkom ett flertal olika strategier som barnmorskorna använde för att främja fysisk aktivitet under graviditeten; Att ge råd, Att motivera, Att söka stöd i omgivningen, Att individualisera, Att vårda relationen och Att utveckla. Studien visade också att barnmorskorna upplevde arbetet med att främja fysisk aktivitet som viktigt men svårt. Författarna anser att strategierna är användbara, inte bara av barnmorskan utan även av annan personal inom hälso- och sjukvården som arbetar med att främja fysisk aktivitet under graviditeten. / Physical activity should be recommended to all women during pregnancy. Midwives have an important role in the health promotion practice. There are recommendations about physical activity during pregnancy, although studies show that few pregnant women actually follow them. The midwife experience difficulties in counselling and there is a need to find strategies that can be used to promote physical activity. The aim of this study was to describe the midwives strategies to promote physical activity during pregnancy. The study was conducted by qualitative method and semistructured interviews were used to collect data. The data was analysed by thematic analysis. Several strategies emerged that the midwives used to promote physical activity during pregnancy; To advice, To motivate, To seek support in the surroundings, To individualize, To take care of the relationship and To elaborate. Another finding in the study was that promotion of physical activity was perceived as important but difficult by the midwives. These strategies can be used by midwives and other healthcare providers to promote physical activity during pregnancy.

No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: syftet med mödrahälsovård är att erbjuda föräldrar som väntar barn frekventa undersökningar under graviditeten samt en förberedelse inför deras kommande föräldraroll. Mödrahälsovården erbjuder föräldrautbildning till föräldrarna. Fördelar med föräldrautbildningar grundar sig i att familjer skapar ett socialt nätverk, samhörighet och igenkännande med andra i samma situation. Syftet: att undersöka om blivande föräldrar skapade nätverk utifrån att de lärt känna varandra vid en föräldrautbildning under graviditeten. Metod: en deskriptiv enkätstudie utifrån kvantitativ och kvalitativ ansats. Enkäten bestod av 24 frågor, varav fyra bakgrundsfrågor, 19 frågor om föräldrautbildning och sista delen i enkäten var ett öppet fält där föräldrar kunde kommentera med egna ord. Chitvåtest användes i analys av kvantitativa variabler. Den öppna frågan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: majoriteten av föräldrarna ansåg att föräldragruppsträffarna var en inspirationskälla till att skapa nätverk med andra föräldrar. En del av föräldrarna ansåg att det geografiska avståndet inte hade en negativ inverkan på ett nätverk, medan andra ansåg att det hade en negativ inverkan. Vänner och BVC betydde mycket för föräldrar i deras nätverk. Drygt hälften av föräldrarna ansåg att det var viktigt/mycket viktigt att ha ett nätverk i sitt föräldraskap. De viktigaste anledningarna för föräldrarna var att delge varandra erfarenheter, utbyte av kunskap och socialt umgänge. Majoriteteten av föräldrarna ansåg att de kommer att ha ett fungerade nätverk med dessa föräldrar i framtiden. Slutsats: Föräldrautbildningarna ansågs vara meningsfulla och gav möjlighet för föräldrarna att skapa ett nätverk med andra föräldrar. Föräldrarna utbytte kunskap, erfarenhet, stöd och hade möjlighet till socialt umgänge. / ABSTRACT Background: the purpose of antenatal care is to offer parents who are expecting a child frequent examinations during pregnancy and preparation for their future role as parents. Maternal health services offer parent education to the parents. Advantages of parent training based on that families create a social network, belonging and identification with others in the same situation. Aim: was to investigate if prospective parents had created network on the basis that they got to know each other in a prenatal education during pregnancy. Method: a descriptive questionnaire study based on quantitative and qualitative approach. The questionnaire consisted of 24 questions, four background questions, 19 questions about parent education and final part of the questionnaire was an open field where parents have been able to comment with their own words. Chi two test was used in the analyze of quantitative variables. The open – ended question was analyzed with qualitative content analysis. Results: the majority of parents felt that parents' meetings were an inspiration to create a network with other parents. Some of the parents felt that the geographic distance did not have a negative impact on a network, while others felt that it had had a negative impact. Friends and BVC meant a lot for parents in their network. More than half of the parents felt that it was important/ very important to have a network in their parenting. The major reasons for the parents was to share experiences, exchange of knowledge and social interaction. The majority of parents felt that they will have a working network with these parents in the future. Conclusion: Prenatal education was considered to bemeaningful andgave the opportunityfor the parents tocreate a networkwith other parents. Parentsexchangedknowledge, experience, support andhad the opportunityto interact socially.