Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett transkulturellt perspektiv undersöka hur barnmorskor på barnmorskemottagning upplevde mötet med nyanlända kvinnor. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex stycken barnmorskor i norra Sverige. Materialet skrevs ut ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Det resulterade i nio subkategorier som samlades under tre kategorier och slutligen under ett övergripande tema. Resultatet: De tre kategorierna blev: Barnmorskor balanserar mellan det personliga och professionella engagemanget i mötet med nyanlända kvinnor, Språkliga barriärer och tidspress ger andra förutsättningar som kan påverka vården samt Fusion av olika kulturer uppskattas men bidrar till krockar i mötena mellan barnmorskor och nyanlända kvinnor. Barnmorskorna beskrev många svårigheter i att vårda nyanlända kvinnor men de flesta barnmorskorna uttryckte en önskan om att jobba med dessa kvinnor och sökte aktivt efter sätt att utvecklas i sitt arbete. Slutsats: Kulturella skillnader mellan barnmorskor och nyanlända kvinnor påverkar mötet. Nyanlända kvinnor upplevs inte ha samma möjlighet att tillgodogöra sig vården och har därför större risk för ohälsa. Det finns ett ökat behov av utbildade professionella tolkar i Sverige. Mer utbildning, tid och resurser till dessa möten skulle kunna minska barnmorskornas frustration och troligtvis också öka hälsovinsterna för nyanlända kvinnor. / Objective: The aim of the study was to explore from a transcultural perspective, how midwives within Swedish maternity care units experienced meetings with newly arrived women. Methods: A qualitative interview study was conducted with six midwives in northern Sweden and analyzed with the help of content analysis. Nine subcategories, three categories and one theme emerged. Results: The results of the project were summarized in three categories: Midwifes balance between the personal and professional commitment in the meeting with newly arrived women. Language barriers and time constraints provide other conditions which may affect care and The fusion of different cultures was appreciated but contributes to clashes in the encounter between midwifes and newly arrived women. The majority of these midwives expressed a desire to work with these women and actively sought ways to develop their skills. Conclusion: Cultural differences affect the meeting between midwives and newly arrived women. Newly arrived women does not have the same opportunity to benefit from healthcare and may be at greater risk for illness. There is a great need for professional interpreters in Sweden. More education, time and resources would probably ease the midwives' frustration and increase the health benefits for newly arrived women.

Bakgrund: Forskningen visar att kvinnor tycker det finns en vinst i att ha ett postpartumsamtal, de värdesätter att få stämma av sin förlossningsupplevelse. Ändå erbjuds inte alla kvinnor detta. Tidigare forskning har visat att barnmorskor likaså värdesätter postpartumsamtal för kvinnans skull men att barnmorskorna saknar utbildning i att genomföra postpartumsamtal på ett tillfredsställande sätt. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter och upplevelser kring postpartumsamtal. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer genomfördes med barnmorskor som arbetar på förlossningsavdelning. Semistrukturerad intervju genomfördes utifrån en frågeguide. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett tema, fyra kategorier och 15 underkategorier identifierades. Temat var: Postpartumsamtal idag: Att möta behovet och framtidens utmaningar. Kategorierna var: Postpartumsamtalets betydelse för kvinnan, Postpartumsamtal inte för alla, Genomförande av postpartumsamtal och Förutsättningar för postpartumsamtal. Slutsats: Barnmorskornas upplevelse var att postpartumsamtalet är viktigt för kvinnor, deras partners samt för barnmorskorna själva. Anpassning av organisationen behövs för att erbjuda postpartumsamtal utifrån föräldraparets behov. Kunskap från postpartumsamtal kan tillvaratas för utveckling både för personlig yrkesutveckling för barnmorskan och vårdutveckling för organisationen. Detta kan vara ett steg mot en mer kvinnocentrerad vård. Klinisk tillämpbarhet: Studiens resultat skulle kunna leda till utveckling av rutiner kring postpartumsamtal. Ytterligare forskning behövs för att utveckla en samtalsmodell som kan tydliggöra postpartumsamtalets utförande och innehåll. / Background: Previous research shows postpartum counselling beneficial, women value to talk about their childbirth experiences. Still, not all women are offered the option of postpartum counselling. Midwives find it beneficial for women to have a postpartum counselling. Midwives find they have a lack of knowledge to perform fulfilling postpartum counselling. Aim: The aim was to describe midwives’ experiences of postpartum counselling. Method: Three focus group interviews were conducted with midwives employed at the maternity ward. The interviews were semi-structured, based on a questionnaire. Qualitative content analysis was used as the analyze method. Results: One theme, four categories and 15 subcategories were identified. The theme was: Postpartum counselling today: To meet the need and challenges for the future. The categories were: The meaning of postpartum counselling for the woman, Postpartum counselling, not for everyone, To perform postpartum counselling, Conditions to perform postpartum counselling. Conclusion: The midwives’ experiences were that postpartum counselling was of importance to women, their partners but also for the midwive. The organization is in need for adjustment to be able to offer postpartum counselling based on the parents’ needs. Knowledge could be drawn from postpartum counselling for both professional development and care development. This could be one step closer to women centered care. Clinical application: The results of the study could lead to development of routines surrounding postpartum counselling. Yet there is a need for more research in the development of a postpartum counselling model. The model could clarify the content and how to perform postpartum counselling.

Bakgrund: Barnmorskeyrket har gått från att främst fokusera på vård under graviditet och förlossning till ett bredare arbetsfält inom sexuell och reproduktiv hälsa som även innefattar arbete på ungdomsmottagning. Barnmorskan på ungdomsmottagningen arbetar förebyggande mot oönskade graviditeter och möter unga kvinnor och män i samtal om graviditet och abort. Att ställas inför ett oväntat graviditetsbesked kan vara omvälvande och barnmorskan är central i att finnas till hands för den unga gravida kvinnan, samt för hennes partner och familj så att hon lättare kan utföra ett informerat beslut. Syfte: Att beskriva barnmorskans erfarenheter av att möta oplanerat gravida unga kvinnor på ungdomsmottagning som beslutar sig för att genomgå en abort. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer användes som insamlingsmetod och analys utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier och sju subkategorier identifierades: Att vara en inlyssnande samtalspartner; Vid graviditetsbeskedet, Inför abortbeslutet och Efter aborten. Individanpassat stöd; Att ge praktiskt och kunskapsmässigt stöd vid den oplanerade graviditeten, Att se till det sociala sammanhanget, Ge stöd för en fortsatt säker sexualitet och Att stödjas för att stödja. Slutsatser och klinisk tillämpbarhet: Barnmorskan fångade in tankar och känslor hos den unga kvinnan och bemötte henne där hon befann sig. Barnmorskan tydliggjorde att abortbeslutet var den unga kvinnans och skyndade inte på beslutet. De betonade vikten av att inte förutsätta abort som det enda handlingsalternativet. Genom att lyssna in individuella behov av stöd kunde barnmorskan tillgodose det stöd som saknades. Att stödja för en fortsatt säker sexualitet såg barnmorskorna som en viktig men utmanande arbetsuppgift som väckte mycket känslor och därför var det viktigt med stöd för barnmorskan i form av kollegor, fortbildning och riktlinjer. Genom att öka kunskapen om barnmorskornas möten med oplanerat gravida unga kvinnor har författarna en förhoppning om ökad förståelse för arbetet och dess utmaningar. Genom fortbildning, hospitering, tydligare riktlinjer och stöttning inom preventivmedelsrådgivning efter aborten kan barnmorskan få mer stöd i sitt arbete och därmed möjlighet att förbättra mötet individanpassat utifrån den unga kvinnans behov. / Background: The midwifery profession has developed from focusing solely on pregnancy and childbirth to a broader field of sexual and reproductive health, including also meeting young people at youth clinics. The midwife at the youth clinic works preventively against unplanned pregnancies and meet young women and men in conversations about pregnancy and abortion. Facing a positive pregnancy notice may be overwhelming and the midwife is central in supporting the young woman, her partner and family in order for her to carry out an informed decision. Objective: To describe the midwife's experiences in meeting unplanned pregnant young women at the youth clinic who decide to have an abortion. Design/Methods: Semi-structured individual interviews were used as the method of data collection and analysis was conducted using qualitative content analysis. Results: Two categories and seven subcategories were identified: Being a listening partner; At the pregnancy announcement, In front of the abortion decision and After the abortion. Individualized support; To provide practical and knowledge based support related to the unplanned pregnancy, To consider the social context, Providing support for a continuing safe sexuality and Achieving support to support. Conclusion and clinical applicability: The midwife captured the thoughts and feelings of the young woman and responded to her where she was. The midwife made it clear that the decision about abortion should be the young woman’s own and not to rush the decision. They stressed the importance of not pre-assume abortion as the only treatment option. By listening to the individual needs of support midwife could meet the support that the young woman was missing. To support the continued safe sexuality were considered important but a challenging aspect of the work evoked emotions, and therefore support to the midwife in the form of colleagues, training and guidelines is important. By increasing the knowledge of the midwives' meetings with unplanned pregnant young women, the authors hope to contribute to a better understanding of Midwifery work and challenges. Through training, field studies, clearer guidelines and support in post abortion contraceptive counseling the midwives can get more support in their work and thus the opportunity to improve person-centered care based on the young woman's needs.

Bakgrund: Att tillämpa kunskaper om sexualitet och samlevnad samt ge samtalsstöd efter förlossning är en del av den sexuella och reproduktiva hälsan och ingår i barnmorskans kompetensområde. Forskning visar att kvinnor upplever en transition i sexualiteten upp till ett år efter förlossning, samt att det finns ett behov hos kvinnor att få stöd och samtala om detta med vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att stödja kvinnor i deras sexualitet första året efter förlossning. Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Data inhämtades från individuella semistrukturerade intervjuer med åtta barnmorskor verksamma på barnmorskemottagning. Data bearbetades med kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade att barnmorskorna gav stöd i sexualiteten första året efter förlossning till kvinnor genom samtalsstöd där barnmorskans bemötande var viktigt. Samtalsstödet utformades som information och normalisering, undersökande och rådgivning. Hinder för stöd angavs vara integritet, andra personer närvarande vid mötet, kulturskillnader och tidsbrist. Informanterna ansåg att behov av fortbildning inom sexologi finns, för att ge stöd i sexualiteten för kvinnor året efter förlossning. Klinisk tillämpbarhet: Denna studie kan genom barnmorskornas erfarenheter av att stödja kvinnor i sexualiteten året efter förlossning användas som inspiration för andra barnmorskor verksamma inom området. / Background: To apply knowledge on sexuality and relationships and providing support by dialogue is part of sexual and reproductive health, and part of the midwives’ competence. Research shows that women experience transition in their sexuality up to one year post partum, and that women express the need for support on the subject from health professionals. Aim: The aim of this study was to describe midwives’ experiences of giving support to women in their sexuality in the first year post partum. Method: The study was conducted through a qualitative method with an inductive approach. Data was collected from semi-structured individual interviews with eight midwives. The data was processed by qualitative inductive content analysis. Results: The result of the study showed that the midwives provided support in sexuality the first year post partum to women by dialogue, where the midwives approach was important. The dialogue support was provided by information and normalisation, investigation and consulting. The informants felt that further education in sexology was needed to give support to women in their sexuality the first year post partum. Clinical application: Through the experiences of the midwives in supporting women in their sexuality the first year post partum, this study might be used as inspiration for other midwives active in the field.

Bakgrund: Hinnsvepning är en icke farmakologisk induktionsmetod som används i syfte att framkalla spontan förlossningsstart eller förbereda cervix för annan induktionsmetod. Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) rekommenderar hinnsvepning i graviditetsvecka 41 för att minska överburenhet. Metoden är omstridd och dess effekt ifrågasatt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenhet av och attityd till hinnsvepning. Metod: Enskilda halvstrukturerade intervjuer med tolv barnmorskor verksamma inom mödrahälsovården i södra Sverige genomfördes. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att barnmorskor saknar utbildning i hinnsvepning och att majoriteten lärt sig utföra detta genom sina kollegor den dag de ställts inför uppgiften. Det saknas tydliga riktlinjer vilket kan innebära att hinnsvepning utförs på olika indikationer, vid olika tidpunkter i graviditeten och med olika tillvägagångssätt. Attityden till hinnsvepning varierar mellan barnmorskor, där en del tror på metoden och andra är mer skeptiska till dess effekt. Slutsats: Utbildning och tydliga riktlinjer saknas. Kvinnans önskan om och tilltro till hinnsvepning ligger ofta till grund för interventionen. / Background: Sweeping of membranes is a non-pharmacological induction method used to initiate labor or to prepare cervix for induction with other methods. The Swedish Association for Obstetrics and Gynecology (SFOG) recommends that membranes are swept after 41 full weeks of pregnancy to reduce post-term pregnancies. The method is disputed, and the effect is questioned. Aim: To describe midwives experiences and attitudes to membrane sweeping. Method: Individual half structured interviews with twelve midwives active in maternal healthcare in southern Sweden were performed. Data was analyzed by qualitative content analysis. Results: In the result emerged that midwives lack educating about membrane sweeping and that the majority had learned how to perform the intervention by colleagues the day they were faced with the task. Because of unclear guidelines membrane sweeping can be performed on various indications, in different times in the pregnancy and with different approaches. The midwives attitude towards membrane sweeping varies, some have belief in the method while others are more skeptical. Conclusion: Education and clear guidelines are missing. The woman´s desire for and confidence in the method is often the basis for the intervention.

Bakgrund: Forskning visar att amning har positiva egenskaper för anknytningen mellan mor och barn och hälsan för både kvinnan och barnet. Världshälsoorgansationen (WHO) har under många år rekommendrat helamning i sex månader, men få kvinnor helammar så länge. Syfte: Att beskriva barnmorskors reflektioner om orsaker till att färre kvinnor helammar i sex månader och förslag på åtgärder som kan vända trenden. Metod: Individuell intervjustudie med semistrukturerade frågor. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Barnmorskorna menade att orsaker och åtgärder till amningsnedgången fanns på fyra olika nivåer: samhällsnivå, vårdnivå, barnmorskenivå och individnivå. Enligt barnmorskorna bör politiker ta ett ansvar för att mer information och stöd ges i amningsfrågor. Högre kontinuitet i vårdkedjan och en högre prioritering av amningsstöd på klinikerna behövs, liksom mer utbildning till barnmorskor. Barnmorskorna menade även att den enskilda kvinnan ofta har förväntningar som är svåra att leva upp till, oroar sig inför amning och lägger en stor vikt på jämställdhet i föräldraskapet. Slutsats: Orsaker och åtgärder är beroende av varandra. Ansvaret att förändra kvinnans möjlighet att helamma i sex månader finns inte bara hos kvinnan utan även på samhället, vården och barnmorskan.

Nationella rekommendationer beskriver att spädbarn upp till sex månader endast bör erhålla exklusiv amning och därefter rekommenderas delvis amning i ett år eller längre. En viktig faktor, ur vårdens perspektiv, som visat sig vara avgörande för att kvinnor ska lyckas med amning är att vårdpersonal ger individuellt anpassad vård och stöd kring amning. Det saknas idag en tydlig beskrivning av hur denna vård ser ut i Sverige. Därav väcktes intresse av att undersöka detta. Studiens syfte var att kartlägga omfattning, organisation och vårdens innehåll beträffande den barnmorskeledda mottagningsverksamhet i relation till amning som finns för kvinnor i Sverige. En kombinerad metod bestående av en kvantitativ och kvalitativ ansats har använts och bygger på en enkätundersökning. Resultatet analyserades med beskrivande statistik och innehållsanalys. Resultatet visar att det skiljer sig vilka kvinnor som har rätt att söka vård och att tillgängligheten ser olika ut. Det framkom att det inte finns någon enhetlig benämning på mottagningarna och att tillgången till vidareutbildade barnmorskor inom amning inte alltid finns tillgänglig. Angående vårdens innehåll beskrivs i resultatet att barnmorskornas främsta arbetsuppgift på mottagningarna består av samtalsstöd och rådgivning och deras vidareutbildning står i relation till detta. Barnmorskornas uttryckte önskemål om ökad kompetens hos all personal i vårdkedjan, utökade resurser samt möjlighet att öka kontinuiteten på arbetsplatsen genom att minska på rotationstjänsterna. Slutsatsen blev att vården bör vara utformad utifrån ett patient- och normkritiskt perspektiv och att nationella riktlinjer behöver utvecklas och implementeras i verksamheterna för att alla kvinnor i Sverige ska ha rätt till lika vård oavsett var i landet man bor.

Var tionde kvinna genomgår hysterektomi i Sverige idag. Trots detta finns lite forskning kring kvinnornas upplevelser i en svensk kontext. Syftet med studien var därför att beskriva kvinnors erfarenheter av att genomgå hysterektomi. Förhoppningen var att bidra till en fördjupad kunskap och ökad förståelse kring dessa erfarenheter. En kvalitativ metod där materialet utgjordes av intervjuer användes och analysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Tio kvinnor som genomgått hysterektomi har delgett sina erfarenheter. I resultatet framkommer tre huvudkategorier; Att erfara ett lidande och nära en förhoppning om lindring, att möta vårdens styrkor och svagheter och att erfara ett nytt skede i livet med förändrade livsvillkor. Resultatet visar att kvinnorna upplever ett lidande och en sänkt livskvalitet till följd av de gynekologiska besvär som föranleder operationen. Bristande stöd genom otillräcklig information och avsaknad av återbesök påverkar upplevelsen av vården negativt. Trots en del nytillkomna symtom upplevdes en klar livsförbättring med ökad livskvalitet efter ingreppet. För barnmorskor finns stora möjligheter att utveckla och förbättra vården kring dessa kvinnor för att kunna stödja dem till bättre hälsa och välbefinnande.

I Sverige har förlossningsvården centraliserats de senaste decennierna och det har inneburit längre avstånd till förlossningskliniker runt om i landet. Då det generellt är partners som står för transporten av den födande kvinnan och det saknas studier på hur partners erfar de långa avstånden har nedanstående studie genomförts. Syftet med studien var att beskriva partners erfarenheter av att ha mer än tio mil till förlossningsklinik. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes, där sex stycken partners boende i Norrbotten intervjuades per telefon. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys och partners erfarenheter av att ha mer än tio mil till förlossningsklinik presenteras i temat ”Att befinna sig i en oviss livssituation med en önskan att överlämna ansvaret” med kategorierna ”Avståndet väcker många känslor”, ”Ett behov av en trygg förankring” och ”En önskan om att överlämna ansvaret”. Partners beskrev att de erfor känslor av maktlöshet och rädsla. De uppfattade obekanta känslor under färden och känslorna de bar med sig var både positiva och negativa. Partners beskrev ett behov av praktiska och mentala förberedelser för att skapa trygghet och såg barnmorskan som en trygg, fysisk förankring som minskade stress. De hade en önskan om att överlämna ansvaret för den födande kvinnan och erfor både lättnad och trygghet vid ankomsten till barnmorskan på förlossningskliniken. Resultatet visade att partners påverkades av det långa avståndet både före, under och efter förlossningen.

Förlossning på sjukhus är ur ett historiskt perspektiv ett nytt fenomen, där partnerns medverkan vid förlossning endast har pågått de senaste 40-50 åren. En säker, trygg och välkomnande förlossningsmiljö ökar kvinnans utsöndring av oxytocin som har en viktig roll under förlossningsarbetet. Det finns en underliggande förväntan på att kvinnans partner ska medverka vid förlossningen. Stöd är en viktig del för en positiv förlossningsupplevelse för såväl kvinnan som partnern. Det är viktigt att kartlägga de faktorer i förlossningsrummets utformning och design som partners anser viktiga. Detta för att partnern ska kunna utgöra ett så gott stöd som möjligt till den födande kvinnan, vilket är en av de viktigaste faktorerna för ett mer lyckat förlossningsutfall. Det bidrar också till en mer positiv förlossningsupplevelse för kvinnan och partnern. Syftet med studien är att beskriva partners erfarenheter av förlossningsrummets utformning och design. En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Sju enskilda telefonintervjuer och en fokusgruppsintervju med tre deltagare utfördes. Intervjumaterialet analyserades därefter med Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys med induktiv ansats. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fyra kategorier, vilka är Faktorer som skapar trygghet, Faktorer som skapar otrygghet, Möjliggörande faktorer för närhet, komfort och välkomnande, samt Hindrande faktorer för närhet, komfort och välkomnande. Förlossningsvården i Sverige ska sträva efter att ge den födande kvinnan såväl som hennes partner en positiv förlossningsupplevelse. För att möjliggöra för kvinnan att ges en positiv förlossningsupplevelse är det sociala stödet av en partner eller annan person av kvinnans val mycket betydelsefullt. För att partnern ska ges en positiv förlossningsupplevelse krävs att partnern delaktiggörs och involveras kring kvinnan och förlossningsförloppet. Vårdmiljön har betydelse för individers upplevelser av att känna sig trygga, skyddade och välkomna. Att ta hänsyn till partnerns önskemål gällande förlossningsrummets utformning och design anser författarna därför är att visa omsorg om såväl kvinnan som partnern.