Bakgrund: Inför en förlossning kan barnet positionera sig med sätet nedåt i förlossningskanalen, vilket kallas för att barnet ligger i sätesbjudning. När detta förekommer kan förlossningen ske endera vaginalt eller genom kejsarsnitt. Andelen vaginala sätesförlossningar har minskat de senaste åren där risker för barnet har framhävts som den främsta orsaken. Vissa förlossningskliniker i Sverige erbjuder sätesförlossning enligt rutin medan andra kliniker i stället föredrar eller enbart utför kejsarsnitt vid denna bjudning. Motiv: Det är avgörande vart kvinnan befinner sig i landet om hon ska erbjudas vaginal sätesförlossning eller inte. Enligt kvinnocentrerad vård och den etiska koden barnmorskor arbetar utifrån skall kvinnan ges rätt till sina önskemål gällande förlossning och vara delaktig i den vård hon skall få. Syfte: Barnmorskors upplevelser och erfarenheter av sätesförlossningar. Metod: Studien utfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sju semistrukturerande intervjuer genomfördes med barnmorskor som arbetade vid sex olika kliniker i Sverige. Intervjuerna analyserades enligt innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Förutsättningar vid sätesförlossning, Kompetensbehov vid sätesförlossning och Främja god sätesförlossning. Utifrån dessa kategorier kunde sju subkategorier bestämmas under analysprocessen. Konklusion: Barnmorskorna upplevde att många kvinnor och dess familjer saknade tillräcklig information för att kunna göra ett välinformerat val inför förlossningen. Det framkom även att det fanns behov av att träna mer på handläggning av sätesförlossning och att en jämlik vård inte kunde ges inom förlossningsvården i Sverige. För att stärka evidensen och skapa en trygghet krävs det vidare studier kring förberedelser och förlossningssätt vid sätesbjudning.

Bakgrund: Att föda barn är en av de största livshändelserna en människa kan genomgå. Förlossningssmärtan upplevs smärtsam och unik. De flesta kvinnor använder smärtlindring under sin förlossning men det finns även de kvinnor som önskar att föda utan smärtlindring. Barnmorskans stöd är centralt åt den födande kvinnan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors erfarenhet av att ge stöd åt kvinnor som önskar föda utan farmakologisk smärtlindring. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där innehållsanalys användes som analysmetod. Sex barnmorskor från olika delar av Sverige intervjuades. Resultat: Fyra kategorier och dess underkategorier framkom: Att vara en närvarande guide, Att bekräfta kvinnans egen kraft, Att ha en egen kunskap och erfarenhet och Att ges organisatoriska möjligheter och förutsättningar. Konklusion: Barnmorskan fungerar som en närvarande guide för den födande kvinnan och partner. Hen behöver en förankrad kunskap och känna tillit till kvinnans egna förmåga. Förutsättningar i organisationen påverkar barnmorskans arbetssätt där arbetsplatskultur och fysisk miljö har en betydande roll. Att kunna arbeta en barnmorska per födande är önskvärt. Implikation: Fortsatt forskning med fokus på organisation behövs eftersom främjande faktorer bidrar till en förbättrad omvårdnad för den födande kvinnan och ger en mer kvinnocentrerad vård där den födande kvinnans egna preferenser kan uppnås.

Bakgrund: Abortprocessen är en aspekt av reproduktiv perinatal och sexuell hälsa som är barnmorskans huvudområde. Att söka vård för att genomgå en abort kan innebära en stor sårbarhet. Kvinnorna beskriver sina erfarenheter som ett psykiskt lidande med känslor som inkluderar skuld och sorg. Bemötandet från barnmorskan kan vara avgörande för hur kvinnans helhetsupplevelse blir av aborten. Det är därför viktigt att barnmorskan/sjuksköterskan möter kvinnan med empati och en icke-fördömande attityd.  Syfte: Att studera barnmorskors och sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor som genomgår en legal medicinsk abort.  Metod: För att besvara studiens syfte valdes en litteraturöversikt över kvalitativa studier. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL, PSYCINFO. Totalt identifierades 19 vetenskapliga artiklar  publicerade från år 2000 till år 2017. Vetenskaplig klassificering och kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av bedömningsverktyget “CASP”. Resultatet baseras på en metasummering med manifest analys.  Resultat:  I resultatanalysen identifierades sju kategorier: 1, etiska aspekter, som illustrerar etiska dilemman som kan uppstå, 2, barnmorskans syn på anledningar till varför kvinnor genomgår abort och deras beslutsfattande, 3, behov av ökade resurser och behov av reflektion, 4, betydelsen av tillräcklig kunskap för att utföra arbetet, 5, barnmorskans bemötande gentemot den abortsökande, 6, att handlägga aborter ansågs tillhöra arbetet som barnmorska och sjuksköterska” samt 7, känslomässig påverkan av arbetet och sätt att hantera dessa känslor”.  Slutsats: Denna studie visar att abortvård är emotionellt utmanande som väcker etiska frågor. Barnmorskan/ sjuksköterskan behöver få stöd och tid för reflektion i sitt arbete inom abortvården, vilket är en förutsättning för att barnmorskan/ sjuksköterskan ska kunna möta och stödja de fysiska, psykiska och existentiella behoven hos kvinnan i denna komplexa situation.

Bakgrund: Sexuell hälsa innefattar fysiskt, psykiskt, socialt och emotionellt välbefinnande. Tidigare forskning visar att den sexuella hälsan ofta påverkas efter förlossning, och är något som många kvinnor inte är förberedda på. Dock finns lite forskning angående kvinnors behov av att samtala om sexuell hälsa med barnmorska på eftervårdsbesöket. Syfte: Kartlägga kvinnors sexuella hälsa samt eventuella behov av att samtala om relationer, intimitet, närhet, sexlust, sexliv och preventivmedel under eftervårdsbesöket på mödrahälsovården. Metod: Tvärsnittsstudie, med kvantitativ ansats utformad som en webbenkät. Publicerades i en Facebook-grupp för kvinnor med barn. Resultatet redovisades med deskriptiv statistik. Resultat: Arbetet inkluderade 75 kvinnor. Resultatet visade att 53% av kvinnorna hade ett behov av att samtala om den sexuella hälsan på eftervårdsbesöket, dock hade endast 37% samtalat om detta. Kvinnor som hade stöd och kunde samtala med partnern om sexuell hälsa skattade högre sexuell hälsa samt hade ett mindre behov av att samtala med barnmorska, än kvinnor som inte hade stöd eller kunde samtala med partnern. Slutsats: Det fanns ett större behov av att samtala om sexuell hälsa än som tillgodosågs på eftervårdsbesöket. Att samtala och få stöd från partnern var viktigt för hur kvinnor upplevde sexuell hälsa. Riktlinjerna för eftervårdsbesöket bör justeras för att inkludera samtal om sexuell hälsa.

Det finns individuella variationer för när den gravida kvinnan börjar känna fosterrörelser, vanligtvis i graviditetsvecka 18 till 20. Fostrets rörelsemönster är unikt och kan spegla den intrauterina hälsan. Det finns en föreställning om att fostret rör sig mindre i slutet av graviditeten eftersom utrymmet i livmodern minskar. Forskning inom området har inte funnit några bevis för att det skulle vara så. Barnmorskan har en viktig uppgift att ge information om fosterrörelser till gravida. I Sverige är rekommendationen att alla gravida kvinnor ska få information om fosterrörelser från graviditetsvecka 24. Gravida ska uppmuntras att ta kontakt med vården vid upplevelse om minskade fosterrörelser, konsekvenserna kan bli allvarliga om minskade fosterrörelser inte handläggs adekvat. En riskbedömning kan vara till hjälp för att identifiera de foster som inte mår bra och som löper risk att skadas eller dö. I Sverige föds omkring tre till fyra barn döda av 1000 födda barn. Den svenska mödrahälsovården har haft betydelse för att minska andelen barn som dör före födelsen.  Syftet var att belysa hur gravida kvinnor upplever och beskriver fosterrörelser. En litteraturstudie valdes som metod. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och resulterade i 16 inkluderade vetenskapliga artiklar publicerade åren 2011 till 2020. Dataanalysen utfördes med hjälp av integrerad analys.  Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fosterrörelser i tredje trimestern, yttre faktorer som påverkade upplevelsen av fosterrörelser och fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Karaktären på fostrets rörelser förändrades i samband med graviditetens fortskridande, från frekventa sparkar till mer ihållande och rullande rörelser. Under tredje trimestern upplevde de flesta kvinnor att fosterrörelserna ökade i styrka och frekvens. Yttre faktorer påverkade kvinnors upplevelser vilket resulterade i att kvinnor upplevde ökade fosterrörelser i slutet av dagen och under natten. Kvinnans position påverkade också upplevelsen av rörelserna då sittande eller liggande ställning innebar starkare fosterrörelser. Den vanligaste förändringen som kvinnor upplevde före intrauterin fosterdöd var minskade och svagare fosterrörelser. Flera kvinnor upplevde även en enstaka episod av mycket kraftfulla fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Slutsatsen var att kvinnor upplever en stor variation av fosterrörelser och beskriver dessa med olika ord. Majoriteten av kvinnorna uppvisade god kännedom om fostrets rörelsemönster och kunde återge detaljerade beskrivningar av sina upplevelser. Det är viktigt att barnmorskan i sin bedömning av fosterrörelserna alltid utgår från varje kvinnas subjektiva upplevelse, då varje fosters rörelsemönster är unikt. / There are individual variations for when the pregnant woman starts to perceive fetal movements, usually in pregnancy week 18 to 20. The pattern of the fetus movements is unique and can reflect intrauterine health. There is an idea that the fetus moves less at the end of pregnancy as the space in the uterus decreases. Research in this area has not found any evidence that this is the case. The midwife has an important task/mission/assignment to provide information about fetal movement. The recommendation in Sweden is that all pregnant women should receive information about fetal movement from pregnancy week 24. Pregnant women should be encouraged to contact healthcare if they experience reduced fetal movements, as the consequences can be serious if reduced fetal movements are not handled properly. A risk assessment can be helpful to identify fetuses that are not being well and who are at risk of injury or death. In Sweden, approximately three to four out of 1000 children are born dead. The Swedish maternal health care has been important in reducing the proportion of children who die before birth. The aim was to illustrate how pregnant women experience and describe fetal movements. A literature study was chosen as a method. Database search was performed in the databases PubMed and CINAHL and resulted in 16 included scientific articles published between the years 2011 to 2020. The data analysis was performed using an  integrated analysis. The result is presented in three main categories; fetal movements in the third trimester, external factors that affected the experience of fetal movements and fetal movements before stillbirth. The first fetal movements gave a new feeling and were perceived as soft.  As the pregnancy proceeded the character of the fetus movements changed, from frequent kicks to more persistent and rolling movements. During the third trimester, most women experienced that fetal movements increased in strength and frequency. External factors affected women's perception, which resulted in women experiencing increased fetal movements at the end of the day and during the night. Maternal position also affected the perception as sitting or lying position meant stronger fetal movements. The most common change that women experienced before stillbirth was decreased and weaker fetal movements. Several women also experienced a single episode of very powerful fetal movement before stillbirth.  The conclusion of this study is that women experience a great variety of fetal movements and describe these in different words. The majority of the women in this literature review showed good knowledge of the fetal movement pattern and were able to give detailed descriptions of their experiences. As every fetus movement pattern is unique, it is important that the midwife take the woman’s subjective experience of fetal movement into consideration.

Barnets kropp framföds helt under vattenytan, detta är definitionen av vattenförlossning och är mer vanligt förekommande i andra delar av världen än i Sverige. Efter en avrådan från att föda i vatten utgiven av Socialstyrelsen under tidigt 90-tal upphörde majoriteten av svenska förlossningskliniker att erbjuda förlossningssättet. Detta eftersom det inte längre betraktades som ett säkert förlossningssätt. Födande efterfrågar alltmer olika förlossningssätt där vattenförlossning är ett. En högre andel barnmorskor önskar kunna möta denna efterfrågan men på grund av kunskapsbrist och bristande erfarenhet av vattenförlossningar påverkas deras attityd och upplevelse av att bistå vattenförlossningar. Syftet med studien är att undersöka barnmorskans upplevelse av att bistå vid vattenförlossning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes för att kunna belysa barnmorskors subjektiva upplevelser. Intervjuer utfördes med sex verksamma barnmorskor vid två olika förlossningskliniker i Sverige och intervjumaterialet analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i sex huvudkategorier, "De födande", "Fördelar för de födande", "Stödja på ett barnmorskesätt", "Ansvar och svårigheter", "Rädslor och behov av stöd" och "Med de födande, Med institutionen - en balans". Barnmorskor upplever att vattenförlossning bidrar till att främja och bevara det fysiologiska förlossningsförloppet, skydda de födande från interventioner och att det tillåter barnmorskan att arbeta på ett barnmorskesätt. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv kan förlossningssättet bidra till en mjukare förlossning och mer positiv förlossningsupplevelse för de födande som på sikt har många hälsoeffekter för individen. Förlossningsklinikerna som implementerar vattenförlossning kan eventuellt även se ekonomiska vinster med minskat antal interventioner och kejsarsnitt.

Bakgrund: Mödrahälsovården (MHV) utgör ett viktigt forum för hälsofrämjande arbete. Barnmorskor förväntas samtala om matvanor med gravida kvinnor, men tidigare studier visar att barnmorskor inte alltid upplever detta lätt. Problematiken återfinns i brister gällande kunskap och möjlighet till utbildning, samt i relation till en balansgång i mötet för att inte förolämpa den gravida kvinnan.  Syfte: Att belysa hur barnmorskor inom mödrahälsovården upplever sina möjligheter att samtala om matvanor med gravida kvinnor.  Metod: En kvalitativ metod tillämpades. Tre barnmorskor rekryterades och intervjuades utifrån en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysprocessen resulterade i tre kategorier.  Resultat: Barnmorskorna beskrev såväl främjande som utmanande faktorer i samtalet om matvanor. Barnmorskorna upplevde riktlinjer som betydelsefulla i relation till professionens hälsouppdrag, men såg utmaningar i att samtidigt inte uppfattas tillrättavisande i fall där den gravida kvinnan inte efterfrågade ett samtal om matvanor. Kunskapsluckor beskrevs som barriärer för individanpassade råd och medförde även en osäkerhet i att besvara kostrelaterade frågor. Tidsramen för samtal om matvanor var begränsad och barnmorskorna såg ett behov av att kunna samverka med dietister.  Slutsats: Barnmorskorna upplevde nationella riktlinjer som främjande för möjligheten att avsätta tid för samtalet om matvanor och kunna påbörja hälsofrämjande arbete i ett tidigt skede. Samtidigt beskrevs vissa svårigheter i samtalet om matvanor, där den gravida kvinnan inte alltid var mottaglig för en dialog vid den tidpunkt som ämnet förväntades lyftas. En annan svårighet var den att formulera individanpassade kostråd, detta förklarades vara relaterat till förekommande kunskapsluckor. De barriärer som barnmorskorna identifierade skulle kunna minimeras genom att initialt beröra ämnet matvanor under en föräldragruppsträff, som senare kompletteras med mötet hos barnmorskan. Kunskapsluckor skulle kunna fyllas genom ett lärande utbyte från dietist- till barnmorskeprofessionen. Slutligen såg barnmorskorna ett behov av att kunna remittera fler gravida kvinnor till dietistprofessionen. Därmed kan framtida forskningsinsatser med fördel studera hur en länk mellan barnmorska och dietist skulle vara möjlig och hur dessa två aktörer framgångsrikt skulle kunna samarbeta.

Bakgrunden visar att råden kring amning har skiftat under historien, från att anställa ammor till att nu tala om vikten av tidig amningsstart och att amma. Tidig amningsstart definieras genom att barnet ammas under sin första vakenhetsperiod, vilket har många hälsofördelar både för moder och barn. Tidig hud-mot-hud-kontakt initierar barnets kompetens och vägen till bröstet. Barnmorskan har i sitt kompetensområde ansvar att främja amning och rekommendationen är att kvinnor ska helamma från barnets födelse upp till sex månader. Trots detta ses i Sverige en negativ trend i amningsstatistiken där färre barn ammas och globalt får flera miljoner barn vänta i mer än en timme innan de läggs hud mot hud. Syftet var att undersöka vilka faktorer som kan bidra till en god amningsstart. Metoden var en integrativ litteraturöversikt utifrån en flerstegsprocess av Whittemore och Knafl. Resultatet av analysprocessen resulterade i sju kategorier: stöd och bekräftelse, individanpassad vård, tid och resurser, inställning till amning, konsekvent amningsrådgivning, hinder för amning samt information och kunskap. Kvinnorna var i amningssituationen beroende av stöd och bekräftelse av barnmorskan och vården skulle vara individanpassad utifrån den unika kvinnan. Amningsobservation med både praktisk och teoretisk information var viktig. Dock var brist på tid en bidragande faktor som påverkade amningsstarten. Andra hinder som identifierades var sectio, kulturella skillnader, bristande stöd och råd från anhöriga men även utebliven tidig hud-mot-hud-kontakt. Ytterligare en faktor som kunde påverka en god amningsstart var kvinnans inställning till amning, liksom barnmorskans inställning. Konsekventa råd där barnmorskor förmedlade samma information påvisades vara en faktor för god amningsstart. Slutsatsen var att kvinnorna var i stort behov av stöd och bekräftelse som barnmorskan samtidigt måste ges tid för. Råden som barnmorskorna ger ska vara konsekventa med varandra, företrädesvis utifrån de tio stegen som främjar amning av UNICEF/WHO. All information ska individanpassas och tydligt förmedlas, varvid barnmorskan har möjlighet att påverka kvinnans inställning till amning. Med kunskap om faktorer som främjar och hindrar en god amningsstart ökar förutsättningarna för barnmorskan att bidra till en välfungerande amning. / The background shows that the advice on breast feeding has changed throughout history, from hiring wet nurses to nowadays talk about the importance of early breast feeding initiation and to breast feed. Early breast feeding initiation is defined by the baby breast feeding during its first period of wakefulness, which has many health benefits for both mother and child. Early skin-to-skin contact initiates the baby's skills and path to the breast. The midwife is responsible for promoting breast feeding in her area of expertise and the recommendation is that women should breast feed exclusively from childbirth up to six months. Despite this a negative trend is seen in breast feeding statistics in Sweden where fewer children are being breastfed and globally several million children have to wait more than an hour before they are put skin to skin. The aim was to investigate which factors that can contribute to a successful breast feeding initiation. The method used was an integrative review based on a multi-step process by Whittemore and Knafl. The results in the analysis process resulted in seven categories: support and confirmation, individualized care, time and resources, attitude towards breast feeding, consistent breast feeding advice, obstacles for breast feeding and information and knowledge. The women were in their breast feeding situation dependent of support and confirmation by the midwife and that the care would be individualized based on the unique woman. Breast feeding observation with both practical and theoretical information was important. Though was a lack of time a contributing factor that impacted the breast feeding initiation. Other obstacles that were identified were sectio, cultural differences, lack of support and advice from relatives but also lack of early skin-to-skin contact. Another factor that could affect a successful breast feeding initiation was the woman’s attitude towards breast feeding, as well as the midwife’s attitude. Consistent advice where the midwives supplied the same information demonstrated to be a factor for a successful breast feeding initiation. The conclusion was that the women were in great need of support and confirmation that the midwife at the same time must be given time for. The advice provided by midwives should be consistent, preferably based on the ten steps that promote breast feeding by UNICEF/WHO. All information must be individually adapted and clearly communicated, whereby the midwife has the opportunity to influence the woman's attitude towards breast feeding. With knowledge of factors that promote and prevent a successful breast feeding initiation, the midwife's conditions increase to contribute to a well-functioning breast feeding.

Det här är en historievetenskaplig studie vars primära syfte är att med utgångspunkt i muntliga berättelser från barnmorskor som inledde sin yrkesverksamma tid under 1970- och 1990-talet undersöka implementeringen av 1974 års abortlag i vårdrelaterad verksamhet, samt dess inverkan över tid. I ett vidare perspektiv har den även som syfte att undersöka individen i relation till staten och de konflikter som uppstår när beslut och lagstiftning gör anspråk på den enskildes etiska förhållningssätt och värden. / The primary purpose of this historical study is to examine the implementation of the abortion law of 1974 in health-related activities, as well as its impact over time. The material is oral narratives from midwives who began their professional careers in the 1970s and 1990s. In a wider perspective the study also aims to examine the relation between the individual and the state and the conflicts that arise when decisions and legislation claim a person’s ethical standpoint and values.

Bakgrund Kostrekommendationerna för gravida överensstämmer med de allmänna kostråden för vuxna, med vissa tillägg. Att följa dessa innebär en god förutsättning för en hälsosam graviditet samt för barnets framtida hälsa. Trots detta vittnar studier om låg följsamhet till rekommendationerna. Gravida kvinnor har tidigare upplevt knapphändig information från, samt dålig tillit till, barnmorskor.  Syfte Syftet med studien var att undersöka förändringar i kosthållningen under en graviditet, faktorer som påverkar samt önskemål kring ytterligare stöd från mödrahälsovården. Metod En kvantitativ enkätstudie där informanterna fick svara på frågor kring kostföränd-ringar under graviditet. Enkäten delades via Facebookgrupper. Informanterna var i slutet av sin graviditet (graviditetsvecka 32–40) eller hade fått barn under de senaste 24 månaderna. Materialet hanterades i Excel och bearbetades samt analyserades i IBM Statistics Data Editor. Chi-två test användes för tolkande analyser, där signifikansnivån p<0,05 användes. Resultat Totalt inkom 191 svar på enkäten. Av de 163 informanter som förändrade sin kost under graviditeten, bedömde 113 förändringen som liten. Den vanligaste förändringen var att utesluta vissa livsmedel. De som bedömde förändringen som stor ökade i större utsträckning mängden mat per portion, vissa livsmedel samt variationen i kosten. Många höll med om att de fått bra stöd från sin partner, och att kostförändringen underlättades av att läsa på kring kost. Förändringen försvårades för vissa av måendet, specifikt illamående, samt ”cravings”. Informanter som gjorde en liten kostförändring ansåg i högre utsträckning att de fick bra stöd/information från mödrahälsovården, än de som gjorde en stor. Den informationskälla som flest informanter påverkades mycket av var Livsmedelsverkets hemsida. De som gjorde en förändring påverkades mer av sociala medier än de som inte gjorde en. Mer än häften var nöjda med stödet de fick från mödrahälsovården, men önskemål kring mer och tydligare information från barnmorskan dominerade bland resterande.     Slutsats Det finns ett behov av att utveckla mödrahälsovårdens fokus kring kostvanor, samt individanpassa och öka tilliten till kostråden. Resurser i form av dietister skulle kunna gynna mödrahälsovården med deras kunskap, och därmed underlätta barnmorskornas viktiga arbete. / Background The dietary recommendations during pregnancy reflect the general dietary guidelines for adults, with a few additions. Following these guidelines lays the foundation for a healthy pregnancy and the health of the future child. Despite this, studies show a low adherence to the recommendations. The experience of inadequate information from, as well as low trust to midwifes has previously been reported from pregnant women.  Objective The objective of the study was to investigate dietary changes during pregnancy, influencing factors and requests for additional support from the maternity care system.    Method A quantitative survey in which the informants answered questions about dietary changes during pregnancy. The survey was distributed through Facebook groups. The informants were in the end of their pregnancy (gestational week 32–40) or had given birth during the last 24 months. Data was managed in Excel, while processing and analyzing took place in IBM Statistics Data Editor. Interpretative analyses were made using Chi-Square tests, where the significance level p<0,05 was used. Results A total of 191 completed surveys were submitted. Out of the 163 informants who made dietary changes during pregnancy, 113 considered them as small changes. The most common change was to exclude certain foods. Increases regarding the amount of food per serving, certain foods, and the variety of food were to a larger extent made among those who considered their changes as greater. Receiving good support from their partner was a statement that many agreed on, and reading up about nutrition favored the dietary change. Lower well-being, especially nausea, and cravings made the changes more difficult. The support/information from the maternity care system was considered better among those who made small changes in their diet, compared to those who made greater changes. The most common source of information to greatly influence the informants was the website of the Swedish National Food Agency. Those who made a dietary change were more influenced by social media, than those who made no changes. The majority were pleased with the support offered by the maternity care system. Among the rest, additional and more distinct information from the midwifes was desired. Conclusion There is a need to develop the maternity care system regarding the focus of dietary patterns, and to individualise and increase the trust to the dietary advice. Dietitians, with their knowledge, could be a positive resource in the maternity care system, facilitating the important work of the midwife.