The art series A Sexual Series is based on posthumanist theory and asexual experience. Shapes of performative alter egos materialized from a queer cyborg position of technologically enhanced crip experiences (the strong symbolical constructing process of straightening scoliosis surgery). From the position of a glitch reflecting a postindividualist future, the AI sexbot is a metaphoric, elevated cyborg drag version of the artist to embody asexuality and queer Otherness. Based on multitudes of contradictions to encourage self-reflection, the series explores the complexities of ob/scene and on/scene performances; the position of a sex positive asexual as well as questions of belonging as a naturally artificial rebel. This essay touches upon rituals as well as performative methods of disidentification as a tool to reimagine shame, to ghost the own body and to stop being a pleaser.

Uppsatsens syfte har varit att bidra med ny kunskap kring elevers föreställningar om genus och hur det speglas i deras bilder samt hur pojkars och flickors attityder av bildämnet skiljer sig åt, och i så fall hur. För att få svar på dessa frågor genomfördes en kvalitativ intervjustudie kombinerat med bildelicitering där nio elever deltog. Resultatet visar att könsmarkörer och genuskoder har en tydlig framträdande roll i elevernas bilder. Detta lyfts fram genom att flickor målar mer med dova färger och använder symboler, medan pojkar illustrerar sig själva som maskulina, använder sig av vänskapsdialog och starka färger. Däremot är det få av eleverna som bryter traditionella normen för vad som är typiskt kvinnligt eller manligt. Under studiens gång framkom det hur bildämnet uppfattas mer ägnat för flickor än pojkar vilket resulterar ett större engagemang och intresse från flickornas sida.

Denna studie utforskar hur valet av brännvidd påverkar en genomsnittlig filmtittares emotionella upplevelse och ämnar besvara frågeställningen ”hur påverkar brännvidd en filmpubliks upplevelse av en filmscen och karaktärerna i den?” Frågan har här utforskats genom ett visningstest bestående av tre i stort sett identiska egenproducerade filmsekvenser, där variabeln är brännvidd. De tre sekvenserna spelades in med ett 18mm vidvinkelobjektiv, ett 32mm normalobjektiv och ett 100mm teleobjektiv. Vid visningstestet visades alla tre sekvenserna och mellan visningen av varje sekvens ombads undersökningsdeltagarna fylla i en undersökningsenkät. Resultaten av detta visade på att det fanns en variation i upplevelse baserat på brännvidd. En andel av undersökningsdeltagarna märkte dock ingen stor skillnad mellan brännvidderna medan en majoritet dock gjorde det. Det kunde däremot inte fastställas en konsekvent skillnad i vilken påverkan brännvidden hade, även om det observerades likheter i påverkan bland vissa enkätsvar. Det observerades att den emotionella påverkan som brännvidd har är sannolikt beroende på olika individuella faktorer.

Syftet med studien är att undersöka bildlärares uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns i att skapa möten mellan skola och samhällets konstutbud. Med samhällets konstutbud menas här dels konstinstitutioner och dels möten med yrkesverksamma konstnärer. Studien har utförts med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats. Empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer med tre verksamma bildlärare. Resultatet från empirin har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och slutligen diskuteras i relation till tidigare forskning. Informanterna betonar vikten av den enskilde bildlärarens ambitioner i att möten mellan skola och samhällets konstutbud ska kunna äga rum. Det leder till att möten mellan konst och skola blir beroende av bildlärarens engagemang till att skapa dessa möten. I läroplanen för grundskolan (Skolverket 2022c) står det att målet är att eleverna ska ha inblick i närsamhället och genom det dess kulturliv, samt utveckla kontakter med ovanstående. Läroplanen understryker att detta ska berika skolans verksamhet. Informanterna är positiva till detta arbetssätt och ser det som en del av sitt uppdrag att delge sina elever tillgång till samhällets konstutbud. För att eleverna ska både lära och utvecklas krävs en genomtänkt undervisning och olika former av möten med konsten, det är på detta sätt som eleverna kan appropriera uttryckssättet och hitta sina egna. Samtliga informanter uttrycker att skolan spelar en viktig roll i elevernas möte med samhällets kulturliv då detta berikar både eleverna och hela skolans verksamhet. Avslutningsvis visar studien att skolan spelar en central roll i att ge eleverna tillgång till samhällets konstutbud. Genom att använda sig av och visa samtidskonst i bildundervisningen ger informanterna sina elever tillgång till en bildvärld som ger möjlighet till vidare lärprocesser.

Syftet med studien har varit att undersöka vad elever motiveras av när det kommer till uppgifter i ämnet bild samt hur betygen påverkar deras inställning till ämnet. Genom en historisk översikt av bildämnet kan det bidra till en högre förståelse för varför ämnet fått plats i läroplanen och hur det utvecklats allt eftersom samhället förändrats till där vi är idag. Metoden som använts för studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer där elever i mellanstadiet intervjuats. Vidare har resultaten analyserats med utgångspunkt i motivationsteorin, med inriktning på inre och yttre motivation, och vad som framgått efter genomförda intervjuer är att eleverna efterfrågar mera fritt skapande på bildlektionerna. Dessutom bör lärarna förklara tydligare vad eleverna ska göra och lägga fram lärandemålet med bilduppgifterna. Förhoppningen är att denna studie bidrar till att öka förståelsen för lärare som undervisar i bild och hur undervisningen i ämnet kan organiseras.

No description available.

The 19th century's Victorian England revived interest in medieval traditions and myths, including King Arthur and the knights of the round table. British artist Eleanor Fortescue-Brickdale painted a set of watercolor illustrations that were published in an edition of Idylls of the King, A collection of poems about the legend of King Arthur, written by Lord Alfred Tennyson. Focusing on a special edition from 1913, this essay aims to explore the intermedial relationship between word and image through a comparative study of Brickdale's illustrations and Tennyson's poem. With questions centering around the rise of book illustration, the relationship between the two mediums and how these aspects affect the viewers reception. The material for analysis includes five of Brickdale's illustrations from the "Elaine-idyll” of Tennyson's collection, as well as other artists interpretations andillustrations for comparison.

This paper looks upon monsters as a medium; how concentration of fear can result in the demonisation of individuals. It explores how the use of craft, with a focus on stop motion animation, can be used as a tool to build empathy and help to heal fragmentations of society. Working with contemporary mythologies, crafted techniques are metaphorically related to the fragility of societal structures and collective narratives. Hand crafting references relics of consumer culture and explores variable autonomies over personal narrative, investigating imbalances of power.

International Development and its aims are often contested in post-colonial discourses and by postcolonial thinkers. The fundamental concepts of development, as we see in the sector of aid and international development, steer the values, execution and evaluation of development projects across the globe, as well as national development policy. While international development theory has gone through several frameworks, the concepts that underpin ideas of development have remained the same. Economic growth and political liberalism dominate development priorities, from national to grassroots efforts, while shifts in development theory like the capability approach or well-being index are treated as an appendage, or secondary to the overall goals of economic growth.While development practice continues to focus on economic growth and battles with how to marry this with eradicating environmental and human suffering, art and culture provide a paradigm shift that gives us access to ways of being, relating and knowing that step outside of the extractive dimension. This research investigates how artists in the city of Baguio, Philippines have contributed to the development of the area, and what main concepts of progress they have promoted. Through these insights a new approach to culture and development is aimed to be conceived.

This project is aiming to experience the process of following a designed research plan to formulate a narrative and an artwork, to evaluate the necessity of a rational research in an artistic project.  The subject of the artwork is displacement – the displacement of identity and the displacement of craft heritage. As a Chinese living in Sweden for around ten years, displacement is a longstanding theme in my art and a lens that I subconsciously observe the world through. Therefore, I interpret the issue of craft heritage in the contemporary society as displacement. Against the backdrop of globalization and consumer culture, almost all craft heritage are experiencing a displacement from its original cultural and societal context, having been marginalized and lost the connection to people’s daily life. This project used wax batik as a paradigm to discuss the potential development opportunity for craft heritage. Inspired by Deleuze’s becoming and rhizome theory, the theoretical research and studio experimentations formed a broad theoretical and practice base that paved the way for the formulation of the narrative and the final artwork. The implementation of this project proved that a rational research could play a significant role in terms of facilitating the agencies and actions that are leading to the final artwork. Additionally, an adequate research enables the work to be articulated and discussed in language. Becoming is the key word of the output of the project. Instead of being considered as fading from the contemporary society, displaced craft heritage has the potential to adapt to the new context and become something new; every one of us has the possibility to propose a brighter future for craft heritage. Displacement is a prerequisite for the becoming.