Det finns inte mycket forskning kring samordnad individuell plan (SIP) och den forskning som finns berör främst professionella inom socialtjänsten med målgrupperna barn och unga, funktionshinder, psykiatri och missbruk. Med en växande andel äldre i svenska samhället har socialstyrelsen tagit fram dokument för samordnad individuell plan specifikt för gruppen äldre. Det behövs mer forskning i ämnet och genom att undersöka hur SIP används och fungerar för samverkan inom äldreomsorgen, som fortfarande är ett outforskat område, kommer det ge kunskap i hur samverkan och delaktighet ser ut inom just det området. Syftet med studien är att undersöka upplevelser och erfarenheter som biståndshandläggare inom äldreomsorgen har av att arbeta med SIP. För att besvara forskningsfrågorna genomfördes åtta kvalitativa intervjuer med biståndshandläggare som är verksamma i fyra kommuner i Sverige. Material analyserades med meningskoncentrering och resulterade i tre teman; Den oklara processen, Det parallella uppdraget och Delaktighetens begränsningar. De teorier som använts i studien berör gräsrotsbyråkrati och den så kallade inflytandetrappan. Resultatet visar på skillnader i hur biståndshandläggare ser på sin roll under processen och i mötet med andra huvudmän, den enskilde och anhöriga vid SIP möten. SIP blir för biståndshandläggare ett mångtydigt fenomen då det i deras roll förväntas utifrån en intuitiv känsla skapa delaktighet för den enskilde och anhöriga. Detta gör SIP svårt vilket ger den likheten att biståndshandläggare inom äldreomsorgen inte använder sig av SIP som metod i så stor utsträckning.

Personer som lever med en demenssjukdom blir allt fler och är en utsatt grupp i samhället på grund av att de har svårare att göra sig delaktiga och föra sin talan. Det är därför av intresse att studera hur socialtjänstlagens krav om brukardelaktighet tas tillvara vid bedömningsmöten samt vad som sker vid dessa möten för att bidra med kunskap och förståelse. Syftet med studien är att undersöka hur biståndshandläggare inom den kommunala äldreomsorgen resonerar kring vilka utmaningar som kan uppstå vid bedömningsmöten med demenssjuka personer samt hur utmaningarna hanteras i arbetet. Vidare är syftet att undersöka hur biståndshandläggare resonerar utifrån sitt handlingsutrymme i förhållande till socialtjänstlagens krav på brukardelaktighet för personer med demenssjukdom. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta biståndshandläggare från fyra olika kommuner i Sverige. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys som resulterade i fyra olika teman; etiska utmaningar, strategier för samtycke, möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet och handlingsutrymme. Resultatet har diskuterats utifrån tidigare forskning och de teoretiska infallsvinklarna; handlingsutrymme, empowerment och äkta dilemman. Det framkommer att biståndshandläggarna möts av olika utmaningar i form av att den demenssjuka personen motsätter sig insats som beror på personens bristande kommunikationsförmåga och sjukdomsinsikt. För att hantera dessa utmaningar använder biståndshandläggarna olika strategier i form av bland annat övertalning, täta besök, konkluderat samtycke och anhöriga för att förebygga självförsummelse. Dessa strategier bidrar till både möjligheter och begränsningar till brukardelaktighet. Vidare är en slutsats att brukardelaktighet inte alltid kan säkerställas på grund av demenssjukdomen samt biståndshandläggarens arbetssätt. / An increasing number of people are living with dementia who risk exclusion from society due to their reduced capacity to take part in everyday life and difficulties with pleading their cause. It is therefore of interest to study how the criterion of end user involvement in the Swedish social services act (Socialtjänstlagen) is observed during assessment meetings as well as observing what happens during these meetings to promote knowledge and understanding. The purpose of this study is to investigate how case managers in the municipal elderly care reason with regards to which challenges can arise during assessment meetings with dementia people and how these challenges can be met in the field. Furthermore, the purpose was to investigate how case managers reason with regards to their discretion under the provision of end user involvement of dementia people in the social services act. To preserve the purpose of the study and the framing of the question eight qualitative semi-structured interviews with case managers from four Swedish municipalities were conducted. The empirical material was thematically analyzed and resulted in four themes: ethical challenges, strategies for consent, possibilities and limitations of end user involvement and discretion. The results have been discussed based on previous research and the theoretical approaches: discretion, empowerment, and true dilemmas. It appears that the case managers are faced with different ethical challenges in the form of opposition to suggested measures rooted in the dementia people diminished communicative capacity and awareness of their own illness. To face these challenges the study shows that the case managers use different strategies, notably persuasion, frequent visits, concluded consent and next of kin to prevent self-neglect. These strategies present both possibilities for, and obstacles to, end user involvement. A further conclusion is that end user involvement can not always be ensured due to the people’s dementia and the methods of the case managers.

Studiens syfte är att undersöka hur biståndshandläggare i Sveriges kommuner bemöter och arbetar för att stödja kvinnor över 65 år som utsätts för våld i nära relation. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats genom sex semistrukturerade intervjuer utifrån ett målstyrt urval. Studiens respondenter består av sex biståndshandläggare inom äldreomsorgen från tre kommuner i Mellansverige. Under intervjuerna låg fokus på biståndshandläggarnas upplevelser av kommunernas arbete och insatser riktade till äldre våldsutsatta kvinnor. Resultatet visar att biståndshandläggarna uppfattar våld i nära relation bland äldre vara ett osynligt, svåridentifierat problem. Resultatet konstaterar även vikten av att professionella inom socialt arbete besitter kunskap om våldsutsatta äldre kvinnors förhöjda sårbarhet för att möjliggöra ett anpassat bemötande och stöd. Utöver det påvisar resultatet hur en god intern och extern samverkan är en förutsättning i utformningen av lämpliga stödinsatser. Slutsatsen dras således att kommuner bör anta ett intersektionellt förhållningssätt som synliggör olika kategoriers samspel för att förstå den äldre kvinnans förhöjda sårbarhet. På så sätt kan den nödvändiga samverkan i utvecklingen av lämpliga insatser främjas. / The purpose of this study is to examine how social workers in Sweden work to support women over 65 who are victims of domestic violence. The study was conducted using a qualitative approach and six semi-structured interviews through a targeted selection. The participants of the study consisted of six social workers in gerentological care from three municipalities in Sweden. The interviews focused on each social worker's experience of the resources available for older women who are subjected to domestic violence. The results show that the social workers perceive domestic violence among the elderly to be an invisible problem that is difficult to identify. The results also state the importance of professionals possessing knowledge about older women's increased vulnerability regarding domestic violence, in order to provide appropriate support. The results further demonstrate the importance of cooperation within the municipality as well as with other organizations, to enable the development of appropriate support measures. The conclusion is that municipalities should adopt an intersectional approach that makes the interaction of different categories visible in order to understand the older woman's increased vulnerability. This will encourage the necessary cooperation in the development of support measures.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare, som arbetar med biståndsbedömning inom äldreomsorgen, upplever samarbetet med anhöriga och anhörigas inflytande i utredningsprocessen. Tidigare forskning belyser anhörigas essentiella roll i processen inför ett biståndsbeslut då det ofta är de som upptar kontakten och beskriver den äldres hjälpbehov. Denna studie avser att lyfta olika möjligheter och utmaningar anhörigas inflytande kan medföra för biståndshandläggare, samt hur biståndshandläggare förhåller sig till dessa.  Studien har en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra biståndshandläggare. Det insamlade materialet av intervjuerna bearbetades med hjälp av en innehållsanalys. Empirin analyserades utifrån tidigare forskning, teorier om makt samt rollteorin.   Slutsatserna av studien är att anhöriga har ett inflytande i utredningsprocessen, särskilt stort är inflytandet om den äldre har en kognitiv svikt. Det finns även ett antal möjligheter och utmaningar med att anhöriga är delaktiga i utredningsprocessen. Möjligheterna som intervjupersonerna lyfte var att anhöriga bidrar med mycket kunskap om den äldre personens hjälpbehov och motiverar den äldre till att ta emot hjälp. Av intervjuerna framkom även utmaningar som att anhöriga kan sakna insyn i den äldres liv och styras av dåligt samvete, stor oro och inte vilja se den äldres behov. Intervjupersonerna beskrev att det kan uppstå konflikter mellan äldre och anhöriga vilket gör det svårt för biståndshandläggarna att utgöra den äldres hjälpbehov. Intervjupersonerna lyfte även anhörigas höga förväntningar och krav på vad kommunen ska ansvara för och bistå med som en utmaning. Vidare dras slutsatsen att biståndshandläggare är anpassningsbara i deras arbete för att främja ett samarbete med anhöriga och äldre. I samarbetet beskrev intervjupersonerna att de måste tydliggöra gränser, ha ett empatiskt förhållningssätt och möjliggöra ett tydligt informationsutbyte.

Researches shows that a common perception among elderly care staff about elderly with foreign backgrounds is that they have special need and that it requires special measures, and that those needs are not similar to the needs of elderly with Swedish background. This study is based on a research with six case managers who work within the context of Swedish elderly care. In this research we interviewed six managers from three different cities in southern Sweden to find out if case managers perceive that the needs of elderly with foreign background differs from the needs of elderly Swedish background. However we also found out what challenges case managers experience in meeting with respectively group. From our interviewers we found of that all six case managers agreed that there are no differences between elderly with foreign backgrounds and elderly with Swedish background when it comes to their needs, and that they claimed that every individual have the same nursing needs regardless of background. Case managers therefore perceive that elderly with foreign backgrounds needs do not differ from the needs of elderly Swedish background. This study also shows that the case managers nevertheless choose to address topics such as eating habits, language disorder, style of clothing, relatives, home care staffs practical work, and described those topics as different and challenging in meeting with elderly with foreign backgrounds than older elderly with Swedish background. The case managers in the study all agreed that the profession needs to develop like giving out information in different languages and further educations on other cultures. This due to reduce misunderstandings between them and the elders and to provide a fair and equal care for all elderly people. Our conclusions are therefore that there are no differences between the needs of elderly with foreign backgrounds and elderly with Swedish background, but there are some challenges case managers describe and also tendency among case managers to unknowingly make a difference between these groups.

I denna studie har jag försökt få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare upplever samt hur dessa hanterar makten i sina arbeten som myndighetsutövare. För att kunna uppnå mitt syfte har jag intervjuat fyra biståndshandläggare inom samma kommun som alla arbetar mot lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Intervjumaterialet har jag analyserat utifrån Michel Foucaults relationella maktbegrepp. Det visade sig att informanterna inte reflekterade över makten utan fokuserar istället på den enskilde brukarens behov av diverse hjälpinsatser från kommunen. / In this study, I have tried to get an increased knowledge about administrators’ experiences about how they deal with power on their jobs as public authorities. To achieve my goal, I have interviewed four administrators within the same county, all working towards The Act concerning Support & Service for Persons with Certain Functional Impairments. The interview material has been analyzed by using Michael Foucault's relational power concept. It turned out that the informants did not reflect upon the power, but focused instead on the individual clients’ needs of various relief efforts from the municipality.

Denna studie syftar till att fördjupa förståelsen för biståndshandläggarnas arbete med äldre kvinnor över 65 år som utsätts för våld i nära relationer. I studien tillämpades en kvalitativ datainsamlingsmetod genom fem semistrukturerade intervjuer baserat på ett målstyrt urval. Respondenterna i studien är biståndshandläggare som handlägger ärenden inom socialtjänsten i en mellanstor kommun i Sverige. Fokus under intervjuernas gång riktades mot biståndshandläggarnas utredningsprocess, samt deras möjligheter och utmaningar i att erbjuda skydd och stöd till äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Resultatet visar på att biståndshandläggare beskriver fenomenet våld i nära relationer bland äldre kvinnor som ett komplext problem och finner svårigheter med att identifiera våldet. Biståndshandläggare har heller inga specifika insatser riktade mot våld i nära relationer, utan vid misstankar om våld lägger de in eller utökar hemtjänst, boendestöd med mera. Trots att en hel del kunskap om frågan våld i nära relationer bland äldre kvinnor saknas, upplever de yrkesverksamma behov av en vidare kunskapsutveckling och särskilt när det gäller en intersektionell förståelse av våldet. Samtidigt visar resultatet på att en fungerande samverkan med andra interna-och externa aktörer medför kunskapsutveckling, och på så vis möjliggör att stödinsatser sätts in. Slutligen visar resultatet på tidsbrist och hög arbetsbörda på arbetsplatsen vilket medför ett begränsat handlingsutrymme, som dock kan utvidgas beroende på biståndshandläggarnas erfarenhet och kunskap. En otillräcklig tid och ett begränsat handlingsutrymme kan medföra att äldre kvinnor inte får den hjälp som krävs för att våldet ska upphöra.

Studien undersöker biståndshandläggarnas perspektiv på tolkens roll vid myndighets möten i en svensk medelstor kommun. Studien analyserar även hur dessa upplevelser påverkar trepartskommunikationen mellan biståndshandläggare, tolk och klient. Målet med studien är att förbättra förståelsen och främja effektiv kommunikation och relationer inom detta sammanhang. Studien har tagit hjälp av professionsteori, yrkeskompetens, relations- och handlingskompetens, processinriktad kommunikationsteori och filter- och brusmodellen. Det är en kvalitativ studie som utgår ifrån sex semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare. Det insamlade materialet genomgick en tematisk analys, vilket ledde till identifieringen av totalt fyra teman. Dessa teman konstruerades med utgångspunkterna frågeställningar, tidigare forskning och intervjuguiden. Dessa teman är: 1. Kommunikation med tolk, 2. Relation mellan biståndshandläggare och klient samt tolk, 3. Specifika utmaningar och framgångar vid interaktion genom tolk, 4. Strategier och tekniker för att förbättra kommunikationen genom tolken. Studiens resultat visar att kommunikation med tolkar inom socialt arbete är avgörande för att tillgodose klienters behov på ett rättvist sätt, trots utmaningar med översättning av känslor. Relationen mellan biståndshandläggare, klient och tolk präglas av vikten att bygga och upprätthålla tillit, med öppen och transparent kommunikation som central faktor. / The study explores the perspectives of social workers on the interpreter's role in official meetings in a medium-sized Swedish municipality, analyzing how these experiences influence triadic communication among case workers, interpreters, and clients. The aim is to enhance understanding and promote effective communication and relationships in this context. Drawing on professional theory, professional competence, relational and action competence, process-oriented communication theory, and the filter-and-noise model, the qualitative study is based on six semi-structured interviews with case workers. The collected material was analyzed using thematic analysis. The analysis resulted in a total of four themes, established based on the research questions, previous studies, and the interview guide: 1. Communication with interpreters, 2. Relationship between case workers and clients as well as interpreters, 3. Specific challenges and successes in interaction through interpreters, 4. Strategies and techniques to improve communication through interpreters. The study's findings suggest that communication with interpreters in social work is crucial for meeting clients' needs fairly, despite challenges in translating emotions. The relationship between case workers, clients, and interpreters emphasizes the importance of building and maintaining trust, with open and transparent communication as a central factor.

The aim of this study was to analyze how social workers in an elder administration in Sweden handle empowerment and needs for people with dementia and what ethical dilemmas the social workers could experience with these clients. The result is based on qualitative interviews where eight social workers had the opportunity to describe their work with elder people with dementia. Five main subjects were identified in the interviews: empowerment, strategies, dilemmas, force and knowledge and understanding in the organization. The analysis of these themes helps us to understand how the social workers in their profession handle different situations and dilemmas which can arise in their daily work. The conclusion from the result and the analysis was that the most frequent dilemmas for the social workers in their work with people with dementia was the clients unwillingness to receive help, relatives’ and other professions’ ignorance about empowerment and also when relatives wanted to make decisions for the clients. The result showed that the social workers used extensive motivational work for the clients with dementia in order to handle their empowerment and needs. The social workers requested that the relatives and the staff who work with elder people should have more knowledge about the empowerment for the clients. / Syftet med studien var att förstå hur biståndshandläggare i en äldreförvaltning i Sverige hanterar äldre demenssjukas självbestämmanderätt och hjälpbehov samt vilka etiska dilemman de kan ha i arbetet med dessa brukare. Empirin bygger på kvalitativa intervjuer där åtta biståndshandläggare haft möjlighet att med egna ord beskriva hur ärendehanteringar med äldre demenssjuka brukare kan se ut. Fem huvudteman identifierades i intervjuerna vilka var: självbestämmande, strategier, dilemman, tvång samt olika kunskaper och förståelse i organisationen. Analysen av dessa teman bidrar till att förstå hur handläggarna i sin yrkesroll hanterar situationer och dilemman som kan uppstå i deras praktiska vardag. Slutsatsen utifrån resultat och analys är att de främsta dilemman som biståndshandläggarna möter i arbetet med demenssjuka brukare är brukarnas ovilja att ta emot hjälp, oförståelse om självbestämmanderätten hos anhöriga och övriga professioner samt när anhöriga vill ta beslut åt brukarna. Utifrån empirin kunde vi se att biståndshandläggarna använde sig av omfattande motiveringsarbete med de demenssjuka brukarna för att hantera deras självbestämmanderätt och hjälpbehov. Något som handläggarna efterfrågade var mer kunskap om självbestämmanderätten bland äldreförvaltningens hemtjänstpersonal och anhöriga till brukarna.

Syftet med studien var att utforska socialarbetares upplevelse av arbetsrelaterad samvetsstress. Vi ville identifiera vad samvetsstress kan vara för yrkesgruppen socialarbetare vars arbetsuppgift innefattar myndighetsutövning och vad i arbetet som orsakar samvetsstress. Sex stycken kvalitativa intervjuer genomfördes med socialarbetare vars yrke innefattar myndighetsutövning. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner upplever samvetsstress när de beskriver sig ha svårt att hantera sitt dåliga samvete och att detta leder till negativa psykiska och fysiska stressymptom. Intervjupersonerna beskriver dock upplevelsen av samvetsstress i olika grad vilka kategoriserades: ständig närvaro av samvetsstress, närvaro av samvetsstress i vissa situationer samt medveten bortträngning av samvetsstress. Resultatet visar vidare att samvetsstress kan skapas av de krav och förväntningar som organisationen, brukare och anhöriga samt socialarbetaren själv har om de upplevs som övermäktiga och motstridiga. Vår studie indikerar på ett behov av vidare forskning om samvetsstress hos socialarbetare. / The purpose of our study was to examine the experience of work-related stress of conscience within social workers. We aimed to identify what stress of conscience is for the professional group social workers, whose work include exercise of public authority, and what specifically causes stress of conscience in their work. We conducted six qualitative interviews with social workers whose profession includes exercise of public authority. The result shows that all the respondents experience stress of conscience as they describe themselves having difficulties to cope with their bad conscience, thus leading to negative stress symptoms, both mentally and physically. The interviewees described, however, the experience of stress of conscience in various degrees which were categorized: constant presence of stress of conscience, presence of stress of conscience in specific situations, and conscious suppression of stress of conscious. The result further shows that stress of conscious can be created by the demands and expectations that the organisation, clients and their relatives, as well as the social workers have, if they are experienced as overwhelming and conflicting. Our study indicates that there is a need for further research regarding stress of conscience within social workers.