This thesis focuses on the relationship between technology and caring in technologically intense environments. The overall aim was to uncover the meaning of care in those environments as experienced by patients and caregivers. Moreover, the study aimed at finding a deeper understanding for the almost total dominance of technology in care in intensive care. The thesis includes three empirical studies and one theoretical, philosophical study. The research was guided by a phenomenological and lifeworld theoretical approach. Research data consist of quantitative parameters and qualitative interviews with caregivers and patients. Data was analysed and synthesised with aim of seeking meaning through openness, sensitivity and a reflective attitude. The goal was to reach the general structure of the phenomenon and its meaning constituents. The result shows that an intensive care unit is a cognitive and emotionally complex environment where caregivers are juggling a precarious handful of cards. Despite being constantly monitored and observed, intensive care patients express that they feel invisible. The patient and the apparatus easily meld into a unit, one item to be regulated and read. From the patients’ perspective, caregivers demonstrate keen vigilance over technological devices and measured parameters, but pay scant attention to their stories and experiences. Technology, with its exciting captive lure and challenging character, seduces the caregivers and lulls them into a fictive sense of security and safety. Technical tasks take precedence or have more urgency than caring behaviour. A malaise settles on caregivers as they strive for garnering the security that technology promises. Yet simultaneously, insecurity creeps in as they read the patient’s biological data. Technical tasks take precedence over and seemingly are more urgent than showing care. Listening, inspiring trust, and promoting confidence no longer have high priority. Trying to communicate ‘through’ technology is so complex, that it is a difficult challenge to keep in perspective what or who is the focus; ‘seeing’ or caring. Technology should be like a catalyst; do its ‘thing’ and withdraw ‘unnoticed’. This thesis has contributed in gaining deeper knowledge about care in technologically intense environments and the impact of technology. The main contribution is that caregivers need to be aware that the roar of technology silences the subtle attempts of the critically ill or injured person to give voice to his or her needs. In conclusion, the challenges for caregivers are to distinguish when to heighten the importance of the objective and measurable dimensions provided by technology and when to reduce their importance. In order to magnify the patients’ lived experiences. It is a question of balancing state-of-the-art technology with integrative and comprehensive care, of harmonizing the demands of subjectivity with objective signs.

Stroke is one of the major causes of eating difficulties (EDs). It is one of the leading causes of death and disability and one of the most important factors contributing to health-care costs. There is a clear association between EDs after stroke and undernutrition, where studies have shown that structured screening of eating function among stroke patients can predict nutritional problems as well as need for subsequent institutional care. Reliable and valid instruments that can identify EDs exist, but there is lack of knowledge on how persons experience living with EDs after stroke. Stroke unit care is evidence-based and grounded in multidisciplinary collaboration and continuity of care. The overall aim of this thesis is to explore and describe EDs after stroke as represented by health care professionals in patient records (PRs) and transferred information, and as described by persons living with EDs after stroke. An additional aim is to explore methodological aspects related to the inclusion of persons with EDs and communication impairment in research studies. Both quantitative and qualitative methods were used. Two studies used descriptive designs (I, II), one an explorative design (III) and one applied a methodological discussion (IV). In one of the studies PR data were used (I), in another study data were derived from three sources: PRs, screening of patients and interviews with nurses (II). Persons with EDs after stroke participated in Study III while literature, empirical data and researchers' experiences served as the data in study IV. Data were analysed by categorisation of phrases (I), content analysis (II) and descriptive statistics (I, II), by qualitative analysis (III) and by processing of literature and empirical findings in two research groups (IV). The main findings from the studies on representation of stroke care in PRs (I, II) showed that, despite that >50% of patients in Study I and all patients in Study II had EDs, there were few signs of multidisciplinary collaboration dealing with this problem. Unsystematic screening for swallowing difficulties was routine, whereas screening for nutritional risk and EDs was lacking (I, II). Multidisciplinary discharge summaries proved to have low quality and entailed little information on patients' eating ability (I). The two EDs most frequently documented were swallowing and lack of energy to complete a meal (I,II). EDs were described in vague terms (I, II). In Study II, all patients had swallowing difficulties and most patients had lack of energy to complete a meal. The electronic information transfer tool held information on eating ability for most patients (II), but the nursing staff in residential home care perceived deficiencies in that information, even identifying several EDs not reported at discharge (II). Experiences from persons living with EDs after stroke were presented in one main theme: Striving to live a normal life, including three sub-themes: Abandoned to learn on one's own (little support from health care professionals to learn to handle eating), Experiencing losses (loss of eating functions and loss of valued activities) and Feeling dependent in mealtime situations (III). One major finding from the methodological exploration (IV) is that creative approaches and suitable methods for inclusion of participants with EDs and communication impairment into qualitative studies can be found in the fields of aphasiology and learning disabilities. Another major finding from Study IV is that researchers need good communication skills as well as knowledge in neuropsychology. A general conclusion is that screening for EDs should be routine in stroke care and that a multidisciplinary terminology to express EDs must be developed to provide accurate information transfer. Health care professionals need to enhance their knowledge in nutrition and provide support to stroke patients with EDs with the goal that they can eat and perform meal-related activities in accordance with their habits before the stroke. To gain access to the experiences of persons with EDs and communication impairment researchers need to test participatory approaches when planning for inclusion of those persons.

Bakgrund: I västvärlden har telefonrådgivning utvidgats för att minska onödiga sjukvårdsbesök och kostnader för sjukvården. Syftet med telefonrådgivning är att göra vården effektiv, säker och mer tillgänglig för uppringaren. Ett av de vanligaste problemen mellan uppringare och vårdgivare är bristande kommunikation, det som påverkar är när sjuksköterskan inte lyssnar noga och ställer för få frågor. Dessa faktorer ökar risken för felbehandling och misstag. Syfte: Att observera hur distriktssköterskor kommunicerar med uppringare under rådgivande samtal på vårdcentral. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvantitativ ansats och görs i form av en empirisk observationsstudie. I studien används en deduktiv ansats då ett strukturerat observationsformulär används. Resultat: Kategori 1) Bedöma, hänvisa och ge råd användes i 96 av 96 samtal (100%). Kategori 2) Ge stöd och omvårdnad användes i 51 av 96 samtal (53%). Kategori 3) Stärka och bekräfta användes i 64 av 96 samtal (66%). Kategori 4) Undervisa och lära ut användes i 45 av 96 samtal (47%). Kategori 5) Att utgå från uppringarens förståelse av problemet användes i 90 av 96 samtal (94%).Slutsats: Distriktssköterskan har ett aktivt lyssnande med uppringaren som utgångspunkt. Distriktssköterskan kommunicerade genom öppna frågor i större delen av samtalen vilket ledde till att uppringaren fick möjlighet att sätta ord på sin situation och sitt lidande. Egenvårdsråd ges i liten utsträckning likaså guidas sällan uppringaren till annan vårdinrättning. Det rådgivande samtalet inom rekommenderad tidsgräns däremot återstår ofta dokumentation efter avslutat samtal vilket kan orsaka stress. / Background: In the Western world telephone counseling has been expanded to reduce unnecessary health care visits and healthcare costs. The purpose of telephone counseling is to make the care efficient, secure and more accessible to the population. One of the most common problems between callers and caregivers is lack of communication. Aim: Study how district nurses communicate with callers during telephone counseling at a health care center.Method: The study has a descriptive design with a quantitative approach and is done in the form of an empirical observational study of district nurse interviews with callers at a health center. In the study a deductive approach is used with a structured observation form. Result: Category 1) Assessing, referring and giving advice was used in 96 of 96 calls (100%). Category 2) Support and care was used in 51 of 96 calls (53%). Category 3) Strengthen and confirm was used in 64 of 96 calls (66%). Category 4) Teach the caller was used in 45 of 96 calls (47%). Category 5) Based on the caller's understanding of the problem was used in 90 of 96 calls (94%)Conclusion: The district nurse used active listening and communicated through open questions. This led the caller to put words to his situation and suffering. Self-care advice was given in a small extent, the caller was rarely guided to another care facility. The district nurse held the recommended time in telephone counseling, but documentation often remains after the end of the call which can cause stress.

<p><p>Advanced homecare, district nurses experiences, palliative care, quality of life,Advanced homecare is an arranged specialized medical service doing nursing round-the-clock. The care is preformed in cooperation with a multi-professional team formed of different professions. Advanced home care is mostly palliative care. The purpose is to give the patient better quality of life and anticipate, survey and palliate symptoms. The aim of this study was to describe the experiences of district nurses using advanced homecare when nursing patients with palliative care at home. Five district nurses with experience of advanced homecare were interviewed and in analyses a qualitative content analysis was used. The analysis concluded a well-performed medical service executed by district nurses with high knowledge in medicine and medical equipment working alone and independently involving great responsibility. In order to perform a good nursing experience of life and further education is essential as well as back up from a multi-professional team. The district nurse has to be available round the clock and is communicative, supporting, coordinating and making confidence. Higher knowledge and response from parties concerned will acknowledge the district nurse in her profession in this serious caring.</p></p><p>Key words: Advanced homecare, district nurses experiences, palliative care, quality of life, qualitative content analysis</p> / <p><p>Avancerad sjukvård i hemmet är en organiserad specialiserad vårdform som utför kvalificerad omvårdnad dygnet runt. Vården bedrivs i samarbete med ett multiprofessionellt team med olika yrkesprofessioner. Avancerad sjukvård i hemmet består till största delen av palliativ vård, där målet är att öka patientens livskvalitet samt att förutse, kartlägga och lindra symtom. Syftet var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att vårda patienter som får avancerad sjukvård i hemmet med palliativ inriktning. Intervjuer genomfördes med fem distriktssköterskor med erfarenhet av avancerad sjukvård i hemmet och i analysen användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade på erfarenheter av en välfungerande vård med ett självständigt, ansvarfullt ensamarbete, som kräver goda kunskaper i medicinteknisk omvårdnad. För att utföra ett bra arbete behövs teamsamarbete, handledning, debriefing, arbetslivserfarenhet och fortbildning. Distriktssköterskorna är anträffbara dygnet runt, de har en emotionell, kommunikativ, stödjande, trygghetsskapande och samordnande funktion. Ökad kunskap och förståelse kan leda till bättre insikt i ämnet och bekräfta distriktssköterskan i hennes profession.</p></p>

<p>Denna uppsats behandlar ämnet palliativ vård ur sjuksköterskors perspektiv. Begreppet palliativ vård innebär att fokus läggs på lindrande åtgärder då det inte längre är möjligt att bota patienten. För att skapa en bra vårdrelation, vilket är grunden i fungerande vård, krävs en bra kommunikation. Att kommunicera med en döende patient kan vara svårt för sjuksköterskor då de inte vet vad de skall säga eller hur de skall agera. Känslor hos både sjuksköterskor och patienter kan utgöra hinder i kommunikationen, vilket riskerar att vårdrelationen påverkas negativt. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av kommunikationen med patienter i palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet sammanställdes i sex stycken teman: att inte veta vad man skall säga, tyst kommunikation, känslor som hinder, kunskap, anhörigas påverkan på kommunikationen samt andliga samtal. Sjuksköterskor ser kommunikationen med döende som något viktigt, samtidigt som de är rädda för mötet med döden.</p><p> </p>

<p>Bakgrund: När föräldrar får reda på att deras barn har en kronisk sjukdom som diabetes väcks många frågor och funderingar. Funderingar om livet här och nu, men också om framtiden. För det lilla barnet blir det föräldrarnas uppgift att ansvara för skötseln av sjukdomen men även det större barnet behöver hjälp och stöd från sina föräldrar. Också föräldrarna står mitt i kaoset och har egna upplevelser. Problem: Ett barn med diabetes påverkar hela familjens livssituation, både själsligt och praktiskt. För att få en förståelse för föräldrarnas upplevelser, för att kunna möta dem och barnen på ett bättre sätt, behövs kunskap om deras livssituation. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn med typ 1 diabetes. Metod: En systematisk litteraturstudie i form av en manifest innehållsanalys enligt Evans (2002) av kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Föräldrarnas upplevelser kategoriserades i fyra teman; Att detta händer just oss, Att livet förändras, Att alltid vara orolig och rädd och Tillit och gemenskap. Slutsats: Föräldrarna upplevde att livet med en kronisk sjukdom hos deras barn var en process, upplevelser av chock till acceptens av sjukdomen, och att det behövdes stöd, tid och kunskap för att nå dit.</p> / <p>Background: When parents find out that their child has a chronic disease like diabetes many questions and thoughts emerge. Existential questions arise and thoughts about life and death and how the future will be become prominent. When it comes to treating infant children, parents become responsible for the care of their disease whilst for the older child, help and support are key. Parents have to deal with all this whilst struggling in this new life situation and have experiences of their own. Problem: A child with diabetes affects the whole families life situation, both spiritually and practically. To get a deeper understanding of the parents’ experiences, and to be able to receive them and the children in a better way, more knowledge is needed about their life situation. Aim: To describe parents’ experiences of having a child with type 1 diabetes. Method: A systematic literature study is used in accordance to Evans (2002) to do a content analysis of qualitative caring science articles. Result: Parents experiences were classified in four themes; This is really happening to us, Changes of life, To always be worried and scared and Trust and solidarity. Conclusion: Parents experienced that life with a child who has a chronic disease was an ongoing process, experiences of chock to an acceptance of the disease, and that they needed support, time and knowledge to achieve that</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Vårdpersonal som vårdar isolerade patienter kan känna en viss rädsla för att själva bli smittade och för att sprida smittan vidare till sina medarbetare och till övriga patienter. Denna rädsla kan uppstå till följd av okunskap och informationsbrist vilket i sin tur kan förvärra upplevelsen hos patienten som hålls isolerad. <strong>Problem: </strong>Patienter som vårdas isolerat påverkas i stor grad av sin situation. För att sjuksköterskor och övrig vårdpersonal ska kunna ge dessa patienter en god vård behövs en bättre förståelse för hur isolerade patienter upplever isoleringsvård. <strong>Syfte: </strong>Beskriva hur patienter upplever isoleringsvård. <strong>Metod: </strong>Systematisk litteraturstudie av kvalitativa studier. <strong>Resultat: </strong>De isolerade patienternas upplevelser kategoriserades i två teman; Frihet och Ensamhet med totalt åtta subteman; Brist på kommunikation, Patienters upplevelser av vårdpersonalens tillvägagångssätt, Att inte få besök, Negativa upplevelser av den fysiska miljön, God kommunikation, Stöd från anhöriga, Tro och reflektion, och Positiva upplevelser av den fysiska miljön. <strong>Slutsats: </strong>Slutsatsen dras att utan rätt stöd från anhöriga och personal blir isoleringen en negativ upplevelse som leder till en känsla av ensamhet oavsett varför patienten hålls isolerad.</p> / <p><strong>Background: </strong>Nursing staff that care for patients in isolation can feel a certain fear, a fear for also being infected and also infecting colleagues and other patients.<strong> </strong>This fear is based on a lack of knowledge and information which can lead to negative experience for the patient in isolation. <strong>Problem: </strong>Patients who are cared for in isolation are often significantly impacted by their current surroundings. It is necessary, that if nurses and other nursing staff are to give the patients good healthcare then they need a better understanding of how patients experience isolation.<strong> Aim: </strong>To describe how patients experience healthcare in Isolation<strong>. Method: </strong>Systematic literature review of qualitative studies.<strong> Result: </strong>The experience for isolated patients are categorized into two themes; Freedom and Loneliness which in turn have eight sub-themes; Lack of communication, Patients experience of how the nursing staff act, To not get visits, Negative experience of the physical environment, Good communication, Support from relatives, Faith and reflection, and Positive experience of the physical environment.<strong> Conclusion: </strong>That, without the correct support from relatives and nursing staff, care for patients in isolation will be considered as negative and will lead to a feeling of loneliness, irrespective for the reason why the patient is in care.</p>

<p>Hemlöshet börjar bli en ökande del av det amerikanska samhället. Få studier har gjorts där den hemlöse själv beskriver sitt behov av omvårdnad och sjukvård. Denna studie syftar till att belysa vad amerikanska hemlösa uttryckt som sitt dagliga behov av omvårdnad och sjukvård. Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys har använts för att bearbeta data. Med de existerande levnadsomständigheterna för hemlösa uppkommer behov och komplikationer som riskerar att orsaka ett ökat behov av sjukvård. I deras sökande efter behövlig sjukvård möttes de av utmaningar. I datamaterialet upptäcktes negativa yttringar likväl som uttryck av behov av omvårdnad som blivit tillgodosedda. Slutsats, hemlösa är i ett stort behov av omvårdnad och sjukvård i sitt dagliga liv. Sjukvårdssystemet behöver förändra sitt tillvägagångssätt och utvecklas för att bättre kunna möta de behov som finns bland dessa personer.</p> / <p>Homelessness is becoming an increasing part of the American society. Few studies have been done describing what the homeless themselves express as needs in care and healthcare. The aim in this study is to describe how homeless American individuals express needs of care and healthcare in their daily life. In doing so literature were analyzed by Graneheim and Lundmans (2004) qualitative content analysis. With the living conditions of the homeless there arose needs and complications, having the potential to cause health care needs. There were obstacles in their way while trying to receive health care. Negative expressions as well as fulfillment in care were also discovered in the data. In conclusion the homeless individuals are in great need of care and health care in their daily lives. The health care system needs to broaden its views and approaches when it comes to caring for these individuals to be able to meet their conditions better.</p>

<p>Cancer upplevs ofta som en hotfull och farlig sjukdom. Många människor som har haft cancer drabbas även senare i livet av ett återinsjuknande. Vårdpersonals kunskap om upplevelser av att drabbas av ett återinsjuknande är otillräckliga, vilket leder till att människor i dessa situationer inte får adekvat stöd och hjälp. Syftet med examensarbetet var att belysa människors upplevelser av att återinsjukna i cancer. Fyra stycken självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: viljan att leva, upplevelsen av lidande och upplevelsen av att vilja ge upp. Huvudfynden som framträdde var att de upplevde en rädsla inför döden, en själslig smärta och en upplevelse av kaos, vilka uttrycktes genom en upplevelse av lidande. Hopplöshet, oförståelse och förtvivlan var även framträdande upplevelser. En del upplevelser genomsyrades av en stark livsvilja, livskraft och en positiv inställning vilket visade att de ville fortsätta kämpa för att överleva. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor tar de som återinsjuknat på största allvar för att de inte ska behöva lida i det tysta. Dessa människor måste uppmärksammas mer och omvårdnaden måste förbättras så att deras behov tillfredställs och att deras livskvalitet stärks.</p> / <p>Cancer is often perceived as a threatful and dangerous disease. A lot of people with a history of cancer also suffer a relapse later in their life. Nursing staff’s knowledge of experiences of being affected by a relapse is insufficient, resulting in that people in these situations do not receive adequate support and assistance. The aim of this Bachelor thesis was to illuminate people’s experiences of a cancer relapse. Four autobiographies were analyzed from a qualitative manifest content analysis with an inductive approach. The analysis resulted in three categories: the will to live, the experience of suffering and the experience of the desire to give up. The main findings were that they experienced a fear of death, a mental pain and an experience of chaos, which were expressed through an experience of suffering. Hopelessness, incomprehension and despair were also prominent experiences. A number of experiences were permeated by a strong will to live, vitality and a positive attitude which showed that they wanted to continue the struggle to survive. It is important that nurses take patients who relapse seriously, because these patients should not have to suffer in silence. These people require more attention and the nursing care must be improved so their needs are satisfied and the quality of life is strengthened.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> När en människa drabbats av en ryggmärgskada förändras hela dennes livssituation. Upplevelserna som kan uppstå efter skadan är oftast många. En femtedel av alla ryggmärgsskador drabbar kvinnor, därför har tidigare forskning främst varit inriktat på män. Det har framkommit att det kan vara påfrestande för parförhållanden och självkänslan när någon drabbas av en ryggmärgsskada. Detta kan medföra negativa upplevelser i förhållandet och till sexualiteten. <strong>Syfte: </strong>Syftet är att beskriva hur ryggmärgsskadade kvinnor upplever sin sexualitet. <strong>Metod:</strong> En systematisk litteraturstudie med kvalitativ design användes. För att analysera de tolv vetenskapliga artiklarna som valts ut användes en innehållsanalys som metod. <strong>Resultat: </strong>Tre teman bildades: upplevelsen av att vara oattraktiv, upplevelsen av att inte ha kontroll, och förnimmelsen av sexualiteten. Majoriteten upplevde sin sexualitet negativ och förändrad, men att detta kunde ändras desto längre tid den drabbade levde med skadan. <strong>Slutsats: </strong>Kvinnorna upplevde försämrat självförtroende efter att de drabbats av en ryggmärgsskada. Upplevelser av oro och osäkerhet förekom ofta. Resultatet har medfört djupare förståelse för hur ryggmärgsskadade kvinnor upplever sin sexualitet, vilket har gett ytterligare förståelse för hur viktig sexualiteten kan vara för en män</p>