Made available in DSpace on 2016-04-28T20:39:29Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Joao Bezinelli.pdf: 440281 bytes, checksum: b1ceb953ea47f556598be6eb2b2b8581 (MD5) Previous issue date: 2007-06-22 / The aim of this work is an understanding of C. G. Jung s concept of the Imago Dei, throughout its development, since Jung s first ideas expressed in The Zofingia Lectures in 1896, to the publication of the book Psychology of the Unconscious in 1912. The study of Jung s thought during this period of time allows the observation of the development of the concept of the unconscious and of the libido, as well as its constructive dynamics through religious symbols, which points to the epistemological need for a later concept of Self and its representation on the Imago Dei. The following of these ideas that contributed and led to the formation of the Imago Dei, demonstrates that it is, by its very nature, conceptual and necessarily paradoxical from its beginning / Este trabalho tem como objetivo apresentar uma compreensão do conceito de Imago Dei em C. G. Jung através da trajetória de sua formação, desde as suas idéias iniciais recolhidas nas palestras proferidas na Sociedade Estudantil de Zofíngia , em 1896, até a publicação do seu livro Transformações e Símbolos da Libido , em 1912. O estudo do pensamento de Jung deste período permite observar o desenvolvimento dos conceitos de inconsciente e libido bem como a dinâmica construtiva da libido através dos símbolos religiosos que apontam a necessidade epistemológica do ulterior conceito de Self e sua representação na Imago Dei. O acompanhamento dessas idéias que contribuíram e confluíram para a formação da Imago Dei demonstra também que esta é conceitual e necessariamente paradoxal desde sua origem

Made available in DSpace on 2016-04-28T14:16:40Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Helton de Bernardi Pizol.pdf: 445284 bytes, checksum: 5b4a1d4aaca772d8a6a51a84c76b8266 (MD5) Previous issue date: 2009-05-22 / Secretaria da Educação do Estado de São Paulo / The present dissertation is inserted in the History of Science in Brazil , in the metalurgy field and its institutionalization in Brazil. The focus of the research is Fazenda Ipanema, located in Araçoiaba da Serra, state of São Paulo, where since the 16 th century there have been attempts, achievements and abortions in the production of iron. From the 18 th century to 19 th century, a Chemist ,John Manso Pereira , was sent to Ipanema during the first endeavor from the government to establish an ironworks factory at the place. The project was only achieved with the arrival of the swedish Hedberg, in the beginning of the 19th century,with a group of workers. Hedberg worked until 1814 when he was dismissed and replaced by the german Friedrich Ludwig Wilhelm Varnhagen. This dissertation is about the attempts to establish an iron and steel industry until Varnagen's return to Germany After this period, there were a few fruitless attempts during the 19th century and first half the 20th, with Fazenda Ipanema becoming nowadays an ambiental area preserved by IBAMA.( Brazilian Institute of Environment and Renewable Natural Resources) / A presente dissertação está inserida na História da Ciência no Brasil, na área da metalurgia e sua institucionalização no Brasil. O interesse da pesquisa é a Fazenda Ipanema,localizada em Araçoiaba da Serra, no Estado de São Paulo, onde desde o século XVI, houve tentativas, sucessos e fracassos na produção do ferro. Porém, do século XVIII para o XIX foi enviado a Ipanema um Quimico João Manso Pereira, na primeira tentativa do governo de estabelecer uma siderúrgica no local. O projeto foi realmente concretizado com a vinda do sueco Carl Gustav Hedberg no começo do século XIX com uma companhia de trabalhadores. Hedberg permaneceu na função até 1814 quando foi despedido e substituído pelo alemão Friedrich Ludwig Wilhelm Varnhagen. Este trabalho aborda as tentativas de estabelecimento de uma indústria siderúrgica até volta de Varnhagen para a Alemanha, após este período, temos algumas tentativas infrutíferas durante o século XIX e primeiro meados do século XX, se tornando Ipanema,hoje dia, um lugar de preservação ambiental do IBAMA (Instituto Brasileiro do Meio Ambiente e dos Recursos Naturais Renováveis)

Dans son texte princeps " Dementia praecox ou groupe des schizophrénies " Paul Eugène Bleuler note que " l'autisme est à peu près la même chose que ce que Freud appelle autoérotisme ". Pourtant, en examinant en détails les autres définitions de l'autisme proposées par Bleuler, tout comme les travaux sur lesquels il a fondé ses élaborations, ainsi que les divers ouvrages de Sigmund Freud, rédigés pour répondre à Paul Eugène Bleuler, on peut constater, que cette remarque concernant la substitution pure et simple de l'auto-érotisme par l'autisme, en essayant éviter ainsi toute référence à la sexualité, est loin d'être exhaustive. La thèse de Bleuler selon laquelle " nous appelons autisme ce détachement de la réalité combiné à la prédominance relative ou absolue de la vie intérieure " ouvre des perspectives fort intéressantes pour la clinique. Ainsi ce n'est pas le narcissisme primaire, mais plutôt le narcissisme secondaire qui correspond à l'autisme bleulérien. Néanmoins cette réponse ne satisfait ni Sigmund Freud, ni Jacques Lacan qui essayent tous les deux d'affiner la conceptualisation psychanalytique des psychoses. Si Jacques Lacan a bien repris à son compte certains concepts freudiens, issus des tentatives de Freud de retravailler le concept bleulérien de l'autisme selon la théorie de la libido (comme le principe de plaisir / le principe de la réalité, la réalité psychique ou la perte de la réalité dans la névrose et dans la psychose), il les remanie à sa façon, souvent d'une manière subversive. C'est en questionnant et en remettant en cause le concept du narcissisme primaire, issu de la discussion à propos de l'autisme bleulérien, que Jacques Lacan en arrive à l'élaboration du stade du miroir et au cheminement qui lui permet la conceptualisation de l'aliénation / séparation, tout comme au questionnement du rapport du sujet et de l'Autre dans l'autisme. C'est ainsi qu'il indique également la perspective qui peut mener à la conception d'une certaine disposition du réel, de l'imaginaire et du symbolique selon la théorie des nœuds borroméens qui, à notre avis, pourrait correspondre à l'état autistique

<p>Jag har valt att skriva om förhållandet mellan Jung och den esoteriska tradition som benämns Fjärde vägen. Anledningen till detta val är att jag i båda dessa traditioner, den jungianska och Fjärde vägen, ser ett intressant kritiskt ifrågasättande av vår moderna tids uppfattningar om människan och det mänskliga psyket. Jung framhåller individuationsprocessen som en möjlighet att växa till en fullödig människa.</p><p>Inom den Fjärde vägen betonas vikten av att ta sin situation på allvar och att genom medvetet arbete och självobservans skapa sig en riktig själ.</p><p>Båda dessa skolor träder fram i en tid av stora och omskakande förändringar under början av 1900-talet. Båda skolorna ifrågasätter den själlösa massmänniska som den nya tiden har genererat och försöker utarbeta verktyg för att råda bot på tidens tillkortakommanden.</p><p>Min avsikt är att undersöka deras syn på människan och människans själsliga framåtskridande. Jag tror att detta kan vara ett fruktbart och meningsfullt studium där nya vinklar kan leda framåt.</p><p>Mina frågeställningar är:</p><p>Vilken syn på människan har de två riktningarna och vilka konsekvenser får detta?</p><p>Vilka likheter och skillnader finns det mellan Jungs syn på människans själsliga utveckling och den som Fjärde vägen skolan står för?</p><p> </p>

<p>Ansatsen på denna uppsats är att undersöka om de går att identifiera arketyper enligt de förutsättningar Carl Gustav Jung anger i musik och vilka krav som ställs för att arketyperna ska framträda. Författarens ambition är också att se om de presenterade resultaten kan användas som förklaringsmodell till de fenomen som bland annat uppträder i musikterapisituationer.</p><p>En betydelsefull utgångspunkt för arbetet är att undersöka om vaggvisan kan betraktas som en symbol i jungiansk mening och därigenom fungera som en länk till det kollektiva omedvetna. För att vaggvisan ska få sin numinösa laddning krävs emellertid att tre krav är uppfyllda:</p><ul><li>Först och främst krävs att utövaren (föräldern) är helt och hållet närvarande i situationen.</li><li>Den musik som produceras måste innehålla arketypiska element.</li><li>Mottagaren måste känna sig utvald.</li></ul><p>Utifrån det material som presenteras kan vaggvisan accepteras som en symbol i jungiansk mening, vilket också banar väg för att lansera en arketyp som författaren kallar: ”Dansknytningens arketyp”. Utgångspunkten för denna arketyp är att betrakta musiken som tonsatt rörelse och att vaggvisan i sin djupaste mening har en starkt anknytande funktion. Fenomenet uppstår sannolikt också i andra musiksammanhang och genom att närmare se på vad i musiken som appellerar till det arketypiska blir det möjligt att finna flera argument för att acceptera musiken som bärare av arketypiska budskap.</p><p>Musiken besitter ett antal lekande funktioner och läkande egenskaper som inte tillmäts något större värde av det rationella samhället. Med en större förståelse för hur det kollektiva omedvetna påverkar oss människor och vilken betydelse musiken skulle kunna ha i sammanhanget öppnas kanske vägar för ett samhälle i bättre balans mellan det verbala och existentiella. Avsikten med denna uppsats är kanske pretentiös men genom att belysa denna problematik och tydliggöra att människan och musiken är en odelbar helhet går det kanske att ta ett steg i den riktning jag önskar.</p>

<p>Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa.</p><p>Frågor som jag vill försöka besvara:</p><p>- Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra?</p><p>- Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen?</p><p>- Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna?</p><p>- Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?</p>

Bei der Publikation handelt es sich um den Abschlussbericht einer erstmals durchgeführten Befragung der Absolventen der Medizinischen Fakultät der TU Dresden zum beruflichen Verbleib und zur retrospektiven Bewertung der Studienqualität. Der vorliegende Abschlussbericht gliedert sich zunächst in eine Kurzzusammenfassung der wichtigsten Ergebnisse, dann in einen Abschnitt zur Anlage und Durchführung der Studie und in Abschnitte zu den einzelnen Themengebieten der Befragung. Im einzelnen wurden in Zusammenarbeit mit der Hochschulleitung der TU Dresden als Ziele und Themen der Absolventenbefragungen formuliert: An erster Stelle stand die Informationsgewinnung zum Verbleib der Absolventen, ihrer Berufsfelder, Einkommen, Arbeitszufriedenheit und Arbeitsmarktchancen. Die Informationsgewinnung zur retrospektiven Bewertung der Qualität der Lehre und des Studiums durch Absolventen stand an zweiter Stelle. So sollen durch die Fakultäten auch Anregungen und Verbesserungsvorschläge zur Reform von Studienprogrammen abgeleitet werden können und Vergleichsmöglichkeiten mit der Bewertung der Lehre und des Studiums durch Studenten gewonnen werden. Weitere Ziele waren Vorbereitungen für kontinuierliche Absolventenbefragungen an allen Fakultäten der TU Dresden sowie Fragebogen-Adaptionen für die Fakultäten. Schließlich wurde als langfristiges Ziel die Entwicklung eines fundierten Befragungsdesigns für Längsschnittstudien (Wiederholung der Befragungen nach mehreren Jahren mit denselben und neuen Absolventen) flächendeckend für alle Fakultäten der TU Dresden genannt. Zusätzlich zu den einzelnen Themengebieten der Befragung erfolgte eine Analyse der Bestimmungsgründe beruflichen Erfolgs. Gerade letztere Analyse führte auch zu einigen unerwarteten Ergebnissen. Gängige (hochschulpolitische) Thesen, welche Absolventen besonders erfolgreich seien, konnten nicht bestätigt werden. Andere Eigenschaften erwiesen sich als wesentlich wichtiger. Weitere Informationen zu den Dresdner Absolventenstudien finden Sie auch im Internet unter www.tu-dresden.de/phfis/lenz/fo/Absolventenstudie.html.

Ansatsen på denna uppsats är att undersöka om de går att identifiera arketyper enligt de förutsättningar Carl Gustav Jung anger i musik och vilka krav som ställs för att arketyperna ska framträda. Författarens ambition är också att se om de presenterade resultaten kan användas som förklaringsmodell till de fenomen som bland annat uppträder i musikterapisituationer. En betydelsefull utgångspunkt för arbetet är att undersöka om vaggvisan kan betraktas som en symbol i jungiansk mening och därigenom fungera som en länk till det kollektiva omedvetna. För att vaggvisan ska få sin numinösa laddning krävs emellertid att tre krav är uppfyllda: Först och främst krävs att utövaren (föräldern) är helt och hållet närvarande i situationen. Den musik som produceras måste innehålla arketypiska element. Mottagaren måste känna sig utvald. Utifrån det material som presenteras kan vaggvisan accepteras som en symbol i jungiansk mening, vilket också banar väg för att lansera en arketyp som författaren kallar: ”Dansknytningens arketyp”. Utgångspunkten för denna arketyp är att betrakta musiken som tonsatt rörelse och att vaggvisan i sin djupaste mening har en starkt anknytande funktion. Fenomenet uppstår sannolikt också i andra musiksammanhang och genom att närmare se på vad i musiken som appellerar till det arketypiska blir det möjligt att finna flera argument för att acceptera musiken som bärare av arketypiska budskap. Musiken besitter ett antal lekande funktioner och läkande egenskaper som inte tillmäts något större värde av det rationella samhället. Med en större förståelse för hur det kollektiva omedvetna påverkar oss människor och vilken betydelse musiken skulle kunna ha i sammanhanget öppnas kanske vägar för ett samhälle i bättre balans mellan det verbala och existentiella. Avsikten med denna uppsats är kanske pretentiös men genom att belysa denna problematik och tydliggöra att människan och musiken är en odelbar helhet går det kanske att ta ett steg i den riktning jag önskar.

Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa. Frågor som jag vill försöka besvara: - Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra? - Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen? - Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna? - Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?

Jag har valt att skriva om förhållandet mellan Jung och den esoteriska tradition som benämns Fjärde vägen. Anledningen till detta val är att jag i båda dessa traditioner, den jungianska och Fjärde vägen, ser ett intressant kritiskt ifrågasättande av vår moderna tids uppfattningar om människan och det mänskliga psyket. Jung framhåller individuationsprocessen som en möjlighet att växa till en fullödig människa. Inom den Fjärde vägen betonas vikten av att ta sin situation på allvar och att genom medvetet arbete och självobservans skapa sig en riktig själ. Båda dessa skolor träder fram i en tid av stora och omskakande förändringar under början av 1900-talet. Båda skolorna ifrågasätter den själlösa massmänniska som den nya tiden har genererat och försöker utarbeta verktyg för att råda bot på tidens tillkortakommanden. Min avsikt är att undersöka deras syn på människan och människans själsliga framåtskridande. Jag tror att detta kan vara ett fruktbart och meningsfullt studium där nya vinklar kan leda framåt. Mina frågeställningar är: Vilken syn på människan har de två riktningarna och vilka konsekvenser får detta? Vilka likheter och skillnader finns det mellan Jungs syn på människans själsliga utveckling och den som Fjärde vägen skolan står för?