I det svenska samhället finns det många döva och hörande barn som är integrerade i förskolor. Det handlar om hur döva kan bli delaktiga fullt ut i integration med hörande barn. Döva är beroende av sitt språk, teckenspråk för att göra sig förstådda. I denna uppsats studeras hur förskolepedagoger och föräldrar förhåller sig till döva och hörande pojkars och flickors kommunikation, samspel och inkludering i förskolans verksamhet sett ur ett intersektionellt perspektiv. Begreppet intersektionellt handlar det om att visa hur makt och ojämlikhet kan uppstå och samverka när det gäller människors synssätt om könstillhörighet, klasstillhörighet med flera genom att tänka ”vi” och ”dem” i sociala koder. Jag vill visa att de områden som jag ämnar fördjupa mig i om kommunikation, samspel, teckenspråk, svenska, döva, hörande, pojkar och flickor som ur olika aspekter kan omfatta flera samverkande perspektiv och få en ny fördjupad förståelse även ny kunskap. Med hjälp ur ett intersektionalitet perspektiv kan man i analys visa hur maktförhållande i områden ser ut. Uppsatsen är byggd på kvalitativa intervjuer av fyra pedagogers och tre föräldrars tankar kring kommunikation och samspel mellan hörande och döva flickor och pojkar. Resultat visar att attityder bidrar till att befästa traditionella könsmönster och normer, att kommunikationen med hörande och döva barn på ett optimalt sätt inte är tillräckligt i vissa situationer och att barn har stora möjligheter till inflytande i förskolans verksamhet, samtidigt som det finns vissa ramar att följa t.ex. läroplan för förskolan (Lpfö 98). Tidigare forskning visar att det är angeläget att diskutera och lösa problem om hur döva och hörande barn som är integrerade i förskolans verksamhet skall grupperas gruppsvis t.ex. att döva barn isoleras och får kommunikation, samspel och inkludering via teckenspråk på ett optimalt sätt men hur kan man få döva barn att bli inkluderad bland hörande barn med samma förutsättningar?

Studien är en kvalitativ intervjustudie som undersöker hur några barndomsdöva personer blir påverkade i sin vardag av att inte ha lärt sig det svenska skriftspråket redan ifrån skoltiden. Slutsatsen visar att dem döva personer framförallt dem som är äldre och dem som är födda före 1981, lider av att inte ha full fungerande skriftspråk (svenska). Det kan t.ex. handla om mötet med hörande eller informationen som dem får från myndigheter. Att tolk (läsa) samt förstå informationen på rätt sätt eller försöka kommunicera med hörande är en av dem få svårigheter som några av dessa personer möter i vardagen. Detta i sin tur påverkar negativt deras vardag, sociala tillvaron samt delaktigheten i samhället.

Bakgrund: Döva individer tillhör en särskilt utsatt grupp bland jordens befolkning. Antalet individer som upplever dövhet ökar i takt med en global utveckling från bland annat en ökad befolkningsmängd och ökad levnadsålder. Förutsättningar och resurser för döva individer skiljer sig från fullt hörande. Det ligger i vårdens och sjuksköterskans ansvar att kunna bemöta dessa personer som patienter inom vården med en god kunskap.  Syftet: Syftet var att belysa döva patienters erfarenheter från vårdmöten.  Metod: Denna litteraturstudie är byggd på tio vetenskapliga artiklar gjorda med en kvalitativ metod. Analysen för arbetet har utgått från en allmän litteraturöversikt. Resultat: De övergripande och sammanfattade kategorier som framkom var "Kommunikation och dess former", "Hinder och hjälpmedel gällande kommunikation", "Det personliga bemötandet" och "Kliniska erfarenheter". En klar majoritet av de döva personernas erfarenheter från vårdmöten var av negativ karaktär. Det framkom primärt att kommunikationen, informationsutbytet och personbemötandet i samband med vårdmötet resulterade i negativa erfarenheter. Detta orsakade en minskad delaktighet och autonomi i vården hos denna patientgrupp, samt en ökad risk till att undvika sjukvård.  Slutsats: Det behövs en större kunskap och förbättring bland vårdare vid bemötandet av den döva patienten. Genom ett personcentrerat förhållningssätt så ökar möjligheterna och kravet på detta, vilket resulterar i en bättre och säkrare vård. Även en större medvetenhet om denna patientgrupp bör finnas och denna ska även byggas på respekt och hänsyn till individens kulturtillhörighet. Från att ha kunskap om döva individers tidigare erfarenheter från vården skapas en förståelse om patientens drift till att uppsöka vård och förhållningssätt under vårdmötet.

<p>Detta är en kvalitativ studie som, ur ett pedagogperspektiv, belyser döva elevers läs- och skrivinlärning.</p><p>De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur lär sig döva barn att läsa och skriva? & Hur går man som pedagog till väga för att undervisa döva barn i läs- och skrivinlärning?</p><p>Studiens litteraturgenomgång tar upp definitioner, döva och teckenspråkets historia samt läroplanernas och kursplanernas mål för de döva eleverna. I detta avsnitt finns också en genomgång av den befintliga litteraturen och forskningen som behandlar hur de döva eleverna lär sig läsa och skriva.</p><p>Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger i svenska för döva berättar informanterna om hur de upplever att de lär sina döva elever att läsa och på så vis får studien sitt pedagogperspektiv.</p><p>Resultatet av studien visar att pedagogernas tankar om hur undervisningen i svenska för döva går till ligger i stort sett i linje med den litteratur som finns inom området. Det finns ingen utarbetad metod för läs- och skrivundervisning för döva, men det handlar om att eleverna får lära sig läsa med hjälp av ordbilder. Svenska är som betydelselösa krumelurer för eleverna. Pedagogernas uppgift blir att få eleverna att förstå sambandet mellan en viss kombination av krumelurer och dess innebörd.</p>

Detta är en kvalitativ studie som, ur ett pedagogperspektiv, belyser döva elevers läs- och skrivinlärning. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur lär sig döva barn att läsa och skriva? &amp; Hur går man som pedagog till väga för att undervisa döva barn i läs- och skrivinlärning? Studiens litteraturgenomgång tar upp definitioner, döva och teckenspråkets historia samt läroplanernas och kursplanernas mål för de döva eleverna. I detta avsnitt finns också en genomgång av den befintliga litteraturen och forskningen som behandlar hur de döva eleverna lär sig läsa och skriva. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger i svenska för döva berättar informanterna om hur de upplever att de lär sina döva elever att läsa och på så vis får studien sitt pedagogperspektiv. Resultatet av studien visar att pedagogernas tankar om hur undervisningen i svenska för döva går till ligger i stort sett i linje med den litteratur som finns inom området. Det finns ingen utarbetad metod för läs- och skrivundervisning för döva, men det handlar om att eleverna får lära sig läsa med hjälp av ordbilder. Svenska är som betydelselösa krumelurer för eleverna. Pedagogernas uppgift blir att få eleverna att förstå sambandet mellan en viss kombination av krumelurer och dess innebörd.

Den här uppsatsen utforskar döva och hörselnedsattas upplevelse av film. Syftet är att undersöka möjligheter i hur man kan öka tillgängligheten av film då man inte längre kan förlita sig på ett ljudberättande. Den undersökande delen av uppsatsen består av två delar. Arbetet med kandidaten inleddes med en enkätundersökning där målgruppen, döva och personer med hörselnedsättning, fick beskriva sin upplevelse av film. Den andra delen av undersökningen bestod av att praktiskt testa resultatet av enkätundersökningen i en medieteknisk gestaltning.  Genom ödmjukhet, inkludering och undertextning kan vår film bli mer tillgänglig för döva och hörselnedsatta. / This bachelor thesis studies the experience of movies for Deaf and hard of hearing. The purpose is to study the possibilities of increasing the accessibility of movies, when you no longer can rely on the narrative audio. The investigative part of the thesis consists of two parts. The first part consists of a survey where the target group, Deaf and hard of hearing where asked to describe their experience of movies. The second part of the investigation consists of a practial test of the survey results in the form of a media conformation.  Through being humble and inclusive, and with the use of subtitles we can make our film more accessible to the Deaf and the hard of hearing.

Studiens syfte är att undersöka vad livskvalitet innebär för döva unga vuxna i dagens samhälle samt förstå hur deras dövhet påverkar livskvaliteten. Detta har undersökts genom kvalitativa intervjuer med fyra unga vuxna personer som är döva. Intervjuerna har syftat till att undersöka deras uppfattning om sin livskvalitet. Utgångspunkt har tagits i teorier kring det moderna och individualistiska samhället samt ett sociologiskt och psykologiskt perspektiv på begreppet livskvalitet. Slutsatser som framkommit är att diskriminering på arbetsmarknaden är en faktor som bidrar till negativ livskvalitet, både utifrån ekonomiska och känslomässiga aspekter på livskvalitet. Faktorer som inverkar positivt på livskvaliteten för undersökningsgruppen är goda sociala relationer och att kunna kommunicera fullt ut på teckenspråk med familj och vänner. Dessutom kan en positiv inställning till dövheten hos individerna och tilltro till den egna förmågan verka som en skyddsfaktor mot de yttre förhållanden som bidrar till en försämrad livskvalitet. Även dövidentiteten kan i vissa fall ha betydelse för livskvaliteten då individens känsla av samhörighet med andra döva personer upplevs som positivt. Att vara medveten om vilka livsvillkor unga vuxna döva har samt vad som bidrar till deras livskvalitet är relevant för socialt arbete för att kunna arbeta för deras delaktighet och lika villkor i samhället.

<p>Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.</p>

Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.

Med korttidsminne menas förmågan att hålla något i minnet i ett par sekunder. Denna kapacitet har tidigare satts till 7±2 enheter hos hörande individer. Motsvarande kapacitet hos döva har visat sig ligga på en något lägre nivå, 4±1 enheter. Hur många enheter en person kan hålla i minnet har ansetts bero på fonologisk förmåga. En bra fonologisk förmåga kan i sin tur kopplas till en bra ordavkodningsförmåga. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns en koppling mellan korttidsminneskapacitet och ordavkodningsförmåga. Då resultaten jämförts mellan dessa två förmågor, finns tendenser till högre samband hos döva individer än hos hörande. I studien har korttidsminneskapaciteten testats med hjälp av spanntest i form av bokstäver/siffror som har presenterats framlänges/baklänges och med skrift/video. Resultatet visade på 6±1.5 enheter för hörande och 5±1.5 för döva. Tidigare studier har även diskuterat vilken typ av presentationssätt som lämpar sig bäst för spanntest då det gäller jämföranden mellan hörande och döva. Vissa har använt sig av talade respektive tecknade siffror och bokstäver medan andra har presenterat stimuli i skrift. En hypotes ställdes om presentationssätt gynnar prestationen på korttidsminnestest, med antagandet om att hörande bör gynnas vid auditiv presentation. Föreliggande studies resultat visade att båda grupperna presterade bättre med stimuli presenterat på tal/tecken, men att framför allt döva gynnades, vilket motbevisar denna hypotes. Slutligen testades även ordavkodningsförmågan, både fonologisk och ortografisk, hos de båda grupperna. Hypotesen var att båda grupperna borde prestera någorlunda lika vid ortografisk ordavkodning men att de döva borde prestera på en lägre nivå vid fonologisk ordavkodning. Resultatet bekräftar denna hypotes.