Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ger barn möjlighet till delaktighet och inflytande i samband med högläsning. För att genomföra undersökningen valdes metoden VSR (video self-reflection) i kombination med semistrukturerad intervju där fem förskollärare från två olika kommuner deltog. Den teoretiska grunden utgjordes av literacy, vilket i denna studie innebär hur högläsning kan främja barns språkliga utveckling. När barnen får möjlighet till delaktighet under lässtunden utvecklar barnen en större förståelse för innehållet i boken där nya ord och begrepp behandlas. I vår studie framkom det att arbetet för barns delaktighet och inflytande i högläsning gör sig synligt genom att förskollärare låter barnen påverka vad och när det ska läsas, samt att förskolläraren är lyhörda för barnens intressen och erfarenheter före, under och efter högläsningen.

Syftet med den här studien är att öka kunskapen om förskollärares arbete med barns kamratrelationer i förskolan. Studien genomfördes i form av intervjuer med fem förskollärare för att ta del av deras erfarenheter. Svaren analyserades med grund i ett sociokulturellt perspektiv samt Corsaros (1985) tillträdesstrategier. Resultatet visar att samtliga förskollärare säger sig arbeta aktivt med barns kamratrelationer på förskolan. Flera olika arbetssätt används, som till exempel vänskapssol, lekträning och rollspel. Det arbetssätten har gemensamt är att det till stor del handlar om att finnas där för barnen ideras lek, att ge det stöd de behöver samt delge barnen vilka verktyg som krävs för att kunna utveckla sina kamratrelationer på egen hand. Vidare framkommer av resultatet att reflektion i arbetslaget blir ett viktigt inslag för förskollärarna i arbetet med barnens kamratrelationer och att det finns en del hinder för att förskollärarna ska kunna stödja barnen i deras kamratrelationer, som till exempel tidsbrist och brist på resurser.

Samlingar är en vanligt förekommande aktivitet och har länge varit ett dagligt inslag i förskolornas verksamheter. Alla förskolor planerar verksamheten och de aktiviteter som ingår i den. Syftet med undersökningen var att få en ökad förståelse för samlingarnas innehåll och form samt kunskap om hur och när pedagogerna planerar samlingarna och varför de planerar vid de valda tillfällena. Som metod användes en webbenkätundersökning där 204 pedagoger medverkade. Pedagogerna som deltog i undersökningen har svarat på frågor om deras samlingars innehåll och form samt att de själva med hjälp av kommentarsfält kunnat utveckla och lämna mer utförliga svar. De har även svarat på frågor om planering och planeringstid gällande samlingar, de har beskrivit hur och när de planerar samt varför de väljer att planera vid olika tillfällen. Resultatet av undersökningen visar att alla har samlingar i olika former och med varierande innehåll. Genomsnittstiden för planering som pedagogerna har i sin tjänst är 2–3 timmar per vecka och två tredjedelar av pedagogerna anser att den tiden inte räcker. Det synliggörs också att pedagogerna menar att de skulle få större möjlighet att utgå från barnens intressen och behov om de hade mer planeringstid, samt att arbeta mer med hjälp av förskolans läroplan och verksamheternas egna arbetsplaner. En del av pedagogerna arbetar utifrån egna erfarenheter och anser därför att planeringstiden är tillräcklig och att samlingarna inte skulle bli annorlunda med mer planeringstid. Eftersom pedagogerna har olika mycket planeringstid får de också olika förutsättningar att planera verksamheten och aktiviteter utifrån förskolans läroplan samt deras egna arbetsplaner.

Architectural education has received attention from within and even from outside the field, and it has even been presented as a model for all professional education, as i.e. by Donald Schön, since 1983 and 1985. In conditions of globalized capitalism, developing tendencies in education, such as the shift from objectivist to constructivist paradigms, have not left architectural education unaffected. Especially since the global financial crisis of 2008 it is expected to remain under scrutiny: Does contemporary architectural education have the purpose of developing the student’s individual expressiveness, or is it a process of coming to terms with society, and even, developing a ‘world’ citizenry? Is it a process of unifying the fragmented areas of knowledge and interpretations of reality into an articulated and meaningful whole or is it about acquiring instrumental knowledge towards professional mastery? The motivation for this thesis was born in the aporia of how we could situate, in the context of broad questions as the above, the enquiry into ways of investigating better teaching and learning in architecture. This research draws from examples of architectural education in the U.K. and from previous research work undertaken in the U.K., as well as from relevant deliberations from the international educational scene. The thesis distinguishes between pedagogy and didactics within the current discourse, and argues for the priority of didactics in the framing of explanations for architectural education. The main questions are: (a) what are ways to investigate better modes of learning in architecture, and (b) what are presuppositions for establishing a special didactics for architecture. Two methods of enquiry are employed in this thesis. One is argumentative analysis, used on two exemplary cases of a subcategory of the broader discussion, described in this thesis as ‘discussion at the extremes’. The other is philosophical explanation, used to investigate the logical, theoretical and philosophical presuppositions and consequences of architectural education. The ‘Theory of Experience in Education’ by John Dewey and the ‘Theory of Skill Acquisition’ by Hubert Dreyfus, representing the distinct theoretical frames of pragmatism and phenomenology respectively, are proposed for the study of architecture’s two didactic tools, of the Design Studio project and the Live project. The approach is dialogic, attempting to bridge qualities of the two frames into a hybrid descriptive model. The thesis concludes with the proposed component of a descriptive didactics for architecture. At the end, this thesis puts forward the opening of a broader discussion about the prospects for a didactics and meta-didactics of architecture.

Detta självständiga arbete handlar om fritidslärares inställning till populärkultur i pedagogisk praktik. Syftet med arbetet var att delge hur fritidslärare upplever att populärkultur kan användas som ett pedagogiskt redskap för lärande på fritidshemmet. Utgångspunkten var följande tre didaktiska frågeställningar: Vad anser fritidslärare att begreppet populärkultur innebär? Hur skulle populärkulturella intressen kunna användas som ett pedagogiskt arbetssätt enligt fritidslärare? Varför tycker fritidslärarna att elevernas intressen ska vara en utgångspunkt i undervisningen på fritidshemmet? Metoden som användes var kvalitativ, verktyget semistrukturerade intervjuer. Detta för att få en djupare förståelse för respondenternas åsikter och tolkningar. Deltagarna i studien var mellan 25–60 år gamla och representerades av båda könen. Deras utbildningsstatus skiljde sig åt, likaså antal år de har varit verksamma i läraryrket. Samtliga fritidslärare undervisade i ett praktiskt-estetiskt ämne; i bild, musik eller idrott. I avsnittet tidigare forskning poängterades vilken utmaning det är att beskriva innebörden i begreppet populärkultur, samt att fördelarna med ämnet inte utnyttjades i den akademiska världen. Resultatet från studiens förstärker den teorin och undersökningen belyste även datorns och mediers roll. Samtidigt påpekades även populärkulturens betydelse för eleverna på fritidshemmet.

This case study highlighted, in a township, mathematical teachers and school administrators narratives on different occasions when they had access to mathematics didactic research. The teachers reported various individual events that influenced them in their teaching and described how mathematical didactic research contributed to their skills development and development of their practical teaching. School administrators in the same township and two university educators of teachers form an outside university communicated about their experiences and perspectives on the access and application of mathematics didactic research in teachers´ practice. The aim of the study was to gain immersed knowledge and increased understanding of how mathematical didactic research was accessed to working math teachers. The study was a case study and applied a qualitative approach involving data collection consisting of unstructured observations, with semi-structured interviews individually with school administrators and university educators of teachers and in focused groups with a supplementary questionnaire for the teachers. Data collection based on a qualitative approach also took the form of collecting written critical incidents from the mathematics teachers participating in the study. The result revealed different examples, based on different professional perspectives, how didactic research was available to mathematics teachers. The study also highlighted the participants' descriptions of the connection between didactic research and the use of the same in professional development and the development of teaching.

To master English to such a degree that you can read a wide variety of English texts without having to look certain words up in a dictionary requires a huge vocabulary. Estimates are that you will need to understand 8000 – 9000 word families to reach that goal. The aim of this study was to investigate what opportunities for reaching such a goal there are to be found in the explicit vocabulary instructions found in two textbooks written for Swedish upper-secondary school. Another point of study was how these textbook instructions are related to research in fields relevant to L2 vocabulary acquisition. It was found that there is a good variety in textbook instructions concerning issues such as semantic groups, formulaic sequences and word formation. However, there are big differences between the two textbooks that were studied regarding this. Furthermore, it was found that both textbooks, although having different approaches to teaching vocabulary, rest their reasoning upon research.

Sverige är ett demokratiskt land vilket ska återspeglas inom skolsystemet. Andelen nyanlända harökat i jämförelse mot tidigare år. Idag är Sverige ett mångkulturellt samhälle där många olikanationer möts i skolan såväl som i samhället. Skolan har uppdraget att fostra barn och ungdomar tillatt möta det svenska demokratiska systemet. Något som kan vara problematisk för nyanlända attanamma eftersom vardagen präglas av en ny kontext.Syftet med undersökningen är att problematisera förhållandet mellan nyanlända elever och derasdemokratiska kompetens med utgångspunkt i Vilgot Oscarssons analysmodell för skolansdemokratiuppdrag. Avsikten är att på en uppfattning om vilken av de fyra dimensionerna somnyanlända elever behärskar mest men också vilken dimension som de behöver träna mer på.Undersökningen utgår från en kvalitativ ansats där tio elever, studerandes på språkintroduktionen,har fått besvara ett antal frågor under ett semistrukturerat intervjutillfälle. Eleverna uppvisar att deär mest förtrogna med attityddimensionen och behöver träna mer på den samtalsdemokratiskadimensionen. Ett resultat som antyder att lärare behöver vara tydligare vid kommuniceringen avdemokratins abstrakta delar. Eleverna ges då möjlighet att förstå demokratins principer med ett nyttperspektiv. / <p>Godkännande datum: 2018-05-31</p>

Syftet med uppsatsen är att ge en inblick i hur lärare ser på och använder sig av tallinjen som stöd för elevers förståelse av matematik, vilket gör att arbetet utgår ifrån frågeställningarna: Hur använder sig lärare av tallinjen i matematikundervisning och hur ser lärare på tallinjens betydelse för elevers lärande i matematik?Studien omfattar kvalitativa semistrukturerade intervjuer av sex lärare som undervisar i åk 1–3.Arbetet har sedan analyserats utifrån tematisk analys med utgångspunkt i taluppfattning. Resultatet visar att lärarna arbetar med tallinjen inom olika områden av matematik, framförallt taluppfattning, addition, subtraktion samt multiplikation. Lärarna menar att tallinjen hjälper eleverna att få en bättre förståelse av tal även om den inte passar alla elever.

Vårt examensarbete har bestått i att utforma ett teknikdidaktiskt arbetsmaterial för användning inom förskolans verksamhet. Arbetsmaterialet består av uppdragskort med aktiviteter för barnen att utföra. Uppdragskorten innehåller utöver aktiviteterna också kopplingar till läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) och aktuell forskning knutet till det aktuella ämnet teknik. För att fånga barnens intresse och göra uppdragen meningsfulla ingår en tygdocka i materialet. Tanken är att det är denna tygdocka som ger barnen uppdragen att utföra. Utgångspunkten var att utforma ett verktyg för all personal att använda i verksamheten för att undervisning i ämnet teknik inte ska kännas för stort och avskräckande. I denna text presenteras materialet där uppdragskort utgör huvuddelen, arbetsprocessen, den teori som ligger bakom samt hur materialet har fungerat att använda i verksamheten. Arbetsmaterialet är tänkt att fungera som ett verktyg för pedagoger i förskolan att använda i teknikundervisningen. I bilagan finns uppdragskorten presenterade samt det inspirationsblad som följer med materialet som en introduktion till pedagogen.