Vi har många gånger upplevt att barns försök till att påverka sin verksamhet inte har tagits hänsyn till, därför är barns inflytande i förskolan det ämne som blev studiens inriktning. Denna studie har utförts på en förskola i södra Skåne, där syftet varit att undersöka vilka möjligheter barnen har till inflytande i förskolan. Studien är en kvalitativ studie och empirin har samlats in genom en semistrukturerad intervju med två förskollärare och genom observationer i barngruppen. Dessutom har vi genomfört ostrukturerade intervjuer med barn. Materialet har sedan analyserats utifrån Foucaults maktperspektiv som är arbetets teoretiska utgångspunkt, där de centrala begreppen varit normalisering och disciplinering. Två olika delaktighetsstegar används också i analysen för att kunna urskilja och undersöka delaktigheten i förskolan. Den tidigare forskningen berör begreppen inflytande, delaktighet och demokrati. Dessa begrepp används för att sätta studiens resultat i ett större sammanhang. Resultatet av analysen visar att förskollärarna i studien anser att struktur och rutiner är betydelsefulla för barnen då de får en förberedelse för skolans värld och en förståelse för vad det innebär att ingå i ett kollektiv. Resultatet visar också att möjligheten till barns inflytande och delaktighet är något som är situationsbundet. Pedagogernas förhållningssätt är också något som blir avgörande för om barnen ges eller inte ges inflytande, på så sätt blir barnen beroende av hur förskollärarna anser att verksamheten ska se ut. Studien kommer även fram till att de rådande normerna har stor påverkan för hur barn förhåller sig till sin omgivning och ändras normerna så anpassar barnen sig också efter dem.

Förskoleklassen beskrivs i styrdokumenten som en bro mellan förskola och skola, här ska förskolans och skolans pedagogik och arbetssätt mötas för att hjälpa barnen till en enkel övergång in i skolans värld. Syftet med detta examensarbete har varit att få en utökad förståelse för hur elevskapandet sker i förskoleklassen ur ett barnperspektiv.Detta är en kvalitativ studie som bygger på barnintervjuer och teckningar gjorda av barnen i en förskoleklass i södra Sverige. De teoretiska perspektiven som jag använder mig av är identitet, kategoriseringar och skolkultur. Slutsatsen av denna studie är att formandet av elever sker på olika nivåer. Disciplinering både fysiskt och mentalt krävs av förskoleklassbarnen för att passa in i rollen som god elev. Barnen upplever verksamheten som ett mellanland där de tränas inför den riktiga skolan. Vissa symboler som läromedel, miljö och pedagogernas beteende lyfts fram som viktiga av barnen i elevskapandeprocessen.

Vi har många gånger upplevt att barns försök till att påverka sin verksamhet inte har tagits hänsyn till, därför är barns inflytande i förskolan det ämne som blev studiens inriktning. Denna studie har utförts på en förskola i södra Skåne, där syftet varit att undersöka vilka möjligheter barnen har till inflytande i förskolan. Studien är en kvalitativ studie och empirin har samlats in genom en semistrukturerad intervju med två förskollärare och genom observationer i barngruppen. Dessutom har vi genomfört ostrukturerade intervjuer med barn. Materialet har sedan analyserats utifrån Foucaults maktperspektiv som är arbetets teoretiska utgångspunkt, där de centrala begreppen varit normalisering och disciplinering. Två olika delaktighetsstegar används också i analysen för att kunna urskilja och undersöka delaktigheten i förskolan. Den tidigare forskningen berör begreppen inflytande, delaktighet och demokrati. Dessa begrepp används för att sätta studiens resultat i ett större sammanhang. Resultatet av analysen visar att förskollärarna i studien anser att struktur och rutiner är betydelsefulla för barnen då de får en förberedelse för skolans värld och en förståelse för vad det innebär att ingå i ett kollektiv. Resultatet visar också att möjligheten till barns inflytande och delaktighet är något som är situationsbundet. Pedagogernas förhållningssätt är också något som blir avgörande för om barnen ges eller inte ges inflytande, på så sätt blir barnen beroende av hur förskollärarna anser att verksamheten ska se ut. Studien kommer även fram till att de rådande normerna har stor påverkan för hur barn förhåller sig till sin omgivning och ändras normerna så anpassar barnen sig också efter dem.

Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie är att retrospektivt undersöka hur lärarstudenter med invandrarbakgrund på gymnastik och idrottshögskolan (GIH) ser på sin egen skolgång i grund- och gymnasieskolan avseende inkludering och lärarens sätt att arbeta med elever med invandrabakgrund. Studiens forskningsfrågor är: Hur upplevde lärarstudenterna det pedagogiska mötet mellan eleverna och läraren i idrott och hälsa? Hur såg relationen ut mellan elev och lärare under lärarstudenternas tidigare skolgång?                Upplever lärarstudenterna att det fanns en tydlig struktur och disciplin under lektionerna i grund- och gymnasieskolan? Metod: Syftet med denna studie är att undersöka och belysa hur manliga studenter med invandrarbakgrund ser på idrott från grundskolan. Datainsamlingen gjordes genom intervjuer, och enligt Kvale och Brinkmann (2020) behöver en kvalitativ studie välja rätt urval för att besvara syftet och forskningsfrågan. Ett strategiskt urval tillämpas i denna studie, Studiens teoretiska ramverk består av teorier om Det pedagogiska mötet, Struktur och disciplin samt Pedagogy of love. Resultat: Studenterna upplevde att de fick ett positivt pedagogiskt möte med deras lärare och att de över lag kom bra överens. Deras relation var professionellt där det fanns rum för deras tankar och funderingar. Det ledde till att eleverna respekterade deras lärare och det fanns en tydlig struktur på vad som skulle utföras och förväntningarna var tydliga.    Slutsats: Denna studie har bidragit med ny förståelse rörande ämnet idrott kopplat till studenter med en annan etnisk tillhörighet. Den har belyst hur studenter som tillhör en etnisk minoritet upplevt och upplever sina idrottslärare i skolmiljö. Studien visar på att etnicitet har ingen påverkan på hur lärarna arbetar med inkludering utan alla elever behandlas jämlik. Det fanns vissa studenter som upplevde någon enstaka gång att de blev behandlade utifrån ett stereotypiskt drag. / <p>Fristående kurs, Idrott III</p>

<p>Denna uppsats är en undersökning av konstruktionen kring skönhet och kvinnlighet. Metoden för att genomföra detta är en diskursanalys av 26 nummer av Vecko Revyn och intervjuer med sex unga kvinnor. Syftet är att undersöka och jämföra hur skönhet är konstruerat i Vecko Revyn och av de unga kvinnorna, samt att undersöka hur de unga kvinnorna ser på sina egen kroppar och vilken betydelse kropp och skönhet kan ha i deras konstruerande av en kvinnlig identitet. Materialet har sedan analyserats med hjälp av teorier om social inlärningsteori, senmodern teori om förhållandet mellan kroppen och jaget och feministiska teorier om kropp, makt och disciplinering.</p><p>Resultatet visar att kvinnlig skönhet innebär en smal, ung och sexualiserad kropp. Att vara vacker ses som medfött men däremot kan alla göra sig snygga, d v s förändra sin kropp genom praktiker som bantning, träning, sminkning, klädsel och vissa rörelser. Tjejerna har en ganska negativ syn på sin kropp och utför dessa praktiker utan att tänka på det. Praktikerna och att eftersträva idealet kan vara ett sätt att skapa en kvinnlig identitet, tjejer lär sig därigenom ett beteende som sedan belönas. Praktikerna kan också tolkas som en disciplinering av kroppen som upprätthåller en könsmaktsordning.</p>

<p>Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.</p><p>Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.</p><p>Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.</p>

Denna uppsats är en undersökning av konstruktionen kring skönhet och kvinnlighet. Metoden för att genomföra detta är en diskursanalys av 26 nummer av Vecko Revyn och intervjuer med sex unga kvinnor. Syftet är att undersöka och jämföra hur skönhet är konstruerat i Vecko Revyn och av de unga kvinnorna, samt att undersöka hur de unga kvinnorna ser på sina egen kroppar och vilken betydelse kropp och skönhet kan ha i deras konstruerande av en kvinnlig identitet. Materialet har sedan analyserats med hjälp av teorier om social inlärningsteori, senmodern teori om förhållandet mellan kroppen och jaget och feministiska teorier om kropp, makt och disciplinering. Resultatet visar att kvinnlig skönhet innebär en smal, ung och sexualiserad kropp. Att vara vacker ses som medfött men däremot kan alla göra sig snygga, d v s förändra sin kropp genom praktiker som bantning, träning, sminkning, klädsel och vissa rörelser. Tjejerna har en ganska negativ syn på sin kropp och utför dessa praktiker utan att tänka på det. Praktikerna och att eftersträva idealet kan vara ett sätt att skapa en kvinnlig identitet, tjejer lär sig därigenom ett beteende som sedan belönas. Praktikerna kan också tolkas som en disciplinering av kroppen som upprätthåller en könsmaktsordning.

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt. Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen. Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.

Många människor lever med en funktionsnedsättning som upplevs inverka negativt på arbetsförmågan. Arbete ses som ett medel för att uppnå normalisering. Personer med lindrig utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd (LSS personkrets 1) kan många gånger ha svårare att få ett arbete än personer med andra funktionsnedsättningar. Den här studien intresserar sig för vilka erfarenheter dessa personer kan ha i försöken att uppnå  en anställning samt hur ett arbetssätt för att stötta dessa personer till anställning skulle kunna utformas. Detta görs genom intervjuer med fyra deltagare från företaget Misa AB (en daglig verksamhet med arbetslivsinriktning), samt deras arbetskonsulenter och arbetsgivare. En hermeneutisk ansats används som metodologisk utgångspunkt med ambitionen att nå en så djup förståelse för de här människornas upplevelser som möjligt. Till hjälp för att försöka lyfta resultatet till en högre abstraktionsnivå används teorier kring Känsla Av Sammanhang (Antonovsky 2005), disciplinering och stigma (Foucault 2003, Goffman 1972) samt teorier kring den nya ”kunskapsekonomin” av Giddens (2007). I forskningsöversikten framkommer bland annat att det finns olika synsätt på funktionsnedsättning, det medicinska synsättet som lägger ansvaret på individen att anpassa sig, och det sociala som ser en funktionsnedsättning som relationell och som något som skapas av hinder i omgivningen. De huvudsakliga resultaten i den här studien visar att ett individualiserat stöd är viktigt för möjligheten att uppnå anställning. Personen behöver vara involverad i sin egen process och arbetet bör matchas mot personens intressen och kompetens. Att eftersöka meningsfullhet i arbetet utgör en tydlig framgångsfaktor. Även hanterbarhet och begriplighet har påverkan på möjligheten att få en anställning. Resultaten visar att personerna emellanåt upplever sig stigmatiserade och emellanåt kan bli utsatta för diskriminering. I analysen framkommer att det stöd en person kan få av sin arbetskonsulent och sin arbetsgivare har tydliga kopplingar till disciplinering, vilket kan bidra till en stigmatisering. En arbetskonsulent på ett företag som exempelvis Misa kan riskera att bidra till stigmatisering och bör vara medveten om verksamhetens disciplinerande och stigmatiserande verkan för att kunna utforma ett adekvat stöd. Resultaten visar bland annat att utbildning om funktionsnedsättning för olika instanser i samhället anses vara en viktig insats för att komma tillrätta med fördomar och öppna upp arbetsmarknaden för personer med lindrig utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Slutligen framkommer att företagens ekonomi samt samhällsekonomin har en grundläggande betydelse för möjligheten att uppnå anställning. Socialförsäkringssystemet kan skapa en inlåsningseffekt som hämmar anställning, då denna utgör en tryggad ekonomi för individen. Om personen inte känner sig helt säker på att denne klarar av ett arbete, kan det innebära att anställningserbjudanden avböjs till förmån för att fortsätta att försörja sig genom ersättningar från försäkringskassan.

Fritidshemmets relation till specialpedagogik har varit något oklar. Det har funnits tankar på att fritidshemmet innehåller specialpedagogiska ansatser i sin ordinarie verksamhet samtidigt som det efterfrågats externa specialpedagogiska stödåtgärder. I den här studien har fritidshemmets styrdokument undersökts för att klargöra hur det förhåller sig med förekomst och praktisk innebörd av specialpedagogiska inslag i fritidshemmets uppdrag. Styrdokumentens innehåll granskades utifrån begreppen delaktighet, differentiering och det kompensatoriska uppdraget, ur ett maktperspektiv i en diskursanalys. De specialpedagogiskt förankrade inslagen var rikligt förekommande och hade en betydande disciplinär funktion, som till stora delar kan härledas till skolans verksamhet och den specialpedagogiska tradition som finns där. För fritidshemmet verkar de specialpedagogiska inslagen normaliserande så att avvikare utkristalliseras. Det finns även en tendens till exkludering genom organisatorisk differentiering för elever som inte klarar normalitetskraven. Författarens slutsats är att fritidshemmet behöver en specialpedagogik som är utvecklad för fritidshemmets särart och som kan stödja den pedagogik och det förhållningssätt som finns där, samt en öppenhet med de disciplinära inslag som finns i verksamheten.