Abstract Title: Discount rate - how do Swedish companies handle IAS 36 at impairment testing of goodwill? Subject/course: Independent thesis in business administration 15 credits Author: Sara Karlsson & Åse Thorsen Mentor: Gunnar Wramsby Examiner: Urban Österlund Seminar: 2015-05-26 Keywords: Goodwill, impairment test, discount rate, IFRS, IAS 36 and IAS 38 Purpose: This thesis aims to explain how the selected companies reason about IAS 36 and how they reason about changes in the market. Method: This thesis is based on a deductive approach. The thesis is mainly qualitative in which five interviews were conducted and facts from annual reports have been obtained. The thesis also has a quantitative part where the discount rates for the various companies were surveyed. Theory: The theoretical framework is based on theories of goodwill, discount rate, accounting principles, goodwill impairment and goodwill impairment testing. The authors also look closely at internal problems in the acquisition, such as principal/agent theory. Empiric: Empirical data were collected through four mail interviews and one telephone interview. The purpose of the interviews was to gain an insight into how the interview respondents reason about IAS 36. Furthermore, empirical evidence gathered from the annual reports of the companies was surveyed. Empirical data was based on a period of ten years. The companies that have been researched are Meda, Trelleborg, ICA Gruppen, Indutrade and Boliden. Analysis: The analysis is based on comparisons between theory and empirics and between empirics and empirics. Conclusion: The conclusion is based on the analysis that was composed. It is also a comparison of empirics with empirics. The thesis conclusion shows that companies generally follow IAS 36 guidelines well but lack in some areas. Furthermore, the conclusion shows that the grounds for the discount rate did not differ significantly between the companies investigated, nor over time.

No description available.

<p>Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.</p>

Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.

Denna studie undersöker hur svenska börsnoterade företag implementerar redovisningsstandarden IAS 36 i praktiken. Standarden är utfärdad av regulatorn IASB och behandlar hur nedskrivningsprövning av förvärvad goodwill ska utföras för börsnoterade företag. Denna standard är sedan 2005 obligatorisk inom EU. Denna standard ses som ett steg mot en harmonisering av redovisningen då den syftar till att öka jämförbarheten mellan företag och länder. Vidare undersöks även om det råder några skillnader i implementeringen vilka är härledbara till företagens storlek. Forskning inom området pekar på att mindre företag finner det svårare att tillämpa denna standard eftersom den förutsätter mer komplexa värderingar av tillgångar. Studien har mot bakgrund av denna forskning avgränsats till att samla information från företag inom Small Cap och Large Cap på Stockholmsbörsen med hjälp av en enkätundersökning. Undersökningens insamlade data visar, i linje med tidigare forskning, att det råder vissa svårigheter i hur företagen tolkar och använder IAS 36. Detta innebär i sin tur att en stor andel företag avviker från denna standard. Författarna argumenterar för att den främsta anledningen till att dessa avvikelser uppstår kan vara på grund av standardens principbaserade utformning. Slutligen finner författarna inga indikationer på att mindre bolag har svårare att implementera denna standard än de större företagen.

År 2005 införde Europeiska unionen en förordning som innebär att alla svenska börsnoterade företag måste nedskrivningspröva sin goodwill istället för att som tidigare göra årliga avskrivningar. Detta utförs med hjälp av en diskonteringsränta och påverkar utfallet om nedskrivning ska göras eller inte. Vår uppsats baseras på en studie av Carlin och Finch (2009) som jämförde australiensiska företags redovisade diskonteringsräntor med teoretiska sådana beräknade med hjälp av CAPM. De fann att en stor del av företagen använde en opportunistisk diskonteringsränta som gjorde att de undvek att skriva ned sin goodwill. Carlin och Finch val av modell fick dock kritik och därför använder vi både CAPM och trefaktormodellen när vi gör motsvarande undersökning på noterade svenska företag. Våra resultat visar inga tydliga tecken på att företagen i vår undersökning använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta och det är endast marginella skillnader mellan våra båda modeller. Det går inte heller att se några tydliga tecken på att företag vars goodwillpost är viktig, det vill säga hög goodwillandel eller en hög goodwillintensitet, i större grad använder en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill.

Bakgrund och problem: Goodwill är den post som länge omdiskuterats utifrån aspekten att det är en svårhanterbar post i bolags balansräkningar. Under år 2005 fastställde IASB att de bolag som nyttjade IFRS inte längre har tillåtelse att skriva av goodwill utan istället ska genomföra nedskrivningar. Problemet som uppstod utifrån det nya beslutet kring föreställningsramen är att det verkar ha blivit allt mer komplext att hantera goodwillposten. Detta trots att IFRS standarden hänvisar att det är av stor vikt att bolag upprättar sina finansiella rapporter så korrekt och rättvisande som möjligt. Inte heller verkar några grundliga riktlinjer finnas till hands för att prestera en så korrekt redovisad goodwill som möjligt och därmed beskrivs posten som en tickande bomb. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera bolagens hantering av goodwillposten. Metod: Den metod som vi har utgått ifrån är den kvalitativa metoden. Vi ville med den här uppsatsen genomföra en mer djupgående analys av bolagens årsredovisningar och dess väsentliga poster. Komplettering med den kvantitativa metoden har skett genom att sammanställa den insamlade sifferdatan i diagram för att se samband, fördelning och variationer. Resultat och slutsatser: För samtliga bolag återfinns en motivering gällande goodwillposten. De bolag som inte har genomfört nedskrivningar av goodwill återger i enkelhet att återvinningsvärdet översteg det redovisade värdet och därmed fanns ingen anledning till nedskrivning. Medan bolagen som har gjort nedskrivningar på goodwill redogör för djupare motiveringar som exempelvis lägre efterfrågan, avvecklad verksamhet med mera. Förslag till fortsatta studier: Det hade varit intressant att genomfört studien på samtliga bolag från Mid Cap listan, vilket hade kunnat ge en tydlig generalisering inom det segmentet. Även att komplettera med intervjuer hade varit en intressant aspekt, samt gå djupare in på earnings management och big bath för att se om det finns något samband i hanteringen av goodwill.

Inledning: Enligt IAS 19 ska diskonteringsräntan för bestämmande av pensionsskulden bestämmas utifrån räntan på företagsobligationer. Om det saknas en fungerande marknad för företagsobligationer ska räntan på statsobligationer användas. Efter finanskrisen år 2008 ökade räntespreaden mellan dessa två räntor och det uppstod ett problem för länder utan en fungerande marknad för företagsobligationer, däribland Sverige. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsbolags diskonteringsräntenivå har påverkats av finanskrisen år 2008. Samt vad detta har för konsekvenser på boalgens finansiella rapporter och dess annvändare. Metod: Undersökningen studerar korrelationen som sambandsmått för att mäta hur diskonteringsräntan förhåller sig till soliditeten i svenska börsbolag som redovisar förmånsbestämda pensionsplaner. Referensram: Denna del av undersökningen består av en genomgång av relevanta delar av regelverket (IFRS) samt centrala redovisningsbegrepp och principer. Teori: Teorin består av teoretiska resonemang kring accounting choice, accounting disclosure och earnings management. Resultat &amp; analys: Undersökningens resultat visar att det finns en svag korrelation mellan och diskonteringsränta hos svenska börsbolag med förmånsbestämda pensionsplaner. Dessutom visar resultatet att svenska börsbolag inte längre har en diskonteringsränta i nivå med statsobligationsräntan. Diskussion: Diskussion förs kring hur svenska bolag förhållit sig till regelverket och redovisningsprinciper vid beräkning av sina pensionsskulder samt hur detta har påverkat intressenterna av den finansiella rapporten. Slutsats: Utifrån funna resultat kan slutsats dras att efter finanskrisen har bolag med en låg soliditet valt en högre diskonteringsränta. Dessutom visar resultatet att spreaden har ökat mellan statsobligationsräntan och svenska börsbolags diskonteringsränta.

Purpose - The purpose of this study is to investigate the corporations that apply defined benefit pension plans with actuarial assumptions. The study intends to see if there is any correlation between the corporation’s debt-to-equity ratio and the choice of discount rate in their pension plan. Demarcation - The study will be limited to all the corporations that apply defined benefit plans during the fiscal year 2016. The corporation shall report the discount rate as one of the actuarial assumptions in the pension report. Method - The study has chosen a quantitative research strategy with a deductible approach to answer the study's purpose and problem formulation, namely, see if there is a correlation between debt-to-equity ratio and discount rate. Based on previous studies, we then compile and analyze data from the financial reports. Empiricism - The study uses a simple regression analysis to obtain a correlation coefficient to describe if there is a correlation between the study's variables, debt ratio and discount rate. In order to clarify the relationship between the variables, a regression line is used and is illustrated in a scattergram. Analysis/Conclusion - The 92 observations that have been completed by using financial statements have resulted in that there is no correlation between the x variable (debt ratio) and the y-variable (discount rate), both x and y show varying values but not as a result of each other. The size of the corporation does not matter and have no effect on the final result of the study. The study received a greater loss than expected due to the fact that corporations do not apply defined benefit plans to the same extent as before and defined-contribution pension plans is more common today. In addition, many corporations now reported their defined benefit plans according to Alecta's technical insurance bases. Proposals for further research - It would be interesting to apply additional key figures as well as additional actuarial assumptions than just the debt-to-equity ratio and discount rate. Interviews as a complement would also provide a deeper understanding of the defined benefit plans, as well as the underlying motives that may exist in the forecast of actuarial assumptions.

Denna undersökning avser att studera skillnader i vald diskonteringsränta mellan svenska noterade företag som tillämpar förmånsbestämda pensionsplaner. Den förmånsbestämda pensionsskuldens värderelevans ämnas undersökas samt relationen mellan verkställande direktörers kompensation och tillämpad diskonteringsränta. Tidigare forskning har påvisat statistiskt signifikanta samband mellan pensionsskuld samt ofonderad komponent och företags aktiekurs samt mellan verkställande direktörers andel rörlig lön och tillämpade diskonteringsräntor. Eftersom majoriteten av befintlig forskning utgått från data från Anglosfärens kärnområden avser denna studie att bidra till befintlig forskning genom att studera den svenska marknaden. En kvantitativ ansats och multipel regressionsanalys tillämpas för att genomföra undersökningen. Resultaten visar på att förhållandevis spritt skilda diskonteringsräntor tillämpats vid beräkning av den förmånsbestämda pensionsskulden på den svenska marknaden. Samtliga av företagen som undersökts tillämpade högre diskonteringsränta än stats- samt bostadsobligationsräntan. Däremot kunde inga statistiskt signifikanta samband mellan aktiekurs och förmånsbestämd pensionsskuld samt den ofonderade komponenten respektive mellan tillämpad diskonteringsränta och verkställande direktörers andel rörlig lön påvisas.