Syftet med uppsatsen är att belysa vilken eller vilka pedagogiska metoder som pedagogerna på den utvalda förskolan säger sig använda sig av i arbetet där barn med diagnosen Downs syndrom är inkluderade samt hur assisten arbetar individuellt med barnet. Detta för att få kunskap om hur pedagogerna kan bidra till en förskola där alla barn kan utvecklas och lära oavsett behov. Frågeställningarna som uppsatsen utgår från är vilken eller vilka pedagogiska metoder som pedagogerna säger sig använda sig av i gruppverksamheten där barn med Downs syndrom är inkluderade, samt vilken eller vilka pedagogiska metoder som förskolläraren använder när hen arbetar individuellt med barnet med Downs syndrom. För att undersöka detta och besvara frågeställningarna gjordes kvalitativa intervjuer samt observationer. Uppsatsen har utgått från den sociokulturella teorin med fokus på begreppen samspel och den proximala zonen. Det framkommer i intervjuresultatet att pedagogerna säger sig använda sig av ett flertal olika pedagogiska metoder. Dessa metoder säger sig vara att alla barn får vara delaktiga i gemensamma aktiviteter, att pedagogerna delar barngruppen i mindre grupper, att tecken som stöd används i kommunikationen samt att pedagogerna tar hjälp av en specialpedagog. Slutligen visar resultatet att bilder i form av tecken finns i miljön. I observationsresultatet synliggjordes det att tecken som stöd användes för att förstärka den verbala kommunikationen med barnet som hade Downs syndrom, det framkom även i observationsresultatet att musik och lek visade sig vara metoder som assistenten använde sig av i arbetet med barnet.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Downs syndrom är den vanligaste formen av kromosomförändring hos människan. En person med Downs syndrom har totalt 47 kromosomer istället för människans vanliga 46 och bär på en extra kromosom 21. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder vilket innebär uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter och planeringssvårigheter, nedsatt arbetsminne samt dålig tidsuppfattning.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att få större kunskap om hur föräldrar upplevde och reagerade, när de blev informerade om att deras barn har Downs syndrom eller ADHD. Med större kunskap ökar vår och andras förståelse och därmed möjlighet till förbättrade relationer till både föräldrar och barn.</p><p><strong>Metod:</strong> Examensskrivarna har intervjuat tre föräldrapar vars barn har fått diagnosen ADHD och två föräldrapar som fått barn med Downs syndrom. Genom intervjuerna och dess svar har vi jämfört föräldrarnas eventuellt olika sätt att bearbeta sin sorg</p><p><strong>Resultat och analys:</strong> En mamma hade bara negativa tankar kring dotterns diagnos – Downs syndrom. Första dygnet på sjukhuset ville mamman bara sova och aldrig vakna upp ur vad hon då ansåg vara en mardröm. En pappa vars dotter fick diagnosen – ADHD, tänkte att han hade ett livslångt engagemang, som han aldrig skulle kunna släppa taget om.</p><p><strong>Diskussion: </strong>Mer kunskap och information om Downs syndrom kan ge människor en mera förstående syn på personer med Downs syndrom. Barn med ADHD har ett starkt behov av stadga, struktur och fasta ramar. Stabilitet och fasta rutiner som rör tid, plats, personer och aktiviteter skapar ofta den trygghet som behövs.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Föräldrarna med barn med Downs syndrom respektive ADHD påvisar att vardagslivet har förändrats mer eller mindre, efter barnens födelse. Barn med Downs syndrom har ett synligt handikapp och omgivningen kan därför enklare uppfatta att något är annorlunda medan barn med ADHD har ett osynligt handikapp och omgivningen kan felaktigt tro att barnets avvikande uppförande främst handlar om att det är bortskämt och ouppfostrat.</p>

Bakgrund: Downs syndrom är den vanligaste formen av kromosomförändring hos människan. En person med Downs syndrom har totalt 47 kromosomer istället för människans vanliga 46 och bär på en extra kromosom 21. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder vilket innebär uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter och planeringssvårigheter, nedsatt arbetsminne samt dålig tidsuppfattning. Syfte: Att få större kunskap om hur föräldrar upplevde och reagerade, när de blev informerade om att deras barn har Downs syndrom eller ADHD. Med större kunskap ökar vår och andras förståelse och därmed möjlighet till förbättrade relationer till både föräldrar och barn. Metod: Examensskrivarna har intervjuat tre föräldrapar vars barn har fått diagnosen ADHD och två föräldrapar som fått barn med Downs syndrom. Genom intervjuerna och dess svar har vi jämfört föräldrarnas eventuellt olika sätt att bearbeta sin sorg Resultat och analys: En mamma hade bara negativa tankar kring dotterns diagnos – Downs syndrom. Första dygnet på sjukhuset ville mamman bara sova och aldrig vakna upp ur vad hon då ansåg vara en mardröm. En pappa vars dotter fick diagnosen – ADHD, tänkte att han hade ett livslångt engagemang, som han aldrig skulle kunna släppa taget om. Diskussion: Mer kunskap och information om Downs syndrom kan ge människor en mera förstående syn på personer med Downs syndrom. Barn med ADHD har ett starkt behov av stadga, struktur och fasta ramar. Stabilitet och fasta rutiner som rör tid, plats, personer och aktiviteter skapar ofta den trygghet som behövs. Slutsats: Föräldrarna med barn med Downs syndrom respektive ADHD påvisar att vardagslivet har förändrats mer eller mindre, efter barnens födelse. Barn med Downs syndrom har ett synligt handikapp och omgivningen kan därför enklare uppfatta att något är annorlunda medan barn med ADHD har ett osynligt handikapp och omgivningen kan felaktigt tro att barnets avvikande uppförande främst handlar om att det är bortskämt och ouppfostrat.

Bakgrund: Att ha ett barn med Downs syndrom, betyder ofta en regelbunden kontakt med vården, på grund av hälsoproblem som kan bero på syndromet. Ett bra möte är viktigt för alla, men troligen är det viktigare för dessa familjer. Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplevde möten då de sökte vård för sitt barn. Metod: Data insamlades genom intervjuer med sex föräldrar. Intervjuerna blev inspelade och därefter transkriberade. När data analyserades framträdde fyra teman: personalens osäkerhet, känslan av att inte bli trodd, att vara advokat för sitt barn och behovet av trygghet. Resultat: Resultatet visade att föräldrarna var mycket nöjda med de möten de haft på specialistnivå men då de sökt sig dit specialisterna inte finns kände de en viss otrygghet. Föräldrarna kände även ibland att de inte blev trodda, de kände sig ofta då ifrågasatta som föräldrar. Konklusion: föräldrarna sökte hjälp och vård där de kände sig tryggast. Vårdpersonalen behöver mer träning i hur de på bästa sätt bemöter barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Att bli bemött på ett felaktigt sätt kan orsaka ett onödigt vårdlidande. / Background: Having a child with Down´s syndrome often means a regular contact with health care because some health problem who are specific for the syndrome. Meetings are important for everyone but maybe more important for this family’s. Aim: The purpose for this study was to illuminate how parents to children with Down´s syndrome experience encounters with healthcare when they seek care for there child. Method: The data was collected from interviews with six parents. The interviews was recorded and transcribed. When the data was processed four themes emerged: Staffs insecurity, feeling of not being believed, being the child’s advocate and the need for security. Result: The result shows that the parents are very pleased about the meeting they’ve had with the specialist-units, but when they have to turn to places without specialists they feel a greater insecurity. Sometimes did the parents feel that they wasn’t believed, they felt that they was questioned as parents. Conclusion: Parents seek help and care, were they feel most secure. The healthcare staff need more training how they meet children with disability and there parents. To be met in an unprofessional way can lead to unnecessary care suffering.

This thesis is about how to include students with Down syndrome (DS) in a class duringprimary school. The purpose of this study was to study different teacher’s thoughts,experiences and practices regarding including pupils with DS. This work is based on threequestions: what experiences the teacher has out of inclusion, the thoughts they have and howthey work including.To answer these questions four qualitative interviews with different teachers was made. Myresult shows that all four teachers find that including children with DS is something good foreveryone if it is done properly and with the right purpose, which means that the included childshall have the opportunity to be a part of a social group. / Detta examensarbete handlar om hur man inkluderar elever med Downs syndrom (DS) i enklass under grundskolans tidigare år. Syftet med detta arbete var att undersöka olikapedagogers tankar, erfarenheter och arbetssätt kring inkludering av elever med DS. Arbetetutgår ifrån tre frågeställningar: vilka erfarenheter pedagogen har utav inkludering, vilkatankar de har och hur de arbetar inkluderande.För att få svar på dessa frågeställningar genomfördes fyra kvalitativa intervjuer med olikapedagoger. Mitt resultat visar att alla fyra pedagoger anser att inkludering av barn med DS ärnågonting positivt för alla om det bara görs på rätt sätt och med rätt syfte, vilket innebär attdet inkluderade barnet skall få möjligheten att få vara en del av en social grupp.

Bakgrund: De barn som föds med Downs syndrom har 47 kromosomer istället för normalt 46 vilket beror på att delningen i könscellerna blivit felaktig. Vanliga medicinska problem är bland annat hjärtfel, synfel och hörselnedsättning. Beräknad medellivslängd hos personer med Downs syndrom är omkring 60 år. Det finns många studier om Downs syndrom, men endast ett fåtal har studerat hur personer med Downs syndrom upplever livskvalitet och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var undersöka hur vuxna personer med Downs syndrom finner livskvalitet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats innehållande nio vetenskapliga artiklar varav sju är kvantitativa och två är kvalitativa studier. Artiklarna togs fram via sökningar i databaserna Cinahl, Google Scholar, LibHub, PsychInfo och PubMed. Samtliga nio artiklar kvalitetsgranskades och innehållsanalyserades. Resultat: Analysen gav följande teman/underrubriker; hälsa, hälsorisker, aktiviteter och social träning och självständighet. Aktivitet och social träning var viktigt för att minska de medicinska problemen och för att skapa nya kontakter. Det framkom även att dessa personer har mest vänner som liknar och är som dem själva. Slutsats: För personer med Downs syndrom är aktiviteter den viktigaste faktorn för att finna god livskvalitet. Att fokusera på dessa personers positiva inställning till livet och se dem för det dem är och försöka styrka deras självkänsla är väldigt viktigt för deras välmående.

Sammanfattning Samarbetet med föräldrar är en viktig faktor för att barnens förskoletid och skolgång ska bli så bra som möjligt. Utifrån detta är syftet med vårt examensarbete att få en inblick i hur föräldrar till barn som har Downs syndrom ser på sina barns skolgång. Vår frågeställning lyder:  Vilken möjlighet att välja skolform för sina barn upplever de föräldrar som svarat på enkäten att de har?  Hur ser de föräldrar som svarat på enkäten på sina barns skolplacering?  Om de föräldrar som svarat på enkäten hade möjlighet att välja, vad avgjorde deras val?  Har barnens födelseår någon påverkan för hur föräldrarna har svarat? För att få svar på våra frågor valde vi att använda oss av en enkät. Enkäten lämnades ut till 32 stycken familjer och av dessa var det fem föräldrar som svarade. Bland de fem svar vi fick var det tre barn som var integrerade elever i grundskolan och två som gått inom träningsskolan. De föräldrar som haft sina barn inom träningsskolan gav svar som visade på ett totalt missnöje med barnens skolgång, medan de som hade barn inom grundskolan gav positiva svar. Barnens födelseår hade påverkan på föräldrarnas möjlighet att välja skolform. / Abstract Cooperation with parents is an important factor to make the children’s preschool and schooling as good as possible. The purpose of our thesis is to gain an insight into how parents of children with Down syndrome see at their children's schooling. Our questions are: What possibilities for choice of school for their children perceive the parents who responded to the questionnaire that they have? How do these parents regard their child’s school allocation? If any of the parents had a say in the placing of their child what was the deciding factor for their choice? Has the children’s year of birth impact on how parents have responded? In order to get an answer to our questions, we chose to use a questionnaire. The questionnaire was sent out to thirty-two families and of these, there were five who answered. Among the five answers we received were three children who were integrated pupils in primary school and two who were enrolled in the training school. The parents who had their children in the training school gave answers that indicated a total dissatisfaction with their children’s schooling, while those who have children in elementary school gave a positive response. The children’s year of birth had impact at the parents’ opportunity of the selection of school form.

<p>Bakgrund: Att ha ett barn med Downs syndrom, betyder ofta en regelbunden kontakt med vården, på grund av hälsoproblem som kan bero på syndromet. Ett bra möte är viktigt för alla, men troligen är det viktigare för dessa familjer. Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplevde möten då de sökte vård för sitt barn. Metod: Data insamlades genom intervjuer med sex föräldrar. Intervjuerna blev inspelade och därefter transkriberade. När data analyserades framträdde fyra teman: personalens osäkerhet, känslan av att inte bli trodd, att vara advokat för sitt barn och behovet av trygghet. Resultat: Resultatet visade att föräldrarna var mycket nöjda med de möten de haft på specialistnivå men då de sökt sig dit specialisterna inte finns kände de en viss otrygghet. Föräldrarna kände även ibland att de inte blev trodda, de kände sig ofta då ifrågasatta som föräldrar. Konklusion: föräldrarna sökte hjälp och vård där de kände sig tryggast. Vårdpersonalen behöver mer träning i hur de på bästa sätt bemöter barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Att bli bemött på ett felaktigt sätt kan orsaka ett onödigt vårdlidande.</p> / <p>Background: Having a child with Down´s syndrome often means a regular contact with health care because some health problem who are specific for the syndrome. Meetings are important for everyone but maybe more important for this family’s. Aim: The purpose for this study was to illuminate how parents to children with Down´s syndrome experience encounters with healthcare when they seek care for there child. Method: The data was collected from interviews with six parents. The interviews was recorded and transcribed. When the data was processed four themes emerged: Staffs insecurity, feeling of not being believed, being the child’s advocate and the need for security. Result: The result shows that the parents are very pleased about the meeting they’ve had with the specialist-units, but when they have to turn to places without specialists they feel a greater insecurity. Sometimes did the parents feel that they wasn’t believed, they felt that they was questioned as parents. Conclusion: Parents seek help and care, were they feel most secure. The healthcare staff need more training how they meet children with disability and there parents. To be met in an unprofessional way can lead to unnecessary care suffering.</p>

Varje år föds omkring 120 barn i Sverige med Downs syndrom (DS). I de flesta fall är föräldrarna ovetande om att barnet de väntar är handikappat. Samtidigt utvecklas nya fosterdiagnostiska metoder som har som främsta mål att screena fostret angående eventuell kromosomavvikelse, och då i första hand DS. Inom området sexuell och reproduktiv hälsa ska barnmorskan bl a. ha förmåga att i dialog ge stöd, trygghet och kontinuitet vid förlossning samt samtalsstöd efter förlossning. Syftet med studien var att beskriva föräldrars känslomässiga reaktioner samt upplevelser av vården på förlossning, BB och neonatalavdelningen efter att ha fått ett barn med DS. Metoden var kvalitativ där informanterna anmälde sitt intresse till deltagande i studien genom ett svara på studieinbjudan som lades ut på sex olika slutna DS-Facebookgrupper. Resultatet baseras på 17 informanters  svar på ett frågeformulär med öppna frågor. Textmaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier ”att hamna i och hantera en oväntad kris”, ”upplevelser av personalens första bemötande” samt ”behov av stöd och trygghet”. Föräldrarna hamnade i ett känslomässigt kaos efter delgivandet om att barnet misstänktes ha DS. Några beskrev en känsla i kroppen under graviditeten att det var något som inte stämde med barnet. Andra misstänkte att barnet hade DS efter att ha sett sitt barn men ingen nämnde det till personalen. Flera föräldrar bar på ett hopp om att diagnosen var felaktig men fick såsmåningom en kämpaglöd för barnets skull. Oron inför framtiden var stark.  Föräldrarna i studien önskade att misstanken om DS skulle delges gemensamt, tydligt, ärligt, respektfullt och konsekvent. Föräldrarna kunde då lättare acceptera och börja bearbeta situationen. Professionell personal som visade en äkthet och öppenhet i vårdrelationen gav större trygghet. Det var uppskattat att få enkelrum, att partnern hade möjlighet att övernatta och få möjlighet att landa innan hemgång. Det var viktigt med uppföljande information om DS och informationen skulle inte vara problembaserad, den skulle vara HÄR och NU. Föräldrarna önskade att få möjlighet att träffa andra familjer  med ett barn med DS. De önskade även information om DS-Facebookgrupper, lokala DS-nätverk och uppdaterad skriftlig information.

Parents of children with Down syndrome have high demands on their parenting because of the care and needs of the child, which also applies throughout life. The purpose of this literature study was to invetigate parent's experiences of living with a child with Down syndrome. Based on the purpose of this study relevant keywords were chosen and used in the systematic searches. Four themes emerged after the processing and review of the result articles. These four themes were: anxiety, acceptability, challenges and support. the result showed that parents of children with Down syndrome felt concern and anxiety but also joy and love for their child. It also emerged that the support in their life was seen as a great asset in order to cope with the difficulties they might be facing. In healthcare parents could sometimes feel a lack of continuity and a bad attitude from healtcare personal which was identified as a risk of poor quality of care. In order to provide the best possible support and care to the parents, healthcare personal and persons in the parents' surroundings need to be aware and have an understanding of the parents' situation. Daring to meet the parents and their child is essential to build a good relationship and provide good care. Furthermore, it would be interesting to explore nurses' experiences of caring for people with Down syndrome. / Det ställs stora krav på föräldrar till barn med Downs syndrom på grund av barnens omvårdnadsbehov genom hela livet. Syftet med denna litteraturstudie varatt undersöka föräldrars upplevelse av att leva med ett barn med Downs syndrom. Utifrån syftet valdes relevanta sökord ut som användes i systematiska sökningar. Fyrateman framkom efter bearbetning och granskning av resultatartiklar. Dessa fyrateman var: oro, acceptans,utmaningar och stöd. I resultatet framkom det att föräldrar till barn med Downs syndrom kändeorooch bekymmermen också en glädje och kärlek till sitt barn. Det framkom också attstödet i föräldrarnas liv sågs som en stor tillgång för att klara av de svårigheter de kunde ställas inför. Inomsjukvården kunde föräldrar ibland känna en brist på kontinuitet och ett dåligtbemötande från vårdpersonalen vilket identifierades som risk för dålig kvalitet på vården. För att kunna ge bästa möjliga stöd och omvårdnad till föräldrarna krävs det att både vårdpersonal och personer i föräldrarnas omgivning har en medvetenhet och förståelse för föräldrarnas situation. Att våga möta föräldrarna och deras barn är väsentligt för att bygga upp en bra relation och kunna ge en god vård. Vidare vore det intressant att utforska sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med Downs syndrom.