Denna rapport är resultatet av ett examensarbete som utfördes under våren 2011. Centralt placerat i Uppsala ligger idag Österängens Idrottsplats som inrymmer en fotbollsplan samt möjlighet att utöva friidrott. Tanken med arbetet har varit att utreda behovet av en ny inomhusanläggning för idrott på denna plats samt hur denna skulle kunna gestaltas. Som en del av arbetet har det gjorts intervjuer med personer kunniga inom ämnet, granskning av området kring Österängen samt för arkitekturens skull gjordes en inspirationsresa till Köpenhamn. Arbetet är uppdelat i två huvuddelar, en utredningsdel och en gestaltningsdel. Utredningsdelen har resulterat i argument som stödjer idén om en inomhusanläggning på Österängens IP. I gestaltningsdelen har det arbetats fram ett program som legat till grund för de ritningar som redovisas i rapporten. Dessa är förslagsritningar i form av planer, sektioner och renderade bilder. Examensarbetet är gjort tillsammans med Werket Arkitekter i Uppsala där Anders Eriksson varit till stor hjälp.

I denna designpedagogiska undersökning behandlar jag frågeställningen: Vad händer i mötet mellan olika generationer när man använder det textila handarbetet som en social plattform där kunskap förmedlas? Med underfrågorna: Vilken roll spelar handarbetet i mötet mellan generationer? Hur påverkar skillnader i förhållningssätt till handarbetet mötet mellan generationer? Syftet med min undersökning är att undersöka handarbetets möjlighet att skapa en social plattform där generationer kan mötas. Jag undrar om det går att synliggöra och tillgängliggöra en äldre generation och dess kunskap för en yngre generation. Undersökningen består av två träffar där en grupp äldre kvinnor träffas tillsammans med en grupp yngre kvinnor för att handarbeta. Det finns i och med träffarna även en uttalad önskan om förmedling av handarbetskunskap. Både de äldre och de yngre deltagarna har medverkat utifrån ett eget intresse och initiativ. Jag har använt mig av en etnografiskt kvalitativ undersökningsmetod där jag själv har deltagit i och observerat vad som skett under träffarna. Genom fältanteckningar, fotografisk dokumentation och intervjuer med några av deltagarna har jag samlat in material för bearbetning av undersökningen. Jag har analyserat min undersökning utifrån tre teoretiker vilka behandlar den textila studiecirkeln, tyst kunskap samt gruppsykologi. Jag har även ett aktuellt perspektiv där handarbetets meditativa faktor belyses. Dessa perspektiv har hjälpt mig att bearbeta både den synliga och den osynliga interaktion som skedde i gruppen. I bearbetningen av undersökningen har jag behandlat områden som kafferitualen, lärdomar, samtalet samt förhållningssätt till träffarna, till åldrande och till handarbetet. Resultatet av undersökningen visar på att de äldre som grupp visade en ökad självsäkerhet som resultat av träffarna. Detta tolkar jag som beroende av att de yngre under träffarna synliggjorde för de äldre såväl deras kunskap som förmåga till kunskapsförmedling. Handarbetets påverkan på mötet mellan generationerna kunde man främst se direkt och indirekt på samtalsämnen och samtalets miljö. Det visade sig att de yngre inte enbart tog till vara på de äldres handarbetskunskap utan även lät sig inspireras av de äldres förhållningssätt till handarbetet. / BI

Background: Sweden is one of many countries which have a long history of immigration during the past decades. Each yearSweden receives numerous immigrants from different parts of the world, which has madeSweden to a multi-culture country. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of encounters with patients from different cultures. Method: A literature-based study based on qualitative research, nine scientific articles were performed. Result: The analysis of the data resulted in four themes such as; insufficient communication, family members as a link to the patient, unfamiliar situation, and attentive to the patients’ vulnerability with seven subthemes. Conclusion: For a well functioning encounter between nurse and patient from different cultures, a prerequisite is that the nurses establish a relationship based on good communication with the patient and relatives. This can prevent inequality, suffering based on lack of nursing, violation and misunderstandings. / Bakgrund:  Sverige  är  ett  av  de  länder  som  har  en  lång  historia  av  invandring  de  senaste decennierna.  Varje  år  tar  Sverige  emot  ett  stort  antal  personer  med  utländsk  bakgrund  och flyktingar från olika delar av världen. Detta har gjort Sverige till ett mångkulturellt land.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med patienter från olika kulturer.  Metod:  En  litteraturbaserad  studie  med  grund  i  kvalitativ  forskning  baserad  på  nio vetenskapliga artiklar genomfördes.  Resultat:   Analysen   av   datamaterialet   resulterade   i   fyra   teman   såsom;   bristfällig kommunikation,  anhöriga  som  länk  till  patienten,  ovan  situation  samt  uppmärksam  på patientens utsatthet med sju underteman.  Konklusion: För ett välfungerande möte mellan sjuksköterska och patient från olika kulturer, förutsätts  att  sjuksköterskan  kan  etablera  en  relation  grundad  på  god  kommunikation  med patient  och  dennes  anhöriga. Detta  kan  förebygga  ojämlikhet,  vårdlidande,  kränkning  och missförstånd.

Det har bedrivits mycket forskning kring förskolornas innemiljö under många år, men utemiljön har inte alls fått samma uppmärksamhet. Vårt syfte med den här uppsatsen är därför att undersöka hur förskolans utemiljö kan utformas så att den ska tilltala barnen och ge dem möjlighet till möten för utforskande, lärande och lek enligt förskolepedagogers erfarenheter. Som metod har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med pedagoger vid fyra olika förskolor. Två av förskolorna är s.k. uteförskolor, en har uteprofil och en är av mer traditionell typ. Utöver intervjuerna har vi använt oss av deltagande miljöobservationer för att få en bättre förståelse för våra intervjusvar. De viktigaste slutsatserna som vi har kunnat dra är att en variationsrik miljö med möjligheter till spänning och utmaningar är utvecklande för barnens lekar enligt de intervjuade förskolepedagogerna och enligt litteratur om förskolors utemiljö. De platser som visat sig vara de roligaste att leka på, är de som inte har fått någon speciell bestämd funktion av vuxna, utan där barnen själva kan ge platsen dess innebörd. Det är därför angeläget att barnen är delaktiga i utformningen av miljön. Vår undersökning visar att pedagogernas förhållningssätt till barnens utelek är av stor betydelse när det gäller den pedagogiska utemiljön.

<p>Det har bedrivits mycket forskning kring förskolornas innemiljö under många år, men utemiljön har inte alls fått samma uppmärksamhet. Vårt syfte med den här uppsatsen är därför att undersöka hur förskolans utemiljö kan utformas så att den ska tilltala barnen och ge dem möjlighet till möten för utforskande, lärande och lek enligt förskolepedagogers erfarenheter.</p><p>Som metod har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med pedagoger vid fyra olika förskolor. Två av förskolorna är s.k. uteförskolor, en har uteprofil och en är av mer traditionell typ. Utöver intervjuerna har vi använt oss av deltagande miljöobservationer för att få en bättre förståelse för våra intervjusvar.</p><p>De viktigaste slutsatserna som vi har kunnat dra är att en variationsrik miljö med möjligheter till spänning och utmaningar är utvecklande för barnens lekar enligt de intervjuade förskolepedagogerna och enligt litteratur om förskolors utemiljö. De platser som visat sig vara de roligaste att leka på, är de som inte har fått någon speciell bestämd funktion av vuxna, utan där barnen själva kan ge platsen dess innebörd. Det är därför angeläget att barnen är delaktiga i utformningen av miljön. Vår undersökning visar att pedagogernas förhållningssätt till barnens utelek är av stor betydelse när det gäller den pedagogiska utemiljön.</p>

Möten som forum för att träffas, sprida information eller lösa problem har alltid funnits och det är en företeelse som finns på alla arbetsplatser idag. Därför är det också vanligt att alla har en åsikt om just möten och hur de fungerar på deras arbetsplats. Enligt tidigare studier är upplevelsen av effektivitet under möten viktigt för positiva jobbattityder och just attityder och emotionella upplevelser av ett möte påverkar deltagande och därmed hur mötets mål uppnås. Uppfattning kring möten kan även grunda sig från en kultur och normer som finns i organisationen, vilket kan vara svårt att sätta fingret på, men som kan tydas genom anställdas handlingar och kommunikationsmönster. Därför är dessa områden intressanta att undersöka och vårt syfte är att undersöka mötesdeltagares syn på effektivitet, upplevelse av norm och kultur, samt emotioner kopplat till arbetsmöten. Utifrån detta har vi formulerat tre frågeställningar; ”Hur är mötesdeltagares syn på effektivitet kopplat till arbetsmöten?”, ”Hur upplever mötesdeltagare norm och kultur kopplat till arbetsmöten?” och ”Vad är mötesdeltagare emotioner kopplat till arbetsmöten?”. Dessa frågor har besvarats genom att ta del av tidigare forskning och lyfta fram det som handlar om effektivitet, norm och kultur, samt emotioner kopplat till arbetsmöten. Vi har intervjuat nio anställda och chefer i en offentlig organisation. Vi har inte brytt oss om att lägga fokus på kön eller ålder, utan upplevelser bland anställda och chefer som har mycket möten inkluderat i arbetet. Därefter har materialet analyserats och resultatet har kopplats ihop med tidigare studier. Resultatet har visat att mötesdeltagare ser mötet som ett medel för att nå ett mål och snarare ett arbetssätt, än en trevlig sammankomst. Därmed uppnås effektivitet genom att uppnå mötets syfte och mål. Bakomliggande faktorer kan påverka effektiviteten på samma sätt som faktorer påverkar mötesdeltagares engagemang och deltagande under mötet, samt upplevelser av norm och kultur, vilket är en förutsättning för ett lyckat möte. Innovation och förnyelse är andra viktiga delar som nämns kunna påverka upplevelsen av arbetsmötet och skapa lyckade möten även i framtiden.

Sammanfattning Arbetsmöten är ett vanligt förekommande sätt för chefer och medarbetare att utbyta information, diskutera arbete eller beslut som är relaterade till den organisation de arbetar inom. Men vad sker om vi ser arbetsmötet som en arbetsuppgift? Vilka färdigheter, metoder och kompetenser behöver vi besitta för att delta i och leda möten och hur lär vi oss utveckla dessa förmågor? Denna studie syftar till att undersöka vilken betydelse som medarbetare och chefer tillskriver arbetsmötet och vad det innebär att lära sig delta i och leda möten. Två frågeställningar formulerades; ” Vilka kompetenser är betydelsefulla under ett arbetsmöte?” och ”Hur utvecklar mötesdeltagare och mötesledare sin förmåga att delta i och leda arbetsmöten?”. Detta undersöktes genom att ta del av vad tidigare forskning hade lyft fram som betydelsefullt för kompetens och lärande i förhållande till arbetsmöten. Jag genomförde därefter 6 stycken semistrukturerade intervjuer med chefer och medarbetare på ett företag inom tjänstesektorn. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier om sociokulturellt lärande samt teorier av Per-Erik Ellström. Resultatet visar att det som uppmärksammas för lärande och kompetens kan delvis förstås utifrån vad som effektiviserar och underlättar själva arbetsuppgiften, att delta i och leda möten. Samtidigt så visar resultatet att det även är betydelsefullt med kompetenser som rör själva samspelet under mötet. Därtill kan det finnas hinder för att kunna välja det mest framgångsrika sättet att delta i och leda möten beroende på vilka mötesdeltagare som är närvarande / Sammanfattning Arbetsmöten är ett vanligt förekommande sätt för chefer och medarbetare att utbyta information, diskutera arbete eller beslut som är relaterade till den organisation de arbetar inom. Men vad sker om vi ser arbetsmötet som en arbetsuppgift? Vilka färdigheter, metoder och kompetenser behöver vi besitta för att delta i och leda möten och hur lär vi oss utveckla dessa förmågor? Denna studie syftar till att undersöka vilken betydelse som medarbetare och chefer tillskriver arbetsmötet och vad det innebär att lära sig delta i och leda möten. Två frågeställningar formulerades; ” Vilka kompetenser är betydelsefulla under ett arbetsmöte?” och ”Hur utvecklar mötesdeltagare och mötesledare sin förmåga att delta i och leda arbetsmöten?”. Detta undersöktes genom att ta del av vad tidigare forskning hade lyft fram som betydelsefullt för kompetens och lärande i förhållande till arbetsmöten. Jag genomförde därefter 6 stycken semistrukturerade intervjuer med chefer och medarbetare på ett företag inom tjänstesektorn. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier om sociokulturellt lärande samt teorier av Per-Erik Ellström. Resultatet visar att det som uppmärksammas för lärande och kompetens kan delvis förstås utifrån vad som effektiviserar och underlättar själva arbetsuppgiften, att delta i och leda möten. Samtidigt så visar resultatet att det även är betydelsefullt med kompetenser som rör själva samspelet under mötet. Därtill kan det finnas hinder för att kunna välja det mest framgångsrika sättet att delta i och leda möten beroende på vilka mötesdeltagare som är närvarande

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för elevers motivation till skolarbete kontra sin specialidrott. Vidare är syftet att undersöka om elevers grupptillhörighet påverkar motivationen och deras arbetsinsats för skolarbetet. Denna studie redogör för forskning om elevers förhållningssätt till lärande och vikten av meningsfulla möten i skolan och dess betydelse för motivationen. Vidare lyfts forskning om pojkars förhållningssätt till skolan samt kamrateffekter när det gäller motivation och prestation i skolan. Detta jämförs sedan mot elevers synpunkter och tankar kring fenomenet. Studien har genomförts med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har använts. Totalt har 5 elever intervjuats med syfte att ta del av elevernas tankar och perspektiv i frågan. Resultaten i denna studie visar att det finns flera faktorer som påverkar elevernas motivation och prestation till skolarbete och sin specialidrott. Eleverna lyfter fram målen, de goda relationerna till lärarna och tränarna samt kamraternas betydelse för motivation och prestation. Resultaten visar även en skillnad vad gäller elevernas inre och yttre motivation. Eleverna drivs mer av den inre motivationen när det gäller specialidrotten än vid skolarbete. Vidare kan också sägas att det finns ett tydligt samband mellan inställning, den tid man lägger ner och prestation.

Bakgrund: Ur ett globalt perspektiv har det skapats ett obehag kring ämnet våld i nära relation. Kvinnor som lever med våld i nära relationer söker vård upprepade gånger med våldsrelaterade skador och symtom, men uppger då andra orsaker till symtombilden. Sjuksköterskor är en av de yrkeskategorier som först kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och utgör därför en nyckelroll i att ställa rätt frågor för att kunna identifiera våldet. Syftet: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med kvinnor som lever med våld i nära relationer. Metod: En litteraturbaserad studie med kvalitativ ansats. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre huvudkategorier: Att vara personlig och inte privat, brister i organisatoriska förutsättningar och svårt att hantera personliga känslor, med sex underkategorier. Slutsats: Sjuksköterskor upplever personliga känsloreaktioner i möten med kvinnor som lever med våld i nära relationer. De önskar att kunna hjälpa kvinnorna, men när det råder brist i framförallt kunskap, utbildning och tid resulterar det i svårigheter för sjuksköterskor att identifiera våldet. Det krävs vidare forskning för att kunna utveckla och förbättra sjuksköterskor omvårdnadsarbete med våldsutsatta kvinnor.

I denna studie redovisas resultatet av tio kvalitativa intervjuer med personal från äldreboendenoch förskolor som deltagit i intergenerationella möten. Dessa möten utgör en av många olikaaktiviteter som aktivitetsansvariga på äldreboenden är med och organiserar för att stimulerade äldre som bor där. Studien syftar till att undersöka både äldrepersonalens ochförskolepersonalens uppfattningar om aktörernas roller under intergenerationella möten.Uppfattningar om de konkreta rollerna har relaterats till uppfattningar om förväntningar ochideal kring rollerna. Aktörerna begränsas till äldre, barn och personal. Metoden som använtsär kvalitativa semistrukturerade intervjuer som analyserats med stöd av tematisk analys ochrollbegrepp hämtat från Goffmans dramaturgiska perspektiv. Centrala teman som presenterasi resultatdelen utgörs av personalens uppfattning om att de i sin yrkesroll utgör en länk mellanäldre och barn under mötet och att de agerar med en professionell inramning i enlighet medden omsorgsorganisation de representerar. Äldrepersonalen utgår från ett mer vårdandeperspektiv och förskolepersonalen utgår från ett mer pedagogiskt perspektiv. Personalenuppfattar de äldres roll som vårdtagare främst som passiv med behov av att livas upp men deäldre tillskrivs också glimtvis en aktiv position i mötena som fortfarande kapabel vuxen medförmåga att dela med sig till barnen av erfarenheter. Förskolebarnen uppfattas som elever imångfald och social kompetens men även som en del i vården av de äldre genom att barnenfungerar som glädjespridare. Generellt förväntar sig personalen ett aktivt beteende undermötena från barnens sida som de äldre bör svara positivt på. När barn och äldre själva driverinteraktionen under mötet kan personalen ta ett steg tillbaka - något som personalen uppfattarsom en ideal mötessituation.