Syftet med studien är att undersöka verksamma lågstadielärares upplevelser och erfarenheter av utomhuspedagogik i naturvetenskap och dess betydelse för elevers lärande i årskurs 1-3. Studien syftar även till att undersöka vilka strategier som används av verksamma lågstadielärare vid användning av utomhuspedagogik i naturvetenskap för årskurs 1-3. Studien utgår därmed från följande frågeställningar: I vilken kontext använder lågstadielärare utomhuspedagogik i naturvetenskap?; Hur beskrivs syftet med att genomföra utomhuspedagogik i naturvetenskap av lågstadielärare?; Vilka möjligheter och hinder upplever lågstadielärare med användningen av utomhuspedagogik i naturvetenskap för elevers lärande?; Vilka strategier används av lågstadielärare vid utomhuspedagogik i naturvetenskap? Studien utgår från en kvalitativ metod med en fenomenografisk ansats. Studiens teoretiska utgångspunkt är pragmatismen. Insamling av empiri har skett genom semistrukturerade intervjuer där sju verksamma lågstadielärare som arbetar på olika skolor i mellanstor stad i södra Sverige har intervjuats. Intervjuerna spelades in, transkriberades och vidaregenomfördes en tematisk innehållsanalys utifrån lärarnas utsagor. Vid kodning identifierades framträdande teman i lärarnas beskrivningar som vidare presenteras i studiens resultat. Studiens resultat visar på både likheter och skillnader i lärarnas uppfattningar och erfarenheter gällande utomhuspedagogik i naturvetenskap. Lärare upplever många möjligheter med arbetssättet och förklarar bland annat hur utomhusundervisning möjliggör konkreta upplevelser och att elever får lära genom flera sinnen. Även hinder för elevers lärande beskrivs av lärarna, dock betonar majoriteten av lärarna att de inte upplever några större hinder med utomhusundervisning i naturvetenskap. Slutligen ges flera beskrivningar av lärarna gällande betydande anpassningar som kan behöva tas i beaktning när utomhusundervisning ska genomföras. Dels beskrivs förberedelser, såsom att förbereda elevgruppen, som viktigt av flertalet lärare. Även att göra vissa praktiska anpassningar för att möta elevers behov förklaras som betydande.

Följande kunskapsöversikt beskriver hur elevers lärande i naturvetenskapliga ämnen kan utvecklas av utomhusundervisning i skogsmiljö. Syftet är att synliggöra forskning som beskriver hur elevers lärande påverkas av utomhusundervisning i de naturvetenskapliga ämnena med skogen som klassrum och med fokus på elever i åldrarna 3-12 år. Databassökningar i Primo och ERIC ProQuest har används för att finna relevant forskning utifrån syftesformuleringen. Även manuella sökningar har bidragit till underlaget. Litteratursökningar genererade i tio studier som kartlagts och kodats. Resultatet visar på flera aspekter som påverkar det naturvetenskapliga lärandet vid utomhusundervisning i skogen. Samtliga studiers innehåll förklaras utifrån följande kategorier: konkreta upplevelser; intresse, nyfikenhet och motivation; ökade ämneskunskaper; hinder för inlärning. Resultatet beskriver både möjligheter och hinder med utomhusundervisning med fokus på elevers lärande. Bland annat betonas hur konkreta upplevelser möjliggör inlärning genom flera sinnen vilket förklaras som gynnande för ett ökat lärande. Intresse, nyfikenhet och motivation beskrivs även vara av betydelse för viljan att lära mer. Forskning betonar även hur ökade ämneskunskaper kan utvecklas och gynnas när elever får arbeta konkret med ämnesinnehåll i naturen. Även hinder förklaras i forskningen där exempelvis säsongsväxlingar beskrivs hindra användningen av utomhusundervisning samt hur skogen kan upplevas skrämmande för vissa elever och därmed motverka ett ökat lärande.

Risborn, S. & Rydebjörk, I. (2021). Strategier för att minimera matematikängslan hos elever - Belyst genom lärares behov av speciallärarens kompetens. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp.  Denna studie grundar sig i det sociokulturella perspektivet som enligt Phillips och Soltis (2014) innebär att vi lär oss av varandra genom den interaktion som sker. I en positiv lärmiljö med ett socialt samspel minskar risken för elever att utveckla matematikängslan enligt Deringol (2018). Furner och Gonzalez De Hass (2011) lyfter att om elever ska känna sig trygga, mindre stressade och våga mer så behövs en varierad undervisning och i detta instämmer Sharma (2016) som anser att en undervisning som är mer varierad och mindre traditionell gör matematiken roligare vilket ger eleverna en ökad kunskapsutveckling. Denna numera etablerade syn på undervisning passar inte alla elever enligt Sjölund et al. (2017) som lyfter att elever med exempelvis autism och ADHD inte gynnas fullt ut av denna mer flexibla och sociala undervisningsmetod.  Syftet med studien är att ta fram strategier för att förebygga och minimera matematikängslan hos elever. Enligt forskning beror ofta matematikängslan på undervisningsmetoder vilket utgör ett fokus i denna studie. Genom analys av de svar som framkommer från lärarna identifieras behov av speciallärarens kompetens som sedan formar strategierna. Studiens frågeställningar är:  Vilka specialpedagogiska kompetenser framträder som betydelsefulla utifrån några lärares behov? Hur kan specialläraren bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever? För att besvara frågeställningarna användes frågeformulär och semistrukturerade intervjuer som metodval. Frågeformuläret har besvarats av 14 matematiklärare i grundskolans tidigare och senare år. De kvalitativa intervjuerna är genomförda med sex matematiklärare, två lärare från vardera skolårsintervallen; 1 - 3, 4 - 6 samt 7 - 9.    Flera lärare i studien tycker inte att matematikängslan är vanligt hos elever utan beskriver en mer generell ängslan hos elever inför skolarbete de upplever som svårt. Lärarna ser att en god relation och en trygg och tillåtande lärmiljö gör att eleverna vågar visa sina svagheter. Lärarna är medvetna om att en varierad undervisning är mer gynnsamt för elever men det begränsas av såväl tiden som erfarenheten vid val av undervisningsmetoder. Studien visar att man ofta har gemensamma lärarstyrda genomgångar i kombination med enskilt arbete i läroboken vilket hindrar interaktionen som annars uppstår i ett socialt sammanhang. De undervisningsmetoder som används är de som lärarna känner sig mest trygga med. Det framkommer önskan om samverkan och samplanering med speciallärare. De önskar även att specialläraren ger stöd i att ta fram anpassat material, observera enskilda elever samt undervisningen.     För att samtliga elever ska nå så långt som möjligt bör speciallärare arbeta mer främjande och förebyggande. Insatserna som specialläraren gör bör vara varierade och flexibla beroende på de olika behoven som finns och uppkommer. Dessa bör ske i samråd med både ledning och lärare med eleven i fokus. Att arbeta fram en trygg lärmiljö och en varierad undervisning bidrar till att minimera matematikängslans uppkomst hos elever och i denna studie har strategier för hur specialläraren kan bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever tagits fram. Dessa strategier var och är studiens förväntade kunskapsbidrag och utgör även svar på studiens frågeställningar. Genom att arbeta med lärarna och undervisningen kan man undanröja hinder och svårigheter i lärmiljön i enlighet med examensförordningen (SFS 2011:688).

Ämnesområdet för litteraturstudien är matematik, mer specificerat mot området geometri, gällande elevers lärande om geometriska figurer utifrån van Hiele´s teori. Det finns flera problemområden inom matematik, ett av dem är elevers svårigheter att benämna geometriska figurer och dess egenskaper med korrekt terminologi. Elevers matematiska språk och erfarenheter anses idag vara influerat av vardagligt språk, exempelvis benämns fyrhörning frekvent som fyrkant. Därför är syftet med vår litteraturstudie att klargöra relationen mellan undervisning gällande geometriska figurer och elevers lärande, utifrån van Hiele´s teori. Genomförande av denna litteraturstudie har gjorts genom analys av vetenskapliga publikationer i form av doktorsavhandlingar, forskningsartiklar och en antologi. Publikationerna som använts har hittats i databaserna ERIC och Google Scholar. Analys har gjorts med hjälp av en analysmall för att synliggöra likheter och skillnader som framgick mellan publikationerna. Urvalet som gjorts har baserats på våra frågeställningar. Genom denna litteraturstudie har vi konstaterat att van Hiele´s teori består av fem tankenivåer. Varje nivå uppnås successivt genom en stegvis progression. Progressionen har sin utgångspunkt i det konkreta och strävar mot det abstrakta. Inom van Hiele´s teori har språket en väsentlig roll och lärandet sker i en social kontext. Laboration och konkret material används som medel för att nå nästkommande nivå. En god begreppsförståelse är utvecklad när elever har nått abstraktion, vilket gör att konkret material inte behöver tillämpas mer. Vår slutsats är, inom geometriundervisning måste det finnas en progression från konkret till abstrakt, för att elever ska kunna utveckla god begreppsförståelse. Det finns möjligheter att tillämpa van Hiele´s teori i praktiken, eftersom den kan användas som både undervisningsmetod med hjälp av stöttande faser och som verktyg för bedömning. Van Hiele´s teori kan ge både elever och lärare möjligheter att utveckla matematiska kunskaper inom området geometri och därför anser vi van Hiele´s teori som relevant inför vårt kommande yrke som lärare.

Studiens syfte har varit att ur ett elevperspektiv undersöka hur ett arbetssätt som kombinerar skapande arbete och matematisk problemlösning påverkar elevers lärande i matematik i årskurs 1-3. Studien är en kvalitativ studie som baserats på en deltagande observation samt en kompletterande enkätstudie. Resultatet har analyserats utifrån Reggio Emilias pedagogiska filosofier och Allan Bishops teori om barn och matematik. Resultatet visar att eleverna lär sig av varandra när de sammarbetar och diskuterar sig fram till lösningar på matematiska problem. Dessutom ges eleverna möjlighet att ge uttryck för sin kreativitet. Dock är det viktigt med väl fungerande grupper där alla elever i gruppen känner sig viktiga och kan bidra med åsikter och kunskap. Därigenom främjar ett arbetssätt som innehåller skapande arbete och matematiskproblemlösning både möjligheter och svårigheter för elevers lärande. / <p>Matematik</p>

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka grunder elever använder det laborativa materialet multibas i matematikundervisningen. Studien fokuserar på området positionssystemet och analyserar vilka tänkbara orsaker det finns till att eleverna väljer att använda eller inte använda multibas. Studien bygger på en tidigare systematisk litteraturstudie med fokus på laborativt material. John Deweys inriktning i pragmatismen är utgångspunkten för denna studies analys. Studien har en kvalitativ metod med intervjuer och observationer av 19 elever i årskurs 3 på en skola i Sverige. Resultatet visade att multibas endast används av vissa elever och att många elever saknar förståelse kring användandet av materialet och dess syfte. Detta har i sin tur bidragit till att elevernas egna uppfattningar om materialet blivit negativa. Resultatet stämde överens med författarnas tidigare studie som visade att laborativt material bör användas i undervisningen men kräver att användaren har kunskapar om materialet för att det ska främja elevens lärande.

Studiens syfte var att undersöka lärares uppfattningar om utomhuslärandet som lärandeverktyg i undervisningen och elevers uppfattning om lärandet utomhus. Studien genomfördes i två städer med fem lärare och 113 elever i årskurs ett till sex. Metoderna som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer och kvantitativa enkäter. Resultatet analyserades med hjälp av dialektiken och den hermeneutiska cirkeln. Det mest framträdande i analysresultatet var att lärarna har en positiv uppfattning om utomhuslärandet som lärandeverktyg i undervisningen. Analysresultatet visade också att undervisning utomhus kan vara svårt att bedriva på grund av olika hinder. I analysen av enkätmaterialet framkom att eleverna ser undervisningen utomhus som något som de vill ha mer utav och att de tyckte att det var roligare att bedriva undervisning utomhus. / The study's purpose was to examine teacher’s perceptions of outdoor learning as learning tools in teaching and students conception of learning outdoors. The study was conducted in two cities with five teachers and 113 students in grades one to six. The methods used were qualitative semi-structured interviews and quantitative surveys. The results were analyzed using the dialectic and the hermeneutic circle. The most prominent of the analysis result was that the teachers have a positive perception of the outdoor learning as learning tools in teaching. Analysis results showed that outdoor education can be difficult to conduct because of various obstacles. The analysis of questionnaire data revealed that students see learning outdoors as something that they want more of and that they thought it was fun to teach outdoors. / <p>Godkännandedatum: 2015-06-04</p>

Tidigare forskning har bland annat visat att elevers lärande gynnas av att ämnesinnehållet i de naturvetenskapliga ämnena undervisas utomhus där eleverna får möta det i autentiska miljöer. Det abstrakta som går att läsa i läroböckerna blir mer konkret när eleverna får arbeta med alla sinnen. Dock framkommer det även att lärare kan uppleva både begränsningar och möjligheter med denna arbetsmetod. Därför syftade föreliggande studie till att bland annat undersöka lärares syn på utomhus-pedagogik som undervisningsmetod. Baserat på semi-strukturerade intervjuer med fem lärare som undervisar i årskurs 1-3 på en F-9 skola i en mindre kommun i Lappland visade det sig att lärare bland annat upplevde tid, oflexibla scheman, brist på personal och tilltro till sin förmåga som några av begränsningarna. Möjligheterna övervägde dock och här nämner de bland annat stora fördelar för elevernas lärande i utomhusmiljön, bland annat att elever lättare når de uppsatta målen, befäster begrepp samt att det stärker elevernas samarbetsförmåga. Majoriteten av lärarna undervisade mestadels i biologi utomhus medan de mer sällan undervisade i kemi och fysik på det sättet. Sammanfattningsvis indikerar studien att det finns en rad av begränsningar för denna arbetsmetod men att möjligheterna överväger, framförallt när det gäller elevernas lärande. Vidare visade studien att biologi är det ämne som lärare mestadels undervisar i utomhus.

Syftet med studien var att synliggöra hur lärande kan uppstå i arbete med problemlösningsuppgifter i årskurs tre samt om och i så fall hur användning av laborativt material kan bidra till detta lärande.   Studien bygger på observationer som bearbetades med hjälp av den sociokulturella teorin. Begreppen mediering, artefakter och elevers lärande är centrala i studien. Utöver detta behandlas även problemlösning och laborativt material i diskussionen.    Resultatet visade att användandet av laborativt material i samband med problemlösning kunde bidra till elevernas lärande. Vilket laborativt material som används för specifika uppgifter hade dock en påverkan på om och hur materialet användes. Dessutom visade resultatet att den kommunikation som skedde under tiden för lösningen också bidrog till elevernas lärande. Resultatet visade också att lärande kan synas på många olika sätt och att elever medierar och lär på olika sätt.

<p>Föreliggande studie baseras på intervjuer av tre elever i gymnasieskolan och deras tre lärare i en kommun i Stockholms län. Eleverna är alla i koncentrationssvårigheter och syftet med studien är att undersöka hur elever i koncentrationnsvårigheter och deras lärare upplever lärare-elev relationen i fråga om elevens lärande. Centrala frågeställningar i studien är vad som är framträdande för lärarna i deras undervisning med hänsyn till elever i koncentrationssvårigheter, hur eleven i koncentrationssvårigheter upplever lärarens undervisning samt vilka upplevelser som är framträdande för lärare och för elever i koncentrationssvårigheter i fråga om inkluderande eller exkluderande undervisningsverksamhet.</p>