<p>What and how companies choose to base their dividend of bonus and options on to the company’s Chief Executive Officer (CEO) is important, not only out of the owners perspective, but also out of the community- and research perspectives.</p><p>Our main purpose with this study is to examine what kind of trends we can notice in the companies incentive programs to the CEO during the years 2000-2006 and in what extent the different trends occur. We also aim to see if there have been any changes in the companies incentive programs in contract to the scandal of Skandia that took place in 2003.</p><p>We aim to do this research through reading the 30 companies with the highest turnover on the Stockholm Stock exchanges annual reports. To get another view on it and to help understand the results we have chosen to complement the research with an interview and previous research.</p><p>We have, through our research, come to the conclusion that there are trends to notice in the companies incentives. Over all, we consider that shareholders have confidence in their CEOs, because of the increase in bonus payments and the maximum level of bonus, at the same time as percentage bonus payments of the basic salary were unchanged.</p><p>The scandal of Skandia has not had any larger influence on the design of the incentives, except some minor downturns during 2003 and 2004. During 2003 the bonus payments declined and in 2004 the maximum level of bonus declined. The application of options declined from 2003 and at the same time the application of bonus increased. We could notice that the companies started to account more openly for CEOs incentives because of the new laws that where introduced in the beginning of 2000.</p> / <p>Vad och hur företag väljer att basera sin utdelning av bonus och optioner på till ledande befattningshavare är viktigt, inte bara ur ett ägarperspektiv, utan även ur ett samhälls- och forskningsperspektiv.</p><p>Huvudsyftet med denna uppsats är att utröna vilka eventuella trender som kan utläsas i företagens incitamentsprogram till ledande befattningshavare under åren 2000-2006 samt i vilken omfattning de olika trenderna förekommer. Ett delsyfte är att se om det har skett några förändringar i företagens incitamentsprogram i samband med Skandia-skandalen som uppdagades 2003.</p><p>Genom granskning av de 30 mest omsatta företagen på Stockholmsbörsens årsredovisningar är målet att kunna besvara syftet med uppsatsen. För att få en annan syn på det hela och tolka resultaten har vi även valt att komplettera undersökningen med en intervju och tidigare forskning.</p><p>Vi har genom vår undersökning kommit fram till att det finns trender att utläsa i företagens incitamentsprogram. I sin helhet anser vi att aktieägare har förtroende för sina ledande befattningshavare, eftersom utbetalningar av bonus och nivån på bonustak ökat, samtidigt som den procentuella utbetalda bonusen av den fasta ersättningen var oförändrad.</p><p>Skandia-skandalen har inte haft någon större påverkan på incitamentsprogrammens utformning förutom några mindre svackor under 2003 och 2004. Under 2003 minskade den utbetalda bonusen och under 2004 minskade även bonustaken. Från och med 2003 minskade tilldelningen av optioner samtidigt som tilldelningen av bonus ökade. Vi kunde även utläsa att företagen började redovisa mer tydligt för ledande befattningshavares incitamentsprogram på grund av den nya lagstiftningen som tillkom i början av 2000-talet.</p>

<p>Då företagets årsredovisning inte enbart riktar sig mot det egna företaget utan också dess intressenter såsom aktieägare, långivare, investerare samt blivande investerare, är det vikigt att de ger en rättvisande bild av företagens verksamhet. IFRS 2 infördes bland annat för att företagens kostnader för optionsprogrammen skulle framgå beloppsmässigt, att informationen kring dem skulle bli mer detaljerad och att värderingen av optioner skulle göras till verkligt värde. Syftet för uppsatsen är att ta reda på om de börsnoterade företagen följer IFRS 2 och därmed hur måna företagen är om att effekterna av deras optionsprogram förstås av årsredovisningarnas läsare. Fokus för uppsatsen är att undersöka om företagen följer de upplysningskrav som anges av IFRS 2. Dessutom har uppsatsen två delfrågor där den ena handlar om det värde som företagen anger för riskfri ränta och därmed påverkar värderingen av optioner. Den andra delfrågan är om det föreligger något samband mellan företagens förmåga att uppfylla upplysningskraven och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde.</p><p>Slutsatser som kan dras av uppsatsens undersökning är att de börsnoterade företagen inte anger de upplysningskrav som de är tvungna att ange enligt IFRS 2. De företag som har flest krav att uppfylla är bättre på att uppfylla de krav som de har gemensamt med de företag som har färre krav att uppfylla. I de korrelationsberäkningar som genomförts har endast svaga samband mellan företagens förmåga att ange upplysningskrav och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde. Det finns dock en tendens att företagen styr värdet på den riskfria räntan vilket bidrar till att värdena på optionerna kan styras mot att bli lågt vilket exempelvis kan motiveras av att företagen vill uppnå ett högre resultat för att locka till sig investerare. Standardavvikelsen för den riskfria räntan visar på en generell avvikelse från medelvärdet på 0,34. Då värdena på den riskfria räntan varierar mellan 2,64 och 4,3 % kan det tyda på att företagen själva styr värdena så att siffrorna i årsredovisningen ska passa in på redan uppsatta mål.</p>

Bakgrund: Rörliga ersättningssystem anses ha främjat ett överdrivet risktagande i finansiella bolag, vilket kan ha varit en bidragande orsak till finanskrisen. Finansinspektionen har därför från regeringen fått i uppdrag att utarbeta nya riktlinjer för hur ersättningssystem i svenska finansiella företag ska vara utformade. Regleringarna trädde i kraft den 1 januari 2010. Syfte: Att beskriva synen på de rörliga ersättningssystemens betydelse för finanskrisen och ett överdrivet risktagande men även att påvisa vilka huvudsakliga felaktigheter som har funnits i tidigare ersättningssystemen. Uppsatsen ämnar också klargöra vilka syften och motiv som legat till grund för införandet av regleringarna samt det faktiska behovet av att reglera rörliga ersättningssystem. Författarna tänker också utvärdera vilka konsekvenser regleringarna kan tänkas få för de berörda företagen samt utveckla förbättringsförslag för regleringarna. Genomförande: Som primärdata har författarna valt att använda personliga intervjuer. De respondenter som intervjuades var en bankjurist från Svenska bankföreningen, två forskare inom ämnet, en politiskt sakkunnig på Finansdepartementet samt en respondent från respektive storbank: Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB. Resultat: Rörliga ersättningssystem har varit en av flera faktorer bakom finanskrisens uppkomst, problematiken har uppkommit internationellt men varit nästintill obefintlig i Sverige. Felaktigheter i tidigare ersättningssystem har främst varit kortsiktighet och brist på insikt kring risktagande. Något som eftersträvas med regleringarna är att implementera ett globalt regelverk och där behöver Sverige ingå trots att problemen i Sverige varit få. Bristen på ett harmoniserat internationellt regelverk kan leda till snedvriden konkurrens. Motiven till regleringarna har främst varit av politisk karaktär men författarna ser att det föreligger ett behov av regleringar för rörliga ersättningar kopplade till kreditgivning.

What and how companies choose to base their dividend of bonus and options on to the company’s Chief Executive Officer (CEO) is important, not only out of the owners perspective, but also out of the community- and research perspectives. Our main purpose with this study is to examine what kind of trends we can notice in the companies incentive programs to the CEO during the years 2000-2006 and in what extent the different trends occur. We also aim to see if there have been any changes in the companies incentive programs in contract to the scandal of Skandia that took place in 2003. We aim to do this research through reading the 30 companies with the highest turnover on the Stockholm Stock exchanges annual reports. To get another view on it and to help understand the results we have chosen to complement the research with an interview and previous research. We have, through our research, come to the conclusion that there are trends to notice in the companies incentives. Over all, we consider that shareholders have confidence in their CEOs, because of the increase in bonus payments and the maximum level of bonus, at the same time as percentage bonus payments of the basic salary were unchanged. The scandal of Skandia has not had any larger influence on the design of the incentives, except some minor downturns during 2003 and 2004. During 2003 the bonus payments declined and in 2004 the maximum level of bonus declined. The application of options declined from 2003 and at the same time the application of bonus increased. We could notice that the companies started to account more openly for CEOs incentives because of the new laws that where introduced in the beginning of 2000. / Vad och hur företag väljer att basera sin utdelning av bonus och optioner på till ledande befattningshavare är viktigt, inte bara ur ett ägarperspektiv, utan även ur ett samhälls- och forskningsperspektiv. Huvudsyftet med denna uppsats är att utröna vilka eventuella trender som kan utläsas i företagens incitamentsprogram till ledande befattningshavare under åren 2000-2006 samt i vilken omfattning de olika trenderna förekommer. Ett delsyfte är att se om det har skett några förändringar i företagens incitamentsprogram i samband med Skandia-skandalen som uppdagades 2003. Genom granskning av de 30 mest omsatta företagen på Stockholmsbörsens årsredovisningar är målet att kunna besvara syftet med uppsatsen. För att få en annan syn på det hela och tolka resultaten har vi även valt att komplettera undersökningen med en intervju och tidigare forskning. Vi har genom vår undersökning kommit fram till att det finns trender att utläsa i företagens incitamentsprogram. I sin helhet anser vi att aktieägare har förtroende för sina ledande befattningshavare, eftersom utbetalningar av bonus och nivån på bonustak ökat, samtidigt som den procentuella utbetalda bonusen av den fasta ersättningen var oförändrad. Skandia-skandalen har inte haft någon större påverkan på incitamentsprogrammens utformning förutom några mindre svackor under 2003 och 2004. Under 2003 minskade den utbetalda bonusen och under 2004 minskade även bonustaken. Från och med 2003 minskade tilldelningen av optioner samtidigt som tilldelningen av bonus ökade. Vi kunde även utläsa att företagen började redovisa mer tydligt för ledande befattningshavares incitamentsprogram på grund av den nya lagstiftningen som tillkom i början av 2000-talet.

Då företagets årsredovisning inte enbart riktar sig mot det egna företaget utan också dess intressenter såsom aktieägare, långivare, investerare samt blivande investerare, är det vikigt att de ger en rättvisande bild av företagens verksamhet. IFRS 2 infördes bland annat för att företagens kostnader för optionsprogrammen skulle framgå beloppsmässigt, att informationen kring dem skulle bli mer detaljerad och att värderingen av optioner skulle göras till verkligt värde. Syftet för uppsatsen är att ta reda på om de börsnoterade företagen följer IFRS 2 och därmed hur måna företagen är om att effekterna av deras optionsprogram förstås av årsredovisningarnas läsare. Fokus för uppsatsen är att undersöka om företagen följer de upplysningskrav som anges av IFRS 2. Dessutom har uppsatsen två delfrågor där den ena handlar om det värde som företagen anger för riskfri ränta och därmed påverkar värderingen av optioner. Den andra delfrågan är om det föreligger något samband mellan företagens förmåga att uppfylla upplysningskraven och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde. Slutsatser som kan dras av uppsatsens undersökning är att de börsnoterade företagen inte anger de upplysningskrav som de är tvungna att ange enligt IFRS 2. De företag som har flest krav att uppfylla är bättre på att uppfylla de krav som de har gemensamt med de företag som har färre krav att uppfylla. I de korrelationsberäkningar som genomförts har endast svaga samband mellan företagens förmåga att ange upplysningskrav och deras nettoomsättning, medelantal anställda eller börsvärde. Det finns dock en tendens att företagen styr värdet på den riskfria räntan vilket bidrar till att värdena på optionerna kan styras mot att bli lågt vilket exempelvis kan motiveras av att företagen vill uppnå ett högre resultat för att locka till sig investerare. Standardavvikelsen för den riskfria räntan visar på en generell avvikelse från medelvärdet på 0,34. Då värdena på den riskfria räntan varierar mellan 2,64 och 4,3 % kan det tyda på att företagen själva styr värdena så att siffrorna i årsredovisningen ska passa in på redan uppsatta mål.

Optionsprogram har varit ett vanligt medel för att rekrytera, motivera och behålla kompetent personal. De senaste åren har dock ersättningssystemen blivit mer komplexa och ju mer börsen går upp desto fler aktierelaterade ersättningsprogram dyker upp i företagen. I takt med att antalet optionsprogram ökar blir det även allt viktigare att företagen ger tillräcklig information gällande dessa i årsredovisningarna. I februari 2004 gav IASB ut standarden IFRS 2 som reglerar aktierelaterad ersättning. Denna började användas av börsnoterade företag i Sverige under 2005 och innebär kostnadsredovisning av aktierelaterade ersättningar, men även att företagen måste ge vissa upplysningar som ska underlätta för läsarna av de finansiella rapporterna att förstå optionsprogrammen. Vi ville med denna uppsats ta reda på vilka upplysningar som företagen på Stockholm Large Cap listan skall redovisa för de aktierelaterade ersättningsprogrammen enligt IFRS 2 samt undersöka hur de följer dessa regler. För att göra detta har vi använt oss av skriftliga källor, främst i form av IFRS 2 och en analys av företagens årsredovisningar från år 2005 (alternativt 2004/2005). Analysen av årsredovisningarna gjordes utifrån ett antal punkter som vi ställt upp med utgångspunkt i upplysningskraven och Bilaga B i IFRS 2. Vi kompletterade sedan detta med en telefonintervju med en revisor från ett av Sveriges största revisionsbolag. Efter att ha genomfört vår analys kom vi fram till att företagen i allmänhet är dåliga på att redovisa enligt IFRS 2. Något som känns oroande är att företagen har betydligt lägre poäng på de mer djupgående frågorna. Sämst är företagen på att ange vilka indata som har använts vid uträknandet av det verkliga värdet och bäst är de på att ange kostnaderna och beskriva sina program. Majoriteten av företagen säger dock att de använder Black-Scholes-modellen, detta trots att denna enligt IFRS 2:s Bilaga B sällan är lämplig vid värdering av optioner till anställda. Det verkar även finnas en ovilja att redovisa enligt IFRS 2, både i form av att företag väljer att inte följa standarden och genom att många företag undviker att direkt nämna IFRS 2 vid namn, trots att de tydligt nämner de andra standarderna. Slutligen kan man konstatera att det behövs en standardisering av informationen som skall ges. I nuläget ger företagen olika mängder information till olika kvalitet. Dessutom är informationen spridd i årsredovisningens noter och ibland även utanför. Detta bidrar till att det uppstår svårigheter för läsarna av årsredovisningarna att följa hur företagen har redovisat samt att jämföra olika företag.

Uppsatsen behandlar principal- agentproblematiken mellan aktieägare och vd. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida det finns ett signifikant samband mellan andelen rörlig ersättningsnivå till vd och företagsvärde mätt som Tobins Q. Data insamlas från Datastream samt årsredovisningar under åren 2004-2007 och regressionsanalys genomförs för att studera hur vd-ersättning samt andra kontrollvariabler (lönsamhet, kapitalstruktur och företagsstorlek) påverkar företagsvärdet. Resultaten visar att andel rörlig ersättning till vd samt företagsstorlek uppvisar ett positivt signifikant samband med företagsvärdet. Lönsamhet uppvisar starkast koppling till företagsvärdet. Vidare finnes att kapitalstrukturen är icke signifikant i samtliga regressioner. Resultaten stöder agentteorin att ökad rörlig ersättning ökar företagsvärdet genom att minska agentkostnaderna.

No description available.

Studien belyser skillnader mellan hur bolag med och utan resultatbaserad ersättning allokerar goodwill och immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Studien omfattar noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm. Noterade bolag är efter införandet av IASBs redovisningsstandarder i Sverige 2005 skyldiga att vid rörelseförvärv identifiera och särredovisa immateriella tillgångar från goodwill i linje med IFRS 3. Studien uppmärksammar att stora delar av köpeskillingen allokeras till goodwill och att få immateriella tillgångar identifieras. Ett av motiven till detta kan finnas inom Positive Accounting Theory där företagsledningen antas handla i egenintresse genom att välja en redovisningsmetod som gynnar resultatet och därmed också den personliga ersättningen. Bolag kan undvika kravet på en årlig avskrivning genom att allokera en relativt hög andel av övervärdet till goodwill som, allt annat lika, kan öka resultatet. Studien visar indikationer på att resultatbaserade ersättningssystem är en bakomliggande orsak till hur övervärdet redovisas. I studien framkommer även tendenser till att storleken på bolag kan ha en inverkan på allokeringen mellan immateriella tillgångar och goodwill.

När IFRS 2 infördes i Sverige år 2005 blev det obligatoriskt för företag noterade på NASDAQ OMX att ta upp aktierelaterad ersättning, belöningen i incitamentsprogram, som en kostnad i sina finansiella rapporter. Denna studie syftar till att utreda om det finns en skillnad i lönsamhet mellan de företag som tillämpar aktierelaterad ersättning och de företag som inte gör det. Studien tar avstamp i agentteori samt tidigare forskning som visar på resultat som både styrker och avfärdar incitamentsprogrammens funktion, att öka företagets lönsamhet. Studien presenterar sedan en kvantitativ totalundersökning på företagen noterade på Large Cap-listan på NASDAQ OMX Stockholm. Mätperioden sträcker sig från 2005 till 2010 och genom att undersöka ROA och Tobins Q finner studien en högre lönsamhet hos företagen som tillämpar aktierelaterad ersättning, trots det obligatoriska kravet på kostnadsföring. Detta indikerar att incitamentsprogrammen uppfyller sitt syfte, att öka lönsamheten för företagen genom att motverka den intressekonflikt som ofta råder mellan bolagsledning och aktieägare.