Dans plusieurs Etats membres de lUnion européenne, des dispositions particulières ont été adoptées, en marge du droit de la construction et de la promotion immobilière, pour assurer une protection particulière au consommateur dans le secteur du logement. Pour un juriste européen, cette observation conduit à sinterroger sur les perspectives dharmonisation du droit de la construction et de la promotion immobilière, puisque la politique de protection des consommateurs constitue désormais une compétence législative autonome de lUnion européenne. Dans cet ouvrage, lauteur, après avoir rappelé le contexte de lharmonisation du droit privé dans le secteur de la construction, exprime sa préférence pour une harmonisation spécifique, limitée du moins dans un premier temps au seul secteur résidentiel. Aussi procède-t-il à la comparaison des mesures de protections dont bénéficie le consommateur, en droit de la construction et de la promotion immobilière, dans différents Etats membres de lUnion européenne ; une attention particulière est portée aux mécanismes dautorégulation, qui, dans certains pays, résident au cur de lorganisation de la protection du consommateur de la construction. Lauteur analyse limpact de ces mesures ainsi que leur intégration dans lacquis communautaire, de manière à pouvoir dégager des principes communs en matière de protection du consommateur européen et à formuler, de lege ferenda, des propositions dharmonisation. La faisabilité dune telle harmonisation par le recours à la méthode de corégulation est également analysée et certaines pistes nouvelles sont tracées dans cette perspective. Louvrage, prochainement publié aux éditions Bruylant (Bruxelles) et L.G.D.J. (Paris) est issu de la thèse de doctorat en sciences juridiques que lauteur a soutenue à la Faculté de Droit de lUniversité de Liège en 2008.

EU beslutade 2002 om en särskild beskattningsanordning i syfte att undanröja konkurrenssnedvridningar vid försäljning av elektroniska tjänster. Frågetecken om var eller av vem som moms ska erläggas kan ibland uppstå. Förvaltningsrätten och regeringen har gjort olika bedömningar beträffande mervärdesskatteskyldighet för två svenska företag vars tjänster varit underkastade moms i andra länder. Medan förvaltningsrätten dömde företag A att betala mervärdeskatt befriade regeringen företag B från mervärdebeskattning. Syftet är att utreda hur skattskyldighet beträffande samma elektroniska tjänster kan uppkomma i olika medlemsländer samt om de som tillhandahåller dessa tjänster säljer till eller ifrån fasta etableringsställen eller om de är att betrakta som återförsäljare. Varför samma skattskyldighet uppkommer i olika medlemsländer kan delvis härledas till de avvikelser som finns mellan svensk rätt och EU-rätt beträffande innebörden av de olika begrepp som används för att beteckna momsredovisningsskyldiga. Det kan även bero på den vaga och vida definition som begreppet elektroniska tjänster innefattar samt de skillnader som finns mellan språkversionerna beträffande vad som ska anses omfattas. Tillhandahållare av elektroniska tjänster ska erlägga mervärdeskatt i det land där köparen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller där det fasta etableringsstället finns till vilka tjänsterna tillhandahålls. Vid omsättning eller förvärv av tjänster är det den som agerar som faktisk säljare eller den kund som faktiskt förvärvar och konsumerar tjänsten som avgör var omsättningen anses belägen. Bedömningen ska fokusera på de huvudsakliga momenten för tjänsten ifråga. Tillhandahållare av elektroniska tjänster är inte att betrakta som återförsäljare eftersom de inte uppfyller de kriterier som finns uppställda för begreppet återförsäljare. Därmed kan en analogi inte göras gällande. / In 2002 the member states of EU took a decision regarding whether to introduce a special tax base on digital supplies or not. This tax base was later on implemented to the member states domestic laws. Question may sometimes arise as to where or by whom VAT should be paid regarding electronically supplies. The administrative court and the Swedish government have made different judgments regarding two Swedish companies whose services already have been subject to VAT in other member states. While the administrative court sentenced company A to pay VAT the government exempted company B. This bachelor thesis will examine how tax claims regarding the same electronically supply can occur in different member states and if the providers are selling to or from a permanent establishment or if they are to be considered as distributors. The answer to the first question can partly be due to the difference between Swedish law and EU-law regarding the different use of word for designating a taxable person. The words used for designating a taxable person have different meanings which can constitute confusion. It can furthermore be due to the vague and broad definition for the term electronically supplies and the differences that occur, regarding what can be covered by the definition of electronically supplies. Providers of digital supplies shall pay VAT in the country where the buyer has his place of business or where the fixed establishment is located to which the supplies are provided. Regarding revenue or acquisition it is the one who acts like the real seller or the customer who acquires and consumes the provided service who determines where the supply is situated. The main elements for the services provided have to be examined. Providers of digital supplies are not to be regarded as distributors because they do not meet the criteria’s that are set out for the term.

Nationella socialförsäkringssystem är inte anpassade för internationella situationer. Problem beträffande socialförsäkringstillhörighet kan därför uppstå när en person arbetar i flera länder samtidigt. EU har skapat ett samordningssystem för att nationella regler ska passa ihop i internationella situationer. Samordningssystemet uppdaterades nyligen genom införandet av förordning nr 883/2004 samt tillhörande tillämpningsförordning som ersatte förordning nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning. Samordningssystemet innehåller lagvalsregler som pekar ut vilket stats lagstiftning som är tillämplig på en person i en gränsöverskridande situation. Endast ett lands lagstiftning kan tillämpas på en viss situation. Huvudregeln, när en person arbetar i flera medlemsstater, är att personen ska omfattas av arbetsstatens lagstiftning. I undantagsfall kan person istället omfattas av bosättningslandets lagstiftning. I förordning nr 1408/71 fanns begrepp som saknade uttryckliga definitioner vilket medförde att det var oklart vad som krävdes för att uppfylla förutsättningarna för att omfattas av undantagsregeln. Begreppsproblematiken i förordning nr 1408/71 har till viss del eliminerats i och med införandet av förordning nr 883/2004, eftersom tidigare oklara begrepp helt tagits bort. Lagstiftaren har även valt att behålla ett tidigare oklart begrepp men utvecklat begreppets innebörd. Det kan också konstateras att ny begreppsproblematik har tillkommit i och med införandet av förordning nr 883/2004. Författaren anser att trots att lagstiftaren i nuvarande lagstiftning mer utförligt förklarar begrepp som kan bli föremål för tolkningsproblem är förklaringarna inte tillräckligt utförliga. Det kvarstår väsentliga brister i förklaringarna som ger upphov till nationella tolkningar som äventyrar en konform tolkning av begreppen och tillämpning av lagvalsregeln. / National social security systems are not adapted to international situations which can cause problems when a person is working in two or more Member States. EU has therefore created a coordination system which makes the national systems fit better together in international sitautions. The coordination system has recently been updated and regulation no 1408/71 and regulation no 574/72 have been replaced by regulation no 883/2004 and regulation no 987/2009. The main rule for determining the legislation applicable provides that the legislation of the Member State in which a person is working is applicable. When a person works in several Member States problems occur when trying to determine the applicable legislation, therefore the legislation in the State och residence can be applied instead. In order for the legislation in the State of residence to be applicable several critera in regulation no 1408/71 had to be fulfilled. These criteria contained words which missed explicit defintions. The lack of clarity made it unclear what was required to meet the criteria to be subject to the exemption rule. The problems concerning the lack of clarity regarding the criteria has partly been eliminated with the introduction of the new regulation. The legislature have taken away some of the unclear words but also kept some of them. It may also be noted that some new unclear words have been added. The author finds the explantions to the vague words in the new regulation more detailed than before but is still concerned with the fact that the explanations are not detailed enough. The opinion of the author is that the explanations have significant weaknesses which give rise to national interpretations. These national interpretaions will in turn endanger a consistent interpretation of the words and application of the rules of conflict

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att belysa den komplexitet begreppet affärsmässighet rymmer och bidra till förståelse för hur synen på begreppet affärsmässighet kan variera beroende på vem som har att tolka begreppet och vart dess intressen vilar. Jag försöker fastställa inom vilka gränser en transaktion ska hålla sig för att anses som affärsmässig och vad som är avgörande för att kunna motivera en räntebetalning på affärsmässiga skäl. Jag prövar också huruvida de nya reglernas krav på att ett förfarande ska vara huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att erhålla ränteavdrag är förenligt med EG-rätten, särskilt med hänsyn till etableringsfriheten. Ämnet rymmer utan tvivel ett aktuellt värde i den juridiska debatten eftersom reglerna i skrivande stund nyligen antagits och trätt i kraft och därför ej ännu har blivit föremål för prövning i domstol. I väntan på rättstillämparens bedömning av hur en tillämpning av reglerna kommer att se ut kan uppsatsen tjäna som en sammanfattning av den problematik som uppmärksammats på området samt kanske bidra till att väcka ytterligare frågeställningar kring ämnet. Uppsatsen riktar sig därför till alla läsare som finner intresse i ämnet men som, på grund av ämnets relativt komplexa karaktär, till viss del även är insatt i den problematik som presenterats i problembakgrunden.

Den europeiska internationella privaträtten inom EU avseende de anknytningskriterier medlemsstaterna tillämpar för att fastställa en juridisk persons nationalitet är inte harmoniserad. Inom EU står följaktligen inkorporerings- och sätesprinciperna mot varandra. De länder som tillämpar inkorporeringsprincipen, eller registreringsprincipen som den också kallas, avgör frågan om bolagets rättsliga hemvist utifrån var bolaget är registrerat. I de andra staterna som utgår ifrån sätesprincipen, avgörs istället frågan utifrån var bolaget har sitt faktiska säte. Den europeiska internationella privaträttens relation till EU-rätten är genomgående stark. I artikel att 81.2.c FEUF föreskrivs en skyldighet för EU:s lagstiftande organ att besluta om åtgärder för att säkerställa förenlighet mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om domstolars behörighet, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl. Emellertid har några europeiska internationella privaträttsliga harmoniseringsåtgärder för att bringa klarhet i frågan om vilken lagvalsprincip som ska ha företräde vid lagvalskonflikter inte vidtagits. Problemen med att medlemsstaterna tillämpar skilda lagvalsprinciper blir som tydligast när bolag önskar flytta sitt säte från en medlemsstat till en annan inom ramen för bestämmelserna om etableringsfrihet enligt artiklarna 49 och 54 FEUF. Om ett bolag som exempelvis har bildats och registrerats i ett land som tillämpar inkorporeringsprincipen, flyttar sitt faktiska säte till en stat som tillämpar sätesprincipen, riskerar bolaget att komma att lyda under två staters bolagsrätt. Skulle däremot ett bolag som har bildats och registrerats i ett land som tillämpar sätesprincipen flytta sitt säte till en stat som tillämpar inkorporeringsprincipen uppkommer den situationen istället att ingen av staterna anser sin associationsrättsliga lagstiftning vara tillämplig på bolaget. Dessa komplicerade problem med juridiska personers mobilitet har delvis lösts genom EUD:s rättspraxis. När det gäller en förflyttning av det faktiska eller det registrerade sätet utan byte av nationalitet gäller enligt Cartesio-domen den princip som slogs fast i Daily Mail-domen för över 20 år sedan. Bolag existerar endast i kraft av de olika nationella lagarna som reglerar bildandet av dem och deras funktion. Frågan om under vilka förutsättningar en sådan förflyttning av sätet är möjlig bestäms således av ursprungsstaten. Däremot är frågan om bolag får flytta säte med byte av nationalitet i första hand beroende av i vilken utsträckning mottagarstaten tillåter det. Cartesio-domen lämnar dock ingen vägledning i frågan om i vilken utsträckning medlemsstaten i fråga får bestämma förutsättningarna för en sådan transaktion. Har medlemsstaten full frihet? Rättsläget är alltjämt oklart i det hänseendet. Det finns följaktligen ingen förutsebarhet och klarhet för juridiska personer som önskar flytta sitt säte inom EU idag. EU-rättsliga harmoniseringsåtgärder för att underlätta för bolag har vidtagits genom upprättandet av bland annat SE-förordningen och Direktivet om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. Dessa utgör dock inga reella alternativ för nationella bolag som önskar flytta sitt säte. Ett 14:e bolagsdirektiv om gränsöverskridande förflyttning av säte är enligt författarens mening det enda alternativet för att överbrygga svårigheterna med att medlemsstaterna tillämpar två skilda internationellt privaträttsliga principer i utformningen av sin bolagsrätt. Två principer som leder till olika behandling av juridiska personer i EU och riskerar att hindra ett fullt genomslag av etableringsfriheten för juridiska personer.

No description available.

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Företag med koncernbidragsrätt har en möjlighet att överföra enstaka till-gångar till underpris utan att tillgångens övervärde uttagsbeskattas. För att få genomföra en kvalificerad underprisöverlåtelse som leder till undantag från uttagsbeskattning finns ett villkor i 23:16, 1 st. IL. Villkoret stadgar att för-värvaren måste vara skattskyldig för tillgången i Sverige. Det innebär att moderbolag inte kan genomföra gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbolag utan att transaktionen leder till uttagsbeskattning. Syftet med uppsatsen är att utreda om det nämnda villkoret strider mot EU-rätten.</p><p>Villkoret i 23:16, 1 st. IL, utgör en inskränkning av etableringsfriheten då transaktioner till ett bolag som har hemvist i en annan medlemsstat särbe-handlas i relation till en intern transaktion. Då inskränkningen utgör en sär-behandling på grund av bolagens skattemässiga hemvist kan inskränkningen rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Det tvingande all-mänintresse som villkoret i 23:16, 1 st. IL, söker att uppnå är att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Det är inte möjligt att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas be-skattningsrätt vid gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbo-lag genom att tillämpa mindre ingripande åtgärder än det villkor Sverige har uppställt. Bestämmelsen i 23:16, 1 st. IL, står således i proportion till syftet att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Inskränkningen i etableringsfriheten som det svenska villkoret utgör kan så-ledes rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse som dessutom är proportionerligt till syftet villkoret söker att uppnå.</p></strong></p>

Sammanfattning Företag med koncernbidragsrätt har en möjlighet att överföra enstaka till-gångar till underpris utan att tillgångens övervärde uttagsbeskattas. För att få genomföra en kvalificerad underprisöverlåtelse som leder till undantag från uttagsbeskattning finns ett villkor i 23:16, 1 st. IL. Villkoret stadgar att för-värvaren måste vara skattskyldig för tillgången i Sverige. Det innebär att moderbolag inte kan genomföra gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbolag utan att transaktionen leder till uttagsbeskattning. Syftet med uppsatsen är att utreda om det nämnda villkoret strider mot EU-rätten. Villkoret i 23:16, 1 st. IL, utgör en inskränkning av etableringsfriheten då transaktioner till ett bolag som har hemvist i en annan medlemsstat särbe-handlas i relation till en intern transaktion. Då inskränkningen utgör en sär-behandling på grund av bolagens skattemässiga hemvist kan inskränkningen rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Det tvingande all-mänintresse som villkoret i 23:16, 1 st. IL, söker att uppnå är att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt. Det är inte möjligt att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas be-skattningsrätt vid gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbo-lag genom att tillämpa mindre ingripande åtgärder än det villkor Sverige har uppställt. Bestämmelsen i 23:16, 1 st. IL, står således i proportion till syftet att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt. Inskränkningen i etableringsfriheten som det svenska villkoret utgör kan så-ledes rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse som dessutom är proportionerligt till syftet villkoret söker att uppnå.

L’ordre public est un concept fuyant. Dans les ordres juridiques nationaux comme dans l’ordre juridique européen, il renvoie à des réalités diverses. Pourtant, il s’agit d’un concept nécessaire. Il est en effet irréductible aux concepts qui lui sont proches : l’indisponibilité, l’illicéité et l’impérativité. Malgré la difficulté que présente sa définition, il peut être identifié dans sa singularité. Des critères d’identification tels que le libellé de la règle et sa sanction sont généralement retenus. Ils sont cependant insuffisants et peuvent être utilement complétés par la détermination de l’intérêt protégé, la prise en compte de la valeur en cause et la contextualisation de la règle. Le concept d’ordre public ainsi délimité présente des atouts indéniables dans une perspective comparatiste ayant pour objet les ordres juridiques nationaux de l’Union européenne. Il est une notion nécessaire à l’harmonisation du droit en général et à celle du droit commercial en particulier. Dès lors, il convient de penser l’harmonisation du droit commercial en fonction des règles d’ordre public. Ces dernières apparaissent comme un élément d’explication des échecs passés. Que les obstacles à l’harmonisation aient été liés à un « ordre public de structure » ou à un « ordre public de fonctionnement », ils peuvent s’expliquer par la diversité des règles d’ordre public. Toutefois, plus qu’un obstacle, les règles d’ordre public constituent un élément d’union entre les différents droits nationaux. La protection de certaines catégories de sujets, la lutte contre l’abus et la fraude, sont en effet des objectifs communs qui trouvent leur meilleure traduction dans des règles d’ordre public. / Public order is an evasive concept. In domestic legal systems as well as in the European legal system, it conveys diverse meanings. Nevertheless, it is a necessary concept. It is indeed irreducible to other similar concepts: unavailability, illegality and mandatory rules. Although it is hard to define, the concept of public order can be identified thanks to its singularity. Identification criteria such as the wording of the rule and its sanction are generally retained. They are however insufficient and can be usefully completed with the determination of the interest of the rule, the taking into account of its value and the putting of the rule into its context. Thus, the scope of public order being defined, this concept has undeniable advantages from a comparative viewpoint, which subject matter is the domestic legal systems of the European Union. It is a necessary notion for the harmonisation of law in general, and of commercial law in particular. Indeed, the harmonisation of commercial law has to abide by the rules of public order. These rules appear then as an element of explanation for past failures. Whether the obstacles to the harmonisation have been linked to a “structural public order” or to a “functional public order”, these obstacles can be explained by the diversity of the rules of public order. However more than an obstacle, the rules of public order constitute an element of union between the various domestic laws. The protection of some categories of individuals, the war against abuse and fraud, are indeed common goals that are better translated into rules of public order.

Les conflits de normes ont fait l'objet d'analyses spécifiques dans le cadre du droit international privé, du droit transitoire ou encore de la logique juridique. Ils n'ont pas pour autant été systématisés afin d'extraire les conditions de leur émergence au sein des disciplines juridiques, plus particulièrement le droit du travail et le droit des affaires, et les effets de leur solution sur les situations appréhendées par le droit. Une perspective interdisciplinaire peut, en outre, être retenue. L'étude des conflits de normes envisagée sous l'angle d'une conception pluraliste du droit élargit le problème qu'ils posent traditionnellement et tente de trouver, dans le contexte actuel de la mondialisation, la voie d'une redéfinition de l'articulation des normes et d'un renouvellement du droit. Elle enrichit l'approche du droit déclinée sous forme d'organisations. Ces dernières sont fondées sur des mécanismes et des intérêts et produisent du droit, conformément à la théorie d'Hauriou et de Romano. Dès lors, compte tenu de l'hétérogénéité des intérêts surgissant de toute part sur la scène internationale, les organisations étatiques, privées, européennes, internationales, générant leur propre ordre juridique se confrontent. L'interaction entre les ordres juridiques se matérialise par des conflits de normes qui fragilisent leur autonomie intrinsèque. Leur revendication d'indépendance fait obstacle à l'interdépendance qui caractérise originellement leur relation. Néanmoins, la restauration de l'autonomie et le renforcement de l'interdépendance des organisations sont essentiels afin de garantir l'équilibre entre les intérêts économiques et sociaux, général et particuliers. Ils permettent de maîtriser le conflit de normes qui n'est plus subi mais choisi, ou de le faire disparaître. / Conflicts of norms made the object of specific analysis as part of private international law, as transitional law or else as legal logic. They were not systematized therefore to extract the conditions of their emergence within legal disciplines, more particularly labour law and company law, and the effects of their resolution on situations caught by law. An interdisciplinary perspective can, besides, be kept. And the study of conflicts of norms considered from the angle of a pluralist conception of law enlarges the problem which they put down traditionally and try to find, in the present situation of globalization, the way of a redefining of the articulation of norms and of a renewal of law. It enriches the approach of law declined in form of organizations. These last are founded on mechanisms and interests and produce law, in accordance with the theory of Hauriou and Romano. Since then, considering the heterogeneity of interests coming into sight on the international stage from everywhere, the international, european, private, state organizations, generating their own legal order are confronted. The correlation between legal orders materializes by conflicts of norms which weaken their intrinsic autonomy. Their claim of independence stands in the way of the interrelationship which characterizes their relation originally. However, the restoration of the autonomy and the strengthening of the interrelationship of organizations are essential to guarantee balance between economic and social interests, general and individual interests. They allow to control the conflict of norms which is not undergone any more but chosen, or to remove it.