Bakgrund: Evidensbaserad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser samt ansvarsområde enligt den svenska lagstiftningen. Trots detta saknar sjuksköterskor rätt kunskap för att leva upp till det ansvaret vilket kan leda till ett ökat vårdlidande för patienterna.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med evidensbaserad omvårdnad (EBO) inom hälso- och sjukvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Resultat: Dataanalysen ledde fram till tre huvudkategorier; Bristande struktur i organisationen, Avsaknad av stöd och motivation samt Vikten av förhållningssätt. Slutsats: Resultatet visade att många sjuksköterskor hade bristande kunskaper om evidensbaserad omvårdnad (EBO) och ville få mer utbildning för att kunna använda detta. Det var även svårt att omvandla teori till praktik eftersom det saknades implementeringsstrategier och struktur för att införa ny kunskap. Många var positiva till att använda EBO i arbetet och de upplevde att det stärkte deras profession men de saknade stöd och motivation. Detta påverkade även arbetskulturen och många upplevde en avsaknad av en främjande EBO kultur. Gemensamt för sjuksköterskorna var att de ansåg att EBO bidrog till den bästa vården för patienterna

Denna uppsats har sitt fokus på evidens i klassrummet där samhällskunskap är ämnet. Evidens är ett begrepp som har blivit centralt när det diskuteras skolutveckling. Evidensbaserad undervisning innebär systematiserade metoder som är vetenskapligt prövade. Skolans praktik är ytterst komplex där läraren troligen behöver agera med stor skicklighet för att hantera olika oväntade situationer som inträffar. Evidensbaserad undervisning är baserad på naturvetenskaplig kunskapssyn medans samhällskunskapen är baserad på människans komplexitet. Problematiken med två olika kunskapssyner mynnar ut i att jag ställer samhällskunskapen i relation till evidensbegreppen, evidensbaserad samt informerad undervisning. Metoderna som används är kvalitativ metod som inkluderar intervju och observationer i klassrummet. Jag har haft ett systematiskt tillvägagångssätt vid tolkning av det empiriska material, vilket är tematisk analys. Genomgående visar observationerna på samtal och dialog som visar på dynamiken i klassrummet. I intervjun framträder läroplanen som central del i undervisningen samt en viss osäkerhet kring evidens begreppet. Vilket det empiriska materialet visar på. Resultatet mynnas ut i att förstå hur en evidensbaserad undervisning står i relation till samhällskunskapen samt vilka konsekvenser en evidensbaserad undervisning tycks ha i samhällskunskap. Jag argumenterar för behovet av att anpassa evidens begreppet och dess praktisering till ämnet, i detta fall samhällskunskapens mång och tvetydighet i klassrummet. En av slutsatserna är att evidensbaserad undervisning bör diskuteras vidare. Då mitt empiriska material varit tunt, borde forskning fokusera på att studera relationen mellan en evidensbaserad undervisning och samhällskunskap.

Studien syftade till att undersöka vad klinisk personal inom en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning upplever ligger till grund för de behandlingsbeslut de fattar samt deras attityder till och erfarenheter av riktlinjer. Behandlingsbeslut inom barn- och ungdomspsykiatrin är en komplex process som kan leda till att patienter erbjuds omotiverat varierande vård. För att minska den risken har evidensbaserade riktlinjer skapats. Dock finns en klyfta mellan det som vetenskapligt visat sig vara effektiva behandlingsmetoder och det som används i den kliniska praktiken. Ett sätt att förstå och potentiellt minska klyftan är att undersöka attityder och förhållningssätt till evidensbaserade riktlinjer hos klinisk personal i vården. I denna studie analyserades sex semistrukturerade intervjuer med tematisk analys utifrån induktiv ansats. Respondentgruppen bestod av två psykologer, två läkare samt två kuratorer. Resultatet visade att respondenterna litade på sin kliniska erfarenhet i stor utsträckning och att användandet av konkreta kunskapskällor, så som riktlinjer varierade. Positiva attityder uttrycktes gentemot riktlinjernas syfte, medan begränsningar framkom gällande tillämpningen av riktlinjer. Det uttrycktes även att implementeringen av riktlinjer i organisationen hade brister. Resultatet går i linje med tidigare studier som visat att implementering och tillämpning av riktlinjer möter hinder.

No description available.

<p>Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.</p>

Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten. Det är viktigt att sjuksköterskan gör en preoperativ bedömning av nutritions- och vätskestatus. Sjuksköterskans kliniska bedömning har stor betydelse för hur patienterna klarar det pre-, peri- och postoperativa förloppet. Syftet med litteraturstudien var att belysa användningen av evidensbaserad omvårdnad i samband med preoperativ fasta. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Ur resultatet framkommer det att genomsnittstiden för preoperativ fasta fortfarande är 11-14 timmar. De vanligaste orsakerna till varför evidensen brister är ostrukturerade operationsprogram och oklara riktlinjer. Enligt lagar och författningar, ska sjuksköterskor kritiskt reflektera över rutiner och arbeta evidensbaserat. Ytterligare forskning behövs angående vårdpersonalens följsamhet av riktlinjerna i Sverige, samt om tillämpning av omvårdnadsdiagnoser skulle bidra till att individanpassad omvårdnad prioriteras när det gäller den preoperativa fastans längd.

Sjuksköterskan spelar en huvudsaklig roll vid smärtbedömning och lindring i den postoperativa kontexten. Bristfällig smärtlindring hos dessa patienter kvarstår som ett problem trots att mycket forskning gjorts på ämnet de senaste decennierna.  Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans smärtbedömning och lindring i postoperativ vård hos vuxna.  Denna litteraturstudie har en beskrivande design och är baserad på tio vetenskapliga artiklar, som är kvalitetsgranskade.  Studiens resultat visar att postoperativ smärtbedömning oftast sker på ett osystematiskt sätt och med olämpliga verktyg. En adekvat smärtbedömning innebär en flytande kommunikation (bland vårdpersonal och med patienten), att använda lämpliga verktyg för smärtbedömning, och att förstå smärta från en multidimensionell synpunkt, för att på så sätt behandla patienten ur en holistisk synvinkel. Resultatet visar också olika farmakologiska och icke farmakologiska åtgärder som sjuksköterskor använder sig av vid smärtlindring av postoperativ smärta, samt de orsaker som kan leda till en bristfällig smärtlindring hos postoperativa patienter.  Diverse åtgärder i vårdkedjan borde implementeras för att uppnå optimal smärtlindring hos postoperativa patienter. Dels krävs det en systematisk postoperativ smärtbedömning som utgångspunkt, dels bör sjuksköterskans kunskaper om smärtbedömning och lindring utökas. Kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal bör förbättras och sjuksköterskornas arbetsöverbelastning bör minskas.  Nyckeln till en förbättrad omvårdnadsprocess i postoperativ smärtbedömning och lindring ligger i en kontinuerlig uppdatering inom evidensbaserad omvårdnadspraxis och därmed i att maximera sjuksköterskans antagande av evidensbaserad omvårdnad.

Bakgrund: I sjuksköterskans ansvarsområde ingår det att använda omvårdnadsåtgärder för att förebygga komplikationer efter operation. På thoraxkirurgiska vårdavdelningar skiljer sig rutinerna vid postoperativ vård och på vissa avdelningar används Posthorax-västen för att förhindra instabilitet i sternum efter sternotomi. Syfte: Syftet var att undersöka vilka postoperativa omvårdnadsåtgärder sjuksköterskor använder sig av på sternotomerade patienter för att förebygga mediastinit samt hur sjuksköterskor upplever att omvårdnadsåtgärderna påverkar patienterna. Metod: Data samlades in via en enkätundersökning på tre thoraxkirurgiska vårdavdelningar på tre olika sjukhus i Sverige. Resultat: Enkätundersökningen lyfte fram vilka omvårdnadsåtgärder som vanligtvis används på olika avdelningar, vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor ansåg var viktigast samt faktorer som sjuksköterskor uppger främjar och hämmar omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Sjuksköterskor uppgav att den viktigaste postoperativa omvårdnadsåtgärden efter sternotomi var Mobiliseringsrestriktioner. De största hindren var postoperativ förvirring, smärta och illamående samt organisatoriska faktorer som hög arbetsbelastning, stress och bristande rutiner. Klinisk betydelse: Denna studie har visat på behovet av vidare forskning genom att ha lyft fram vilka postoperativa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor uppger att de använder i klinisk praxis på thoraxkirurgiska vårdavdelningar. / Background: Nurses have a responsibility to use nursing interventions to prevent complications after surgery. There is a difference in which procedures are used in thoracic surgical wards for postoperative prevention and some hospitals use the Posthorax vest to prevent sternal instability. Aims: The aim of this study was to investigate nursing interventions used to prevent mediastinitis on patients who have undergone sternotomy and how nursing interventions affect patients according to nurses. Methods: A survey was used to procure data from three different thoracic surgical wards in hospitals in Sweden. Results: The survey has shown the most commonly used nursing interventions in different thoracic surgical wards and what nursing interventions nurses’ state are most important. The survey also found promoting and inhibiting factors for nursing interventions according to nurses. Conclusion: According to nurses the most important nursing intervention was restricting the use of upper body extremities. The most inhibiting factors for nursing interventions were postoperative confusion, pain, nausea and organizational factors as high workload, stress and inadequate procedures. Clinical implications: This study has shown the need for further research by determining the postoperative nursing interventions used in clinical practice in thoracic surgical wards.

No description available.

Introduktion: Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet. Den snabba kunskapsutvecklingen ställer stora krav på att sjuksköterskor har den kompetens som erfordras för att möta dagens och morgondagens behov i vården. Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för att genom kontinuerligt lärande upprätthålla sin yrkeskompetens.   Syfte:Syftet med studien var att undersöka om det finns tid avsatt för att söka evidensbaserad kunskap under arbetstid samt om det finns ett samband mellan sjuksköterskors användande av Vårdhandboken och deras resultat på ett kunskapstest.   Metod: En empirisk tvärsnittsstudie med en deskriptiv design och kvantitativ ansats. Data samlades in med hjälp av en webbaserad enkätstudie utsänd till sjuksköterskor på fyra avdelningar på ett sjukhus. Resultat: Studiens resultat kunde inte påvisa ett samband mellan frekvensen av kunskapssökning i Vårdhandboken och antal rätt svar på studiens kunskapstest. Studien kan däremot lyfta sjuksköterskornas upplevelse av att tiden saknas för att kunna söka evidensbaserad kunskap under arbetstid. Slutsats: Detta var en begränsad studie p.g.a. tid och resurser. Sambandet mellan frekvensen av besök i vårdhandboken och resultat på ett kunskapstest som författarna undersökte men inte kunde finna, kan eventuellt påvisas i en större studie gjord på liknande sätt. En stor del av undersökningsgruppen uppger att det är brist på tid till evidensbaserad kunskapssökning under arbetstid. Det var 68,3 % som uppgav att det inte finns någon tid avsatt för det ändamålet.