Sammanfattning Då socialtjänstens insatser, exempelvis institutionsplaceringar, innebär en omfattande intervention i klientens liv, krävs att insatserna är av god kvalitet. Kvalitetsaspekten är något som alla organisationer behöver förhålla sig till, och inom det sociala arbetet har den evidensbaserade praktiken utvecklats för att åstadkomma detta. Detta är dock beroende av hur organisationen är utformad och hur arbetet bedrivs. Ansvaret för denna utformning åläggs ofta organisationens ledning. Denna litteraturstudie syftar således till att närmare granska vilka grundläggande ledningsmässiga, organisatoriska och institutionella villkor samt komponenter som bör finnas för att ett effektivt och professionellt behandlingsarbete ska erbjudas institutionsplacerade ungdomar. I studien kontrasteras behandlingsorganisationen mot vad som kännetecknar en kvalitativ och kunskapsdriven organisation och ledarskap generellt. Metoden utgörs av en teoretiskt och forskningsförankrad temabaserad litteraturstudie. Det framkommer i studien att det finns gemensamma nämnare men också viktiga skillnader mellan olika verksamheter avseende de villkor som påverkar utformningen av arbetet. Den kunskaps- och kvalitetsdrivna organisationen förutsätter ett helhetsperspektiv och processer som möjliggör lärande och utveckling förankrat i kunskap eller forskning. Den evidensbaserade praktiken förutsätter i likhet med andra verksamheter att organisationens alla delar är aktivt involverade. Generellt framgår det att organisatoriska faktorer verkar i en komplex samverkans- och påverkansprocess. Kunskapsläget behöver dock utvecklas på detta område, vilket även diskuteras och problematiseras i analys- och diskussionsavsnittet.

Denna studie är ett försök att sammanställa redan befintliga kunskaper om hur patienter med diagnosen Parkinsons sjukdom omhändertas i Sverige genom en kartläggning av hur många neurologiska öppenvårdsmottagningar i landet som har dokumenterat lokalt vårdprogram för diagnosen Parkinsons sjukdom och hur dessa vårdprogram är utformade. Kartläggning ägde rum under våren 2005 genom ett brev dels med förfrågan om mottagningen hade lokalt vårdprogram och att via ett svarsbrev skicka in detta vårdprogram till studien. Alla mottagningar svarade och av 60 mottagningar hade två lokalt vårdprogram enligt studiens definition av lokalt vårdprogram. Detta får anses som en mycket låg siffra. Avsaknad av nationella riktlinjer kan vara en orsak till den låga siffran, en annan att det saknas en gemensam definition av vårdprogram i landet. Definitionen kan variera från diagnos till diagnos och i olika delar av landet. Den kliniska traditionen inom neurologi, där behandlingsalternativen tidigare varit få kan ytterligare påverkan det låga antalet vårdprogram. Neurologin är ett relativt ungt forskningsområde och det tar tid att utveckla riktlinjer och utarbeta vårdprogram.

Det anses vara en självklarhet att omvårdnaden ska bedrivas utifrån evidens. Trots detta föreligger det brister i sjuksköterskors användning av evidens i omvårdnaden vilket gör att patienter får vård som hade kunnat undvikas eller till och med får vård som kan vara skadlig. Syftet var att beskriva vad som påverkar sjuksköterskans användning av evidensbaserad omvårdnad. En litteraturstudie gjordes utifrån 19 vetenskapliga artiklar. Analysen utmynnade i fyra kategorier: hinder, kunskapskällor, användning och attityd. Resultatet visade att tidsbrist är ett hinder för sjuksköterskors användning av forskningsresultat. Avdelningen och organisationens attityd påverkar sjuksköterskors användning av forskningsresultat i omvårdnaden. Sjuksköterskor upplever svårigheter med att omsätta forskningsresultat i verksamheten vilket kan relateras till bristande kunskap och färdighet. Studien visade att sjuksköterskor hämtar kunskap från riktlinjer, utbildningar och kollegor. Utbildningen påverkar forskningsanvändningen hos sjuksköterskor då de med en högre utbildningsnivå använder sig av forskningsresultat i större utsträckning. Organisationen bör lägga resurser på utbildning och satsa på att anställa fler specialistsjuksköterskor. Ytterligare forskning behövs för att ta reda på om sjuksköterskor använder sig av patienters erfarenheter som en del i omvårdnadsbeslut som tas samt studera om samband föreligger mellan tidsbrist och okunskap relaterat till forskningsanvändning.

Bakgrund Nationella kvalitetsregister används idag inom vården för att kunna göra jämförelser mellan kliniker och nationellt. Kvalitetsregistren kan också användas till forskning och förbättringsarbeten. Nationella kvalitetsregister utvecklades av den medicinska professionen under 1970-talet. På senare år har det utvecklats kvalitetsregister med registerdata för flera professioner för att få en mer komplett utvärdering av vårdkedjan. Syfte Att beskriva vilka omvårdnadsdata som registreras i nationella kvalitetsregister inom de största folksjukdomarna. Metod En kvalitativ kartläggning av omvårdnadsdata i fyra nationella kvalitetsregister med Hendersons fjorton omvårdnadsfaktorer inom allmän omvårdnad som utgångspunkt. Resultat Omvårdnadsdata fanns representerade i tre kvalitetsregister med olika omfattningsgrad. Av Hendersons 14 omvårdnadsfaktorer fanns 11 representerade i kvalitetsregistren, men med olika fördelning mellan de olika kvalitetsregistren. Det mest representerade omvårdnadsdata var ADL (aktivt dagligt liv), ett begrepp som fanns representerat i flera av Hendersons omvårdnadsfaktorer. Slutsats Avsaknad eller låg representation av omvårdnadsdata i kvalitetsregister försvårar för omvårdnadsforskningen och att använda kvalitetsregisterdata i förbättringsarbetet inom omvårdnaden.

Introduktion: Alla patienter oavsett ålder och hälsohistoria, riskerar att utveckla trycksår i samband med kirurgiska ingrepp. Vårdskador sker dagligen i vården och patienter som genomgår kirurgi, har hög prevalens för tryckskador. Den vanligast förekommande skadan är trycksår och så många som var 7:e patient drabbas. Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskans trycksårspreventiva omvårdnadsinterventioner och dess evidens i samband med patientens perioperativa omvårdnad. Metod: En integrerad litteraturstudie valdes och genom databaserna CINAHL, PubMed och Cochrane söktes vetenskapliga studier. Sökningen genomfördes med sökord anpassade efter studiens syfte. Totalt 212 artiklar hittades, som efter urval och granskning resulterade i 16 artiklar. Fyra artiklar framtogs med manuella sökningar. Artiklarnas kvalitet granskades med granskningsmallar och artiklarnas evidens värderades utifrån samma modell som använts i EPUAP:s riktlinjer för trycksårsprevention. Resultat: Resultatet beskriver de evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som operationssjuksköterskan använder förebyggande mot trycksår i den perioperativa vården. Tio interventioner och dess evidens identifierades, vilka bildade tre teman; planera kroppens vård, lägga kroppen tillrätta och skydda kroppen. Konklusion: Operationssjuksköterskan planerar patientens vård, lägger tillrätta och skyddar patientens kropp, med syfte att minimera de yttre riskfaktorernas negativa inverkan och därmed minska risken för trycksår.

Bakgrund: Fallskador räknas idag som ett folkhälsoproblem som, förutom personens lidande, kostar kommuner och landsting ca 5 miljarder kronor per år. En tidig riskbedömning liksom följsamhet gentemot evidensbaserade åtgärder är avgörande för att minska detta problem inom slutenvård. Att utforma vården med hjälp av standardiserade vårdplaner (SVP) är i enlighet med omvårdnadsprocessen. Studier har beskrivit sjuksköterskors upplevelser och motivation till att använda sig av SVP. Föga studerat är hur implementeringsprocessen stimulerar sjuksköterskors lärandeprocess i förhållande till prestation.   Syfte: Förbättringsarbetets syfte är att tillämpa en evidensbaserad omvårdnad i ett led för att förebygga fall. Studien syftar till att utvärdera implementeringen av SVP ur sjuksköterskans lärandeperspektiv.   Metod: En projektgrupp genomförde interventionen i form av 8 aktiviteter med hjälp av förbättringskunskapsverktyg såsom PDSA-hjul och Nolans tre frågor. Under 6 månader journalgranskades 10 slumpmässigt utvalda patientjournaler två gånger i månaden för att granska riskbedömning, implementering och följsamhet till SVP. Data analyserade med deskriptiv statistik. Nio sjuksköterskor intervjuades om implementeringen ur ett lärandeperspektiv med strukturerade intervjuer, som analyserades med riktad innehållsanalys.   Resultat: En förbättring skedde i andel fallriskbedömda patienter, liksom andel med upprättad SVP. Följsamheten kan ännu ej räknas som en förbättringstrend. Utbildning, förändringsledare och påminnelsesystem ansågs mest betydelsefulla vid implementeringen. Lathund och resultatåterkoppling ansågs minst betydelsefulla. Fallgropar i implementering var tidsbrist, arbetsbelastning, attityd, samt saknad av en gemensam vision i personalgruppen. Upplevd patientnytta var stärkt patientsäkerhet, ”rätt från början”, ett tidigt agerande kring fallriskpatienter, en ökad kollektiv medvetenhet samt lika vård för alla.     Slutsatser: Förbättringskunskap och aktiviteter resulterade i fler riskbedömningar, fler fallriskpatienter som får en upprättad SVP med evidensbaserade omvårdnadsåtgärder, men det kunde inte säkerställas att åtgärderna också utfördes. Ingen tydlig koppling kunde ses mellan implementering av SVP och reducerat antal fallolyckor. Att intervjua sjuksköterskor om deras lärande, förutsättningar och upplevda effekter gav en betydande grund för liknande förbättringsarbeten i framtiden.   Nyckelord: evidensbaserad omvårdnad, fallprevention, förbättringsarbete, implementering, lärande / Background: Presently, falls account for a major national healthcare problem, which apart from the patient’s own suffering, brings costs of about 5 billion SEK annually for municipalities and regions. Research shows that an early risk assessment together with adherence to evidence based actions for fall prevention is necessary to counter this problem. Making standardized nursing care plans (SVP) for patients is in line with the nursing process. Some studies have focused on nurses’ experience and motivation to use SVP, but little research has focused on how the implementation process promote nurses learning process in relation to performance.   Purpose: The aim of the improvement work was to practice evidence based nursing to prevent fall injuries and the purpose of the research was to evaluate the implementation process from a nurse’s learning- and development perspective.   Method: A project group managed the intervention through 8 activities using established quality improvement methods and tools such as the PDSA-wheel and Nolans’ three questions. During a period of 6 months, the journals of 10 random patients records were reviewed two times each month to identify and map risk, implementation and adherence to the SVP. Data were analyzed with descriptive statistics. To illuminate learning in relation to the implementation process, nine nurses were interviewed,, using directed content analysis as the method.    Findings: During the period of study, both the portion of early fall risk assessments and created SVP increased. However, adherence cannot yet be seen as an improvement trend. Training, the change manager and a reminder-system were seen as most important during implementation. A simple manual and feedback of results were seen as the least important implementation factors. Time, workload, attitude and a lack of a common vision among the nursing staff were seen as the largest challenges. From a patient perspective, the benefits identified were improved patient safety, “right from the start”, early preventive actions on risk patients, collective awareness and equal care for all patients.   Conclusion: An implementation taking consideration to quality improvement and activities has generated an increase in risk assessments and an increased proportion of fall risk patients with an established SVP containing evidence based nursing actions. However, this study could not verify that the identified actions were carried through. During the period and with the sample of the study, no clear relation between implementation of SVP and a reduction in fall injuries could be proven. The method of interviewing nurses about their learning and development process, prerequisites and experienced effects has provided good insights and knowledge for use in future improvement and implementation work.   Keywords: evidence based nursing, fall prevention, quality improvement, implementation, learning

Sedan tidigt 90-tal har det pågått en diskussion om den evidensbaserade praktikens vara eller inte vara inom socialtjänsten. Evidensbaserad praktik är en metod där den bästa tillgängliga evidensen, den egna erfarenheten samt klientens preferenser utgör grunden för professionella beslut. För att möjliggöra en sådan praktik måste bedömningar och dokumentation inom socialtjänsten utföras mer standardiserat. Förespråkarna, däribland Socialstyrelsen, menar att arbetets och insatsers effekt måste kunna mätas för att förbättras. Importen av evidensbaserad praktik i socialtjänst är dock förknippat med en rad svårigheter och vissa menar att det är ett hot mot de professioner som finns inom det sociala arbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning yrkesverksamma socialsekreterare har till evidensbaserad praktik. I det här arbetet utgår vi ifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati för att undersöka socialsekreterarnas inställning. Teorin ger möjlighet att förklara organisationers beteende utifrån enskilda socialsekreterares yrkesutövning och inställningar. Studien är kvantitativ och data har samlats in via en enkät. Fyra socialkontor deltog i studien, tre från Stockholm och ett från Katrineholm. Totalt besvarade 67 socialsekreterare enkäten och resultaten från undersökningen är ganska lika resultat från tidigare forskning. Resultatet blev en ganska tydlig positiv inställning till evidensbaserad praktik, eller åtminstone till delar av evidensbaserad praktik. En möjlig förklaring till detta är socialsekreterarnas upplevda arbetsbelastning, där hög arbetsbelastning ger en mer positiv inställning till evidensbaserad praktik.

In the nurse's profession ulcer care is a common nursing intervention. Being inserted in methods of treatment and updated with evidence-based knowledge is therefore an important part of the nurse's work. Chronic ulcers are expensive for health care and occupy a lot of time. Knowledge is therefore important for ulcer healing, for the patient comfort and to reduce costs. The aim of the study was to illustrate the nurse's knowledge of nursing interventions of chronic ulcer. A literature study was done and the result showed from 12 scientific articles. The result includes nurses' lack of knowledge of ulcer care related to how they used them in practice. The knowledge about the prevention of ulcers, nursing interventions, the importance of diagnosis status and knowledge of the patient's perspective. Sources of information turned out to be mostly based on experience, and the evidence fell away in ulcer care. Education gave more knowledge that improved the healing possibilities. Nurses' evidence-based knowledge about ulcer care must therefore be continually updated and improvement knowledge should be sought. More education on ulcer care should be sought in nursing education to promote the wound healing process in patients in the future. It recommends research and survey of Sweden ulcer care training. / Sårvård är en vanlig omvårdnadsåtgärd inom sjuksköterskans profession. Att vara insatt i behandlingsmetoder och uppdaterad med evidensbaserade kunskaper är därför en viktig del i sjuksköterskans arbete. Svårläkta sår kostar hälso- och sjukvården mycket pengar och tid. Sjuksköterskans kunskaper har därför betydelse för sårläkningen, för patientens välbefinnande samt för att minska kostnaderna. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans kunskaper om omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår. En litteraturstudie gjordes, och i resultatet ingår 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor hade bristande kunskaper om sårvård relaterat till hur de använde dem i praktiken. Kunskaperna varierade när det handlade om prevention av sår, omvårdnadsåtgärder, vikten av diagnosställning samt kunskaper om patientens perspektiv. Kunskapskällor visade sig vara mestadels erfarenhetsbaserade, och evidensen föll bort i sårvården. Fortbildning gav mer kunskap vilket förbättrade läkningsmöjligheterna. Sjuksköterskors evidensbaserade kunskaper kring sårvård måste därför kontinuerligt uppdateras och förbättringskunskap måste eftersträvas. Förutsättningar för mer utbildning kring sårvård bör prioriteras för att säkerställa en god sårvård där sårläkningsprocessen förbättras. Vidare rekommenderas forskning och kartläggning av Sveriges sårvårdsutbildningar.

Bakgrund Patienters sömn inom slutenvården kan påverkas av störningsmoment. Störningsmoment kan exempelvis vara emotionella faktorer såsom smärta, oro, ångest, otrygghet och stress. Även miljöfaktorer såsom störande ljud i form av alarm och telefoner, personal, patienter och behandlingar kan vara faktorer som stör sömnen. Otillräcklig sömn kan ge konsekvenser för välbefinnande och livskvalité. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder är de åtgärder som grundar sig i evidens och kan appliceras för att främja god sömn. Syfte Syftet var att belysa effekter och tillämpning av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja god sömn inom slutenvård. Metod Litteraturöversikt med särskilt fokus på kliniskt kontrollerade och randomiserade studier genomförda inom slutenvård. Dessa framtogs genom databassökning i PubMed och CINAHL samt manuell sökning. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som klassificerades, värderades och sammanställdes i en matris. Inkluderade artiklar var etiskt granskade och peer-reviewed. Resultat Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan vara att sjuksköterskan erbjuder och instruerar användandet av öronproppar eller ögonmask som minskade störningsfaktorer, underlättade insomning, förlängde sömnen och ökade sömnkvalitén. Kombinationen öronproppar och ögonmask gav även en god effekt på den subjektiva sömnkvalitén, sömnens längd, fler störningsfaktorer och oro minskade. Musik kunde vara ett komplement, till tidigare nämnda åtgärder, för att öka subjektiva sömnkvalitén. Aromaterapi var en effektfull omvårdnadsåtgärd som främjade den subjektiva sömnkvalitén och minskade oron hos patienter. Slutsats Det fanns effektfulla och tillämpbara omvårdnadsåtgärder, vilka kan användas för att främja sömnen inom slutenvården. Dessa kan användas för att främja personcentrerad omvårdnad och stöds av Virginia Hendersons omvårdnadsteori. Lokala riktlinjer kan däremot behövas för olika typer av vård inom slutenvården.

Under de senaste decennierna har ett paradigmskifte skett inom omvårdnad, från att ha varit ett intuitionsbaserat område till att vara evidensbaserat. Detta innebär att den enskilda sjuksköterskan integrerar de bästa tillgängliga externa bevisen för att i samråd med patienten fatta beslut om olika omvårdnadsinsatser. Flera studier visar dock att det är en låg användning av forskningsresultat bland sjuksköterskor i den kliniska vardagen och att införande av evidensbaserad omvårdnad i organisationer är en komplicerad och ofta långsam process. Avsikten med evidensbaserade vårdprogram är att samordna vårdinsatser så att alla patienter i landet skall få en likvärdig vård som är den bästa med hänsyn till tillgängliga resurser. I juli 2011 kom det första nationella vårdprogrammet inom cancerområdet som enbart fokuserar på omvårdnad, Nationellt vårdprogram "Omvårdnad vid bröstcancer 2011". Detta vårdprogram har med hjälp av landets Onkologiska centra skickats ut till enheter i hela Sverige som behandlar patienter med bröstcancer. Syftet med denna studie var att belysa spridningen och användbarheten av det nationella vårdprogrammet "Omvårdnad vid bröstcancer 2011" samt om det fanns en plan för implementering. Den metod som användes var en enkätundersökning. Inklusionskriteriet var chefsjuksköterskor på de 60 kliniker i Sverige som 2008-2009 rapporterade in till det nationella kvalitetsregistret för bröstcancer. Totalt skickades 122 enkäter ut och svarsfrekvensen var 58 procent. I resultatet framkom det att 55 av 71 (77 procent) tillfrågade chefsjuksköterskor ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och 12 (17 procent) ansåg att det hade delvis betydelse. I Stockholm-Gotland regionen kände sju av åtta (88 procent) chefsjuksköterskor till vårdprogrammet. I västra regionen var det fem av 11 (45 procent) av chefsjuksköterskorna som hade kännedom om vårdprogrammet. Majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarat på hur de vill att vårdprogrammet skall användas på deras enhet, uppger att det kommer att användas som en handbok i det dagliga arbetet. Hela eller delar av vårdprogrammet kommer att implementeras i verksamheten och det kommer även att användas som introduktionsmaterial till nyanställd personal. Slutsatsen av denna studie var att majoriteten av de chefsjuksköterskor som svarade på enkäten ansåg att evidensbaserade vårdprogram har stor eller delvis stor betydelse för omvårdnaden vid cancersjukdom och i stort sett alla chefsjuksköterskor (98 procent) som kände till vårdprogrammet "omvårdnad vid bröstcancer 2011" ansåg att vårdprogrammet hade fungerat/kommer att fungera som ett stort stöd i omvårdnadsarbetet med personer med bröstcancer.