Försummelse är ett diffust och globalt folkhälsoproblem som medför förödande konsekvenser. Försummelse är svårt att upptäcka och innefattar en oförmåga att tillgodose barnets behov såsom trygghet, omsorg, vård, stimulans och utbildning. Prevalensen är ett mörkertal och försummelse är statistiskt underrapporterat. Distriktssköterskor inom primärvården träffar barn dagligen och har skyldighet att orosanmäla vid blotta misstanke om att barn far illa. Under covid-19 pandemin har samhället blivit utsatt för hård press och mycket talar för att försummelsen har ökat under pandemin. Studiens syfte är att undersöka distriktssköterskor inom primärvård och deras kunskap om försummelse av barn samt om covid-19 pandemin påverkat förekomsten. Studiens metod är en kvantitativ tvärsnittsstudie, baserad på en enkät, med både fasta och öppna svarsalternativ, där de slutna frågorna analyserats kvantitativt och de öppna frågorna tematiseras med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att år av arbetserfarenhet inom primärvården samt specialistutbildning är av betydelse och kan vara avgörande för att upptäcka och upprätta orosanmälning av barn utsatta för försummelse. specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården är bättre på att upptäcka försummelse och upprättar orosanmälningar i högre utsträckning än distriktssköterskor inom vårdcentral. Det föreligger en kunskapslucka inom forskning där mer studier behövs specifikt gällande försummelse. En osäkerhet i bedömning av hur allvarlig situation barnet befinner sig är starkt förknippat med distriktssköterskans erfarenhet. Tydligare verksamhetsrutiner behövs och kunskapsutbyte mellan distriktssköterskor önskas. Pandemin har påverkat samarbetet mellan distriktssköterskor och andra professioner genom att möten blivit mer digitaliserade. Att förebygga försummelse är en viktig åtgärd för en hållbar utveckling.

Syftet med studien var att undersöka hur hemtjänstpersonal definierar och förhåller sig till försummelse av äldre hemtjänstmottagare (65+), som orsakats av deras anhöriga. Två fokusgruppsintervjuer genomfördes i en kommun i mellersta Sverige. Respondenterna var undersköterskor inom hemtjänst med erfarenhet av försummade äldre. Data har analyserats genom teorier om ålderism och handlingsutrymme. Resultatet visar att hemtjänsten upplever att de lägger märke till att äldre hemtjänstmottagare försummas av anhöriga men att upptäckten kan dröja beroende på vilken insats som hemtjänsten ska utföra. Diskussion förs om var i organisationen ansvar att upptäcka försummelse bör ligga. Hemtjänstpersonalen bör även få utbildning, rutiner och mer resurser inom området försummelse. En slutsats är att hemtjänstpersonalens givna handlingsutrymme är litet gällande hantering av äldre hemtjänstmottagare som försummas av anhöriga.

The purpose of this study is to investigate the consequences of growing up with maltreatment, neglect, hidden trauma and its impact in adult life. The idea of ​​the study is to make visible the hidden neglect which is not so researched, and which in the worst case can be traumatizing. The work explains maltreatment, neglect and hidden trauma and also its impact and consequences in adulthood. The study is based on autobiographies and on the basis of these, it has been mapped how the upbringing and neglect are exposed, as well as the consequences and the impact it has had on adult individuals. Discovering hidden neglect is difficult and studies show severe consequences in the form of mental illness in adulthood. In cases of neglect or care failure, the connection between the child and the parent is often broken, which in turn can lead to hidden trauma for the child. Even as a professional, it can be difficult to discover hidden trauma because hidden trauma is a combination of several traumatic events, and which usually takes place in the home environment. Furthermore, the study must show how the women, through their upbringing, entailed, both by themselves and society.

Det övergripande syftet med studien är att bidra med mer kunskap om förskollärares uppfattningar om försummelse i hemmet. Samt det specifika syftet med studien är att synliggöra på vilka sätt förskollärare beskriver att de arbetar med att upptäcka och åtgärda vid försummelse i hemmet. Tidigare forskning beskriver att det finns en kunskapslucka i förskollärares uppfattningar kring försummelse. För att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet försummelse samt arbetar kring det, är studien uppbyggd kvalitativ semistrukturerad intervju som metod. Det var totalt sex förskollärare som deltog från fyra olika förskolor.   I resultatet framkommer att informanterna har viss kännedom kring försummelse, men de är mer osäkra på psykisk och emotionell försummelse än fysisk försummelse vilket kan medföra en utmaning kring att upptäcka försummelse. Informanterna i studien menar att det finns ett samband mellan en trygg anknytning till barnet och att se de tecken barnet visar på försummelse. Att vara en trygg anknytningsperson för barnet kan möjliggöra att kunna se när barnets beteende varierar. Det gör att barnet känner en trygghet och vågar visa tecken eller berätta vad som pågår i hemmet vilket hjälper pedagogerna på förskolan att upptäcka försummelse. Förskollärarna i studien förklarar att en god relation till vårdnadshavarna bådar gott för att upptäcka och åtgärda försummelse. I resultatet framgår även att flera av de intervjuade känner en oro kring att anmäla misstankar kring försummelse till Socialtjänsten.    Slutsatsen i studien pekar på att det krävs att förskollärare får ytterligare kunskaper i ämnet för att kunna hjälpa barnet som är utsatt för försummelse. Det kan göras genom fortbildning på förskolor. För att arbeta förebyggande kan detta tas upp ytterligare under förskollärarutbildningen. / The overall purpose of the study is to contribute more knowledge about preschool teachers' perceptions of neglect in the home. Previous research describes that there is a knowledge gap in preschool teachers' perceptions of neglect. To investigate how preschool teachers interpret the concept of neglect and work around it, the study is structured a qualitative semi-structured interview as a method. There were a total of six preschool teachers who participated from four different preschools.   The results show that the informants have some knowledge about neglect, but they are more uncertain about psychological and emotional neglect than physical neglect, which can lead to a challenge in detecting neglect. The informants in the study believe that there is a connection between a secure attachment to the child and recognizing the signs of neglect. Being a secure attachment figure for the child can make it possible to see when the child's behavior varies. This means that the child feels safe and dares to show signs or tell what is going on in the home, which helps preschool teachers to detect neglect. The preschool teachers in the study explain that a good relationship with the guardians bodes well for detecting and addressing neglect. The results also show that several of the interviewees feel anxious about reporting suspicions of neglect to the Social Services.  The conclusion of the study points to the need for preschool teachers to gain additional knowledge on the subject to be able to help the neglected child. This can be done through continuing education at preschools. In order to work preventively, this can be taken up further during preschool teacher training.

Barn som utsätts för våld i nära relation är ett samhällsproblem och i Sverige avlider tio barn per år till följd av våldet, trots att samhället har en skyldighet att skydda barnen. Hemmet ska för barn vara en trygg plats där de får sina grundläggande behov tillgodosedda, trots detta är det i hemmet som våldet förekommer. Konsekvenserna kan bli både fysiska och psykiska. Dessutom riskerar barnet att få långsiktiga konsekvenser som drabbar barnet även i vuxen ålder. Hälso- och sjukvården har skyldighet att göra en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Sjuksköterskor har i sin profession ansvar för att främja hälsa och lindra lidande genom att kunna identifiera symtom och tecken på barn som misstänks utsättas för våld i nära relation. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn inom hälso- och sjukvården som misstänks bli eller har blivit utsatta för våld i nära relation. Metoden för studien var litteraturöversikt med kvalitativa artiklar. Strukturerade litteratursökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed som utmynnade i tio artiklar som inkluderades i litteraturöversiktens resultat. Resultatet presenterades i två huvudteman; Sjuksköterskans utmaningar och Sjuksköterskans behov av stöd.   Under slutsatser föreslås ett förbättringsområde utifrån sjuksköterskors kunskap och kompetens.

Bakgrund: En viktig uppgift för sjuksköterskor inom barnhälsovården är att stödja och följa upp barn mellan 0–5 år gällande hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. Barnhälsovården ska förebygga ohälsa hos barn och tidigt uppmärksamma förekomst av problem och sätta in åtgärder för dessa, samt att ge stöd vid förekomst av våld i familjer. Ingen sammanställd forskning kunde hittas om sjuksköterskans stöd inom barnhälsa åt små barn som far illa. Syfte: Att belysa erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsa av att ge stöd åt små barn som far illa. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på 16 originalartiklar med kvalitativ design. Resultat: Fyra tematiska kategorier och tolv subkategorier framkom om hur stöd kan ges till familjer där barn far illa eller riskerar att fara illa. Sjuksköterskor ansåg att stöd åt barn som far illa behövde ske genom att arbeta familjecentrerat, med barnets bästa i fokus. Sjuksköterskor arbetade förebyggande genom att tidigt identifiera riskfaktorer. Vid orosanmälan behövdes öppenhet med vårdnadshavarna och det eftersträvades att inte förlora relationen med vårdnadshavarna, vilket potentiellt kunde vara skadligt för barnet. Slutsats: Flera aspekter är av vikt för att kunna ge det bästa stödet åt barn som far illa. Familjecentrerat förhållningssätt, förebyggande arbete, förståelse för barnet och fokus på dess fysiska, psykiska och sociala hälsa, samt interprofessionellt samarbete och stöd från kollegor är alla viktiga för att kunna ge det bästa stödet. Sjuksköterskorna upplever lite kontroll över situationen efter en anmälan, och att det påverkar arbetet med familjerna. / Background: An important task for nurses in child health care is to support and follow up children between the ages of 0-5 in terms of health, development and growth environment. Child health care should prevent ill health in children and identify the occurrence of problems at an early stage and take measures for them, as well as provide support in the event of violence in families. No compiled research could be found on the nurse's support in child health for young children who are abused. Purpose: To illustrate the experiences of nurses in child health of providing support to young children who are being abused. Method: A general literature review based on 16 original articles with qualitative design.Results: Four thematic categories and twelve subcategories emerged on how support can be given to families where children are abused or at risk of being harmed. Nurses felt that support for children who are abused needed to be done by working family-centered, with the child's best interests in focus. Nurses worked preventively by identifying risk factors at an early stage. When reporting concerns, transparency with the guardians was needed and the aim was not to lose the relationship with the guardians, which could potentially be harmful to the child. Conclusion: Several aspects are important in order to provide the best support for children who are being abused. A family-centred approach, preventive work, understanding of the child and a focus on their physical, mental and social health, as well as interprofessional collaboration and support from colleagues are all important to be able to provide the best support. The nurses experience little control over the situation after a report, and that it affects the work with the families.

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur enhetschefer inom äldreomsorgen uppfattar möjligheterna för att uppmärksamma och förebygga vanvård och försummelse hos äldre personer som mottar hemtjänstinsatser i ordinärt boende. Metoden involverar en kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer utifrån ett bekvämlighetsurval av enhetschefer inom hemtjänsten. Datainsamlingen inkluderade öppna frågor om möjligheter och resurser för att upptäcka vanvård och försummelse. Reflexiv tematisk analys användes för att analysera datamaterialet. Metoden bidrar till en djupare förståelse av enhetschefernas perspektiv på att förebygga vanvård hos äldre personer. Resultatet visade att en ökad kontinuitet mellan personal och den äldre personen i vardagen ökar förutsättningen att upptäcka vanvård och försummelse, kontinuerlig och kompetenshöjande utbildning krävs för att ge personalen rätt förutsättningar i sin yrkesroll att motverka och förebygga vanvård och försummelse och att samverkan mellan olika aktörer är en förutsättning för att identifiera och motverka vanvård och försummelse mot äldre personer. / The purpose of the undergraduate thesis was to explore home care unit managers' possibilities of identifying and preventing elder abuse and neglect. The study employs a qualitative design with semi-structured interviews in a convenience sample of unit managers from different municipalities and with different experiences. Reflexive thematic analysis was used to analyze data contributing to a deeper understanding of unit managers' perspectives on preventing elder abuse. Results found that increased continuity between staff and the older person in everyday life increases the possibilities to detect elder abuse and neglect. Continuous and competence-enhancing training is required to provide staff with tools in their professional role to counteract and prevent elder abuse and neglect. Additionally, collaboration between different stakeholders is essential for identifying and combating abuse and neglect of older adults.

Child neglect and abuse is a widespread problem and mandatory reporting is one of society's most important instruments for detecting and supporting children that are affected. Teachers are an occupational professional group in a unique position to identify children affected by abuse and neglect, but previous research shows that teachers often lack proper education and skills to detect children in need of protection and support. The aim of the study is to examine the qualifications student teachers acquire during their undergraduate studies to act as mandated reporters in their future careers. Furthermore the aim is to problematize how prepared student teachers are for this responsibility. All final year student teachers studying F-3 and 4-6 at Linneaus university in Kalmar and Växjö were asked to participate in a web survey. The results of the study showed that education on child neglect and abuse was scarce and received no primary focus during student teachers basic training. The results also showed that only a minority of the student teachers had received information via official guidelines and documents, while previous work experience was a major source of knowledge on child abuse and neglect. Our conclusion of the study is that student teachers are ill prepared for the responsibility as mandated reporters. This is problematized in the discussion where mandatory reporting and it’s prerequisites are put in a different perspective based on society's responsibility regarding child abuse and neglect.

<p>Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.</p>

Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.