<p>Syftet med detta arbete är att genomlitteratur och en empirisk studie undersöka hur relationen familjehem - skolan kan se ut. Studiens problemformuleringar är: Hur kan familjehem uppleva relationen till skolan? Hur kan lärare uppleva relationen till familjehem? Hur kan socialsekreterare uppleva relationen familjehem - skola? Arbetet består av två delar. Den första delen består av en litteraturgenomgång där lagstiftning och olika förhållanden kring familjehemsplacerade barn presenteras. Den andra delen är en resultatdel där fem ostrukturerade intervjuer presenteras, varav två med familjehemsmammor, två med lärare och en med socialsekreterare. Resultatet tyder på att relationen familjehem - skola i stort sätt är positiv samt fungerar bra. Vissa problem tas upp då det rör barn med behov av särskilt stöd. Lärarna i studien anser att relationen är positiv eftersom kontakten med familjehemmen blir så tät. Av studien framkommer att socialtjänsten inte har något stort samarbete med skolan. I arbetet finns tips till lärare som får familjehemsplacerade barn i klassen.</p>

Syftet med detta arbete är att genomlitteratur och en empirisk studie undersöka hur relationen familjehem - skolan kan se ut. Studiens problemformuleringar är: Hur kan familjehem uppleva relationen till skolan? Hur kan lärare uppleva relationen till familjehem? Hur kan socialsekreterare uppleva relationen familjehem - skola? Arbetet består av två delar. Den första delen består av en litteraturgenomgång där lagstiftning och olika förhållanden kring familjehemsplacerade barn presenteras. Den andra delen är en resultatdel där fem ostrukturerade intervjuer presenteras, varav två med familjehemsmammor, två med lärare och en med socialsekreterare. Resultatet tyder på att relationen familjehem - skola i stort sätt är positiv samt fungerar bra. Vissa problem tas upp då det rör barn med behov av särskilt stöd. Lärarna i studien anser att relationen är positiv eftersom kontakten med familjehemmen blir så tät. Av studien framkommer att socialtjänsten inte har något stort samarbete med skolan. I arbetet finns tips till lärare som får familjehemsplacerade barn i klassen.

Barn som under uppväxten varit placerade i familjehem kan bära med sig den erfarenheten resten av livet som något som påverkat dem positivt eller negativt. Detta arbete har som syfte att få ökad förståelse för hur vuxna, svenska fosterbarn som varit placerade i familjehem under sin uppväxt beskriver erfarenheten av att vara fosterbarn. Samt identifiera vilka påverkandefaktorer som kan antas haft stödjande inverkan på deras hälsa. Målet är att öka förståelsen kring fosterbarns situation och att det kan bidra till förslag på hälsofrämjande åtgärder. För att belysa detta användes livsberättelse som metod med biografier som data. Vi får möjligheten att följa två personers reflektioner över sina erfarenheter och upplevelser vilket ger en inblick i hur det är att vara fosterbarn. Biografierna analyserades sedan med inspiration av hermeneutisk forskningstradition. Resultatet visade att de två vuxna fosterbarnen beskrev erfarenheter som att ofta få flytta, att känna maktlöshet, att vara utpekade som annorlunda och att känna skam. I båda beskrivningarna så kom vändningen till det bättre när de kom till ett familjehem där de fick socialt stöd av vuxna som trodde på deras förmåga att prestera, vilket främjade uppbyggnaden av deras självförtroende. Viljan att ta revansch mot alla som inte trodde att de skulle lyckas verkar vara en motiverande faktor för deras rörelse mot förändring i livet till det bättre. De faktorer som kan antas ha haft stödjande inverkande på deras hälsa är socialt stöd, starkt självförtroende och motivation. Ur ett salutogent perspektiv är det rimligt att anta att dessa faktorer stärkte deras förmåga att hantera stressorer i livet. Förslag till preventivt arbete för att stärka fosterbarns hälsa är att jobba med barns motståndsresurser som självförtroendet, socialt stöd och motivation. Men det behövs mer studier om vilka faktorer som kan ha stödjande inverkan på fosterbarns hälsa.

The purpose of this study is to explore the relations between foster parents and their foster children, what kind of motivation there is behind their involvement in foster children, how they experience the commission and what good parenting mean to them. The study is including eight foster parents. They have experience of both long and short placement of foster children. The results show that all these foster families have at least one child that they have a good relationship with. It is important to know that those children either have spent many years in foster families or arrived to foster families when they were very young or as infants. Results show that there are many motives for commissions. But the leading motive is empathy to children and a desire to take care of those children who are deprived and need love. The commission has both positive and negative aspects. The most positive aspects of the commission are to see those foster children successfully developed and turned in to good human beings. On the other hand the most negative aspects of the commission are, that the own children don’t get so much own time and space with the parents, because foster children takes most of their free time. Good foster parents are those who ensure to foster children a feeling of secure, acceptance, empathy and who have capacity to see foster children as individuals. Their most important aim is to help foster children to create a good life. The biggest aim is to guarantee the foster children safety, structure and a calm existence. The collected material has been compared to earlier studies and theorists.

Syftet med denna studie var att utvärdera hur tidigare familjehemsplacerade ungdomar upplevt sig vara delaktiga i beslut rörande dem. De unga vuxna som intervjuades hade alla blivit placerade av samma kommun och det är denna kommun som önskade utvärderingen. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa metoder och bygger på intervjuer med fem unga vuxna, i åldrarna 22-28. För att analysera intervjupersonernas utsagor, har jag använt mig av ett analysverktyg för delaktighet, nämligen Harts (1992) delaktighetsstege. För att se hur intervjupersonernas delaktighet påverkat deras känsla av sammanhang, har jag i min analys även använt mig av Antonovskys (1987) teori KASAM.   Resultaten visar på en stor bredd av upplevd delaktighet. Det finns både skillnader i hur delaktighet upplevs hos den enskilde individen och för personerna sinsemellan. Resultaten pekar dock på att flertalet upplevde att delaktigheten ökade i takt med ålder. De flesta av de intervjuade ansåg sig ha blivit informerade om saker som skedde kring deras livssituation. Dock fanns det önskningar om att få inbjudas till större delaktighet. Det går tydligt att utläsa i resultaten, att de som trivdes bra i sina familjehem, hade ett mindre behov av att vara delaktiga. De uttryckte även att de inte heller hade någon större vilja att vara delaktiga. Ingen av de intervjuade såg dock delaktighet som något negativt.

Syftet med denna studie var att genom en kvantitativ ansats med enkäter som datainsamlings metod ta reda vad socialsekreterare har för upplevelser i frågor som rör ansvarsfördelning när privata utförare används vid placeringar av barn. Vi har tittat på vad socialsekreterare har för upplevelser och erfarenheter av möjlighet till insyn, kontroll och uppföljning samt hur de upplever kvalitén på insatser påverkas när privata utförare används vid dessa placeringar. Vi har prövat två hypoteser som formulerats utifrån valda teorier om organisation som byråkratisk och hierarkisk, samt som målstyrd och rationell, och därefter samlat in empiri och sammanställt vår data och resultat. 
 Utifrån resultatet har vi kunnat konstatera att det finns en stor variation i hur socialsekreterare upplever sina möjligheter till makt och myndighetsutövning i konsulentstödda placeringar av barn samt insatsernas kvalité. Analysen av upplevelserna visar en komplexitet och stora skillnader i hur maktförhållandet kan utspela sig i ansvarsfrågor, ansvarsfördelning och metoder beroende på både kommun och socialsekreterare i fråga.
 Baserat på resultatet som analyserats och diskuterats gentemot teorier om kunskapens makt, inflytandet av organisationens regler och rationella mål, legal kontroll och en tydlig struktur har studiens resultat visat att de två utgångshypoteserna endast till viss del kunnat bekräftats.

Denna studie behandlar ämnet familjehemsplacerade barn och syftet är att öka kunskapen kring familjehemsplacerade barns umgänge med sina biologiska föräldrar. För att uppnå detta syfte har vi genomfört sex semistrukturerade intervjuer med två kommunalpolitiker från socialnämnden, två familjehemssekreterare och två familjehemsföräldrar. Tidigare forskning påvisar att familjehemsvården är indelad i två huvudinriktningar; den behovsorienterade inriktningen och den relationsorienterade inriktningen. Svensk lag och därmed även socialarbetares grundinställning inför umgänget har till stor del anammat den relationsorienterade inriktningen som förespråkar tätt umgänge mellan det placerade barnet och dess biologiska föräldrar, med målet att främja en återförening. De teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien är anknytningsteorin och utvecklingspsykopatologin, dessa teorier tillsammans med den tidigare forskningen använder vi för att analysera vårt material. Vårt resultat visar att socialarbetare lägger stor vikt vid att det är barnets behov som ska ligga till grund för umgängets utformning. Vidare så pekar vårt resultat på att det råder uppdelade åsikter om hur långt man ska gå för att vidhålla en problematisk kontakt. I resultatet framkommer även hur svårt det är att arbeta med dysfunktionella umgängen men likväl hur bekymmersamt det är att kapa det biologiska bandet till de biologiska föräldrarna för att främja barnets anknytning till familjehemsföräldrarna.

Syftet med denna studie var att undersöka och tydliggöra vissa skydds- och riskfaktorer som finns för barn placerade i familjehem. Den ansats som användes till denna studie var kvalitativ och urvalet till denna skedde genom kvoturval. Efter urvalet genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fem stycken respondenter. Genom intervjuerna fick jag en tydligare bild av vilka faktorer som kunde inverka positivt eller negativt för de placerade barnen. Betydelsen av att familjehem samtalade med barn påvisades och genom detta bekräftades och hördes de placerade barnen. Det framgick tydligt att socialsekreterare ville ha mer tid för att kunna hålla regelbundna kontakter till barnen samt att kunna ge adekvat handledning till familjehemmen. Om socialsekreterarna kunde upprätthålla goda och täta kontakter gav det i flesta fall gensvar på ett positivt sätt utav vården, tilliten hos barnen ökade även gentemot socialsekreteraren. Slutsatsen är att tiden är en bristvara som blir en riskfaktor i hela vårdprocessen. Barnen är beroende av goda relationer till både socialsekreterare och familjehem, de är även i stor utsträckning till gagn för de placerade barnen om de biologiska föräldrarna är delaktig i vården. Således kan vi se vården som ett samspel mellan olika faktorer.

Vid placering av barn i familjehem skall det, enligt SoL 6:5, i första hand övervägas om placering i barnets nätverk är möjligt. Trots lagens intentioner och forskningsresultat som visar på att dessa placeringar ger bättre resultat och är stabilare över tid ökar inte antalet placeringar i nätverkshem. Syftet med denna C-uppsats är att belysa och få en ökad kunskap om socialarbetarnas arbete med att placera barn i nätverkshem. Två frågeställningar angående arbetsmetoder/rutiner och attityder till att placera i nätverket har besvarats. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med åtta socialarbetare. Resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori med en systemteoretisk grund. Resultatet visar att socialarbetarna är väl medvetna om vad som står i lagen, att man främst skall överväga nätverksplaceringar. Hur detta görs är väldigt olika. Hur väl nätverket inventeras är ofta upp till socialarbetarna själva. De har ansvaret för att undersöka nätverket och hur de gör det ser olika ut. För vissa kan detta innebära att man bara frågar en gång om det finns något befintligt nätverk. Andra ser det som en process där man återkommer till frågan flera gånger. I de flesta fall är det framförallt vårdnadshavare som tillfrågas. Det råder en allmänt positiv inställning till att placera i nätverkshem, där släktinghemmen anses ha fler fördelar för barnen än andra familjehemsformer. Alla respondenter är överens om att släktingplaceringar är det bästa alternativet om det är möjlighet. Men de poängterar även vikten av att det inte alltid är det bästa för barnet och att det alltid är barnets bästa och barnets behov som ska vara avgörande.

<p>Vid placering av barn i familjehem skall det, enligt SoL 6:5, i första hand övervägas om placering i barnets nätverk är möjligt. Trots lagens intentioner och forskningsresultat som visar på att dessa placeringar ger bättre resultat och är stabilare över tid ökar inte antalet placeringar i nätverkshem. Syftet med denna C-uppsats är att belysa och få en ökad kunskap om socialarbetarnas arbete med att placera barn i nätverkshem. Två frågeställningar angående arbetsmetoder/rutiner och attityder till att placera i nätverket har besvarats. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med åtta socialarbetare. Resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori med en systemteoretisk grund. Resultatet visar att socialarbetarna är väl medvetna om vad som står i lagen, att man främst skall överväga nätverksplaceringar. Hur detta görs är väldigt olika. Hur väl nätverket inventeras är ofta upp till socialarbetarna själva. De har ansvaret för att undersöka nätverket och hur de gör det ser olika ut. För vissa kan detta innebära att man bara frågar en gång om det finns något befintligt nätverk. Andra ser det som en process där man återkommer till frågan flera gånger. I de flesta fall är det framförallt vårdnadshavare som tillfrågas. Det råder en allmänt positiv inställning till att placera i nätverkshem, där släktinghemmen anses ha fler fördelar för barnen än andra familjehemsformer. Alla respondenter är överens om att släktingplaceringar är det bästa alternativet om det är möjlighet. Men de poängterar även vikten av att det inte alltid är det bästa för barnet och att det alltid är barnets bästa och barnets behov som ska vara avgörande.</p>